1164/1987

Utrikesförvaltningen omfattar utrikesministeriet och den under ministeriet lydande utrikesrepresentationen.

Utrikesrepresentationen omfattar de diplomatiska och konsulära beskickningarna och konsulaten.

De diplomatiska beskickningarna är ambassader, legationer, permanenta delegationer eller särskilda delegationer.

De konsulära beskickningarna, som kan vara antingen konsulat som förestås av en utsänd konsul eller sådana som förestås av en honorär konsul, är generalkonsulat, konsulat eller vicekonsulat.

Genom förordning stadgas om inrättande av sådana ambassader, permanenta delegationer eller särskilda delegationer som förestås av en ambassadör, av legationer som förestås av ett sändebud eller en charg d'affaires, av konsulat som förestås av en utsänd konsul samt av honorära generalkonsulat.

Om inrättande av övriga beskickningar beslutar utrikesministeriet.

Om en tjänstemans tjänstgöringsort inte bestäms enligt förordnandet till uppdraget eller om tjänsten inte har inrättats vid utrikesministeriet, bestäms tjänstgöringsorten av den utnämnande myndigheten.

Utrikesministeriet förordnar om tjänstemännens placering vid ministeriets avdelningar och andra arbetsenheter.

Statssekreterare och understatssekreterare samt tjänstemän vars tjänster inte har inrättats vid utrikesministeriet är skyldiga att flytta till ett annat uppdrag eller en annan tjänstgöringsort i enlighet med 4 §. En statssekreterare eller understatssekreterare skall samtidigt utnämnas till utrikesrådstjänst.

Skyldigheten enligt 1 mom. kan begränsas genom förordning.

Om inte någon lag eller en överenskommelse med landet i fråga hindrar det, kan en vid utrikesrepresentationen tjänstgörande attach eller administrativ attach och en tjänsteman i högre tjänsteställning än dessa samt andra av ministeriet därtill särskilt bemyndigade, vid beskickningen anställda finska medborgare med laga verkan inom sitt verksamhetsområde utföra uppgifter, som i Finland ankommer på notarius publicus eller som enligt lag, förordning eller något internationellt avtal utomlands ankommer på en finsk beskickning.

En honorär konsul kan inom sitt verksamhetsområde utföra i 1 mom. nämnda uppgifter, om ministeriet bemyndigat honom därtill.

En honorär konsul har rätt att, på det sätt som utrikesministeriet närmare bestämmer, behålla de avgifter enligt förordningen om grunderna för avgifter inom utrikesförvaltningen (302/85) som han uppburit för sina tjänster.

Till finska medborgare som utomlands råkat i nödställt läge kan finska beskickningar, inom ramen för anslag som reserverats för ändamålet, bevilja ekonomiskt bistånd mot deposition eller återbetalningsförbindelse på det sätt som närmare anges genom förordning. Av särskilda skäl kan bistånd likväl beviljas även utan deposition eller återbetalningsförbindelse.

Bistånd som avses i 1 mom. får återkrävas utan dom eller utslag i den ordning som stadgas i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61). Av statens medel betalt bistånd kan likväl efterskänkas, om den av vilken biståndet skall återkrävas är medellös eller om det finns andra särskilda skäl.

Närmare stadganden om tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Genom denna lag upphävs lagen den 30 december 1977 om utrikesförvaltningen (1129/77). Stadgandena i 14 § i den upphävda lagen tillämpas dock, i enlighet med vad som stadgas i 17 § 2 mom. lagen om införande av statstjänstemannalagen (756/86), på en tjänsteman som står till utrikesministeriets förfogande (i disponibilitet) då statstjänstemannalagen (755/86) träder i kraft.