10/1975

Vid domstolar och övriga statsmyndighete ävensom vid myndigheter i kommuner och andra självstyrelseområden samt vid myndigheter kommunalförbund skall i enlighet med varje ämbetsdistrikts och självstyrelseområdes eller däremot svarande självstyrelsesamhälles eller kommunalförbunds områdes ävensom sakägarnas språk användas landets nationalspråk antingen finska eller svenska eller ock såväl finska som svenska, på sätt i denna lag stadgas

Ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde, som omfattar en kommun, är att anse såsom en språkigt, om i kommunen endast finnas inbyggare med samma språk eller om antalet av dem som höra till landets andra språkgrupp understiger åtta procent av hela folkmängden men såsom tvåspråkigt, om antalet av dem vilka tillhöra den andra språkgruppen stiger till detta procenttal eller uppgår till minst tretusen. Detsamma gäller ämbetsdistrikt, vilket är mindre än en kommun.

Ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde, som omfattar flera kommuner, samt kommunalförbund äro att anse såsom enspråkiga, om de omfatta endast kommuner med samma språk. Distrikt, vilket omfattar kommuner med olika språk eller tvåspråkiga kommuner, anses beträffande varje kommun ha samma språk som vederbörande kommun.

På basen av den officiella statistiken bestämmer statsrådet vart tionde år vilka ämbetsdistrikt och självstyrelseområden som enligt förenämnda grunder äro att anse såsom finsk- eller svenskspråkiga och vilka såsom tvåspråkiga. Tvåspråkig kommun får icke förklaras enspråkig, om ej antalet av dem som tillhöra den andra språkgruppen sjunkit till sex procent eller mindre.

Statsrådet kan på särskilda skäl på framställning av kommuns fullmäktige eller efter att ha hört kommunen även annars för följande tioårsperiod bestämma, att kommunen är tvåspråkig, även om den, enligt vad ovan i denna paragraf är stadgat, vore enspråkig.

Då ämbetsdistrikts eller självstyrelseområdes gränser ändras, skall tillika jämlikt i 1–4 mom. stadgade grunder bestämmas, vilken ställning de nyreglerade områdena i språkligt hänseende intaga. Statsrådet äger även härvid i 4 mom. avsedd rätt.

Vid domstol och annan statsmyndighet skall användas ämbetsdistriktets språk och i tvåspråkigt distrikt någotdera av distriktets språk. Finsk medborgare äger dock rätt att i egen sak eller i sak, vari han höres, använda sitt språk, finska eller svenska, samt kommuner och andra självstyrelsesamhällen, kommunalförbund och religionssamfund, ävensom inhemska föreningar, andelslag, aktiebolag, kommanditbolag, öppna bolag, stiftelser och anstalter sitt protokollsspråk samt läro- och uppfostringsanstalter sitt undervisningsspråk.

Rådstuvurätts och häradsrätts samt domares, länsstyrelses, magistrats, ordningsrätts, länsmans och häradsskrivares i tvåspråkigt ämbetsdistrikt å tjänstens vägnar utfärdade kungörelser och meddelanden i ärenden, som angå enskilds rätt, kan enligt prövning avfattas endast på befolkningsflertalets språk, om sökanden icke annat fordrar.

Det inre ämbetsspråket för domstol och annan statsmyndighet, vars ämbetsdistrikt är tvåspråkigt eller till vars ämbetsdistrikt höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, är flertalets inom ämbetsdistriktet språk. I ärende, i vilket expedition skall utfärdas på minoritetens språk, skall likväl expeditionsspråket användas, om det icke föreligger särskilda skäl att använda majoritetens språk. Då annat språk än expeditionsspråket använts, skall till de handlingar, som uppkommit under ärendets handläggning, på sakägares begäran ofördröjligen fogas laggill översättning, förutom då fråga är om handling, som uppenbarligen icke inverkar på sakens avgörande.

I ärende, vari expedition skall utfärdas, skall högre myndighet tillskriva lägre myndighet på det språk, som sistnämnda myndighet enligt 12 § i saken använder, och enspråkig kommun eller annat enspråkigt självstyrelsesamhälle ävensom deras myndigheter på dessas språk.

I ärende, vari expedition skall utfärdas på kommunens befolkningsminoritets språk, skall till kommunal myndighets protokoll dock på sakägares eller kommunmedlems begäran ofördröjligen fogas laggill översättning.

Stadgandena i denna lag om kommunala myndigheters språk gälla även i fråga om sakägares språk och expeditionsspråket samt det inre ämbetsspråket vid myndigheter i kommunalförbund

I ministerium eller statlig kommitté, kommission eller med dem jämförbart organ beredda och för publicering avsedda lagförslag och betänkanden utgivas på finska språket samt, såvitt särskilt vägande skäl till annat icke föreligga, helt, delvis eller i sammandrag även på svenska språket enligt vad vederbörande ministerium med beaktande av ärendets vikt för den svenskspråkiga befolkningen och övriga faktorer bestämmer.

Då expedition eller handling av statsmyndighet i översättning skall utfärdas eller tillställas den som vederbör, eller då handlingar, som höra till statsmyndighets inre ämbetsspråk, enligt 12 § skola översättas, erlägger staten av översättningen förorsakade kostnader. Kostnaderna för översättningar, som avses i 15 § 1 och 2 mom., samt för tolkning, som nämnes i 16 § 2 mom., skola bestridas av självstyrelsesamhället eller kommunalförbundet.