Förordning om semester för statens tjänstemän.
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 692/1973
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av ministern för handläggning av ärenden hörande till finansministeriets verksamhetsområde stadgas:
Tillämpningsområde.
1 §.
Rätt till semester enligt denna förordning har tjänsteman i statens tjänst, med tjänsten såsom huvudsyssla, som är
innehavare av tjänst eller befattning med grund- eller avtalslön;
extraordinarie befattningshavare;
tillfällig fuktionär;
förordnad att tillfälligt eller såsom vikakarie handha tjänst, befattning eller extraordinarie befattning; samt
för brådskande uppdrag i statens tjänst eller som semestervikarie anställd person eller för sin egen utbildning i statens tjänst anställd praktikant som icke står i arbets- avtals- eller läroavtalsförhållande till staten.
Försåvitt annorstädes icke är annat stadgat tillämpas denna förordning även på häradshövdingar och domsagors notarier, på anställda vid Finlands beskickningar och jämförliga myndigheter i utlandet och vid domkapitel anställda ävensom vid universitet, högskolor och övriga statens läroanstalter på annan personal än undervisningspersonal.
Semesterns längd.
2 §.
Innehavare av tjänst eller befattning med grund- eller avtalslön eller av extraordinarie befattning åtnjuter semester:
två vardagar för varje full kvalifikationsmånad; tjänsteman äger likväl rätt till semester tjugosex vardagar för tolv fulla kvalifikationsmånader, och
tre vardagar för varje full kvalifikationsmånad, om hans till semester berättigande tjänstetid före semesterns begynnande sammanlagt är femton år.
För tillfälligt eller brådskande uppdrag i statens tjänst eller som semestervikarie anställd person åtnjuter semester två vardagar f för varje full kvalifikationsmånad; likväl har i detta moment avsedd tjänsteman, vars oavbrutna tjänstgöring hos staten före semesterns begynnande har varat minst fem år, eller vars till semester berättigande tjänstetid före semesterns begynnande utgör minst tio år, rätt att åtnjuta semester tjugosex eller, om den till semester berättigande tjänstetiden före semesterns begynnande är sammanlagt minst femton år, tjugoåtta vardagar för tolv fulla kvalifikationsmånader.
Om tjänsteman före utgången av semesterår varmed förstås det kalenderår under vilket semesterperioden infaller, uppnår sådan tjänstgöringstid som skulle berättiga till längre semester i överenstämmelse med 1 mom. 2 punkten eller 2 mom., erhåller han trots sin tidigare åtnjutna semester under samma semesterår härav föranledd semesterförlängning. Icke åtnjuten semesterförlängning eller del därav får icke överföras till följande semesterår, och vederbörande är icke heller berättigad att utfå ersättning härför.
3 §.
Semestern fastställes på basen av kvalifikationsåret , vilken är den tidsperiod om tolv månader som utgår i slutet av mars månad före semesterperiodens början. Såsom full kvalifikationsmånad anses sådan kalendermånad av kvalifikationsåret under vilken tjänsteman varit i tjänst minst aderton dagar.
Tjänsteman anses icke ha varit i tjänst under de dagar då han varit tjänstledig eller annars borta från tjänsten av annan än i 3 mom. nämnd orsak eller avhållits från utövning av sin tjänst.
Såsom med tjänstgöringsdagar jämställda dagar anses vid fastställandet av semesterns längd även semester samt frånvaro
under tjänstledighet med lön på grund av sjukdom eller olycksfall;
under tjänstledighet med lön på grund av havandeskap och barnsbörd;
på grund av inkallelse till reservens repetitionsövningar eller extra tjänstgöring eller förordnande till kurser som avser landets försvar, befolkningsskyddsutbildning eller tjänstgöring;
på grund av sådant kommunalt eller annat offentligt förtoendeuppdrag eller med anledning av sådant avgivande av vittnesmål, som vederbörande enligt lag icke ägt rätt att vägra att fullgöra eller avgiva eller skulle ha kunnat vägra att fullgöra eller avgiva endast av särskilt i lag nämnt skäl;
på grund av deltagande i av ämbetsverket eller inrättningen anordnade eller eljest anvisade kurser, då avlöning erlagts för kurstiden;
på grund av förordnande som myndighet utfärdat för att hindra spridning av sjukdom;
på grund av permittering, likväl högst 30 dagar åt gången; samt
på grund av avhållande från tjänsteutövning uran egen förskyllan, jäv eller förfall.
4 §.
Den som förordnats att tillfälligt eller såsom vikarie handha tjänst eller befattning eller extraordinarie befattning, äger samma rätt till semester på grund av tjänstetiden och ersättning därför som den ordinarie innehavaren av tjänsten eller befattningen.
Då innehavare av tjänst eller fast eller extraordinarie befattning förordnats att handha tillfälligt statens uppdrag, är han berättigad att erhålla semester i enlighet med sin egentliga tjänst eller befattning.
5 §.
För sin egen utbildning i statens tjänst anställd praktikant, som icke står i arbetsavtals- eller läroavtalsförhållande till staten, tillkommer semester i enlighet med 2 § 2 mom.
6 §.
Såsom vardagar räknas ej vid tillämpningen av denna förordning självständighetsdagen, jul- eller midsommaraftonen, påsklördagen eller första maj.
Fridagar som på grund av ämbetsverks eller inrättnings arbetsordning eller den fastställda arbetsskiftstabellen redan har intjänats, inberäknas icke i semestern.
Tjänstetid som berättigar till semester.
7 §.
Tjänstetid som berättigar till semester är tiden för tjänstgöring i statens tjänst i huvudsyssla eller i därmed jämförligt annat offentligrättsligt anställningsförhållande, i 3 § 3 mom. nämnda tider medräknade.
Tjänstetid som berättigar till semester är även andra an i 3 § 3 mom. nämnda tider för frånvaro från tjänstgöring, om för ifrågavarande tid har erlagts avlöning.
Om tjänsteförhållandet till staten ej avbrytes, avbrytes ej heller den oavbrutna tjänstgöring hos staten, som är förutsättning för semestern, av i tjänstgöringen förekommande avbrott utan lön.
8 §.
Till tjänstetid som berättigar till semester räknas även tiden för anställning i arbetsförhållande till staten då anställningen bör anses som huvudsyssla.
9 §.
Såsom till semester berättigande, med statstjänst jämställd tid räknas utöver ovan i 7 och 8 § nämnda tider även annan till ålderstillägg berättigande tjänstetid. Härvid skall även beaktas den tid som vederbörande på grund av dispens är berättigad att tillgodoräkna sig för ålderstillägg.
10 §.
Till tjänstetid som berättigar till semester får räknas tjänstgöring såsom värnpliktig i aktiv tjänst, om denna tjänstgöring ansluter sig direkt till statstjänstgöring som berättigar till semester.
11 §.
Finansministeriet kan på synnerliga skäl berättiga tjänsteman att såsom till semester berättigande tjänstetid tillgodoräkna sig även annan än ovan nämnd tjänstetid, likväl högst åtta år.
Tiden för semester.
12 §.
Semester gives under en av ämbetsverket eller inrättningen bestämd tid, semesterperioden, som är tiden mellan den 1 juni och den 30 september, dessa dagar medräknade.
Såvida tjänsteåliggandenas art eller andra orsaker likväl så kräver, kan semestern förläggas även till annan än den i 1 mom. nämnda tiden under samma semesterår eller uppskjutas, med vederbörande tjänstemans samtycke, till följande år att åtnjutas före den 1 maj.
Semester kan förläggas även till tiden mellan den 1 januari och den 1 april av semesteråret. Härvid gives tjänsteman likväl icke längre semester än vad han före semesterns begynnande har förvärvat.
13 §.
Semestern får i allmänhet icke emot vederbörandes vilja utan vägande skäl givas i flera än två delar, av vilka den ena såvitt möjligt skall förläggas till semesterperioden.
Gives sådan tjänsteman, vars regelbundna arbetsvecka består av fem dagar sålunda, att lördagarna och söndagarna är fridagar, semester en eller flera dagar åt gången, skall på detta sätt åtnjutna semesterdagar vid beviljandet av ny semester beaktas sålunda, att för varje fem dagars period av sådana dagar bestämmes en helgfri lördag som semesterdag.
Är tjänsteman vid den tidpunkt då semestern eller del av den begynner oförmögen till arbete på grund av sjukdom eller olycksfall eller tjänstledig på grund av havandeskap och barnsbörd, skall semestern om tjänstemannen det begär, framskjutas till en senare tidpunkt. Tjänsteman tillkommer motsvarande rätt att uppskjuta semester eller del därav om det då semestern eller del av den begynner är känt, att tjänstemannen under semestertiden kommer att undergå sådan sjuk- eller annan därmed jämförlig vård, att han på grund av denna är oförmögen till arbete.
Blir tjänsteman på grund av sjukdom eller olycksfall oförmögen till arbete under den tid semestern pågår och fortgår arbetsoförmågan längre tid än sju dagar i följd, skall den del av tiden för arbetsförmågan som överskjuter denna tid ej inräknas i semestern, om tjänstemannen utan befogat dröjsmål anhåller därom. Tjänsteman är skyldig att förete läkarintyg eller annan tillförlitlig utredning angående sin oförmåga till arbete.
14 §.
Semestrarna skall ordnas så, att de medför minsta möjliga olägenhet för ämbetsverkets eller inrättningens regelbundna verksamhet.
Ämbetsverket eller inrättningen bestämmer vid behov vem som under semestern handhar på semester varandes uppgifter, och ett dylikt handhavande av tjänst skall, såvida därom icke annorlunda överenskommits eller förordnats, ske ömsesidigt samt utan ersättning.
15 §.
Semestrarna fastställes i enlighet med en på förhand uppgjord plan. Före fastställandet av planen skall tjänsteman eller dennes företrädare beredas tillfälle att framföra sin åsikt angående tidpunkten för semestern. På begäran av vederbörande eller på åtgärd av ämbetsverket kan, då vägande skäl därtill föreligger, avvikelse göras från den fastställda planen.
Tidpunkten för semestern skall bringas till vederbörandes kännedom minst två veckor före semesterns början.
Vintersemester förlängning.
16 §.
Åtnjutes en del av enligt 2 § 1 mom. 1 punkten eller 2 mom. bestämd semester under annan tid än semesterperioden men senast före den 1 maj påföljande år, beviljas semestern till denna del förlängd med hälften.
Förlängningen beviljas högst för hälften av vederbörandes hela semester. Blir vid beräkningen av semesterförlängningen antalet semesterdagar icke ett helt tal, beviljas del av dag i form av full semesterdag.
Åtnjutes av semester som bestäms enligt 2 § 1 mom. 2 punkten högst tolv vardagar under semesterperioden, beviljas semestern förlängd med tre vardagar. Rätt till semesterförlängning har tjänsteman, som är berättigad till semester för tolv kvalifikationsmånader.
Har semester på grund av avbrott i tjänsteutövningen icke kunnat hållas under semesterperioden eller då fråga är om semester som beviljats enligt 2 § 3 mom. ävensom då tjänsteförhållande avbryts före semesterperiodens början eller inträder efter semesterperiodens slut, har vederbörande icke rätt till förlängning av semestern. Tjänsteman har likväl rätt till förlängning i det fall, att avbrottet i tjänsteutövningen föranletts av tjänstemannens sjukdom, om vederbörande tjänsteman har tjänstgjort eller varit på semester minst trettio dagar under semesterperioden.
Semesterlön.
17 §.
För tiden för semestern erlägges till tjänsteman hans ordinarie avlöning på sedvanliga betalningsdagar, såvida icke angående semesterlön eller dess uträknande eller utbetalande är annorlunda överenskommet genom tjänstekollektivavtal.
Semesterersättning dä tjänsteförhållandet fortgår.
18 §.
Har ämbetsverk eller inrättning icke kunnat ordna semester under kalenderåret, skall därför utgives semestersättning med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 19 §.
Har semestern med tjänstemannens samtycke i enlighet med 12 § 2 mom. överförts att hållas före den 1 maj följande år, men har semestern likväl icke kunnat ordnas under sagda tid, skall för den icke åtnjutna semestern utgivas semestersättning.
Semesterersättning då tjänsteförhållandet upphör.
19 §.
Upphör tjänsteförhållandet till staten innan semester erhållits, är tjänstemannen berättigad till semesterersättning motsvarande den ordinarie avlöningen för lika många kvalifikationsmånader, för vilka han enligt 2―6 § skulle få semester på grund av tjänstgöring till utgången av i 3 § avsedda kvalifikationsåret, för de kalendermånader före upphörandet av tjänsteförhållandet, för vilka han icke har åtnjutit semester eller ersättning.
Har tjänsteman under de kalendermånader under vilka tjänsteförhållandet under ett och samma kvalifikationsår inleddes och upphörde varit i tjänst minst aderton dagar och icke erhållit semester eller ersättning för sagda tid, räknas denna tid som en full kvalifikationsmånad.
Ovan i denna paragraf avsedd rätt till semesterersättning tillkommer även tjänsteman som såsom värnpliktig inträder i aktiv tjänst, om han så önskar, även om hans tjänsteförhållande icke har upphört.
Bestämmandet av semesterersättning.
20 §.
Vid beräknandet av semesterersättning som avses i 18 § och 19 § 1 och 3 mom. beräknas 1/300 del av årsavlöningens belopp för varje icke utnyttjad semesterdag.
I fall som avses i förordningens 18 § beräknas årsavlöningen som följer:
har semester icke kunnat ordnas under kalenderåret och har den icke kunnat uppskjutas till följande år, beräknas årsavlöningen enligt avlöningen för december månad under semesteråret; och
har semester uppskjutits till följande år, men icke heller då kunnat åtnjutas på den härför bestämda tiden, beräknas årsavlöningen enligt den tidpunkt då semestern var bestämd att åtnjutas.
I fall som avses i förordningens 19 § 1 mom. beräknas årsavlöningen enligt tidpunkten för tjänsteförhållandets upphörande och i fall som avses i 3 mom. enligt tidpunkten då vederbörande såsom värnpliktig inträdde i aktiv tjänst.
Rätt till semesterersättning för icke åtnjuten förlängning av semestern föreligger ej.
21 §.
Anser sig ämbetsverk eller inrättning icke kunna ordna semester och borde på grund härav utgivas ersättning, skall ämbetsverket eller inrättningen i god tid före utgången av semesteråret till vederbörande ministeriums avgörande hemställa, huruvida motiverat skäl till ifrågavarande reglering föreligger. Ministeriet skall innan ärendet avgöres anhålla om finansministeriets utlåtande i saken.
Nödigt anslag för utgivande av ersättning anvisas av vederbörande ministerium.
Särskilda stadganden.
22 §.
Den som anser att han icke har kommit åtnjutande av de förmåner varom stadgas i denna förordning får söka ändring genom skriftligt rättelseyrkande hos den myndighet som beviljar semester senast inom kalenderåret efter semesteråret. I beslut på rättelseyrkande får ändring sökas i den ordning som är stadgad för ändringssökande i förvaltningsärenden.
23 §.
Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av finansministeriet.
24 §.
Denna förordning träder i ikraft den 1 januari 1974. Genom den upphäves 7―29 och 31 §§ förordningen den 20 juni 1960 angående arbetstiden och semestern vid statens ämbetsverk och inrättningar (294/60) samt de bestämmelser om semester, vilka utfärdats med stöd av nämnda förordning, 50 § 1 mom. förordningen den 8 september 1924 innefattande Staturer för Helsingfors universitet (228/24) samt 98 § 1 mom. förordningen den 8 mars 1968 om Jyväskylä universitet (146/68). Rektor och prorektor för dessa universitet samt kansliets och kvesturens tjänstemän vid Helsingfors universitet, vilka vid denna förordnings ikraftträdande är i universitetets tjänst, bibehåller likväl sina semesterförmåner i enlighet med nämnda stadganden i fråga om semesterns längd, om de meddelar universitetet detta.
Stadgandena i denna förordnings 6 § samt 13 § 3 och 4 mom. tillämpas likväl räknat från 1.4.1973.
Semestern för semesteråret 1974 bestämmes på basen av kvalifikationsåret 1.4.1973―31.3.1974.
För tjänsteman, som under tiden mellan 1.4.1973 och 31.12.1973 har varit tjänstledig eller avhållits från tjänsteutövning och fördenskull icke erhållit semester för den tid under år 1973, får vid beräknandet av längden för semestern under semesteråret 1974 såsom med tjänstgöringsdagar jämställda dagar beaktas även de tider tjänstemannen varit tjänstledig eller avhållen från tjänsteutövning.
Till tjänsteman som under år 1974 avgår från statens tjänst eller överföres från tjänsteförhållande till arbetsförhållande eller som åtnjuter tjänstledighet eller är avhållen från tjänsteutövning intill utgången av kalenderåret, gives under år 1974 semester eller erlägges semesterersättning endast för de månader, för viIka han icke har erhållit semester eller ersättning för semestern.
Innehavare av tjänst eller fast befattning med grundlön eller av extraordinarie befattning åtnjuter under år 1973 likväl semester minst två arbetsdagar för varje full månad under vilken han under sagda år har varit i statens tjänst, varvid 30 dagar anses motsvara full månad.
Helsingfors den 31 augusti 1973.
Republikens President Urho KekkonenMinister Esko Niskanen