Förordning om ändring av 212 och 219 §§ förordningen om skifte
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av jord- och skogsbruksministern
ändras i förordningen den 28 november 1952 ( 407/52 ) 212 § 1 och 2 mom. samt 219 §, av dessa lagrum 212 § 1 mom. sådant det lyder i förordning av den 19 maj 1972 (399/72), 212 § 2 mom. sådant det lyder i förordning av den 4 juli 1975 (535/75) och 219 § sådan den lyder i förordning av den 13 juli 1984 (552/84), som följer:
212 §
Skall för en förrättning eller ett uppdrag som utförts för statens behov uppbäras lantmäteriavgift skall de i 263 § 1 mom. lagen om skifte avsedda förrättningskostnader som lantmäteribyrå har betalt på förhand indrivas hos den betalningsskyldiga statliga myndigheten. Skall de i 263 § 1 mom. lagen om skifte avsedda förrättningskostnaderna slutligt betalas med statens medel och för förrättningen inte uppbäras lantmäteriavgift skall lantmäteribyrån betala ovan nämnda kostnader ur medel som anvisats för ändamålet.
Lantmäteristyrelsen fastställer de grunder enligt vilka staten åsamkade kostnader för anlitande av de i 277 § 1 mom. lagen om skifte avsedda mätkarlarna skall indrivas hos sakägarna. Härvid skall mätkarlarnas löne- och resekostnader samt övriga kostnader som åsamkats staten beaktas till genomsnittliga belopp. Lantmäterikontoret skall se till, att här och i 1 mom. avsedda kostnader, vilka betalts på förhand ur statsmedel, blir indrivna hos de betalningsskyldiga.
219 §
I 263 § 1 mom. lagen om skifte avsedda förrättningskostnader, som påförts staten tillhörig fastighet, ävensom likvidersättning, erläggs av den myndighet som besitter fastigheten. Likvidersättning, som tillkommer fastigheten, erläggs likaså till samma myndighet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1987 och den tillämpas vid lantmäteriförrättningar och uppdrag som blir anhängiga efter det att förordningen trätt i kraft.
Helsingfors den 26 september 1986
Republikens President Mauno KoivistoJord- och skogsbruksminister Toivo Yläjärvi