737/1987

För uppnående av sysselsättningslagens (275/87) syfte skall eftersträvas att möjlighet till arbete för medborgarna i första hand ordnas med hjälp av arbetskraftsservicen på det sätt som stadgas i sysselsättningslagen och i lagar och förordningar som givits särskilt. Arbetskraftsservice skall tillhandahållas aktivt så, att arbetssökande är medvetna om arbets- och utbildningsmöjligheterna på arbetsmarknaderna och arbetsgivare om den arbetskraft som står till buds.

I andra hand skall möjlighet till arbete, såvitt möjligt, ordnas med hjälp av sysselsättningsanslag på det sätt som stadgas i sysselsättningslagen och denna förordning eller bestäms särskilt. Om unga personer som avses i 17 § sysselsättningslagen och långtidsarbetslösa som avses i 18 § 2 mom. sysselsättningslagen inte kan sysselsättas på ovan nämnt sätt, skall för dem ordnas möjlighet till arbete på det sätt som stadgas i sysselsättningslagen och denna förordning. Detsamma gäller då det är fråga om att få till stånd en sådan regionalt balanserad sysselsättning som avses i 19 §.

De specialtjänster för handikappade som avses i 7 § 2 mom. sysselsättningslagen ordnas för dem vilkas möjligheter att finna ett lämpligt arbete och behålla det samt att avancera i arbetet är avsevärt begränsade på grund av ett fysiskt eller psykiskt handikapp eller en sjukdom eller funktionsnedsättning som konstaterats i behörig ordning.

Vad i 1 mom. stadgas om specialtjänsterna för handikappade tillämpas också på servicen för frigivna fångar som är svåra att sysselsätta.

I denna förordning avses med normalt sysselsättningsstöd ett stöd vars belopp motsvarar den maximala förhöjda grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84).

Såsom den yrkesverksamma befolkningen inom kommunen anses den arbetskraft som senast uppgivits av statistikcentralen.

Med pendlingsregion avses ett av en eller flera kommuner bildat område där kommunens invånare allmänt har sina arbetsplatser.

Arbetskraftsbyråerna skall förhandla med statens ämbetsverk och inrättningar samt med kommuner och kommunalförbund innan ny arbetskraft anvisas i de fall som avses i 11 § sysselsättningslagen.

Statens arbetsverk skall årligen tillställa arbetskraftsministeriet en dispositionsplan för de arbetsanslag som används följande år, inberäknat de sysselsättningsanslag som används till investeringar, och för den arbetskraft som skall sysselsättas med dem ( arbetsprogram ).

Arbetsanslag är sådana i statsförslaget anvisade anslag för jord-, vatten- och husbyggnadsinvesteringar samt reparations- och underhållsarbeten som är avsedda att stå till arbetsverkens förfogande.

Utöver arbetsprogrammet skall arbetsverken tillställa arbetskraftsministeriet sina verksamhets- och ekonomiplaner till den del de gäller arbeten som utförs med arbetsanslag.

De arbetsverk som avses i denna förordning är byggnadsstyrelsen, forststyrelsen, försvarsministeriet, gränsbevakningsväsendet, luftfartsstyrelsen, museiverket, post- och televerket, sjöfartsstyrelsen, skogsforskningsinstitutet, Statsjärnvägarna, vatten- och miljöstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsverket samt yrkesutbildningsstyrelsen. Statsrådet beslutar vilka andra ämbetsverk och inrättningar som kan fungera som arbetsverk.

Statsrådet godkänner arbetsprogrammen vid föredragning från arbetskraftsministeriet, varefter arbetsverket har rätt att inom ramen för statsförslaget använda de anslag som ingår i arbetsprogrammet.

Statens ämbetsverk och inrättningar skall årligen tillställa arbetskraftsministeriet en plan för de arbeten som följande år ordnas med andra sysselsättningsanslag än dem som avses i 6 § ( statens sysselsättningsplan ).

I statens sysselsättningsplan skall anges det antal personer som ämbetsverket eller inrättningen kan avlöna med sysselsättningsanslagen.

Statsrådet fastställer vid föredragning från arbetskraftsministeriet en plan över det antal personer som varje ämbetsverk och inrättning med stöd av 18-20 §§ sysselsättningslagen minst måste sysselsätta. Arbetskraftsministeriet kan med högst tio procent ändra det antal som fastställts för ett ämbetsverk eller en inrättning, om behovet av sysselsättning förändras.

Kommunerna och kommunalförbunden skall årligen tillställa arbetskraftsdistriktsbyrån en beräkning av de arbetsanslag som används följande år, inberäknat de sysselsättningsanslag som används till investeringar, och av den arbetskraft som sysselsätts med dem ( byggnadsprogram ).

Arbetsanslag är de anslag som anvisats för kommunernas jord-, vatten- och husbyggnadsinvesteringar samt reparations- och underhållsarbeten.

I byggnadsprogrammet skall tas in uppgifter om de investeringsprojekt som ingår i kommunplanen även för en tid som överstiger ett år.

Kommunerna och kommunalförbunden skall årligen tillställa arbetskraftsdistriktsbyrån en plan för de arbeten som följande år ordnas med sysselsättningsanslag.

I kommunens plan skall ingå en beräkning av:

I kommunalförbundets plan skall ingå en beräkning av antalet personer som kommunalförbundet sysselsätter och sysselsättningskostnaderna samt den statsandel som erhålls.

Statsrådet beslutar om den regionala fördelningen av de sysselsättningsanslag som inte har anvisats att användas för fullgörande av sysselsättningsskyldigheterna enligt 17-20 §§ sysselsättningslagen eller till sysselsättning av personer som varit arbetslösa tio månader, på det sätt som avses i 36, 39, 42 och 45 §§. Statsrådet kan även utfärda närmare bestämmelser om användningen av anslagen.

Sådan rätt till avvikelse som nämns i 9 § 3 mom. sysselsättningslagen beviljas av arbetskraftsdistriktsbyrån.

En kommun kan beviljas rätt att avvika från den begränsning som gäller sysselsättning under sommarsäsongen, om arbetet utförs på sommaren

Kommunen skall betala den ersättning som avses i 9 § 4 mom. sysselsättningslagen till länsstyrelsen.

Arbetskraftsdistriktsbyrån skall tillställa kommunen en betalningsuppmaning angående ersättningen och sedan göra en anmälan till länsstyrelsen om kommunens ersättningsskyldighet. Länsstyrelsen sköter indrivningen av ersättningen till staten.

Om kommunen inte betalar ersättningen senast den betalningsdag som länsstyrelsen bestämmer, skall kommunen betala en 12 procents årlig dröjsmålsränta räknat från betalningsdagen.

Sysselsättningsanslag som har sökts för projekt som gäller byggande, underhåll, grundförbättring, utvidgning eller ändring av konstruktioner eller andra investeringar kan antingen direkt beviljas den som ansökt om statsunderstöd eller anvisas ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning för att beviljas den som ansökt om statsunderstöd.

Sysselsättningsanslag anvisas ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning för beviljande av statsunderstöd då ämbetsverket eller inrättningen med stöd av specialstadganden eller specialbestämmelser kan bevilja det statsunderstöd som sökts. I andra fall beviljas statsunderstödet sökanden direkt.

Beträffande ansökningen om statsunderstöd skall arbetskraftsmyndigheten inhämta utlåtande av det ämbetsverk eller den inrättning som den ämnar anvisa anslaget, om inte ämbetsverket eller inrättningen har gjort framställning om anvisande av anslaget.

Är den som ansöker om statsunderstöd ett samfund eller en enskild person som utövar näringsverksamhet, skall ämbetsverket eller inrättningen i sitt utlåtande eller sin framställning ange:

Om statsunderstöd söks av någon annan än ett samfund eller en enskild som utövar näringsverksamhet, skall ämbetsverket eller inrättningen i utlåtandet eller framställningen ange:

Har ämbetsverket eller inrättningen inte i sitt utlåtande förordat anvisande av anslag, kan anslag inte anvisas, om inte statsrådet på framställning av arbetskraftsministeriet beslutar annat.

Arbetskraftsdistriktsbyrån anvisar anslaget då den myndighet som beviljar statsunderstöd är ett ämbetsverk eller en inrättning som underlyder ett ministerium eller ett centralt ämbetsverk. När arbetskraftsdistriktsbyrån anvisar anslag skall den iaktta de principer som arbetskraftsministeriet har fastställt.

Arbetskraftsministeriet anvisar anslaget då den myndighet som beviljar statsunderstöd är ett ministerium eller centralt ämbetsverk.

Arbetskraftsdistriktsbyrån beviljar sökanden statsunderstöd då det statsunderstöd som beviljas för projektet av sysselsättningsanslag uppgår till högst 1 000 000 mark. När arbetskraftsdistriktsbyrån beviljar anslag skall den iaktta de principer som arbetskraftsministeriet har fastställt.

Arbetskraftsministeriet beviljar sökanden statsunderstöd då statsunderstödets belopp är större än det som nämns i 1 mom.

De i 14 § 2 mom. sysselsättningslagen avsedda områden där arbetslösheten är svårast utgörs av de kommuner där den genomsnittliga arbetslöshetsgraden på årsnivå överstiger motsvarande arbetslöshetsgrad i hela landet med minst 50 procent eller vilkas sysselsättningsläge försämras plötsligt och kraftigt.

Sysselsättningsanslag kan inte anvisas eller beviljas för ett projekt där arbetena redan har påbörjats, om det inte är fråga om anvisande eller beviljande av fortsatt understöd.

Om statsunderstöd, som har beviljats ur sysselsättningsanslag, tillsammans med övrigt statsunderstöd överstiger det maximibelopp för statsunderstöd varom stadgas i 14 § sysselsättningslagen, skall den del av statsunderstödet som har betalts ur sysselsättningsanslagen och som överstiger maximibeloppet återbetalas till staten. Samma förfarande skall iakttas, om för betalning av statsunderstöd har lämnats felaktiga eller vilseledande uppgifter eller statsunderstödet annars har beviljats utan grund eller om villkor för betalningen av statsunderstödet inte har iakttagits.

På statsunderstöd som skall återbetalas skall betalas en årlig dröjsmålsränta om 12 procent räknat från ingången av den månad som följer på utbetalningen av statsunderstödet till den betalningsdag som bestämts för återkravet. Om det belopp som skall återbetalas inte har betalts senast den utsatta återbetalningsdagen skall på det statsunderstöd som återkravet gäller jämte ränta betalas en dröjsmålsränta om 16 procent räknat från återbetalningsdagen.

För återkrav av ett statsunderstöd svarar den myndighet som h

Om en person under den tid sysselsättningsskyldigheten gäller vore tvungen att på grund av arbete, studier, värnplikt eller av annat jämförbart skäl avbryta arbetet, gör arbetskraftsbyrån inte sysselsättningsanmälan, om personen i fråga inte fordrar det. Sysselsättningsanmälan görs inte heller då en person har ansökt om full invalidpension eller individuell förtidspension och ansökan inte har avslagits med ett beslut som har vunnit laga kraft, om personen i fråga inte kräver att bli anvisad arbete, ej heller då en person har ansökt om arbetslöshetspension och villkoren för erhållande av pensionen är uppfyllda. Om den möjlighet att arbeta som kommunen eller staten har ordnat med stöd av 17 § eller 18 § 3 mom. sysselsättningslagen vore betydelselös med tanke på främjande av bestående sysselsättning av personen i fråga, gör arbetskraftsbyrån inte heller sysselsättningsanvisning, om personen inte fordrar det. Arbetskraftsbyrån skall härvid uppgöra ett i 18 § 1 mom. sysselsättningslagen avsett åtgärdsprogram.

Angående den i 17 § och 18 § 3 mom. sysselsättningslagen avsedda arbetsperioden på sex månader ingås ett tidsbegränsat arbetsavtal i vilket arbetstagaren ges en möjlighet att mitt under avtalsperioden övergå till ett nytt arbetsförhållande.

Om en person har vägrat ta emot arbete som anvisats honom eller om arbetsförhållandet upphört av annat än i 5 mom. nämnt skäl, skall annat arbete, i syfte att ordna en arbetsperiod på sammanlagt sex månader, anvisas honom senast tre månader efter att han vägrat ta emot arbete eller arbetsförhållandet upphört.

Efter den i 17 § och 18 § 3 mom. sysselsättningslagen avsedda sexmånadersperioden börjar beräkningen av den arbetslöshetstid som berättigar till anvisning till arbete på nytt från början.

Utredningen om sysselsättningsmöjligheter skall göras när arbetslösheten har varat nio månader utan avbrott eller vid en annan tidpunkt som arbetssökandens individuella situation förutsätter.

Vid fastställandet av kommunens i 18 § 3 mom. sysselsättningslagen stadgade skyldighet att ordna sysselsättning betraktas såsom långtidsarbetslösa arbetssökande de personer som kommunen eller staten med stöd av stadgandet har sysselsatt eller är skyldig att sysselsätta.

Såsom sysselsatta av kommunen i enlighet med 18 § 3 mom. sysselsättningslagen anses också de långtidsarbetslösa som med kommunen har ingått ett avtal som avses i 9 § socialvårdsförordningen (607/83) om vård eller annan omsorg i hemmet om invalid, åldring eller kroniker, i det fall att kommunen ingår ett större antal här avsedda avtal än den erhåller statsandel för med stöd av den fastställda realiseringsplanen.

För åstadkommande av sådan regionalt balanserad sysselsättning som avses i 19 § sysselsättningslagen föreslås att i statsförslaget upptas sådana anslag med vilka staten, med beaktande av sysselsättningsläget och utvecklingsutsikterna för nationalekonomin, vid behov skall ordna möjligheter att arbeta, så att arbetslösheten inte inom någon pendlingsregion väsentligt överstiger den genomsnittliga nivån i landet.

Då en arbetskraftsbyrå anvisar arbete i enlighet med 17-19 §§ sysselsättningslagen, skall arbetskraftsbyrån för kommunal anställning anvisa i första hand unga arbetslösa och i andra hand långtidsarbetslösa, med beaktande av förhandlingsförfarandet enligt 5 § i denna förordning.

Om en kommun sysselsätter arbetslösa utöver två procent av den yrkesverksamma befolkningen inom kommunen, är andelen av det tilläggsstöd som nämns i 21 § 4 och 5 mom. sysselsättningslagen 40 procent av det sammanlagda beloppet av normalt och förhöjt stöd för de sysselsatta vilkas andel av den yrkesverksamma befolkningen inom kommunen är större än 2,5 procent.

Tilläggsstöd enligt 1 mom. betalas högst till ett belopp som tillsammans med det statsunderstöd som avses i 21 § 1-4 mom. sysselsättningslagen uppgår till de kostnader som kommunen åsamkas av sysselsättningen. Till kostnader som förorsakats av sysselsättningen hänförs lönerna till dem som har sysselsatts, till vilka i form av övriga kostnader läggs 70 procent av det totala lönebeloppet.

Den för vars avlöningskostnader en kommun eller ett kommunalförbund erhåller statsandel i enlighet med 21 § sysselsättningslagen är, medan anställningsförhållandet pågår, fortgående upptagen som arbetssökande vid arbetskraftsbyrån.

Arbetskraftsbyrån anvisar statliga ämbetsverk och inrättningar anslag för kostnaderna för sysselsättningen av de personer som ämbetsverket eller inrättningen enligt sysselsättningslagen är skyldig att sysselsätta på anvisning av arbetskraftsmyndigheten.

På framställning av ämbetsverket eller inrättningen kan arbetskraftsbyrån, inom ramen för de anslag som har anvisats den, anvisa ämbetsverket eller inrättningen anslag för sysselsättning av också andra personer än sådana som avses i 17-19 §§ sysselsättningslagen.

Den som har placerats i arbete hos ett ämbetsverk eller en inrättning anställs i tidsbundet arbetsförhållande eller av särskilda skäl i tillfälligt tjänsteförhållande.

Av sysselsättningsanslagen ersätts ämbetsverket eller inrättningen för den lön som betalas till den sysselsatta personen och för arbetsgivares socialskyddsavgift. För andra kostnader som föranleds av att arbete ordnas kan ämbetsverken och inrättningarna anvisas sysselsättningsanslag i enlighet med vad statsrådet beslutar i samband med att sysselsättningsplanen fastställs.

Ämbetsverket eller inrättningen skall för varje kalendermånad göra en anmälan till arbetskraftsbyrån om användningen av sysselsättningsanslagen och de personer som har sysselsatts med dem.

Den som har avlönats med sysselsättningsanslag vid ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning är under detta anställningsförhållande fortgående upptagen som arbetssökande vid arbetskraftsbyrån.

Sysselsättningsstöd kan inom ramen för anslaget i statsförslaget beviljas en arbetsgivare, som avlönar en handikappad eller en 18-24 år gammal person som anvisats arbete av arbetskraftsbyrån, och förbinder sig att utbilda honom i enlighet med en av arbetskraftsbyrån godkänd plan eller som avlönar en arbetssökande som har varit arbetslös minst tio månader utan avbrott. En kommun eller ett kommunalförbund kan dock endast beviljas stöd för sysselsättning av en handikappad. Sådant stöd som här avses kan inte beviljas samfund som utövar politisk verksamhet.

I de kommuner där den genomsnittliga arbetslöshetsgraden på årsnivå överstiger motsvarande arbetslöshetsgrad i hela landet med 50 procent kan arbetsgivarna beviljas sysselsättningsstöd för sysselsättande också av andra arbetslösa än de som nämns i 1 mom.

Sysselsättningsstöd kan för högst ett år beviljas en arbetsgivare som sysselsätter en arbetstagare som hotas av arbetslöshet eller en arbetslös arbetssökande som arbetskraftsbyrån anvisat arbete i sådan kommun där sysselsättningen på grund av en strukturförändring inom näringslivet försämrats eller hotar att försämras plötsligt och kraftigt. För lindrande av störningar på grund av strukturförändringarna inom näringslivet kan sysselsättningsstöd också i andra kommuner än de som avses i 3 mom., på det sätt som statsrådet särskilt beslutar, beviljas en arbetsgivare för att sysselsätta eller utbilda arbetslösa, arbetstagare som hotas av arbetslöshet eller andra personer.

Sysselsättningsstöd kan inte beviljas,

Vad som stadgas i 1 mom. 1 punkten tillämpas inte då stöd beviljas för att bevara arbetet för en handikappad eller en person som hotas av arbetslöshet.

I sysselsättningsstöd betalas per dag och person:

Stöd betalas för de dagar för vilka arbetsgivaren är skyldig att betala lön.

Det sysselsättningsstöd som betalas till arbetsgivaren får inte, inklusive annat statligt stöd, vara större än den lön som betalas.

Stöd kan inom ramen för anslaget i statsförslaget beviljas för avlönande av arbetslösa som har anvisats arbete av arbetskraftsbyrån.

1)

kommunala värmeverk, som drivs i bolagsform, för anskaffning av energived,

En förutsättning för beviljande av stöd för skogsvårdsarbeten är

Stöd kan inte beviljas

Som stöd betalas per arbetsdag och person

Det i 1 mom. 1 punkten nämnda stödet inkluderar också andelen för arbetsledning, som är 20 procent av stödets belopp.

Stöd som beviljas en arbetsgivare betalas för den tid för vilken arbetsgivaren är skyldig att betala lön.

Till en arbetslös arbetssökande som ämnar bli företagare kan inom ramen för anslaget i statsförslaget stöd beviljas för att trygga hans utkomst under den tid som beräknas åtgå till att starta och stabilisera företagsverksamheten.

En förutsättning för beviljande av stöd är

Till den som ämnar bli företagare betalas det normala sysselsättningsstödet höjt med 50 procent för de dagar då personen i fråga arbetar i sitt företag, dock högst för fem dagar i veckan. Stöd kan betalas för högst 15 månader.

Till en person som har varit anmäld som arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån kan inom ramen för anslaget i statsförslaget stöd beviljas för att trygga hans utkomst under den tid då han på en arbetsplats genomgår träning för arbetslivet.

Stöd kan beviljas en person, som inte har arbetserfarenhet eller som under de senaste tre månaderna endast i ringa mån har varit sysselsatt och som inte är en sådan studerande på heltid som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Såsom stöd utbetalas normalt sysselsättningsstöd. >Den som genomgår träning för arbetslivet ersätts dessutom för kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med gällande tjänstekollektivavtal angående ersättande av statstjänstemäns resekostnader.

Stöd till samma person kan betalas för högst sex månader. En person kan genomgå träning på samma arbetsplats högst tre månader.

Arbetskraftsbyrån ingår med arbetstagaren ett avtal om träning för arbetslivet. I avtalet skall ingå ett träningsprogram.

Arbetskraftsministeriet skall teckna gruppolycksfallsförsäkring och ansvarsförsäkring för dem som genomgår träning för arbetslivet.

Inom ramen för anslag i statsförslaget är det möjligt att

Närmare bestämmelser om de förmåner som kan beviljas utfärdas genom beslut av statsrådet.

Anslag som anvisas eller statsandel eller sysselsättningsstöd som beviljas av sysselsättningsanslagen för avlönande av personal kan beviljas eller anvisas för högst sex månader åt gången.

Efter det att en person utan avbrott har varit sysselsatt hos en eller flera arbetsgivare under den maximitid som nämns i 1 mom., kan han inte på nytt anvisas sådant arbete för vilket sysselsättningsanslag för avlöningskostnaderna har anvisats eller beviljats, innan han minst tre månader har varit anmäld som arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån. Detta stadgande tillämpas dock inte på en handikappad och inte på en sådan av ett statligt ämbetsverk eller en statlig inrättning eller en kommun avlönad person, som utan avbrott under en kortare tid än två år har varit sysselsatt i uppgifter som behövs för planering och anordnande av arbets- och utbildningsplatser som är lämpliga för arbetslösa.

För dem som vid statens ämbetsverk och inrättningar sysselsätts med sysselsättningsanslag kan dessutom med avvikelse från 1 mom. maximitiden förlängas inom ramen för statsförslaget med högst sex månader.

Ett beslut som gäller de anslag som nämns i 31 § 2 mom. och som avser flera kalenderår skall, om det inte är fråga om sysselsättningsskyldighet enligt 17-20 §§ sysselsättningslagen, fattas för de kommande åren så att det gäller på det villkoret att disponibla anslag för ändamålet finns.

Stöd söks på en blankett för vilken arbetskraftsministeriet fastställt formuläret. Ansökan om stöd som beviljas för avlöning lämnas till den arbetskraftsbyrå inom vars verksamhetsområde arbetsplatserna är belägna. Stöd som beviljas en arbetssökande söks hos den arbetskraftsbyrå, där personen är anmäld som arbetslös arbetssökande.

Beslut om beviljande av stöd fattas av arbetskraftsbyrån inom ramen för de anslag som arbetskraftsdistriktsbyrån har anvisat till dess förfogande.

Då stödet beviljas kan sådana villkor uppställas som i varje enskilt fall anses nödvändiga med tanke på skötseln av sysselsättningen.

Stödet för skogsvårdsarbeten betalas i efterskott eller på grundval av den plan som har uppgjorts för arbetena, kvartalsvis i förskott. Den slutliga redovisningen, där det utbetalade förskottet har beaktats skall för varje kvartal före utgången av följande kalendermånad lämnas till den arbetskraftsbyrå som har beviljat stödet. Stödtagaren skall återbetala eventuellt för mycket utbetalt förskott inom den för redovisningen fastställda tiden.

Om redovisningen inte inom den tid som nämns i 1 mom. insänds till den arbetskraftsbyrå som har beviljat stödet, skall stödet lämnas obetalt eller utbetalt förskott återkrävas, om inte giltiga skäl anförs för att redovisningen har försenats.

Annat stöd än det i 1 mom. nämnda stödet för skogsvårdsarbeten utbetalas av arbetskraftsdistriksbyrån månatligen i efterskott på grundval av en utredning som har godkänts av den arbetskraftsbyrå som har beviljat stödet.

Om stödtagaren inte längre uppfyller förutsättningarna enligt denna förordning eller de villkor som då stödet har beviljats har uppställts för erhållande av stödet, kan det förordnas att utbetalningen av stödet skall upphöra. Om stödet har använts i strid med stadgandena i denna förordning eller villkoren i beslutet om beviljandet, skall det stöd som har utbetalts utan grund återbetalas till staten jämte 16 procents årlig ränta räknat på beloppet från utbetalningsdagen. Om det belopp som skall återbetalas inte har betalts senast på den i beslutet om återkrav fastställda återbetalningsdagen, skall på det betalas en 16 procents årlig dröjsmålsränta räknat från återbetalningsdagen.

Beslut om att upphöra med utbetalning av stödet fattas av den arbetskraftsbyrå som har beviljat stödet. Beslut om återkrav fattas av arbetskraftsdistriktsbyrån, som också sköter de nödvändiga återkravsåtgärderna.

Arbetskraftsministeriet kan utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning. Finansministeriet utfärdar dock närmare bestämmelser om hur anställningsförhållandet för personer som avlönas vid statens ämbetsverk och inrättningar bestäms och om anställningsvillkoren.