526/1981

Rätt till skadestånd på grund av olycksfall i arbete föreligger likväl inte, om arbetstagaren varaktigt hör till arbetsgivarens hushåll och är i rätt upp- eller nedstigande led släkt med denne eller hans make eller är hans adoptivbarn eller hans adoptivfar eller -mor eller gift med någon av dessa.

Med olycksfall i arbete avses i denna lag olycksfall som med förorsakande av skada eller sjukdom drabbat arbetstagare:

Skadestånd betalas inte för skada eller sjukdom som arbetstagare uppsåtligen åsamkat sig själv.

Dagpenning och olycksfallspension kan förvägras eller nedsättas antingen för viss rid eller tills vidare:

Med anhörig till arbetstagare avses i denna lag, såvida inte av stadgandena i 23 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. samt 25 § annat följer:

Såsom i 6 § avsett barn betraktas, förutom arbetstagarens eget barn, även adoptivbarn, makes barn vars försörjare maken är, sådant utom äktenskapet fött barn beträffande vilket arbetstagarens underhållsplikt genom domstols utslag eller avtal blivit fastställd samt sådant annat barn vars underhåll arbetstagaren antingen i sitt eget hem eller annorstädes ombesörjt. Barn som lämnats till tredje person såsom adoptivbarn skall dock inte medan adoptivförhållandet varar betraktas såsom i 6 § avsett barn till sina biologiska föräldrar.

Skadestånd för skada eller sjukdom till följd av olycksfall i arbete utges:

Beloppet av dagpenning, olycksfallspension och familjepension fastställs på grundval av arbetstagarens årsarbetsförtjänst sålunda, att

Är arbetstagaren endast till en del oförmögen till arbete, utgör dagpenningen en så stor del av det i 16 § angivna beloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan. Dagpenning utgår dock inte, om inte arbetstagarens arbetsförmåga nedgått med åtminstone 10 procent och om inte den av olycksfallet förorsakade minskningen av arbetsförtjänsten uppgår till minst en tjugondedel av det i 16 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten.

Olycksfallspension utgår till arbetstagaren från och med den första dagen efter det utbetalningen av dagpenning upphörde eller, om dagpenning inte utgått, tidigast från den följande dagen efter den dag då olycksfallet skedde.

En förutsättning för att olycksfallspension skall erhållas är att arbetstagarens arbetsförmåga kan bedömas ha nedgått med minst 10 procent på grund av skada eller sjukdom som förorsakats av olycksfallet, och dessutom förutsätts att minskningen av arbetsförtjänsten utgör minst en tjugondedel av det i 16 § 6 mom. angivna minimibeloppet av årsarbetsförtjänsten. Vid bedömning av den nedsatta arbetsförmågan beaktas arbetstagarens kvarstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillbudsstående arbete som han skäligen kan förutsättas utföra med hänsyn till sin utbildning, tidigare verksamhet, ålder och boendeförhållanden samt andra därmed jämförbara omständigheter.

Vid fastställandet av den nedsatta arbetsförmågan skall orsakssammanhanget mellan de minskade förvärvsinkomsterna och den av olycksfallet förorsakade skadan eller sjukdomen utredas genom behövliga utredningar om till exempel den försäkrades arbete och hälsotillstånd samt förtjänster före olycksfallet och därefter.

Olycksfallspensionen uppgår till det i 16 § angivna beloppet, om arbetstagaren är helt oförmögen att utföra i 2 mom. avsett arbete. I övriga fall utgör olycksfallspensionen en så stor del av det ovan nämnda fulla pensionsbeloppet som motsvarar den nedsatta arbetsförmågan.

Menersättning utgår till arbetstagare som inte uppbär dagpenning och vars allmänna men till följd av skada eller sjukdom som härrör från olycksfall kan bedömas vara bestående.

Med allmänt men som nämns i 1 mom. avses annan skada än nedsatt arbetsförmåga. För bestämmande av menets omfattning indelar social- och hälsovårdsministeriet de skador och sjukdomar som förorsakar allmänt men i 20 invaliditetsklasser.

Storleken av den menersättning som utgår till arbetstagaren bestäms på grundval av skadans invaliditetsklass i enlighet med tabellen nedan.

I fråga om skador hänförliga till invaliditetsklasserna 1―10 utgår ersättningen såsom engångsbelopp, och i fråga om skador hänförliga till klasserna 11―20 har arbetstagaren rätt att välja om han önskar engångsersättning eller fortlöpande ersättning. Engångsersättningen uträknas såsom ett kapital som motsvarar menersättningens kapitalvärde med beaktande av arbetstagarens ålder. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter angående beräkningen av menersättning i form av engångsersättning.

Borde invaliditetsklassen senare på grund av att skadan förvärrats höjas med minst två klasser, har arbetstagaren rätt till ny menersättning i enlighet med de ändrade omständigheterna. Från den menersättning som utbetalas skall härvid dock avdragas ett belopp motsvarande det utbetalda kapitalvärdet.

Önskar arbetstagaren senare utbyta fortlöpande menersättning mot engångsersättning, har han rätt till detta. Härvid utbyts menersättningen mot ett kapital som motsvarar dess kapitalvärde.

Utgör olycksfallspensionen högst 20 procent av den i 16 § 1 mom. 2 punkten nämnda pensionen, kan den skadade med olycksfallsnämndens samtycke utbyta olycksfallspensionen mot dess motsvarande kapitalvärde. Nedgår arbetstagarens arbetsförmåga på grund av skada eller sjukdom som förorsakats av olycksfallet och är förändringen väsentlig, börjar olycksfallspension utbetalas på nytt i enlighet med de ändrade omständigheterna. Från pensionen skall härvid avdragas den del som motsvarar det utbetalda kapitalet.

Har arbetstagaren till följd av skadan eller sjukdomen blivit så hjälplös att han inte kan reda sig utan hjälp av annan person, eller förorsakas han eljest exceptionellt men av svår skada eller sjukdom, kan till honom för den tid dessa förutsättningar föreligger utges mentillägg, uppgående till högst 14 mark per dag. Detta tillägg utges dock inte för den tid under vilken den skadade erhåller vård på sjukhus eller annan anstalt.

Till arbetstagare vars protes eller andra hjälpmedel förorsakar särskild slitning av gångkläder eller som har ledarhund kan såsom tilläggsskadestånd utges högst 2 mark 80 penni per dag.

Till arbetstagare som till följd av en genom olycksfall ådragen skada eller sjukdom inte förmår sköta sitt hem kan skäligt skadestånd betalas för därav föranledda nödvändiga extrakostnader, dock inte för längre tid än ett år räknat från olycksfallet.

Utbyts olycksfallspension mot kapital, skall samtidigt även de i denna paragrafs 1 och 2 mom. avsedda tillägg som utges till arbetstagaren utbytas mot kapital.

Har utbetalningen av skadestånd till arbetstagaren i de fall som nämns i 22 § 1 mom. eller 51 § 1 mom. avbrutits, betalas för avbrottstiden till arbetstagarens make eller barn eller till dem gemensamt sjuttio procent eller, då sådana ej finns, efter prövning även till andra anhöriga sammanlagt femtio procent av den dagpenning eller olycksfallspension som borde ha betalts till arbetstagaren för tiden för avbrottet.

Arbetstagaren är skyldig att mottaga av läkare föreskriven behandling som avser en förbättring av hans arbets- eller funktionsförmåga, dock inte vårdåtgärd som bör anses vara livsfarlig, så ock invalid vård i enlighet med vad därom särskilt är stadgat. Vägrar arbetstagaren utan godtagbar orsak att mottaga sådan behandling eller invalid vård, kan utbetalningen av dagpenning, olycksfallspension och menersättning avbrytas.

Har olycksfall medfört arbetstagares död eller har person i sjöarbetsförhållande försvunnit, skall utöver de belopp som med stöd av föregående paragrafer kan komma i fråga utges:

Ingår den som efter sin make åtnjuter familjepension nytt äktenskap, är han berättigad att vid äktenskapets ingående i ett för allt uppbära ett penningbelopp motsvarande tre års pension.

Har äktenskap ingåtts efter olycksfall i arbete som sedermera lett till arbetstagarens död, är maken inte berättigad till familjepension, såvida inte barn fötts i äktenskapet eller äktenskapet varat tre år. Inte heller är barn som först efter olycksfallet kan anses såsom i 7 § avsett barn berättigat till familjepension, såvida inte i sagda paragraf avsett vårdnadsförhållande varat i tre år.

Har arbetsgivaren på grund av olycksfall till arbetstagaren såsom förmån för sjuktid utgett lön, förskott eller annan betalning för sådan tid för vilken enligt denna lag dagpenning eller olycksfallsförsäkring utgår, är arbetsgivaren berättigad att avdraga det betalda beloppet från den skadeståndsandel som han enligt 12 § skall betala, och att för den del som överskjuter denna andel direkt av försäkringsanstalten mot redovisning till denna av det belopp som han betalt återfå vad försäkringsanstalten i motsvarande skadeståndsbelopp för samma tid skall utge till arbetstagaren. Har två eller flera arbetsgivare utgett ovan avsedd lön eller annan förmån till arbetstagaren, fördelas det till arbetsgivaren utgående skadeståndet mellan arbetsgivarna i förhållande till de förmåner som de utgett för samma tidsperiod. De förmåner som för semester tillkommer arbetstagaren skall dock inte inberäknas.

Såsom årsarbetsförtjänst betraktas den arbetsförtjänst som arbetstagaren på grundval av sin arbetsförtjänst vid tiden för olycksfallet sannolikt skalle ha erhållit under en tidsperiod av ett år.

Såsom arbetsförtjänst betraktas förskottsinnehållning underkastad penninglön, naturaförmån, vinstandel eller gratifikation som arbetstagaren uppbär samt andra skattepliktiga förmåner som bör anses som vederlag.

Blir det på grund av arbetstagarens eller förmånstagarens uppgift eller eljest utrett att den på sätt som avses i 1 och 2 mom. beräknade årsarbetsförtjänsten av skäl som avviker från det normala varit lägre än arbetstagarens arbetsförtjänst under en så lång tid innan detta skäl uppstod, att en högre arbetsförtjänst borde anses stabiliserad, uppskattas arbetstagarens årsarbetsförtjänst enligt den genomsnittliga arbetsförtjänst som han skulle ha uppnått ifall sagda skäl inte förelegat. Blir det utrett att årsarbetsförtjänsten av skäl som avviker från det normala på motsvarande sått är högre än den ovan nämnda stabiliserade arbetsförtjänsten, kan årsarbetsförtjänsten på motsvarande sätt nedsättas.

Kan arbetstagarens årsarbetsförtjänst inte på sätt som avses i 1―3 mom. tillförlitligt utredas, kan hans årsarbetsförtjänst uppskattas. Vid denna uppskattning kan beaktas arbetstagarens arbetsförmåga, yrkesskicklighet och andra på saken verkande omständigheter samt den lön som en med honom jämförbar arbetstagare på samma ort vid samma tidpunkt i allmänhet åtnjuter.

Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov närmare föreskrifter angående beräkningen av årsarbetsförtjänsten.

På samma sätt utsökningsgilla är försäkringsdomstolens, olycksfallsnämndens och försäkringsanstalts laga kraft vunna utslag och beslut angående arbetsgivare påförda avgifter och ersättningar.

Försäkringsdomstolen, olycksfallsnämnden och försäkringsanstalt har rätt att påyrka polisundersökning även med anledning av andra än i 2 mom. nämnda olycksfall.

Skriftlig ansökan om skadestånd varom stadgas i denna lag skall göras hos försäkringsanstalten eller skriftligt meddelande om olycksfallet inlämnas till försäkringsanstalten inom ett år från dagen för olycksfallet eller, om olycksfallet lett till döden eller i sjöarbetsförhållande anställd försvunnit, inom lika lång tid från dödsdagen eller den dag då i sjöarbetsförhållande anställd enligt 59 § bör anses ha försvunnit, nämnda dag oräknad. Har skadeståndsärendets anhängiggörande av orsak som beror av arbetstagaren oskäligen fördröjts, kan han förvägras skadestånd för dröjsmålstiden, dock inte för året före anhängiggörandet.

För erhållande av skadestånd skall försäkringsanstalten tillställas av läkare avgiven eller, beroende av skadans eller sjukdomens beskaffenhet, annan tillförlitlig utredning om arbetstagarens tillstånd samt dessutom, om försäkringsanstalten det fordrar, utredning av en av anstalten utsedd läkare. Utredningen bekostas av försäkringsanstalten. Arbetstagaren är även skyldig att tillställa försäkringsanstalten behövlig utredning om andra omständigheter som inverkar på skadeståndet. Inlämnar arbetstagaren inte inom skälig tid av försäkringsanstalten begärd utredning och anför han inte godtagbart skäl för sitt förfarande, kan ärendet förordnas att förfalla.

Kan den vars skadestånd det gäller på grund av sin ålder eller sjukdom eller av annan orsak inte själv sköta sina angelägenheter och saknar han förmyndare, kan av försäkringsanstalten godkänd nära anhörig eller annan person som huvudsakligen skött honom eller socialnämnden i syfte att bevaka hans intressen föra hans talan i ärenden rörande skadestånd som avses i denna lag.

Då anmälan om olycksfall i arbete ingetts till försäkringsanstalt och den skadades eller hans anhörigas rätt till skadestånd är ostridig, men försäkringsanstalten anser Skadeståndsskyldigheten ankomma på annan försäkringsanstalt, är förstnämnda försäkringsanstalt skyldig att ofördröjligen på den skadeståndsskyldiga försäkringsanstaltens vägnar till vederbörande i förskott på skadeståndet utbetala ett belopp som till storleken ungefärligen motsvarar skadeståndet. Uppnås inte enighet om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig, skall denna fråga underställas olycksfallsnämnden för avgörande. I olycksfallsnämndens beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Då enighet uppnåtts om vilken försäkringsanstalt som är skadeståndsskyldig eller då ärendet avgjorts genom beslut av olycksfallsnämnden, skall den skadeståndsskyldiga försäkringsanstalten omedelbart till den försäkringsanstalt som utgett förskottet erlägga vad denna med stöd av 1 mom. utgett, och förskottets belopp skall avdragas från den slutliga betalningen.

Kan skadans eller sjukdomens utveckling eller den slutliga nedgången i arbetsförmågan inte med tillräcklig säkerhet uppskattas, skall skadeståndet beviljas för viss tid och skadeståndstagaren förpliktas att för erhållande av fortsatt skadestånd förete ny utredning om de omständigheter som inverkar på skadeståndets storlek. Behövliga kostnader för utredningens anskaffande bestrids av försäkringsanstalten.

Inträder väsentlig förändring i de omständigheter av vilka storleken av olycksfallspension, menersättning, till dem hörande tillägg eller familjepension beror, kan skadeståndets belopp rättas.

Skadeståndstagaren är skyldig att på uppmaning av försäkringsanstalten och på dess bekostnad för utredning av skada eller sjukdom som inverkar på skadeståndet låta undersöka sig hos läkare som försäkringsanstalten utsett eller på sjukhus som den anvisat. Skadeståndstagaren är likaså skyldig att på försäkringsanstaltens begäran inom skälig tid till anstalten inge utredning angående andra omständigheter som inverkar på skadeståndets storlek. Underlåter skadeståndstagaren utan godtagbart skäl att efterkomma uppmaning till undersökning eller begäran om utredning, kan utbetalningen av skadeståndet avbrytas tills uppmaningen eller begäran efterkommits.

Dagpenning och därtill hörande tillägg skall utbetalas åtminstone en gång i månaden i efterskott, dock inte oftare än en gång i veckan. Olycksfallspension, fortlöpande menersättning och till dem hörande tillägg samt familjepension och ersättning för hemvårdskostnader utbetalas, såvida inte berörda parter annorlunda överenskommer, månadsvis i förskott. Vore det månatliga beloppet mindre än etthundra mark, kan utbetalningen ske med längre mellanrum, dock minst en gång om året.

Skadestånd skall, såvida inte berörda parter annorlunda överenskommer, genom försäkringsanstaltens försorg och på dess bekostnad tillhandahållas den skadeståndsberättigade på den penninginrättning i landet som han bestämmer. Har penninginrättning inte bestämts, tillhandahålls skadeståndet den skadeståndsberättigade på boningsortens postanstalt.

Skall olycksfallspension, menersättning, familjepension eller ersättning för hemvårdskostnader indragas, dess utbetalning avbrytas eller dess belopp minskas av orsak som inte kunnat förutses, företages ändringen den närmast följande dag då detta är möjligt.

Har till betalning förfallen skadeståndsrat eller annan utbetalning inte lyfts inom tre år, är rätten därtill förverkad.

Börjar skadestånd utbetalas på nytt efter det betalningen varit avbruten av orsak som beror av arbetstagaren, utbetalas skadestånd inte utan särskilda skäl retroaktivt för längre tid än ett år.

Till skadeståndstagare, som ådömts frihetsstraff eller hålls i rannsakningsfängelse eller efter förordnande skall intagas eller intagits i allmän arbetsinrättning eller annan motsvarande anstalt, utbetalas inte utan särskilda skäl dagpenning, olycksfallspension, till dem hörande tillägg eller familjepension för den tid varmed frihetsstraffet, den tid i rannsakningsfängelse som beaktats såsom avdrag från frihetsstraff eller vistelsen på anstalt överstiger tre månader.

53 §

53 a §

53 b §

53 c §

53 d §

53 e §

54 §

54 a §

60 §

65 a §