Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

151/1975

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om flyttning av fordon och nedskrotning av skrotfordon.

Typ av författning
Lag
Meddelats
Uppdaterad författning
151/1975

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

I denna lag avses:

med fordon varje anordning på hjul, band eller medar, som är inrättad för färd på marken och icke löper på skenor; och

med skrotfordon fordon som är värdelöst eller av ringa värde och som enligt 2 § 3 punkten bör anses övergivet.

Vad i denna lag är stadgat om fordons ägare gäller fordonets i motorfordonsregistret antecknade innehavare samt i fråga om övergivet fordon dess tidigare ägare.

2 §.

Fordon kan flyttas:

1)

om det felparkerats eller placerats så, att det kan medföra fara för att trafiken onödigt förhindras eller störs;

2)

om det placerats så, att det medför uppenbar olägenhet för väghållningen eller för underhållet och renhållningen av gata eller byggnadsplaneväg; eller

3)

om det, med beaktande av fordonets skick, den tid det stått på samma plats, eller andra därmed jämförliga omständigheter, bör anses övergivet.

3 §.

Beslut om flyttning av fordon fattas och flyttningen verkställes:

1)

i fall som nämnes i 2 § 1 punkten, av chefen för polisdistriktet eller av den som i hans ställe förordnats till parkeringsövervakare eller av kommunal parkeringsövervakare eller, i enlighet med deras anvisningar, av annan polisman eller av övervakningsbiträde;

2)

i fall som nämnes ovan i 2 § 2 punkten i fråga om allmänna vägar av staten såsom väghållare eller, i fråga om gator och byggnadsplanevägar av kommun samt i fråga om enskilda vägar av chefen för polisdistriktet; samt

3)

i fall som nämnes ovan i 2 § 3 punkten av kommunens styrelse eller av kommunal nämnd eller tjänsteinnehavare som den förordnat.

I beslut om flyttning skall konstateras, huruvida det är fråga om skrotfordon.

4 §.

Kommunen sörjer för att flyttat skrotfordon isärtages eller på annat sätt nedskrotas.

Annat fordon som flyttats skall placeras så, att det är lätt att finna (närflyttning) . Närflyttning bör verkställas så att fordonet placeras antingen så att det syns från den ursprungliga placeringsplatsen eller, om detta ej lämpligen går för sig, så att det syns från gatu- eller vägkorsning i omedelbar närhet av den ursprungliga placeringsplatsen. Fordon får ej flyttas till ställe, där det löper uppenbar risk att skadas eller tagas i olovligt bruk.

Kan fordon icke flyttas på sätt i 2 mom. nämnes eller bör det anses övergivet, skall fordonet flyttas till ett för ändamålet reserverat upplagsområde (upplagsflyttning) .

5 §.

Kommun är skyldig att reservera i 4 § 3 mom. avsett upplagsområde och att sköta området. Det skall ingärdas och hållas låst på av polisen godkänt sätt. Upplagsområde kan vara gemensamt för två eller flera kommuner.

6 §.

Fordon får ej flyttas så, att det skadas mera än vad som är nödvändigt för ett ändamålsenligt utförande av flyttningen.

7 §.

Flyttning av fordon skall, såvitt möjligt, utan dröjsmål meddelas fordonets ägare och i 1 § 2 mom. avsedd innehavare. Om närflyttning skall meddelande givas endast ifall fordonet har flyttats utom synhåll från det ställe, där det ursprungligen stod.

Angående till upplagsområde flyttade fordon, om vilka i 1 mom. avsett meddelande icke kunnat givas, skall kungöras på sätt genom förordning stadgas.

8 §.

Avhämtas till upplagsområde flyttat fordon icke inom tre månader efter det ägaren fått del av flyttningsbeslutet, eller anmäler sig icke fordonets ägare inom samma tid från kungörelsen, eller bör ägaren eljest anses ha avstått från sin rätt till fordonet, övergår äganderätten till fordonet till kommunen.

Äganderätten till skrotfordon övergår till kommunen då denna omhändertar fordonet.

9 §.

Ägaren till flyttat fordon är skyldig att ersätta staten eller kommunen tillskyndade kostnader för fordonets flyttning, förvaring, nedskrotning och annan åtgärd, som vidtagits på grund av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser (flyttningskostnader) .

Ägaren är berättigad att återfå det belopp, som han har erlagt i flyttningskostnader, av den förare av fordonet, vars fel eller försummelse har föranlett att fordonet flyttats. Yrkande på sådan ersättning kan framställas även i den ordning som är stadgad beträffande betalningsorderförfarande.

10 §.

Gör agaren det sannolikt, att fordonet nyttjats av föraren olovligen, eller visar han, att han av annat skäl icke är skyldig att svara för flyttningskostnaderna, uppbäres dessa direkt hos föraren.

Har i 2 § 1 eller 2 punkten avsedd fara eller olägenhet föranletts av förhållanden, som icke har kunnat förutses, är dock varken ägaren eller föraren skyldig att ersätta flyttningskostnaderna.

11 §.

Kommun är icke skyldig att överlåta fordon, som förvaras på upplagsområde, innan flyttningskostnaderna har ersatts.

12 §.

Den som fattar beslut om flyttning, i fall som avses i 2 § 1 punkten dock chefen för polisdistriktet eller annan parkeringsövervakare, skall därvid även fastställa flyttningskostnadernas belopp (ersättningsbeslut) . De av upplagsflyttning förorsakade flyttningskostnaderna fastställes likväl alltid av kommunen. Den som fattat ersättningsbeslutet skall delgiva den ersättningsskyldiga ägaren eller föraren skriftlig anmaning att betala ersättningen mom två veckor från delgivningen, vid äventyr att ersättningen eljest indrives i utsökningsväg (betalningsföreläggande) .

Vid fastställandet av flyttningskostnadernas belopp skall såsom avdrag beaktas fordonets värde, om kommunen med stöd av stadgadena i 8 § har fått äganderätt till fordonet.

Ministeriet för inrikesärendena fastställer de allmänna grunder, som skall iakttagas när flyttningskostnaderna fastslås.

13 §.

Den som icke nöjes åt beslut om ersättande av flyttningskostnaderna får över beslutet anföra besvär hos länsrätten i det län, inom vars område man företagit flyttningen av fordonet. Vid ändringssökande skall iakttagas vad i lagen om ändringsökande i förvaltningsärenden (154/50) är stadgat. I länsstyrelsens beslut får ändring icke sökas genom besvär.

Över annat än i 1 mom. avsett, med stöd av denna lag meddelat förvaltningsbeslut, får besvär ej anföras.

14 §.

Ersättningsbeslut går i verkställighet utan dom och utslag i den ordning som om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg är stadgad.

15 §.

Den som fattar beslut om ersättning kan, om tvingande skäl därtill föreligger, bevilja förlängning av betalningstiden.

16 §.

Har fordon flyttats på grund som nämnes i 2 § 1 punkten, och har av samma orsak väckt åtal förkastats genom laga kraft vunnet beslut, eller har med anledning av åtalet framställt straffyrkande ej lett till att strafforder utfärdats, eller har på grund därav påförd parkeringsbot med laga kraft avlyfts på grund av protest eller besvär, förfaller indrivningen av flyttningskostnaderna. Har flyttningskostnaderna betalts, skall den som utfärdat betalningsföreläggandet, på ansökan bestämma, att det erlagda beloppet skall återbäras till vederbörande.

17 §.

Kommun är inom sitt område skyldig att tillse, att skrotfordonen avlägsnas ur omgivningen.

Länsstyrelsen övervakar flyttningen och nedskrotningen av skrotfordon inom länet.

18 §.

Den som lämnar fordon så, att det kan flyttas med stöd av 2 § 3 punkten, skall, om icke strängare straff för gärningen är stadgat annorstädes i lag, för lämnande av fordon i omgivningen , dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

19 §.

Vid tillämpningen av stadgandena i denna lag behandlas föremål i fordonet såsom hörande till fordonet. I skrotfordon påträffade föremål behandlas dock som hittegods, om de ej är avsedda för fortgående bruk i fordonet.

20 §.

Vid delgivning skall vid tillämpningen av denna lag lända till efterrättelse, frånsett i 7 § avsedda fall, vad i lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) angående enskild delgivning är stadgat.

21 §.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

22 §.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1975. Genom densamma upphäves 18―21 §§ lagen den 3 april 1970 om parkeringsbot (248/70) samt 18 § 9 mom. förordningen den 4 oktober 1957 om vägtrafik, sådant detta lagrum lyder i förordning av den 15 juli 1970 (518/70).

Denna lag länder i tillämpliga delar till efterrättelse även i fråga om sådana fordon, vilka flyttats och upplagrats före denna lags ikraftträdande. Med stöd av denna lag uppbäres dock icke ersättning för flyttningskostnader som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Helsingfors den 28 februari 1975.

Republikens President Urho KekkonenMinister för inrikesärendena Heikki Tuominen

Till början av sidan