Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

602/1987

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om åkerröjningsavgift

Typ av författning
Lag
Meddelats
Uppdaterad författning
602/1987

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §

För minskning av de kostnader som staten åsamkas av exporten av lantbruksprodukter skall till staten betalas en åkerröjningsavgift för röjning av skog, torvproduktionsområde eller annat ouppodlat område till åker, äng eller betesmark ( åkerröjning ) i enlighet med vad som stadgas i denna lag.

Varje annat område än skogs- och torvproduktionsområde betraktas som ouppodlat, om det inte under de tio kalenderåren närmast före röjningen har använts för lantbruksproduktion. Ett obeskogat åkerområde, för vilket med staten ingåtts ett avtal enligt lagen om begränsning av nyttjande av åker (216/69), lagen om styrning av lantbruksproduktionen (446/77) eller lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83) eller ett annat motsvarande avtal om begränsning av nyttjande av åker, anses vara odlat under avtalets giltighetstid.

Avgifterna enligt denna lag anses utgöra en del av lantbrukets andel av exportkostnaderna för lantbruksprodukter enligt 15 § (621/86) lantbruksinkomstlagen.

2 §

Skyldig att betala åkerröjningsavgift är den som äger det röjda området.

3 §

I åkerröjningsavgift skall betalas 300 mark för varje helt ar. Avgift uppbärs dock inte, om den inte under år 1987 för områden som tillhör samma ägare överstiger sammanlagt 3 000 mark.

Som röjningsareal betraktas ett område på vilket åkerröjningsåtgärder vidtagits genom avlägsnande av stubbar, dikning eller plöjning eller på annat motsvarande sätt. -ven inledande av odling på ett område som använts för torvproduktion betraktas som röjning enligt denna lag.

4 §

Lantbruksdistriktets lantbruksbyrå fastställer, debiterar och uppbär åkerröjningsavgiften.

5 §

För fastställande av åkerröjningsavgiften skall markägaren före utgången av februari 1988 på fastställd blankett göra en anmälan till lantbruksnämnden om den åkerröjning som företagits år 1987 efter det att lagen trätt i kraft.

6 §

Lantbruksnämnden skall efter den tid som nämns i 5 § omedelbart granska om markägarna har fullgjort sin anmälningsskyldighet samt vid behov sända anmälningarna jämte utlåtanden och övriga uppgifter, som bestäms av jordbruksstyrelsen, till lantbruksdistriktets lantbruksbyrå.

7 §

Lantbruksdistriktets lantbruksbyrå skall bestämma att åkerröjningsavgiften skall höjas med högst 20 procent, om markägaren utan giltig orsak har försummat att göra den anmälan som nämns i 5 § inom utsatt tid eller om han inlämnat den i väsentlig grad ofullständig. Om han även efter att bevisligen ha mottagit en uppmaning, utan godtagbart hinder, helt eller delvis underlåter att göra anmälan, skall åkerröjningsavgiften ytterligare höjas med högst 20 procent.

8 §

På basis av beslutet om fastställande av åkerröjningsavgift skall för den betalningsskyldige utskrivas en debetsedel.

Beslutet och debetsedeln skall delges den som saken gäller i den ordning som stadgas om enskild delgivning i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66). Beslutet och debetsedeln kan dock sändas till den betalningsskyldige också med posten i rekommenderat brev.

9 §

På försummelse att betala en åkerröjningsavgift som lantbruksdistriktets lantbruksbyrå debiterat tillämpas vad som stadgas om påföljder av underlåtenhet att betala skatt.

Vid indrivning av en åkerröjningsavgift som inte betalts skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) och med stöd av den.

10 §

I ett beslut som lantbruksdistriktets lantbruksbyrå fattat med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär i den ordning som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Besvärsskriften kan även inges till lantbruksbyrån. Byrån skall härvid tillställa jordbruksstyrelsen besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären.

11 §

Åkerröjningsavgiften skall erläggas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten beslutar annat. Om besvärsmyndigheten genom sitt beslut avlyft eller sänkt avgiften, skall lantbruksbyrån utan ansökan återbära det överbetalda beloppet till den som saken gäller.

På belopp som restitueras med anledning av ändring i debiteringen skall ränta erläggas i enlighet med vad som i förordningen om skatteuppbörd (903/78) stadgas om ränta på skatteåterbäring.

12 §

Åkerröjningsavgiften skall inbetalas på lantbruksdistriktets lantbruksbyrås postgirokonto.

13 §

Lantbruksdistriktens lantbruksbyråer och kommunernas lantbruksnämnder skall se till att lagen följs. Skogsnämnderna och skattemyndigheterna är skyldiga att biträda förstnämnda myndigheter och jordbruksstyrelsen då dessa reder ut företagna åkerröjningar.

Överexekutor och polisen är skyldiga att ge handräckning i ärenden som avses i denna lag.

14 §

Den som i avsikt att skaffa sig själv eller någon annan nytta genom att lämna oriktig anmälan eller som annars svikligt har undanhållit eller försökt undanhålla staten avgift som avses i denna lag, skall dömas så som strafflagen stadgar.

15 §

Jord- och skogsbruksministeriet kan på ansökan bevilja befrielse från åkerröjningsavgift. Befrielsen kan vara partiell eller total. Befrielse kan beviljas,

1)

om åkerröjning inletts på ett småbruk för att öka fodersjälvförsörjningen på lägenheten inom ett område där tillskottsjord inte finns att köpa,

2)

om den betalningsskyldige har avlidit och hans efterlevande makes, barns eller andra arvingars försörjning huvudsakligen har varit beroende av den betalningsskyldiges inkomster och det vore uppenbart oskäligt att uppbära avgiften, eller

3)

om det av annan särskild orsak är uppenbart oskäligt att uppbära avgiften.

Om befrielse har beviljats från åkerröjningsavgift, gäller beslutet om befrielse också förhöjning som avses i 7 §, dröjsmålspåföljder som avses i 9 § samt dröjsmålsränta.

Lantbruksdistriktets lantbruksbyrå kan under de förutsättningar som nämns i 1 mom. bevilja uppskov med betalningen, dock inte för längre tid än ett år. En förutsättning för uppskov är att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen av avgiften. För en avgift för vilken uppskov beviljas uppbärs en årlig ränta om 10 procent för uppskovstiden.

I beslut som har meddelats med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

16 §

Åkerröjningsavgift som skall betalas enligt denna lag är inte avdragbar vid inkomstbeskattningen.

17 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning. Närmare bestämmelser om när det är fråga om åkerröjning enligt denna lag samt om fastställande, debitering och uppbörd av åkerröjningsavgiften utfärdas av jordbruksstyrelsen.

18 §

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och den tillämpas på åkerröjningar som inletts den dag då lagen träder i kraft och därefter under år 1987.

Nådendal den 26 juni 1987

Republikens President Mauno KoivistoJord- och skogsbruksminister Toivo T. Pohjala

Till början av sidan