Lag om byggnadsmarksavgift i huvudstadsregionen
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 1061/1988
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut stadgas:
1 §
För att främja att mark som är planlagd för bostadsändamål tas i bruk skall för obebyggd och endast delvis bebyggd mark i Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda städer betalas byggnadsmarksavgift enligt denna lag.
2 §
Byggnadsmarksavgift skall betalas för ett kvartersområde för bostadshus eller en del därav, om inte minst hälften av den tillåtna våningsytan har utnyttjats.
Byggnadsmarksavgift betalas dock inte för
kvartersområden avsedda för bostadshus med högst två bostäder,
kvartersområden vilkas byggnadsrätt högst motsvarar effektivitetstalet 0,25 eller
sådana kvartersområden eller delar av kvartersområden som omfattar högst 3 000 kvadratmeter och vars ägare eller innehavare stadigvarande bor i en bostadsbyggnad på området.
3 §
Villkor för att skyldighet att betala byggnadsmarksavgift skall uppkomma är
att det åtminstone ett år har funnits en gällande stadsplan för området,
att det inte finns ett i 42 § 2 mom. 3-5 punkten, 43 § 1 mom. eller 143 § 7 mom. byggnadslagen nämnt byggnadsförbud för området eller, om det finns ett i 42 § 2 mom. 1 eller 2 punkten nämnt byggnadsförbud, att ett område som lämpar sig som tomt har samma ägare,
att det finns en användbar infartsväg till området eller möjlighet att anlägga en sådan och
att den byggnad som finns eller som skall uppföras på området kan anslutas till allmän vattenledning och allmänt avlopp.
Ett område som lämpar sig som tomt anses ha samma ägare också då en del av den ägs av ett bolag eller någon sammanslutning, som han har bildat, eller då området ägs av bolag inom en och samma koncern.
4 §
Byggnadsmarksavgiften bestäms för varje kalenderår. Betalningsskyldigheten börjar vid ingången av kalenderåret efter det år då de i 2 och 3 §§ nämnda villkoren har uppfyllts.
Skyldigheten att betala avgift upphör vid ingången av kalenderåret före det år under vars oktober månad minst den i 2 § 1 mom. nämnda delen av byggnaderna i byggnadskvarteret eller delen därav har godkänts att tas i bruk.
Om stadsplanen upphävs eller området beläggs med byggnadsförbud som nämns i 42 § 2 mom. 3-5 punkten, 43 § 1 mom. eller 143 § 7 mom. byggnadslagen, upphör skyldigheten att betala avgift vid ingången av det kalenderår under vilket upphävningsbeslutet eller byggnadsförbudet har trätt i kraft.
5 §
Betalningsskyldig är den som vid utgången av kalenderåret före det år då byggnadsmarksavgiften bestäms äger eller med stöd av tomtlego- eller jordlegoavtal innehar ett i 2 § 1 mom. nämnt område.
6 §
Byggnadsmarksavgiften skall betalas till den kommun inom vilken byggnadskvarteret eller delen därav finns.
7 §
Byggnadsmarksavgiften är för det första kalenderåret 10 procent av markvärdet för byggnadskvarteret eller delen därav. Markvärdet bestäms enligt de grunder som skattenämnden eller en besvärsmyndighet har fastställt vid den senaste förmögenhetsbeskattningen. För varje följande kalenderår är avgiften 5 procentenheter högre än för det föregående året. Byggnadsmarksavgiften får dock högst uppgå till hälften av det på ovan nämnda sätt bestämda markvärdet för byggnadskvarteret eller delen därav.
8 §
Värdet på byggnadskvarteret eller delen därav bestäms av de värderingsmän som nämns i 4 § 2 mom. lagen om gatuavgift till kommun.
9 §
Skattebyrån skall före utgången av mars det år då byggnadsmarksavgiften bestäms underrätta värderingsmännen om de i 7 § nämnda beskattningsvärdena för fastigheterna och om grunderna för dem samt vid behov också ge värderingsmännen andra upplysningar som behövs för att bestämma markvärdet för ett byggnadskvarter eller en del därav.
De kommunala myndigheterna är skyldiga att hemlighålla de i 1 mom. nämnda värdena och upplysningarna.
10 §
Stadsstyrelsen skall före utgången av varje år enligt ovan nämnda grunder bestämma och debitera de byggnadsmarksavgifter som uppbärs för det föregående kalenderåret. Avgift skall dock inte bestämmas för områden till vilka, av skäl som beror på staden, infartsväg inte har kunnat anläggas eller på vilka en redan uppförd byggnad av samma skäl inte har kunnat anslutas till allmän vattenledning och allmänt avlopp.
Byggnadsmarksavgiften bestäms i hela mark. Stadsstyrelsen kan, med beaktande av de kostnader som uppbörden av avgifterna årligen medför, bestämma den minsta byggnadsmarksavgift som bärs upp.
11 §
Om det på grund av att en byggnad som uppfyller villkoren i 2 § 1 mom. har förstörts i en eldsvåda eller på något annat sätt, eller av ett annat synnerligen vägande skäl skulle vara uppenbart oskäligt att byggnadsmarksavgift bärs upp, kan stadsstyrelsen eller, om dess befogenhet i instruktion har överförts på en nämnd, nämnden på ansökan helt eller delvis bevilja befrielse från avgiften eller bevilja uppskov med betalningen.
12 §
Stadsstyrelsen kan på ansökan återbära en byggnadsmarksavgift eller del av den, om byggnadsprojektet har genomförts med statligt bostadslån och genomförandet har fördröjts på grund av det förfarande som krävs för erhållande av lånet. Byggnadsmarksavgift kan återbäras för högst två års tid.
13 §
I fråga om byggnadsmarksavgiften och bestämmandet av den gäller i tillämpliga delar 12, 16, 17, 17 a-17 d, 18 och 19 §§ lagen om gatuavgift till kommun. Beloppet enligt 17 a § 2 mom. i den nämnda lagen är dock 500 mark och beloppet enligt 17 b § 2 mom. 5 000 mark.
14 §
Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.
15 §
Denna lag träder i kraft den 15 december 1988.
Byggnadsmarksavgifterna bestäms första gången för 1989.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.
Regeringens proposition 98/88
Andra lagutsk. bet. 15/88
Stora utsk. bet. 183/88
Helsingfors den 9 december 1988
Republikens President Mauno KoivistoMiljöminister Kaj Bärlund