378/1974

Olja får icke utsläppas på marken eller i vattnet, ej heller lagras, förvaras eller hanteras så, att därav föranledes uppenbar risk för oljeskada.

Med olja avses i denna lag råolja och därav erhållna oljeprodukter, såsom flytande bränslen och smörjoljor, ävensom oljehaltig blandning, spillolja och oljigt avfall.

Med oljeskada avses i denna lag sådan skada eller olägenhet som olja, vilken flödar ut på marken eller i vattnet, föranleder för människor och natur genom att smutsa ned, fördärva eller förstöra jordgrunden, vattnen, växtligheten, djurvärlden, anläggningar eller konstruktioner.

Angående bekämpande av oljeskador, förorsakade av fartyg, stadgas särskilt.

Den som observerar eller får veta, att oljeskada uppkommit, är skyldig att ofördröjligen därom underrätta polisen eller brandkåren samt såvitt möjligt den, i vars besittning eller förvar oljan finnes.

Den i vars besittning eller förvar finnes olja, som förorsakat skada eller risk för skada, är skyldig att vidtaga sådana bekämpningsåtgärder, som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan fordras av honom, samt att ofördröjligen underrätta polisen eller brandkåren om skadan eller risken för skada.

Den som inom ett och samma lagerområde förvarar eller lagrar 100 000 liter olja eller därutöver, är skyldig att i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas anskaffa redskap och förnödenheter för bekämpning av oljeskada och sörja för att personal, som är förtrogen med deras användning, står till buds.

På vattenstyrelsen ankommer att utöva den allmänna ledningen av och att utveckla och övervaka bekämpningen av i denna lag avsedda oljeskador. Vattenstyrelsen underlydande distriktsförvaltning skall inom sitt verksamhetsområde utöva övervakning och handledning då bekämpning av oljeskador anordnas samt vid behov deltaga i bekämpningen av oljeskador.

Kommun skall inom sitt område handha bekämpningen av oljeskador. Kommun skall ha av kommunens fullmäktige godkänd plan för bekämpning av oljeskador samt en särskilt utsedd myndighet, som inom kommunens område är ansvarig för ledandet och organiseringen av bekämpningen av i denna lag avsedda oljeskador. Den av fullmäktige godkända bekämpningsplanen skall underställas vattendistriktets vattenbyrå för fastställelse. Vattendistriktets vattenbyrå skall fästa speciell uppmärksamhet vid, huruvida materielen motsvarar behovet och är ändamålsenlig liksom även vid, huruvida upprätthållandet av bekämpningsberedskapen samt utbildningen av bekämpningspersonalen anordnats på det sätt förhållandena kräver och med undvikande av onödiga kostnader.

Kommun kan, efter att ha erhållit vattendistriktets vattenbyrås samtycke därtill, överenskomma om att uppfylla sin i 2 mom. avsedda skyldighet i samverkan med grannkommunerna eller i 4 § 2 mom. avsedda oljeupplagrare.

Kommun har rätt att av statens medel få ersättning för anskaffning av utrustning i enlighet med fastställd oljebekämpningsplan och för upprätthållande av i planen förutsatt beredskap samt för kostnader föranledda av bekämpningspersonalens utbildning.

I denna lag avsedda oljeskadebekämpningsmyndigheter är i 5 § angivna statliga och kommunala myndigheter samt den person som vid bekämpningsuppdrag leder den kommunala bekämpningspersonalen och den ledare för bekämpningsarbetet som förordnats av vattendistriktets vattenbyrå.

Andra myndigheter är skyldiga att ge oljeskadebekämpningsmyndigheterna handräckning i de ärenden som avses i denna lag. Angående det tillvägagångssätt som skall tillämpas vid anhållan om och givandet av handräckning kan statsrådet utfärda närmare bestämmelser.

Har oljeskada uppkommit eller finns risk för sådan, skall oljeskadebekämpningsmyndigheterna i brådskande ordning vidtaga nödiga bekämpningsåtgärder såvitt av åtgärderna förorsakade kostnader eller skador uppenbart icke står i disproportion till de hotade ekonomiska eller andra värdena.

Bekämpningsåtgärderna skall utföras så, att återställandet av naturen och miljön i det skick i vilket de var innan oljeskadan inträffade icke onödigt försvåras.

Kommunen äger rätt att av statens medel erhålla ersättning för de kostnader, som föranletts av bekämpningsåtgärder som kommunen utfört i enlighet med 1 mom.

Är oljeskadan eller risken för dess utbredning så stor, att den personal eller de redskap som oljeskadebekämpningsmyndigheterna har till sitt förfogande icke är tillräckliga för dess effektiva bekämpande eller förhindrande, äger kommunens bekämpningsmyndigheter eller, då fråga är om användning av annan kommuns bekämpningsredskap eller -personal, vederbörande vattendistrikts vattenbyrå rätt att beordra den som har bekämpningsredskap eller förnödenheter eller personal, som är förtrogen med deras användning, att ställa dessa till bekämpningsmyndigheternas förfogande. Vattendistriktets vattenbyrå kan även vid behov åtaga sig att leda bekämpningsåtgärderna och förordna en ledare för bekämpningsarbetet.

Bekämpningsmyndigheten är berättigad att för bekämpning av oljeskada taga i bruk nödiga signalanordningar och transportmedel samt arbetsmaskiner och -redskap. Bekämpningsmyndighet får förordna om uppgrävande av jord, tagande av grus, sand eller jord och uppdämmande av diken samt om vidtagande av andra åtgärder, som är nödvändiga för att ifrågavarande syfte skall nås.

För given bekämpningshjälp samt för skada som föranletts av i 2 mom. avsedda åtgärder, äger vederbörande rätt att erhålla full ersättning av statens medel. Ersättning erläggs likväl icke åt den som förorsakat skadan eller åt den som innehaft den olja, vilken föranlett skadan eller skaderisken eller åt den på vars uppdrag oljan transporterats.

Den som uppsåtligen eller av grovt vållande förorsakar oljeskada skall, om för gärningen ej annorstädes är stadgat strängare straff, dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som eljest bryter mot denna lag och med stöd av densamma givna föreskrifter eller underlåter de skyldigheter som åligger honom enligt denna lag och med stöd därav givna föreskrifter, skall, om ej förseelsen eller försummelsen är ringa, dömas till böter.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.