649/1973

Betalningen av arbetstagares lön eller annan på arbetsförhållande grundad fordran vid arbetsgivares konkurs och annan dennes betalningsoförmåga tryggar staten genom lönegaranti på sätt i denna lag stadgas.

Arbetsgivare bör anses betalningsoförmögen:

Lönegarantin ombesörjes av arbetskraftsministeriet.

Betalning enligt lönegarantin utgår för de på arbetsförhållande grundade löne- och andra fordringar, som förfallit inom tre månader före lönegarantiansökans inlämnande och som i arbetsgivarens konkurs skulle ha förmånsrätt enligt 4 § 1 mom. förordningen om förmånsrätt.

Arbetskraftsministeriet har rätt att pröva, huruvida såsom betalning enligt lönegarantin bör erläggas mer än två gånger det belopp, vilket arbetsgivare, som underlåtit att erlägga arbetstagares fordran, under ett år före inlämnandet av ansökan om betalning enligt lönegarantin erlagt åt arbetstagaren såsom betalning för på arbetsförhållandet grundad fordran.

Angående lönegarantins högsta belopp per arbetstagare stadgas genom förordning.

Ansökan om betalning enligt lönegarantin riktas till arbetskraftsministeriet, och den inlämnas till arbetskraftbyrå. I ansökningen skall tydligt anges arbetstagarens namn, arbetsgivaren och beloppet av de på arbetsförhållandet grundade fordringarna.

Sedan ansökan om betalning enligt lönegarantin inkommit till arbetskraftsministeriet, skall detta omedelbart vidtaga åtgärder för utredande av arbetsgivarens betalningsoförmåga och arbetstagarens på arbetsförhållandet grundade fordringar. Arbetsgivaren skall vid ärendets handläggning beredas tillfälle att bli hörd. Har ministeriet kunnat konstatera, att arbetsgivaren är betalningsoförmögen, och kunnat utreda arbetstagarens fordringar, skall ministeriet besluta om omedelbar betalning ur statens medel av de på arbetsförhållandet grundade fordringarna.

Har arbetstagare underlåtit att bevaka sin fordran eller förmånsrätt för denna i arbetsgivarens konkurs eller på inställelsedagen efter offentlig stämning på arbetsgivarens borgenärer, äger ministeriet rätt att pröva, huruvida arbetstagaren bör anses helt eller delvis ha förverkat sin rätt enligt lönegarantin.

Har arbetstagarens fordran endast delvis kunnat utredas, skall fordringen förordnas att utgå till den del den blivit utredd.

Arbetstagares på arbetsförhållande grundade fordran samt alla de rättigheter som baserar sig därpå övergår till staten den dag, då arbetskraftsministeriet beslutat om betalning enligt lönegarantin och till den del beslut fattats om denna betalning.

Arbetsgivaren är skyldig att på fordringen betala tolv procents årlig ränta från det fordringen övergick till staten.

Då arbetskraftsministeriet godkänner arbetstagares ansökan om betalning enligt lönegarantin, bör ministeriet i sitt beslut om betalning enligt garantin fastställa arbetsgivarens betalningsskyldighet till staten. Ministeriets beslut är beträffande arbetsgivaren omedelbart verkställbart så som laga kraft vunnen dom, såframt icke domstol vid handläggningen av tvist angående på sagda arbetsförhållande grundad fordran eller lönegarantin bestämmer, att beslutet tillsvidare icke skall verkställas eller verkställigheten fortsättas.

Statsrådet och, intill i förordning stadgat belopp, arbetskraftsministeriet kan av orsaker, som är viktiga för tryggande av sysselsättningen, eller därmed jämförliga skäl bevilja anstånd med betalningens erläggande eller helt eller delvis befria arbetsgivaren från hans betalningsskyldighet, oberoende av, vad i lagen angående rätt för statsrådet att bevilja lättnader i och befrielse från erläggande av statsverket tillkommande avgifter och ersättningar (411/29) är stadgat.

Har ansökan om betalning enligt lönegarantin avslagits, skall arbetskraftsministeriet anvisa arbetstagaren att vid domstol väcka talan mot arbetsgivaren inom sex månader efter det han fått del av beslutet. Har talan ej väckts inom utsatt tid, kan icke på ny ansökan förordnas om sådan betalning enligt lönegarantin, som avses i den avslagna ansökningen, såframt icke synnerligen vägande skäl härtill föreligger.

Talan som anges i 1 mom. behöver likväl icke väckas, om fordran bevakas i arbetsgivarens konkurs och ansökan om konkursen inlämnats före utgången av den i 1 mom. nämnda tiden. Återkallas eller förfaller dylik konkurs, räknas sexmånaderstiden från konkursens avslutande.

I de fall som anges i 1 och 2 mom. skall arbetstagaren inlämna sin betalningsansökan senast inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande av domstol, genom vilket beloppet av arbetsgivarens på arbetsförhållandet grundade fordran fastställts, vunnit laga kraft.

Arbetskraftsministeriets beslut om betalning enligt lönegarantin skall omedelbart delgivas arbetstagaren och arbetsgivaren.

I beslutet får ändring icke sökas genom besvär.

Arbetsgivaren får söka återvinning vid den domstol, där han skall svara i mål rörande arbetslönefordran. Stämning om återvinning skall delgivas staten inom sextio dagar från delgivningen av beslutet om betalning enligt lönegarantin.

I betalningsbeslutet skall uppges, inom vilken tid och vid vilken domstol talan skall väckas.

Tvister, som angår på arbetsförhållande grundad fordran vilken övergått till staten, kan likväl utan hinder av stadgandet i denna paragrafs 1 mom. alltid avgöras i samband med arbetsgivarens konkurs.

Vid betalning enligt lönegarantin verkställes på det utbetalda beloppet förskottsinnehållning jämlikt lagen om förskottsuppbörd (418/59).

Utmätning av lön och pension samt förordnande om löneinnehållning är även gällande i fråga om löne- och pensionsrater, som betalts enligt lönegarantin.

Arbetstagare, till vilken betalning utgått enligt lönegarantin, kan av arbetskraftsministeriet på synnerliga skäl förvägras rätt att erhålla betalning enligt lönegarantin för fordran hos samma arbetsgivare, om fordringen grundar sig på arbete, som utförts inom tre år, räknat från det föregående beslutet om betalning enligt lönegarantin.

På arbetstagarens ansökan kan arbetskraftsministeriet på förhand besluta, huruvida någon omständighet skall anses såsom i 1 mom. angivet synnerligt skäl.

Överlåter arbetstagare sin på arbetsförhållandet grundade fordran, äger förvärvaren rätt i enlighet med lönegarantin endast då förvärvaren är en arbetstagarorganisation eller ett sådant samfund eller en sådan fond, i vars förvaltning arbetstagarorganisation deltar.

Den som genom att giva felaktiga uppgifter eller på annat sätt uppsåtligen eller av vållande fått till stånd, att betalning enligt lönegarantin skett utan grund eller till för stort belopp eller till att annan förmån enligt denna lag beviljats, är skyldig att återställa eller ersätta det överbetalda beloppet.

Den som i avsikt att bereda sig eller annan orättmätig fördel i egendom genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat svikligt sätt fått till stånd, att betalning enligt lönegarantin skett utan grund eller till för stort belopp eller till att annan förmån enligt denna lag beviljats, eller gör försök härtill skall dömas till straff för bedrägeri eller lindrigt bedrägeri eller för försök till dem såsom i 36 kap. 1 och 1 a §§ strafflagen är stadgat.

Den i lagen angående riksomfattande arbetslöshetskassor (125/34) avsedda centralkassan för arbetslöshetskassorna bör årligen i efterskott ersätta staten skillnaden mellan de belopp, som betalts till arbetstagarna enligt lönegarantin, och de hos arbetsgivarna enligt 5 § 1 mom. uppburna kapitalbeloppen, från vilken skillnad avdragits dels de kapitalbelopp av lönegarantin som jämlikt 6 § 2 mom. icke uppburits hos arbetsgivarna, dels de lönegarantibelopp som till följd av i 15 § avsett brott erlagts obefogat.

Ersättningen skall betalas på tid som arbetskraftsministeriet bestämmer. Försenas ersättningen, skall för dröjsmåls tiden betalas tolv procents uppskovsränta.

Arbetsgivare är skyldig att lämna arbetskraftsministeriet alla de uppgifter, som är av nöden för verkställigheten av denna lag. Ministeriet äger rätt att i arbetsgivarens bokföring kontrollera uppgifterna.

Länsstyrelse och chef för polisdistrikt är skyldiga att giva arbetskraftsministeriet erforderlig handräckning för anskaffande av de uppgifter som avses i 1 mom.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Genom förordning stadgas även om de skyldigheter, som åligger domstol eller annan myndighet samt konkursförvaltning eller andra organ, som utreder arbetsgivares bo, vid verkställigheten av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.