927/1979

Betalningen av löne- och annan fordran, vilken grundar sig på sådan arbetstagares arbetsförhållande som avses i sjömanslagen (423/78), vid arbetsgivares konkurs och annan dennes betalningsoförmåga tryggar staten genom lönegaranti på sätt i denna lag stadgas.

Arbetsgivare bör anses betalningsoförmögen:

Lönegarantin för sjömän ombesörjes av arbetskraftsministeriet.

Betalning enligt lönegarantin utgår för de på arbetsförhållande grundade förfallna löne- och andra fordringar, som skulle ha sjöpanträtt i fartyg enligt 212 § 1 mom. sjölagen och som i arbetsgivarens konkurs skulle ha förmånsrätt enligt 4 § 1 mom. förordningen om förmånsrätt.

Arbetskraftsministeriet har rätt att pröva, huruvida såsom betalning enligt lönegarantin bör erläggas mer än två gånger det belopp, vilket arbetsgivare, som underlåtit att betala arbetstagares fordran, under ett år före inlämnandet av ansökan om betalning enligt lönegarantin utgivit till arbetstagaren såsom betalning för hans på arbetsförhållandet grundade fordran.

Ansökan om betalning enligt lönegarantin riktas till arbetskraftsministeriet, och den tillställes arbetskraftsbyrå. I ansökningen skall tydligt anges arbetstagarens namn, arbetsgivaren och beloppet av de på arbetsförhållandet grundade fordringarna.

Sedan ansökan om betalning enligt lönegarantin inkommit till arbetskraftsministeriet, skall detta omedelbart vidtaga åtgärder för utredande av arbetsgivarens betalningsoförmåga och arbetstagarens på arbetsförhållandet grundade fordran. Arbetsgivaren skall vid ärendets handläggning beredas tillfälle att bli hörd. Har ministeriet kunnat konstatera, att arbetsgivaren är betalningsoförmögen, och kunnat utreda storleken av arbetstagarens fordran, skall ministeriet besluta om omedelbar betalning av statens medel av den på arbetsförhållandet grundade fordringen.

Har arbetstagare underlåtit att bevaka sin fordran eller förmånsrätt för denna i arbetsgivarens konkurs eller på inställelsedagen efter offentlig stämning på arbetsgivarens borgenärer eller fordran och med denna förenad sjöpanträtt i samband med auktion på fartyg, äger ministeriet rätt att pröva, huruvida arbetstagaren bör anses helt eller delvis ha förverkat sin rätt enligt lönegarantin.

Har arbetstagarens fordran endast delvis kunnat utredas, skall fordringen förordnas att utgå till den del den blivit utredd.

Arbetstagares på arbetsförhållande grundade fordran samt sjöpanträtt och alla andra rättigheter som baserar sig på fordringen övergår till staten den dag då arbetskraftsministeriets beslut om betalning enligt lönegarantin fattades och till den del betalning enligt beslutet skall utgå.

Arbetsgivaren är skyldig att på fordringen betala 12 procents årlig ränta från det fordringen övergick till staten.

Då arbetskraftsministeriet godkänner arbetstagares ansökan om betalning enligt lönegarantin, skall ministeriet i sitt beslut om betalning enligt garantin fastställa arbetsgivarens betalningsskyldighet gentemot staten. Ministeriets beslut är beträffande arbetsgivaren och fartyget, där det arbete på vilket fordringen grundar sig utförts, omedelbart verkställbart såsom laga kraft vunnen dom, såframt icke domstol vid handläggningen av tvist angående på sagda arbetsförhållande grundad fordran eller lönegarantin bestämmer, att beslutet tills vidare icke skall verkställas eller verkställigheten fortsättas.

Statsrådet och, intill ett genom förordning stadgat belopp, arbetskraftsministeriet kan av orsaker, som är viktiga för tryggande av sysselsättningen, eller andra lika betydelsefulla skäl bevilja anstånd med betalningens erläggande eller helt eller delvis befria arbetsgivaren från hans betalningsskyldighet, oberoende av vad i lagen om rätt för statskontoret att bevilja lättnader i och befrielse från erläggandet av statsverket tillkommande avgifter och ersättningar (21/78) är stadgat.

Har ansökan om betalning enligt lönegarantin avslagits, skall arbetskraftsministeriet anvisa arbetstagaren att vid domstol väcka talan mot arbetsgivaren inom sex månader efter det han fått del av beslutet. Har talan ej väckts inom utsatt tid, kan icke på ny ansökan förordnas om sådan betalning enligt lönegarantin, som avses i den avslagna ansökningen, såframt icke synnerligen vägande skäl härtill föreligger.

Talan som anges i 1 mom. behöver likväl icke väckas, om fordran bevakas i arbetsgivarens konkurs och ansökan om konkursen inlämnats före utgången av den i 1 mom. nämnda tiden eller vid sådan exekutiv auktion på fartyg, angående vilken kungörelse offentliggjorts före utgången av sagda tid. Återkallas eller förfaller arbetsgivarens konkurs eller exekutiv auktion på fartyget, räknas sexmånadcrstiden från konkursens avslutande eller från den dag då auktionen enligt kungörelsen hade bort hållas.

I de fall som anges i 1 och 2 mom. skall arbetstagaren inlämna sin lönegarantiansökan senast inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande av domstol eller utsökningsmyndighet, genom vilket beloppet av arbetstagarens på arbetsförhållandet grundade fordran fastställts, vann laga kraft.

Arbetskraftsministeriets beslut om betalning enligt lönegarantin skall omedelbart delgivas arbetstagaren och arbetsgivaren och, då arbetsgivaren icke äger fartyget, där det arbete på vilket fordringarna grundar sig utförts, även fartygets ägare.

I betalningsbeslutet får ändring icke sökas genom besvär.

Arbetsgivaren får söka återvinning vid den domstol, där han skall svara i mål rörande arbetslönefordran. Stämning om återvinning skall delgivas staten inom 60 dagar från delgivningen av beslutet om betalning enligt lönegarantin.

I betalningsbeslutet skall uppges inom vilken tid och vid vilken domstol talan skall väckas.

Tvister, som angår på arbetsförhållande grundad fordran vilken övergått till staten, kan likväl utan hinder av stadgandet i 1 mom. alltid avgöras i samband med arbetsgivarens konkurs eller exekutiv auktion på fartyget.

På sjömansinkomst som utbetalas enligt lönegarantin verkställes innehållning av sjömansskatt i enlighet med lagen om sjömansskatt (208/58) och på sjömans övriga inkomst förskottsinnehållning jämlikt lagen om förskottsuppbörd (418/59).

Vid betalning enligt lönegarantin innehålles från det belopp som skall erläggas en andel som motsvarar arbetstagarens pensionsförsäkringspremie enligt lagen om sjömanspensioner (72/56), och denna andel redovisas till sjömanspensionskassan. Likaså innehålles från det belopp som skall betalas serviceavgift enligt lagen om service- och studieverksamhet för sjömän (452/72), och denna avgift redovisas till sjömansservicebyrån.

Utmätning av lön och pension samt förordnande om löneinnehållning är även gällande i fråga om löne- och pensionsrater som betalts enligt lönegarantin.

Arbetstagare, till vilken betalning utgått enligt lönegarantin, kan av arbetskraftsministeriet på synnerliga skäl förvägras rätt att erhålla betalning enligt lönegarantin för fordran hos samma arbetsgivare, om fordringen grundar sig på arbete som utförts inom tre år, räknat från det föregående beslutet om betalning enligt lönegarantin.

Överlåter arbetstagare sin på arbetsförhållandet grundade fordran, äger förvärvaren rätt i enlighet med lönegarantin endast då förvärvaren är en arbetstagarorganisation eller ett sådant samfund eller en sådan fond, i vars förvaltning arbetstagarorganisationen deltar.

Statsrådet kan bestämma vilka i 1 mom. avsedda arbetstagarorganisationer som även utan särskild fullmakt äger rätt att företräda sina medlemmar i ärenden som gäller lönegarantin.

Den som genom att lämna felaktiga uppgifter eller på annat sätt uppsåtligen eller av vållande fått till stånd, att betalning enligt lönegarantin skett utan grund eller till ett för stort belopp eller annan förmån enligt denna lag beviljats, är skyldig att återställa eller ersätta det överbetalda beloppet.

Den som i avsikt att bereda sig eller annan orättmätig fördel i egendom genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat svikligt sätt fått till stånd, att betalning enligt lönegarantin skett utan grund eller till ett för stort belopp eller att annan förmån enligt denna lag beviljats, eller gör försök härtill skall dömas till straff för bedrägeri eller lindrigt bedrägeri eller för försök till dessa brott såsom i 36 kap. 1 och 1 a §§ strafflagen är stadgat.

Den i lagen angående riksomfattande arbetslöshetskassor (125/34) avsedda centralkassan för arbetslöshetskassorna skall årligen i efterskott ersätta staten skillnaden mellan de belopp, som betalts till arbetstagarna enligt lönegarantin, och de hos arbetsgivaren enligt 5 § 1 mom. uppburna kapitalbeloppen, från vilken skillnad avdragits dels de kapitalbelopp av lönegarantin som jämlikt 6 § 2 mom. icke uppburits hos arbetsgivarna, dels de lönegarantibelopp som till följd av ovan i 15 § avsett brott betalts utan grund.

Ersättningen skall betalas på tid som arbetskraftsministeriet bestämmer. Försenas ersättningen, skall för dröjsmålstiden betalas 12 procents dröjsmålsränta.

Arbetsgivare är skyldig att lämna arbetskraftsministeriet alla de uppgifter, som är av nöden för verkställigheten av denna lag. Ministeriet äger rätt att i arbetsgivarens bokföring kontrollera uppgifterna.

Länsstyrelse och chef för polisdistrikt är skyldiga att giva arbetskraftsministeriet erforderlig handräckning för anskaffande av de uppgifter som avses i 1 mom.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.