609/1986

Denna lag har till ändamål att hindra diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män samt att i detta syfte förbättra kvinnans ställning i synnerhet i arbetslivet.

Stadgandena i denna lag tillämpas inte

På sådan verksamhet i riksdagen som ansluter sig till riksdagsmannavärvet tillämpas inte 10 och 11 §§, 14 § 2 mom. eller 17 och 19 §§. Stadgandena i 10 och 11 §§ tillämpas inte heller på republikens presidents verksamhet.

Om sådana tjänster, befattningar och uppgifter inom försvarsförvaltningen som kräver militärutbildning samt om militära tjänster och befattningar inom gränsbevakningsväsendet stadgas särskilt.

Med arbetstagare avses i denna lag den som genom avtal förbinder sig att åt en annan (arbetsgivaren) under dennes ledning och uppsikt utföra arbete mot lön eller annat vederlag eller som står i tjänsteförhållande eller annat därmed jämförbart anställningsförhållande till staten, kommun eller annat offentligt samfund (myndighet).

Med arbetsgivare avses i denna lag en arbetsgivare och ett offentligt samfund som åsyftas i 1 mom.

Myndigheterna skall främja jämställdheten mellan kvinnor och män i synnerhet genom att ändra de förhållanden som hindrar att jämställdhet genomförs.

I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande organ samt i kommunala nämnder skall finnas både kvinnor och män, om inte särskilda skäl talar för annat.

Myndigheter och läroanstalter samt andra samfund som har ansvar för utbildning och undervisning skall se till att kvinnor och män har lika möjlighet till utbildning och avancemang inom yrket samt att de läromedel som används stöder ändamålet med denna lag.

För främjande av jämställdheten i arbetslivet skall arbetsgivarna med hänsyn till sina resurser och andra relevanta omständigheter

Diskriminering på grund av kön är förbjuden. Med diskriminering avses i denna lag att kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av kön. Som diskriminering anses även ett förfarande som leder till att kvinnor och män faktiskt kommer i klart olika ställning i förhållande till varandra.

Som förbjuden diskriminering enligt 7 § skall dessutom anses att en arbetsgivare vid anställning eller uttagning till viss uppgift eller utbildning förbigår en person som är mera meriterad än den utsedda av motsatt kön, om arbetsgivaren inte kan visa att hans förfarande dikterats av vägande och godtagbart skäl med hänsyn till arbetets eller uppgiftens art eller att hans förfarande berott på annan omständighet än könet, vilken är godtagbar.

Diskriminering på grund av kön skall även anses föreligga när en arbetsgivare

Det skall inte anses att en arbetsgivare brutit mot förbudet mot diskriminering enligt 2 mom. 1 eller 2 punkten, om han kan visa att förfarandet berott på annan omständighet än arbetstagarens kön, vilken är godtagbar.

Såsom i denna lag nämnd diskriminering på grund av kön skall inte anses

På begäran skall en arbetsgivare utan dröjsmål lämna skriftlig utredning om sitt förfarande till den som anser sig ha blivit diskriminerad på det sätt som nämns i 8 § 1 mom. Av utredningen skall framgå vilka grunder arbetsgivaren följt vid uttagningen, den uttagnas utbildning, arbetserfarenhet och erfarenhet av annat slag samt andra meriter och omständigheter som påverkat valet och som tydligt kan påvisas.

En arbetsgivare skall likaså utan dröjsmål lämna skriftlig utredning om grunderna för sitt förfarande till den arbetstagare som anser sig ha blivit föremål för diskriminering enligt 8 § 2 mom. 3 punkten.

I utredningen får inte antecknas uppgifter om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden utan att denne samtycker därtill.

En arbetsgivare som brutit mot diskrimineringsförbudet i 8 § är skyldig att till den kränkta betala gottgörelse för diskriminering på grund av kön.

I gottgörelse skall enligt kränkningens art betalas minst 10 000 och högst 30 000 mark. Gottgörelsen kan nedsättas under det föreskrivna minimibeloppet och skyldigheten att betala gottgörelse kan helt slopas, om det prövas skäligt med hänsyn till arbetsgivarens ekonomiska ställning, arbetsgivarens försök att förhindra eller eliminera verkningarna av hans förfarande samt övriga förhållanden.

Om flera personer begär gottgörelse med stöd av 8 § 1 mom. och de alla är mera meriterade än den som blivit utsedd, skall gottgörelsen delas lika mellan dem.

Gottgörelse skall yrkas genom talan vid domstolen på den ort där arbetsgivaren har sitt hemvist.

Talan om gottgörelse skall väckas inom ett år från det förbudet mot diskriminering överträddes.

Då talan om gottgörelse väckts och flera personer har rätt att kräva gottgörelse på grund av samma gärning eller försummelse, skall alla gottgörelseyrkanden framställas i rättegången vid äventyr att talan annars förverkas.

Vad som denna lag stadgar om gottgörelse med anledning av diskriminering på grund av kön utgör inte hinder för den kränkta att dessutom kräva ersättning med stöd av skadeståndslagen (412/74) eller annan lag.

Arbets- eller utbildningsplats får inte annonseras ledig att sökas av enbart kvinnor eller enbart män, om vägande och godtagbart skäl med hänsyn till arbetets eller uppgiftens an inte föreligger eller förfarandet grundar sig på en plan som avses i 9 § 4 punkten.

Den som uppsåtligen bryter mot förbudet enligt 1 mom. skall för diskriminerande annonsering dömas till böter. Allmänna åklagaren får väcka åtal endast efter anmälan av jämställdhetsombudsmannen.

Domstolen kan begära utlåtande av jämställdhetsnämnden i ett mål som gäller gottgörelse för diskriminering på grund av kön.

Tillsyn

Jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden skall se till att denna lag följs i privat verksamhet samt i offentlig förvaltning och offentlig affärsverksamhet så som därom stadgas nedan och särskilt.

Utan hinder av vad som är stadgat eller bestämt om hemlighållande av visst ärende eller viss handling har jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden rätt att utan avgift av myndigheterna få de uppgifter som behövs för tillsynen över att denna lag följs.

Jämställdhetsombudsmannen har rätt att inom en av honom utsatt skälig tid av var och en få de uppgifter som behövs för tillsynen över att denna lag iakttas samt att kräva att handling som är i någons besittning av honom skall företes, om han inte enligt lag har rätt eller skyldighet att vägra vittna eller förete handlingen.

Till förstärkande av den skyldighet att lämna uppgifter eller förete handling som avses i 2 mom. kan jämställdhetsombudsmannen förelägga vite. Över beslut genom vilket vite förelagts får besvär inte anföras. Om betalning av vite förordnar jämställdhetsnämnden.

Om hemlighållande av kyrkliga och till församling hörande handlingar inom evangelisklutherska kyrkan stadgas särskilt.

Jämställdhetsombudsmannen har rätt att på arbetsplatserna utföra kontroll, om det finns skäl att misstänka att arbetsgivaren förfarit i strid med denna lag eller att de i denna lag stadgade jämställdhetsförpliktelserna inte annars har uppfyllts. Om arbetsplatsen är arbetsgivarens bostad, får likväl kontroll utföras endast då det finns särskilda skäl till misstanke.

Jämställdhetsombudsmannen har rätt att för en kontrollåtgärd få handräckning av andra myndigheter.

Kontrollerna skall utföras så att de inte medför onödigt men eller onödiga kostnader.

När jämställdhetsombudsmannen finner att en skyldighet som stadgas i denna lag inte fullgörs eller att det förekommer andra brott mot stadgandena i denna lag, skall han genom råd och anvisningar försöka förhindra att det lagstridiga förfarandet fortsätts eller upprepas.

Jämställdhetsombudsmannen kan vid behov vid jämställdhetsnämnden anhängiggöra ett ärende som gäller förfarande som strider mot stadgandena i 7 eller 8 § eller 14 § 1 mom.

Vid nämnden kan dock inte anhängiggöras ett ärende som gäller riksdagens eller dess organs, republikens presidents, statsrådets, ministeriernas, statsrådets kanslis, riksdagens justitieombudsmans, justitiekanslerns vid statsrådet, högsta domstolens eller högsta förvaltningsdomstolens verksamhet.

Om behandlingen av ett ärende vid jämställdhetsnämnden stadgas i lagen om jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden (610/86).

Jämställdhetsnämnden kan förbjuda den som förfarit i strid mot stadgandena i 7 eller 8 § eller 14 § 1 mom. att fortsätta eller upprepa förfarandet, om ett dylikt förbud kan anses motiverat med tanke på genomförandet av jämställdheten.

Då förbudet fastställs kan sådant beslut samtidigt fattas enligt vilket förbudet skall iakttas först från den tidpunkt som nämns i beslutet, om det är motiverat att den som beslutet gäller ges skälig tid att ändra de förhållanden eller det förfarande som ligger till grund för förbudet.

Jämställdhetsnämnden kan vid behov vid vite förbjuda en fortsättning eller upprepning av förfarandet. Vite kan föreläggas den som förbudet gäller, dennes företrädare eller båda. Över beslut genom vilket vite förelagts får besvär inte anföras.

Om betalning av vite förordnar jämställdhetsnämnden.

Ändring i jämställdhetsnämndens beslut söks genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Om sökande av ändring gäller vad som stadgas i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

Beslut som jämställdhetsnämnden fattat med stöd av 21 § skall iakttas omedelbart även om det inte vunnit laga kraft, såvida inte nämnden eller högsta fövaltningsdomstolen beslutar annorlunda.

De i 11 § 2 mom. nämnda markbeloppen skall genom förordning justeras treårsvis i motsvarighet till förändringen i penningvärdet.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Stadgandena i denna lag tillämpas inte, om de strider mot arbets-, tjänste- eller funktionärskollektivavtal som ingåtts före ikraftträdandet av denna lag. Stadgandet i 4 § 2 mom. förpliktar inte till ändringar i sammansättningen av statlig kommitté eller delegation eller annat motsvarande organ som har tillsatts innan lagen träder i kraft.