941/1984

Utkrävs skadestånd för skada, för vilken ersättning skall betalas från trafikförsäkring, hos motorfordons ägare, förare eller passagerare med stöd av annan lag än denna, skall skadeståndet dock utdömas med tillämpning av de stadganden som gäller om försäkringsbolagets ansvar och oberoende av om vederbörande har en motfordran hos den skadelidande. Sålunda utdömt belopp får indrivas endast hos vederbörande försäkringsbolag, som befrias från ansvar genom att utbetala skadeståndet till den skadelidande. Från försäkringen skall även betalas ersättning för rättegångskostnader som tilldömts den skadelidande samt förhöjd ersättning och dröjsmålsränta på det sätt som stadgas i 12 a §.

Fördröjs utbetalningen av sådan ersättning eller sådant skadestånd för personskada som avses i denna lag, skall försäkringsbolaget betala den fördröjda ersättningen förhöjd för dröjsmålstiden. Förhöjningen är 16 procent för år. Skyldigheten att betala ersättningen förhöjd gäller likväl inte prestationer, grundade på samordning eller tegressrätt, mellan försäkrings- eller pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet.

I 1 mom. nämnd förhöjd ersättning skall räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden, dock inte för tiden innan tre månader förflutit från utgången av den kalendermånad då den skadelidande hos försäkringsbolaget framställt sina anspråk samt en sådan utredning om ersättningens grund och belopp som skäligen kan krävas av honom med beaktande även av försäkringsbolagets möjligheter att skaffa utredning. För sådan ersättningsrat som med stöd av ett och samma beslut skall betalas senare räknas dock förhöjningen från förfallodagen.

Beror det av den skadelidande att ersättning eller skadestånd inte kunnat utbetalas i rätt tid, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala ersättningen förhöjd för längre tid än från den dag då hindret försäkringsbolaget veterligen upphörde. Om betalningen av ersättningen fördröjs till följd av stadgande i lag eller på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln eller i den allmänna betalningsrörelsen eller av annat liknande oöverstigligt hinder, är försäkringsbolaget inte skyldigt att betala ersättningen förhöjd för det dröjsmål som orsakats av dylikt hinder.

Ersättningsförhöjning som understiger 15 mark skall inte betalas. Beloppet justeras årligen enligt det löneindextal som nämns i 9 § lagen om pension för arbetstagare (395/61). Det justerade beloppet avrundas till närmaste fulla markbelopp.

På ersättning för egendomsskada skall betalas dröjsmålsränta med iakttagande av vad som i räntelagen (633/82) är stadgat om dröjsmålränta på skadeståndsgäld. Avvikelse från räntelagens stadganden kan dock inte göras till nackdel för den som är berättigad till dröjsmålsränta.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov anvisningar till försäkringsbolagen om tillämpningen av denna paragraf.