1257/1988

Ett vittne som på kallelse av åklagaren eller förundersökningsmyndigheten eller i något annat mål än tvistemål på förordnande av domstolen inställt sig vid domstol, har rätt att av statens medel få skälig ersättning för nödvändiga kostnader för resa och uppehälle samt för ekonomisk förlust.

Domstolen kan bestämma att i brottmål som åklagaren driver skall betalas ersättning av statens medel enligt de grunder som stadgas i denna lag även till vittne som åberopats av någon annan part, om bevisningen behövts för att utreda saken. Domstolen kan likaså förordna att ersättning skall betalas till ett vittne som har åberopats av en misstänkt eller en målsägande i ett tvångsmedelsärende. Har en part redan betalt ersättning till vittnet, skall domstolen bestämma att motsvarande ersättning skall betalas till parten av statens medel. Ersättningen får dock inte överstiga beloppet av den ersättning som enligt denna lag skall betalas till vittnet.

Ersättningar som har betalts till ett vittne i ett tvångsmedelsärende eller vid en handläggning som nämns i 28 § 2 mom. förundersökningslagen stannar på staten. Också ersättning som har betalts i ett ärende som gäller utlämning för brott stannar på staten.