209/1983

Efterlämnade den sist avlidne maken inte arvinge, tillfaller hans andel den först avlidne makens i 2 mom. avsedda arvingar.

Efterlevande make får hålla den avlidne makens kvarlåtenskap oskiftad i sin besittning, om annat inte följer av bröstarvinges krav på skifte eller av testamente som upprättats av arvlåtaren.

Utan hinder av bröstarvinges krav på skifte och testamentstagares rätt får efterlevande make hålla bostad, som använts som makarnas gemensamma hem, eller annan sådan bostad, som ingår i kvarlåtenskapen och som är lämplig som hem för den efterlevande maken, oskiftad i sin besittning, om det inte i den efterlevande makens förmögenhet ingår en bostad som är lämplig som hem. Sedvanligt bohag som finns i det gemensamma hemmet skall alltid lämnas oskiftat i den efterlevande makens besittning.

Vad i 12 kap. är stadgat om nyttjanderätt på grund av testamente skall på motsvarande sätt tillämpas på efterlevande makes rätt att hålla i 1 och 2 mom. avsedd egendom i sin besittning.

Om efterlevande makes rätt till bidrag, då han till följd av stadgandena i 25 kap. eller av annat skäl inte kan tryggas tillräcklig bostad och tillräckligt bohag, stadgas i 8 kap. 2 §.

På yrkande av efterlevande make skall skifte förrättas mellan honom och den först avlidne makens arvingar. På skifte tillämpas detta kapitels stadganden om skifte, och skiftet är bindande också för de arvingar till den först avlidne maken som vore berättigade till arv sedan den efterlevande maken avlidit.

Följer inte annat av särskilda omständigheter, har make inte i detta kapitel angiven rätt till kvarlåtenskap, om talan om hem- eller äktenskapsskillnad var anhängig vid arvlåtarens död eller om makarna då hade ansökt om upplösning av äktenskapet eller om hemskillnad. Detsamma gäller om makarna har dömts till hemskillnad, såvida hemskillnadsdomen inte vid arvlåtarens död har förfallit.

Arvlåtares trolovade och efterlevande make i de fall som avses i 3 kap. 7 § kan ur kvarlåtenskapen behållning i bidrag i ett för allt ges pengar eller annan egendom efter vad som prövas skäligt, om det är påkallat för hans utkomst.

Bidrag kan ges efterlevande make även i det fall att honom med stöd av 3 eller 25 kap. inte kan ges egendom som behövs för en tillräcklig utkomst.

Genom utgivande av bidrag får intrång inte utan vägande skäl göras i arvinges rätt till laglott.

Har arvinge efter uppnådd 18 års ålder fortgående genom eget arbete bistått arvlåtaren i hans närings- eller yrkesutövning eller i hans hushåll utan att erhålla skälig ersättning, har han rätt att på yrkande få gottgörelse ur kvarlåtenskapen, även om arbetet inte grundat sig på avtal mellan parterna.

Gottgörelse kan yrkas för sammanlagt högst fem år, dock inte för arbete som utförts tidigare än tio år före arvlåtarens död.

Då gottgörelsens belopp prövas skall kvarlåtenskapens storlek, det utförda arbetets art och mängd, yrkesskickligheten hos den som utfört arbetet, vederlag som han i form av naturaförmån eller på annat sätt erhållit av arvlåtaren samt andra särskilda omständigheter beaktas. Genom utgivandet av gottgörelse får intrång likväl inte göras i arvinges rätt till laglott.

I 3 och 4 §§ avsett bidrag samt i 5 § avsedd gottgörelse utges ur kvarlåtenskapen med ett belopp i ett för allt. Testamente är utan verkan till den del det gör intrång i rätten att erhålla sådant bidrag eller sådan gottgörelse som avses i 1 och 2 §§.

Bidrag och gottgörelse får inte kränka efterlevande makes rätt till sådan förmån som avses i 3 kap. 1 a § 2 mom.

Såvida utfästelse om gåva inte var infriad vid arvlåtarens död, kan den inte göras gällande till den del den hindrar att bidrag eller gottgörelse erhålls till fullt belopp.

Har flera rätt till bidrag eller gottgörelse och förslår tillgångarna inte till erläggande av samtliga bidrag och gottgörelser till fullt belopp, skall jämkning ske mellan de berättigade efter vad som med hänsyn till deras behov och omständigheterna i övrigt är skäligt.

Anspråk på bidrag varom stadgas i 1 och 2 §§ samt på gottgörelse skall framställas senast vid arvskiftet. Skall arvskifte inte förrättas, skall bidrag enligt 2 § yrkas senast vid avvittringen av makarnas egendom.

Sådant anspråk på bidrag som grundar sig på 3 eller 4 § skall, om det riktar sig mot testamentstagare, framställas inom ett år från det testamentet på nedan i 14 kap. 4 § stadgat sätt delgavs den till bidrag berättigade eller, om testamentet inte skall delges den till bidrag berättigade, mom ett år från bouppteckningen. Sådant anspråk på bidrag som riktas mot gåvotagare skall framställas inom ett år från det den till bidrag berättigade erhöll vetskap om arvlåtarens död och om gåvan, dock senast inom tio år efter arvlåtarens död.

Vad som i 18 kap. 2 § 2 mom. är stadgat skall på motsvarande sätt tillämpas om efterlevande make, som inte är dödsbodelägare, väcker talan eller svarar i mål som gäller hans nyttjanderätt.

Ansökan kan göras också av sådan till bidrag berättigad person som inte är dödsbodelägare, om detta prövas vara behövligt för att krav på bidrag skall kunna uppfyllas.

Förordnande av skiftesman kan även sökas av den som är berättigad till bidrag, men som inte är dödsbodelägare, för att kravet på bidrag skall kunna uppfyllas, liksom också av efterlevande make, som inte är dödsbodelägare, för att genomdriva sin rätt enligt 3 kap.