948/1973

Dödsfall skall ofördröjligen anmälas i första hand hos den läkare, som har behandlat den avlidna under hans sista sjukdom, eller hos läkare vid hälsovårdscentralen eller hos polisen på dödsorten.

Besluter polisen att i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedd undersökning för utredande av dödsorsak ej skall verkställas, skall polisen anmäla dödsfallet hos ovan i 1 § avsedd läkare.

Ovan i 1 § avsedd läkare skall, efter att ha erhållit anmälan om dödsfall, utan dröjsmål verkställa yttre likbesiktning för konstaterande av döden och för utredande av dess orsaker samt övriga omständigheter därvid.

Framgår icke dödsorsaken på grundvalen av den yttre likbesiktningen och de uppgifter som läkaren har angående den avlidnas sista sjukdom samt om dess behandling, och föreligger likväl icke skäl till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken, skall läkaren,

Har sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral icke godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, skall länsstyrelsen samt vederbörande överläkare vid sådan sjukvårdsanstalt och ansvarig läkare vid hälsovårdscentral såsom obduktionsplats bestämma sådan sjukvårdsanstalt, hälsovårdscentral eller universitet eller annan högskola, som är godkänd såsom plats för medicinsk obduktion, och med vars upprätthållare det kommunalförbund eller den kommun, som upprätthåller ifrågavarande sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral, har ingått avtal om verkställande av sådana medicinska obduktioner som den är i behov av att få utförda. Vid bestämmandet av obduktionsplats skall i övrigt beaktas av medicinalstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar härom.

Angående läkares vid sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral skyldighet att utföra till medicinsk utredning av dödsorsak hörande åtgärder bestämmes i reglemente eller instruktion.

Framgår vid medicinsk utredning av dödsorsak omständigheter, som avses i 7 § lagen om utredande av dödsorsak, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart bringa saken till polisens kännedom och avbryta den medicinska utredningen av dödsorsaken.

Anser polisen i fråga om dödsfall som på ovan i 1 eller 6 § avsett eller på annat sätt har kommit till dess kännedom, att därvid framkommit i 7 § lagen om utredande av dödsorsak avsedda omständigheter, skall polisen skrida till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken på sätt därom i lagen om utredande av dödsorsak och i denna förordning stadgas eller eljest bestämmes.

Då polisen vid undersökning i anslutning till rättsmedicinsk utredning av dödsorsak behöver hjälp av läkare, skall polisen i första hand vända sig till vederbörande hälsovårdscentral. Angående läkares vid hälsovårdscentral skyldighet att lämna handräckning har bestämts särskilt.

Rättsläkare eller annan läkare, som godkänts att verkställa rättsmedicinska obduktioner, är på förordnande av länsstyrelsen, centralkriminalpolisen eller domstol skyldig att lämna handräckning vid undersökning. Förordnande skall utfärdas endast då synnerliga skäl därtill föreligger.

Polisen är berättigad att vid undersökning anlita bistånd även av annan än i 1 och 2 mom. avsedd läkare, om denne samtycker till uppdraget.

Förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion utfärdas skriftligt. I brådskande fall kan förordnandet likväl utfärdas även på annat sätt, men det bör så snabbt som möjligt bekräftas skriftligt.

Polisen åligger att sörja för de liktransporter, som direkt föranledes av verkställandet av rättsmedicinsk obduktion, i enlighet med av ministeriet för inrikesärendena utfärdade allmänna föreskrifter.

Polisen tager vård om den egendom som medföljt liket.

Länsstyrelse åligger att handha verkställandet av de rättsmedicinska obduktionerna inom sitt område.

De rättsmedicinska obduktionerna verkställes i första hand av rättsläkare. Även länsläkare, som har av medicinalstyrelsen godkänd utbildning för uppgiften, kan verkställa rättsmedicinska obduktioner.

Länsstyrelse och universitet eller annan högskola som inom dess område meddelar läkarutbildning kan med social- och hälsovårdsministeriets samtycke överenskomma om, att universitetet eller högskolan handhar verkställandet av rättsmedicinska obduktioner inom området antingen helt eller till en del.

Kan vissa rättsmedicinska obduktioner icke verkställas på sätt som avses i 2 och 3 mom., kan medicinalstyrelsen, på framställning av länsstyrelsen, även godkänna annat förfarande för verkställande av obduktioner. Rättsläkare eller i 2 mom. ansedd länsläkare är likväl berättigad att på anhållan av annan länsstyrelse även utan särskilt godkännande verkställa rättsmedicinska obduktioner jämväl utanför sitt egentliga verksamhetsområde, såframt den länsstyrelse, vid vilken han tjänstgör, ger sitt samtycke härtill.

Den som utfärdat förordnande om verkställande av rättsmedicinsk obduktion eller av denna förordnad representant äger rätt att närvara vid obduktionen. Utfärdaren av förordnandet skall i god tid underrättas om tidpunkten för obduktionen.

På begäran av den som utför rättsmedicinsk obduktion skall utfärdaren av förordnandet eller dennes representant vara närvarande vid obduktionen eller tillställa obducenten för hans användning de uppgifter han anhåller om.

Då det för utredande av dödsorsak är nödvändigt att utföra specialundersökning av någon kroppsdel, skall läkaren taga erforderliga prov och låta sända dem till vidare undersökning.

Över rättsmedicinsk obduktion skall föras protokoll på satt medicinalstyrelsen bestämmer.

Obducent skall om dödsorsaken och dödsklassen avgiva ett motiverat utlåtande, i vilket beträffande varje slutledning hänvisas till vederbörande ställen i obduktionsprotokollet. Av motiveringen skall tydligt framgå till vilken del slutledningarna stöder sig på enbart vid obduktionen gjorda iakttagelser, till vilken del på resultaten av en eventuell specialundersökning och till vilken del på uppgifter som erhållits vid undersökningen.

I utlåtandet skall iakttagelserna och slutledningarna jämföras med de uppgifter som erhållits vid undersökningen i övrigt samt överensstämmelsen eller motsägelsen mellan dem påvisas.

Kan obducenten icke fastställa dödsorsaken med säkerhet och ej heller framföra sin uppfattning om dödsklassen, skall även detta tydligt uppgivas och motiveras.

Obduktionsprotokollet och -utlåtandet i original samt undersökningsbeviset skall förvaras i vederbörande länsstyrelses eller universitets eller annan högskolas arkiv.

Obducenten skall vid första tillfälle efter slutförd undersökning sända en av honom till riktigheten styrkt avskrift av obduktionsprotokollet och -utlåtandet till utfärdaren av obduktionsförordnandet och till medicinalstyrelsen.

I obduktionsprotokollet och -utlåtandet konstaterade bristfälligheter eller felaktigheter skall av medicinalstyrelsen ofördröjligen anmälas till såväl utfärdaren av obduktionsförordnandet som obducenten, vilka skall vidtaga av anmälan påkallade åtgärder.

Medicinalstyrelsen kan vid behov förordna antingen samma eller annan läkare att verkställa ny rättsmedicinsk obduktion eller annan tilläggsutredning. Beslutet skall ofördröjligen delgivas utfärdaren av det ursprungliga obduktionsförordnandet.

Efter att ha utrett dödsorsaken skall läkaren utfärda attest för begravning av liket.

Såframt den medicinska utredningen av dödsorsaken blir fördröjd på grund av specialundersökningar eller annan motsvarande orsak, skall läkaren, efter att ha verkställt de undersökningar som direkt hänför sig till liket, utfärda en interimistisk attest för begravning. Sedan dödsorsaken blivit utredd skall läkaren ofördröjligen utfärda i 19 § avsedd attest.

Såframt dödsorsaken vid rättsmedicinsk utredning av orsaken anses fastställd utan att rättsmedicinsk obduktion verkställts, skall saken meddelas den läkare som bistått vid undersökningen eller, om vid undersökningen ej har anlitats bistånd av läkare, i 6 § avsedd läkare eller läkare som har skött den avlidne under dennes sista sjukdom och som skall utfärda attest för begravning av liket. Anser läkaren dock att dödsorsaken ej har blivit fastställd och att det är av nöden att verkställa rättsmedicinsk obduktion samt på denna grund vägrar att utfärda attest, skall ärendet hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Länsstyrelsen kan utfärda dödsfallsredogörelse som motsvarar i 19 § avsedd attest.

Vad i 20 § är stadgat om förfarandet för den händelse den medicinska utredningen av dödsorsaken blivit fördröjd iakttages även vid rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken.

Kan av läkare utfärdad attest för begravning icke erhållas utan oskälig svårighet eller oskäligt dröjsmål, kan polisen, efter att ha rådgjort med rättsläkaren eller i 11 § 2 mom. avsedd länsläkare, på grundvalen av den undersökning han utfört utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar attesten.

Angående rättsläkares eller i 11 § 2 mom. avsedd länsläkares skyldighet att granska för begravning utfärdade attester eller dödsfallsredogörelser bestämmes i länsstyrelsens arbetsordning.

Stadgandena i denna förordning skall i tillämpliga delar iakttagas även i fråga om barn som födes dött och den som avlidit utomlands och som det är avsikten att skall begravas i Finland.

Yttre likbesiktning och obduktion samt till dem ansluten provtagning skall verkställas med iakttagande av medicinalstyrelsens anvisningar.

Ledningen och övervakningen av verksamhet som avser utredning av dödsorsak ankommer inom läns område på länsstyrelsen.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning utfärdas i fråga om de uppgifter, som skötes på åtgärd av polisen, av ministeriet för inrikesärendena, sedan ministeriet: hört medicinalstyrelsen, och till övriga delar av medicinalstyrelsen, sedan denna har hört ministeriet för inrikesärendena.