1016/1983

I inrikesfart erläggs farledsavgift kalenderårsvis som en årsavgift. Avgiften uträknas så att avgiftsenheten, 16,50 mark, multipliceras med det hela tal som anger fartygets nettodräktighet, dock högst med talet 70 000. Ett fartyg i fråga om vilket det hela tal som anger fartygets nettodräktighet understiger 1 000 betalar endast hälften av den ovan nämnda avgiften.

En resa mellan två hamnar i Finland anses ske i inrikesfart, om inte under den besöks utländsk hamn för lastning eller lossning eller för upptagande eller avlämnande av passagerare.

I utrikestrafik erläggs farledsavgift som en engångsavgift både då fartyg avgår till och då det anländer från utlandet. Engångsavgiften uträknas så att avgiftsenheten, som bestäms på grundval av fartygets isavgiftsklass enligt nedanstående tabell, multipliceras med det hela tal som anger fartygets nettodräktighet, dock högst med talet 70 000.

Avgiftsenheter för engångsavgift i utrikestrafik:

För fartyg utan maskin erläggs hälften av engångsavgiften för ett motsvarande maskindrivet fartyg.

För fartyg med mer än tolv meters djupgående erläggs, då fartyget anländer från utlandet, en tilläggsavgift av samma storlek som enligt 1 mom. skall erläggas för ett fartyg av motsvarande storlek i klassen I A Super.

Då fartyg som grund för farledsavgift företer mätbrev som avses i förordningen om skeppsmätning enligt 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (322/82), beviljas nedsättning av farledsavgiften för fartyget med 40 procent under åren 1984―1987 och med 20 procent under åren 1988―1991, om fartyget för lasthantering har för- eller akterport och fartygets passagerarantal inte har fastställts till mer än 50 personer.

Gör fartyg, för vilket farledsavgift i inrikesfart har erlagts, under samma kalenderår utlandsresa, uppbärs för resan hälften av den i 2 § 1 och 2 mom. stadgade engångsavgiften.

Farledsavgiften uppbärs på grundval av den nettodräktighet som anges i fartygets mätbrev eller nationalitetscertiflkat samt enligt fartygets isavgiftsklassbevis.

I fråga om utländskt fartyg, för vilket finskt mätbrev inte har utfärdats eller vars mätbrev eller nationalitetscertifikat inte erkänns som giltigt i Finland, uppbärs farledsavgiften enligt fartygets dräktighet på grundval av bevis som har utfärdats av finsk skeppsmätare. Såvida den i mätbrevet angivna dräktigheten inte motsvarar fartygets verkliga dräktighet eller fartyget enligt internationella mätningsregler inte är berättigat att använda den dräktighet som är angiven i internationellt mätbrev, kan sjöfartsstyrelsen som grund för farledsavgift för fartyget fastställa en dräktighet som motsvarar den dräktighet som enligt internationella mätningsregler skall fastställas för fartyget.

Har fartyg två mätbrev, uppbärs farledsavgiften enligt den i mätbrev angivna dräktighet som för tiden gäller i fråga om fartygets last. Årsavgift i inrikesfart uppbärs dock alltid enligt den större dräktigheten.

Är flera dräktigheter angivna i fartygs mätbrev, bestämmer sjöfartsstyrelsen enligt vilken dräktighet farledsavgift skall uppbäras för fartyget.

Då farledsavgift erläggs, skall företes fartygets mätbrev eller annat intyg som anger fartygets dräktighet samt annat intyg som tullanstalten eventuellt fordrar.

Då farledsavgift för utrikestrafik erläggs, skall bevis över isavgiftsklass företes och fartygsanmälan göras.

Kan för fartyg inte företes bevis över isavgiftsklass, uppbärs engångsavgiften enligt isavgiftsklass III.

Har för passagerarfartyg som är registrerat för minst 100 passagerare erlagts engångsavgift 40 gånger och för annat fartyg 20 gånger, är fartyget under samma kalenderår befriat från ytterligare engångsavgifter. Detsamma gäller tilläggsavgift varom är stadgat i 2 § 3 mom., när den erlagts tio gånger.

Avgifter som avses i 1 mom. kan betalas på en gång i förskott.

Tullanstalt skall utfärda intyg över avgiftsfrihet, om avgifter som avses i 1 mom. bevisligen erlagts. Har fartyget två mätbrev, är det en förutsättning för utfärdande av intyg över avgiftsfrihet att betalning sker enligt den större dräktigheten då avgifter som avses i 1 mom. erläggs i förskott.

Intyg över avgiftsfrihet skall för befrielse från farledsavgift företes vid in- eller utklarering.

Har för fartyg erlagts farledsavgift till ett större belopp än vad som enligt 8 § skall betalas, skall den tullanstalt som har utfärdat intyget över avgiftsfrihet på ansökan återbära det överbetalda avgiftsbeloppet. Ansökan om återbäring skall göras till den tullanstalt som utfärdat intyget över avgiftsfrihet inom sex månader från det avgiften erlades.

Handels- och industriministeriet kan på skriftlig ansökan i enskilda fall bevilja nedsättning av farledsavgift eller befrielse från sådan avgift och föreskriva att farledsavgift som redan har erlagts eller del därav skall återbetalas, om

Tullstyrelsen har rätt att avgöra ärende som avses i 1 mom., om den medgivna förmånens belopp inte överstiger 100 000 mark och det inte är fråga om ändring av tidigare praxis eller om ett annars i principiellt hänseende viktigt fall.

För fastställande av farledsavgiften hänförs fartyg till isavgiftsklasser som följer:

Sjöfartsstyrelsen beslutar om den isavgiftsklass till vilken ett fartyg skall hänföras och utfärdar närmare föreskrifter om isavgiftsklasserna.

Kvitton över erlagda farledsavgifter skall vid anfordran företes för tull- och sjöfartsmyndigheterna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984, och den tillämpas på trafik från och med nämnda dag.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 13 februari 1981 om farledsavgift (121/81) jämte däri senare företagna ändringar.