Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare 6 § 3 mom. och 12 § 1 mom. 2 punkten, dessa lagrum sådana de lyder, 6 § 3 mom. i lag av den 31 december 1985 (1120/85) och 12 § 1 mom. 2 punkten i lag av den 28 juli 1978 (593/78), samt
fogas till 7 §, sådan den lyder ändrad genom lagar av den 30 december 1965, den 15 december 1978 och den 8 augusti 1986 (707/65, 980/78 och 603/86) samt genom nämnda lag av den 31 december 1985, ett nytt 3 mom., varvid de nuvarande 3-5 mom. blir 4-6 mom., och till 7 b §, sådan den lyder ändrad genom lag av den 18 januari 1985 ( 50/85 ) och nämnda lag av den 8 augusti 1986, ett nytt 3 mom. som följer:
6 §
Har en arbetstagare innan hans invaliditet begynner varit bosatt i Finland minst fem år och har invaliditeten börjat innan 360 dagar har förflutit efter att arbetsförhållandet upphörde, skall även tiden mellan invaliditetens början och pensionsåldern räknas såsom till pension berättigande tid, då den invalidpension som beviljas på grund av detta arbetsförhållande fastställs. Vid beräknandet av den tid av 360 dagar som avses ovan beaktas inte de dagar då arbetstagaren har haft studieledighet enligt lagen om studieledighet (273/79) eller för vilka han har fått dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), de sistnämnda dock högst till det antal som motsvarar det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka kan betalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Med anledning av arbetstagarens anmälan beaktas inte heller dagar för vilka han under de tre senaste åren omedelbart innan sådan invaliditet som avses i denna lag begynte har erhållit dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63), ej heller dagar för vilka dagpenning hade betalts om inte arbetstagaren hade fått i 27 § 1 mom. i sistnämnda lag angiven motsvarande ersättning för invaliditet på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada enligt någon annan lag. Har arbetsförhållandet inte fortgått minst sex månader, räknas på grundval av detta såsom till pension berättigande tid den tid som återstår till pensionsåldern endast om arbetstagaren inte på grundval av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, som begynt före förstnämnda arbetsförhållande, har rätt till ett sådant i lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd att vid fastställandet av hans invalidpension i enlighet med detta pensionsskydd nämnda tid eller motsvarande arbetsförtjänst beaktas. Vad som stadgas ovan i detta moment tillämpas likväl inte vid uträkning av beloppet av ålderspensionen eller av sådan invalidpension för vilken den till grund liggande arbetsoförmågan begynt efter det år då arbetstagaren fyllde 63 år, om inte arbetstagaren under det år då han uppnådde nämnda ålder, med beaktande även av ett sådant arbetsförhållande i dess helhet, vilket upphört under nämnda år, haft arbete som omfattas av denna lag under sammanlagt minst sex månader. Likaså räknas vid fastställande av en kvinnlig arbetstagares invalidpension den tid som återstår till pensionsåldern såsom till pension berättigande tid, om hon mellan den tidpunkt då nämnda tid av 360 dagar förflutit och den tidpunkt då invaliditeten börjat, vilken tid får uppgå till högst nio år, har haft ett barn under tre år som avses i 4 § 5 mom., dock inte om den tid som återstår till pensionsåldern eller motsvarande arbetsförtjänst, utan att barnavårdstiden på nämnda sätt beaktas, skall räknas såsom till pension berättigande tid på grund av något annat arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. Har en sådan kvinnlig arbetstagares arbetsförhållande inte fortgått minst sex månader, gäller om fastställande av den till pension berättigande tiden i tillämpliga delar vad detta moment stadgar.
7 §
Om dock tiden mellan invaliditetens inträde och pensionsåldern räknas såsom pensionsberättigande tid på grundval av ett arbetsförhållande som fortgått kortare tid än sex månader, bestäms den pensionsgrundande lönen för den tid, som återstår till pensionsåldern, på grundval av arbetsförhållanden som avses i denna lag och som pågått under den tid om 360 dagar som nämns i 6 § 3 mom. och under året närmast före denna tidsperiod. Såsom pensionsgrundande lön används härvid medeltalet per månad av de löner som bestäms enligt 1 mom. och vägts med de pensionsberättigande tiderna för de arbetsförhållanden som pågått under nämnda granskningsperiod, varvid av dessa arbetsförhållanden fulla månader inom granskningsperioden beaktas såsom pensionsberättigande tid, dock sammanlagt högst tolv månader räknat från pensionsfallet. Om arbetstagaren under nämnda tid samtidigt har varit i två eller flera arbetsförhållanden som avses i denna lag, sammanräknas vid tillämpningen av detta moment de pensionsgrundande löner som erhållits i dessa arbetsförhållanden under den pensionsberättigande tid som pågått samtidigt.
7 b §
I fråga om en arbetstagare som har förkortad arbetsdag i enlighet med 18 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som har mottagit deltidsarbete i enlighet med lagens 19 § används såsom antal arbetslöshetsdagar det antal fulla dagpenningar som motsvarar de erhållna dagpenningarna.
12 §
Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensionerna bestämmes och de omkostnader pensionsanstalterna åsamkas av pensionerna fördelas mellan pensionsanstalterna, försåvitt dessa ej annorlunda överenskommit, på följande sätt:
för invalidpension som beviljats med tillämpning av 6 § 3 mom. samt för familjepension, till grund för vilken ligger förmånslåtarens invalidpension, uträknad med tillämpning av 6 § 3 mom., till den del den utbetalts för en tid före utgången av den månad, under vilken förmånslåtaren skulle ha uppnått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet enligt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden måhända utgående del av pension, men inte förhöjning enligt 7 c § eller med stöd av 9 § efter pensionens begynnande företagna förhöjningar, svarar enbart den pensionsanstalt till vars verksamhetskrets arbetstagaren eller förmånslåtaren hörde på grundval av ett arbetsförhållande som avses i nämnda moment, likväl så att för en pension som avses ovan och i fråga om vilken det till grund liggande pensionsfallet inräffat efter det år under vilket arbetstagaren fyllde 63 år, svarar enbart den pensionsanstalt till vars verksamhetskrets arbetstagaren innan pensionsfallet inträffade senast hört antingen under det år då han nådde nämnda ålder eller på grund av ett arbetsförhållande som därefter utan avbrott pågått minst sex månader;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
De stadganden i 6 § 3 mom. som gäller beaktandet av dagar för vilka dagpenning betalas enligt sjukförsäkringslagen samt av motsvarande ersättningsdagar i enlighet med någon annan lag vid beräknandet av 360-dagarstiden tillämpas då pension fastställs på grund av ett pensionsfall som har inträffat efter det lagen trätt i kraft.
Vad 7 § 3 mom. stadgar om uträknandet av den pensionsgrundande lönen tillämpas då pension fastställs på grund av ett pensionsfall som inträffat efter ikraftträdandet.
Regeringens proposition 216/88
Socialutsk. bet. 33/88
Stora utsk. bet. 224/88
Helsingfors den 29 december 1988
Republikens President Mauno KoivistoMinister Tarja Halonen