Statsrådets beslut om statens arbetstagares semester.
- Typ av författning
- Beslut
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 284/1978
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
Statsrådet har vid föredragning från finansministeriet beslutat:
Tillämpningsområde.
1 §.
Förutom semesterlagen (272/73) jämte ändringar som senare möjligen göres i denna gäller beträffande semester för arbetstagare och funktionär i arbetsavtalsförhållande till staten vad därom i detta beslut är stadgat.
Beträffande sjömäns semester har stadgats särskilt i lagen om sjömäns semester (353/75).
Detta beslut tillämpas icke, då beträffande arbetstagares eller funktionärs semester iakttages semesterbestämmelserna i något på den privata arbetsmarknaden gällande riksomfattande kollektivavtal, vilket bör betraktas såsom allmänt.
Semesterns längd.
2 §.
Arbetstagare och funktionär i arbetsavtalsförhållande till staten åtnjuter semester:
två vardagar för varje hel semesterkvalifikationsmånad; dock 26 vardagar för tolv hela kvalifikationsmånader,
två och en halv vardag för varje hel semesterkvalifikationsmånad om han före utgången av det semesterkvalifikationsår som föregår semesterperioden har en oavbruten, till semester berättigande anställningstid på minst sju år,
tre vardagar för varje hel semesterkvalifikationsmånad om han före semesterns början har en till semester berättigande anställningstid på sammanlagt minst femton år.
Om arbetstagare eller funktionär före utgången av semesteråret, varmed avses kalenderår, uppnår i 1 mom. 3 punkten avsedd anställningstid som berättigar till längre semester, erhåller han, oaktat tidigare åtnjuten semester, under samma semesterår härav föranledd semesterförlängning. Icke åtnjuten semesterförlängning eller del därav kan icke framskjutas till följande semesterår, ej heller äger vederbörande rätt till ersättning härför.
Tid som skall likställas med arbetad tid.
3 §.
Likställda med arbetade dagar anses vid bestämmandet av semester förutom dagar som avses i 3 § 4 och 5 mom. semesterlagen även
de arbetsdagar, då arbetstagare eller funktionär medan arbetsförhållandet varade har varit frånvarande från arbetet under avlönad ledighet, som har beviljats på grund av sjukdom eller olycksfall,
under förutsättningar, som framgår av 3 § 5 mom. 2 punkten av nämnda lag, de arbetsdagar, då arbetstagare eller funktionär medan arbetsförhållandet varade har varit frånvarande från arbetet såsom kommenderad till försvarskurs, befolkningsskyddsutbildning eller -tjänstgöring eller varit på oavlönad ledighet för tjänstgöring vid den finska övervakningsstyrkan eller för utbildning i Finland för nämnda styrka eller för beredskapsstyrkan,
de arbetsdagar, då arbetstagare eller funktionär medan arbetsförhållandet varade har varit frånvarande från arbetet under avlönad ledighet, som har beviljats på grund av kommunfullmäktiges, kommunstyrelses eller för statliga eller kommunala val enligt lag tillsatt valnämnds eller -bestyrelses sammanträde, i värnpliktslagen (452/50) avsedd uppbådsdag, 50- eller 60-årsdag, egen bröllopsdag, nära anhörigs begravningsdag eller familjemedlems plötsliga insjuknande eller dödsfall,
de arbetsdagar, då arbetstagare eller funktionär har befriats från arbete för deltagande i sitt fackförbunds förbundsmöte, förbundsfullmäktiges, förbundsstyrelses eller motsvarande förvaltningsorgans möte,
de arbetsdagar, då arbetstagare eller funktionär har befriats från arbete för deltagande i sin såsom part i kollektivavtal varande organisations eller dess överorganisationers högsta beslutande organs möten, då kollektivavtalsärenden behandlas vid dessa.
Vill semester berättigande tjänstgöring.
4 §.
Vid beräknande av semesterns längd beaktas:
tiden för anställning i statens tjänst i arbets- eller tjänsterörhållande eller i med tjänsterörhållande jämförbart annat offentligrättsligt tjänsteförhållande,
tiden som riksdagsman,
den tid vederbörande i huvudsyssla har tjänstgjort
vid riksdagen, folkpensiunsanstalten, Finlands Bank, Postbanken, bolag med statlig majoritet, landskapet Åland, kommun, kommunal centralorganisation, sammanslutning av kommuner eller religiöst samfund eller i anställning hos privat, samfund eller inrättning, som erhåller statsbidrag med stöd av lag eller förordning eller enligt prövning för över hälften av sina avlöningsutgifter;
vid Förenta Nationerna, dess specialorganisation eller annat med dessa jämförbart internationellt samarbetsorgan eller deltagit i förverkligandet av sådant internationellt utvecklingsbiståndsprogram, vari Finland är delaktigt;
vid järnväg, telefoninrättning eller annan inrättning eller verksamhet som övertagits av staten;
vid sådan registrerad förening till vars egentliga syften hör att övervaka hos staten anställda personers intressen;
på handelsfartyg, infört i fartygsregister i Finland, såsom innehavare av understyrmansbrev, undermaskinmästarbrev, behörigshetsintyg av II klass för radiotelegrafist eller motsvarande högre behörighetsintyg, såvida ovan avsedda behörighetsintyg ar en förutsättning för arbetsförhållandet till staten;
vid privat bolag, samfund eller inrättning i uppgifter inom social- och hälsovårdsområdet, såvida uppgiften vad fordringar och arten beträffar motsvarar den statliga arbetsavtalsenliga uppgift till vilken personen först har kommit;
vid privat bolag, samfund eller inrättning i sådan tjänst, som är en uttrycklig förutsättning för uppgift i arbetsförhållande till staten.
Vid beräknande av semesterns längd beaktas även hela den tid, under vilken vederbörande under krigstillstånd har varit i krigs- eller lottatjänst samt den tid, under vilken vederbörande tjänstgjort såsom värnpliktig i aktiv tjänst.
Till semester berättigande anställningstid är även andra än i 3 § avsedda tider för avbrott i arbetet om avlöning har erlagts för ifrågavarande tid.
Anställning betraktas såsom huvudsyssla, om vederbörandes regelbundna arbetstid i ifrågavarande anställning har varit i genomsnitt minst 20 timmar i veckan.
Vintersemesterförlängning.
5 §.
Utan hinder av stadgandena om givande och uppdelning av i 3 § 1 mom. andra meningen i semesterlagen avsedd semester, tillämpas på ovan i 2 § 1 mom. 2 punkten avsedd semester i dess helhet de stadganden i semesterlagen, vilka gäller givande och uppdelning av semester som skall ges under semesterperioden.
Om en del av semester, som bestämmes enligt 2 § 1 mom. 1 och 2 punkterna, hålles vid annan tidpunkt än under den i semesterlagen avsedda semesterperioden, beviljas semestern till denna del förlängd med hälften, dock så, att förlängning av semester som bestämmes enligt 2 punkten kan omfatta högst sex vardagar.
Förlängningen beviljas högst för hälften av vederbörandes hela semester. Blir vid beräkningen av semesterförlängningen antalet semesterdagar icke ett helt tal, beviljas del av dag i form av full semesterdag.
Om högst trettio dagar av semester som bestämmes enligt 2 § 1 mom. 3 punkten hålles under semesterperioden, beviljas semestern förlängd med tre vardagar. Rätt till förlängning av semestern tillkommer arbetstagare och funktionär, som är berättigad till semester för tolv hela semesterkvalifikationsmånader.
Då det är fråga om semester som beviljats enligt 2 § 2 mom. liksom även då arbetsförhållandet avbrytes före semesterperiodens början eller begynner efter semesterperiodens utgång, äger vederbörande icke rätt till semesterförlängning.
Vederbörande är icke berättigad till semesterersättning för icke åtnjuten förlängning av semestern.
Framskjutande av semester.
6 §.
Är manlig arbetstagare eller funktionär på grund av deltagande i skötseln av sitt nyfödda barn eller kvinnlig arbetstagare eller funktionär på grund av antagande av adoptivbarn på ledighet som avses i 14 § statsrådets beslut om reglemente för statens arbetstagares hälsovård (386/76) när semestern eller del därav börjar, eller är det då kant att vederbörande under sin semester kommer att få ovan avsedd ledighet, skall semestern, om vederbörande det begär, framskjutas till en senare tidpunkt.
Bestämmande av semesterlön för personal med vecko- eller månadslön.
7 §.
Vid bestämmandet av semesterlön och semesterersättning för arbetstagare och funktionär med vecko- eller månadslön beaktas utom den ordinarie lönen även sådana enligt lag utgående tillskottslöner, beträffande vilka, i de fall då detta enligt lag är möjligt, har överenskommits, att de skall ingå i lönen, eller vilka enligt överenskommelse skall utgå i form av en särskild fast ersättning.
I fråga om ovan i 1 mom. avsedda personer beaktas även sådana på avtal baserade tillskottslöner, som på grund av produktionens mängd, arbetsprestation, särskilda arbetsförhållanden eller härmed jämförbara omständigheter utbetalas för arbete, som arbetstagare eller funktionär fortgående utför eller som regelbundet upprepas enligt ett på förhand fastställt system.
Tillämpningsdirektiv.
8 §.
Finansministeriet kan med hänsyn till den allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden bestämma, att även andra än i 3 § avsedda dagar likställes med arbetade dagar.
Finansministeriet utfärdar vid behov närmare bestämmelser om tillämpningen av detta beslut.
Ikraftträdande.
9 §.
Detta beslut träder i kraft den 25 april 1978 och det tillämpas vid bestämmandet av semester och semesterersättning, som förvärvats på grundvalen av det semesterkvalifikationsår som utlöpt 31.3.1978, dock så, att rätt till semester i enlighet med 2 § 1 mom. 2 punkten tillkommer på grundvalen av det semesterkvalifikationsår som börjat 1.4.1978. För arbetstagare eller funktionär, som är berättigad till semester för tolv hela semesterkvalifikationsmånader och som i övrigt fyller förutsättningarna i 2 § 1 mom. 2 punkten, är semestern för semesterkvalifikationsåret 1.4.1977―31.3.1978 28 vardagar och i 5 § 2 mom. avsedd vintersemesterförlängning högst sex vardagar.
Beslutets 1 § 3 mom. tillämpas vid beräknandet av semester på grundvalen av det semesterkvalifikationsår som utlöper 31.3.1979.
Genom detta beslut upphäves statsrådets beslut den 31 mars 1977 om statens arbetstagares semester (297/77) samt med stöd av det utfärdade direktiv.
Helsingfors den 20 april 1978.
Minister Esko RekolaKonsultativ tjänsteman Erkki Määttänen