272/1973

Denna lag tillämpas på arbetsgivare och arbetstagare som avses i lagen om arbetsavtal (320/70).

Lagen tillämpas likväl icke på medlemmarna av arbetsgivares familj i fråga om sådan rörelse, inrättning eller företag, som ej har andra fast anställda arbetstagare, ej heller inom lantbruket på medlemmarna av arbetsgivares familj. Lagen tillämpas icke heller på arbetstagare, som uppbär lön enbart i form av vinstandel.

Angående sjömäns semester är stadgat särskilt.

På begäran av statens arbetarskyddsdistrikts arbetarskyddsbyrå, allmän åklagare eller arbetsgivares eller arbetstagares centralorganisation skall arbetsrådet avgöra, huruvida arbetsförhållande skall anses vara sådant, på vilket denna lag skall äga tillämpning.

Om part det yrkar, skall arbetarskyddsbyrån hänskjuta i 1 mom. nämnd fråga till arbetsrådet för avgörande, såframt saken icke eljest bör anses uppenbart klar.

Beror avgörandet av ärende, som är anhängigt vid domstol, på hur ovan i 1 mom. nämnd fråga avgöres, kan domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet för avgörande, om den anser det nödigt eller part det yrkar och saken icke bör anses uppenbart klar. Domstolens utslag i saken gives först sedan arbetsrådets avgörande har tillställts domstolen.

Arbetstagare är berättigad att åtnjuta semester under en tid av två vardagar för varje full månad, kvalifikations m ån ad, enligt vilken semestern fastställes. Arbetstagare, vars arbetsförhållande före utgången av det år, kvalifikationsår, enligt vilket semestern fastställes och vilket föregår semesterperioden, fortgått minst tio år utan avbrott, är berättigad att åtnjuta semester under en tid av tjugosex vardagar för tolv fulla kvalifikationsmånader.

Såsom vardagar räknas vid tillämpningen av denna lag icke självständighetsdagen, julaftonen, midsommaraftonen, påsklördagen och första maj.

Såsom full kvalifikationsmånad anses sådan kalendermånad av det i slutet av mars månad närmast före semesterperioden utgående kvalifikationsåret, under vilken månad arbetstagaren varit i arbete hos arbetsgivaren under en tid av minst fjorton dagar.

Likställda med arbetade dagar anses vid bestämmandet av semester de dagar, då arbetstagaren åtnjutit semester, samt de dagar då arbetstagaren enligt arbetstidsschemat varit ledig från arbetet för utjämnande av den genomsnittliga veckoarbetstiden till det i lag stadgade maximiantalet dagar. Har i sistnämnda fall icke givits en sammanhängande ledig tid som omfattar mer än sex vardagar, anses de lediga dagarna likställda med arbetade dagar, dock endast till den del dessas antal under en och samma månad överstiger fyra dagar.

Likställda med arbetade dagar anses även de arbetsdagar, då arbetstagaren medan arbetsförhållandet varade varit förhindrad att utföra arbete:

Semester gives under semesterperioden på tid som bestämmes av arbetsgivaren. Semesterperiod är tiden från och med den 2 maj till och med den 30 september. Utan arbetstagarens samtycke får arbetsgivaren likväl icke bestämma att semestern eller del därav skall börja på dag som är ledig dag för arbetstagaren, om detta skulle medföra minskning av antalet semesterdagar. Innan semester bestämmes skall arbetsgivaren bereda arbetstagaren eller dennes företrädare tillfälle att uttala sig om tidpunkten för semestern.

I säsongartat arbete, beträffande vilket det skulle medföra svårigheter för företagets verksamhet att giva semester under den i 1 mom. nämnda semesterperioden får semestern givas under samma kalenderår.

Med arbetstagarens samtycke kan semester givas honom även på annan tid under samma kalenderår eller semestern framskjutas till följande år före semesterperiodens början.

Då semester gives, anses dygnet börja klockan 00, såframt ej överenskommelse träffats om att dygnet börjar vid den tidpunkt då arbetstagaren normalt skall infinna sig till arbetet.

Semester skall fortgå utan avbrott. Arbetsgivaren äger likväl rätt att, när det är nödvändigt för undvikande av avbrott i arbetet eller, såframt arbetstagaren därtill samtycker, giva denne den del av semestern, som överstiger tolv arbetsdagar, särskilt för sig på en gång eller i flera repriser. Med arbetstagarens samtycke får arbetsgivaren dessutom i arbete, som avses i 4 § 2 mom., giva denne den del av semestern, som överstiger sex vardagar, särskilt för sig på en gång eller i flera repriser. Utan arbetstagarens samtycke får ej del av semester, som omfattar tre vardagar eller kortare tid, ges så, att semesterdag skulle infalla på dag som enligt arbetstidsschemat är ledig dag för arbetstagaren.

Är arbetstagare, när semestern eller del därav börjar, på grund av sjukdom, barnsbörd eller olycksfall oförmögen till arbete, skall semestern, om arbetstagaren det begär, framskjutas till en senare tidpunkt. Arbetstagare äger motsvarande rätt att få semester eller del därav framskjuten, om det, när semestern eller del därav börjar, är känt, att arbetstagaren under semestern kommer att undergå sådan sjuk- eller annan därmed jämförlig vård att han under tiden för vården är oförmögen till arbete.

Blir arbetstagare på grund av sjukdom, barnsbörd eller olycksfall under semestern oförmögen till arbete och fortgår arbetsoförmågan längre tid än sju dagar i följd, skall den del av tiden för arbetsoförmågan, som överskjuter sagda tid, ej inräknas i semestern, om arbetstagaren utan obefogat dröjsmål anhåller därom. På yrkan av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att förete läkarintyg eller annan tillförlitlig utredning om sin arbetsoförmåga.

I fall som avses i 2 och 3 mom. skall framskjuten semester såvitt möjligt ges före den 30 september och, om ej annorlunda överenskommes, senast före kalenderårets utgång.

Angående tidpunkten för semester skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren såvitt möjligt en månad och åtminstone två veckor innan semestern eller del därav begynner, utom i de i 2 och 3 mom. avsedda fallen, då underrättelse skall lämnas minst tre dagar därförinnan.

Arbetsförhållande anses icke avbrutet till följd av att företaget byter ägare eller innehavare, ej heller av den orsaken att arbetstagaren övergår direkt i sådant företags tjänst, där hans tidigare arbetsgivare har bestämmanderätt. Den tidigare arbetsgivaren anses ha bestämmanderätten även när han har andel i vartdera företaget och han, antingen ensam eller tillsammans med någon medlem av sin familj, har bestämmanderätten i dem båda.

I de i 3 § 1 mom. avsedda fallen inräknas ej i tiden för arbetsförhållandets fortbestånd den tid, under vilken avbrott i arbetet har förekommit med anledning av att arbetstagaren i egenskap av värnpliktig fullgjort tjänstgöring i aktiv trupp.

Arbetstagare, vars lön enligt överenskommelse utgår per vecka eller en längre tidsperiod, är berättigad att uppbära denna sin lön också för semestertiden.

Till annan än i 1 mom. avsedd arbetstagare skall erläggas en semesterlön, som fås genom multiplicering av hans medeldagslön med en på basen av antalet i 3 § avsedda fulla kvalifikationsmånader uträknad koefficient som framgår av tabellen nedan:

Medeldagslönen uträknas så, att den under kvalifikationsåret till arbetstagaren för den tid han varit i arbete utbetalda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som, utöver grundlönen, utgår för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete, divideras med antalet arbetsdagar som arbetstagaren utfört under kvalifikationsåret, ökat med en åttondedel av antalet övertidstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den i lag stadgade ordinarie arbetstiden per dygn. Är arbetstagares maximala ordinarie arbetstid i dygnet ej begränsad i lag, skall vid uträkningen av medeldagslönen till antalet arbetade dagar likaså läggas en åttondedel av antalet arbetstimmar som arbetstagaren arbetat utöver den överenskomna arbetstiden per dygn.

Till lön hörande naturaförmåner skall under semestern utgå oavkortade. Utnyttjar ej arbetstagare, som helt eller delvis är i arbetsgivarens kost, denna sin förmån under semestern, är han berättigad att härför få ersättning i penningar, även för söndagar, kyrkliga högtidsdagar, självständighetsdagen, midsommaraftonen och första maj, såframt han, ifall han skulle ha varit i arbete, skulle ha erhållit kost även under dessa dagar. Är större ersättning i penningar ej avtalad, skall denna beräknas enligt det för förskottsinnehållning av skatt fastställda värdet i penningar.

Semesterlön skall utbetalas innan semestern börjar. Är semester uppdelad i delar, skall, innan respektive del börjar, utbetalas en sådan del av lönen, som fås genom att hela semesterlönen delas i förhållande till semesterdelarna.

Till arbetstagare som avses i 7 § 1 mom. skall, innan semestern eller del därav börjar, för varje semesterdag betalas en dagslön, som uträknas så att veckolönen divideras med sex och månadslönen med tjugofem. Motsvarar den sålunda uträknade semesterlönen ej den till arbetstagaren eljest utgående lönen, skall semesterlönen i samband med följande löneutbetalning utjämnas så, att den motsvarar arbetstagarens faktiska lön.

Vid utbetalningen av semesterlön är arbetsgivaren skyldig att till arbetstagaren giva en uträkning, varav framgår semesterlönens storlek och grunderna för beräkningen av den.

Till arbetstagare, som enligt avtal är i arbete så få dagar av kvalifikationsåret, att han av denna orsak icke kan räkna sig till godo en enda i 3 § avsedd full kvalifikationsmånad eller att endast en del av kalendermånaderna är fulla kvalifikationsmånader, erlägges, om han under kvalifikationsåret varit i arbete sammanlagt minst fjorton dagar, i stället för semesterlön en semesterersättning på åtta och en halv procent av den under föregående kvalifikationsår till honom erlagda eller till betalning förfallna lönen, frånsett förhöjning som, utöver grundlönen, utgår för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete.

Är arbetstagare, som avses i 1 mom., berättigad till semester, erlägges semesterersättningen på sätt i 8 § 1 mom. är stadgat om utbetalningen av semesterlön. I annat fall erlägges semesterersättningen senast vid semesterperiodens utgång.

När arbetsförhållande upphör, är arbetstagare, som under dess fortbestånd har varit i arbete minst fjorton dagar, berättigad att i stället för semester erhålla en mot semesterlönen svarande semesterersättning för lika många fulla kvalifikationsmånader som han enligt 3 § skulle få semester för de kalendermånader, som föregår arbetsförhållandets upphörande och för vilka han dittills icke har erhållit semester eller semesterersättning.

Ovan i 1 mom. avsedd semesterersättning uträknas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 7 § och första meningen av 8 § 2 mom. är stadgat om semesterlön.

Har arbetstagare under de kalendermånader, då arbetsförhållandet begynte och upphörde, varit i arbete sammanlagt minst fjorton dagar och har han icke för denna tid erhållit semester eller ersättning därför, räknas denna tid när semesterersättningen bestämmes såsom en full kvalifikationsmånad.

Till ovan i 9 § avsedd arbetstagare utgår, när avtalsförhållandet upphör, om han medan det fortgick varit i arbete minst fjorton dagar, i semesterersättning åtta och en halv procent av hans enligt 9 § utgående lön för den tid, för vilken han därförinnan icke erhållit semesterersättning.

Ovan i denna paragraf avsedd rätt till semesterersättning tillkommer även arbetstagare, vilken i egenskap av värnpliktig träder i aktiv tjänst, ehuru hans arbetsförhållande icke har avbrutits.

Över semesterersättning är arbetsgivaren skyldig att giva i 8 § 3 mom. avsedd uträkning.

Skall vederlag för arbete enligt avtal eller enligt vad som bör anses förutsatt helt eller delvis utgå i form av betjäningsavgift eller enligt sedvänja givna frivilliga gåvor för arbetsprestationen, är arbetsgivaren skyldig att till arbetstagaren erlägga i 7 § stadgad semesterlön eller i 9 eller 10 § avsedd semesterersättning även på grundvalen av den förtjänst som erhållits i form av betjäningspenningar eller gåvor, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i sagda paragrafer är stadgat.

Till arbetstagare, på vilken lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62) är tillämplig och vars arbetsförhållande varat så kort tid att arbetstagaren icke äger rätt till semester enligt 3 §, är arbetsgivaren skyldig att, när arbetsförhållandet upphör, i semesterersättning erlägga åtta och en halv procent av den penninglön, som arbetstagaren intjänat, frånsett förhöjning som, utöver grundlönen, utgår för nödarbete eller för lag- eller avtalsenligt övertidsarbete.

Till arbetstagare som utför hemarbete är arbetsgivaren skyldig att vid löneutbetalningen i stället för semesterlön i semesterersättning erlägga åtta och en halv procent av den penninglön arbetstagaren intjänat.

Arbetsgivare får ej hålla arbetstagare i arbete under denne tillkommande semester, ej heller får arbetstagare under sin semester utföra till sitt yrke hörande arbete mot vederlag.

Arbetstagares rätt till semesterlön eller semesterersättning har förfallit, om ej talan därom väckts inom två år från utgången av det kalenderår, under vilket semestern hade bort givas honom eller semesterersättningen betalas.

Avtal, varigenom arbetstagares förmåner enligt denna lag inskränkes, är ogiltigt.

Arbetsgivar- och arbetstagarföreningar med hela landet såsom verksamhetsområde äger likväl rätt att ingå avtal om semesterperioden samt om uträkning och utbetalning av semesterlön och semesterersättning även på annat sätt än i denna lag är stadgat. Dylika bestämmelser i kollektivavtal får en av avtalet bunden arbetsgivare tillämpa även på arbetstagare, som icke är bundna av kollektivavtalet, men i vilkas arbetsförhållanden kollektivavtalets bestämmelser eljest iakttages. Om så är överenskommet i arbetsavtal, får dylika bestämmelser i kollektivavtalet iakttagas även ettet det kollektivavtalet har upphört att gälla, tills nytt kollektivavtal har trätt i kraft i de arbetsförhållanden, beträffande vilka bestämmelserna skulle få tillämpas, om avtalet fortfarande vore i kraft.

Vad i 2 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning på kollektivavtal, som statlig myndighet eller kommunala avtalsdelegationen eller, med stöd av dess bemyndigande, kommun eller kommunalförbund har ingått med vederbörande förening.

Äger arbetstagare enligt avtal rätt till längre semester än i denna lag är stadgat, skall stadgandena i denna lag om semester och semesterlön äga motsvarande tillämpning på den semester som är längre än den lagstadgade, såframt ej annat framgår av avtalet. Är ej annat överenskommet, äger arbetstagaren rätt att, när arbetsgivaren uppsäger arbetsavtalet, erhålla avtalsenlig, mot den längre semestern svarande semesterersättning, vilken uträknas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i denna lag är stadgat om semesterersättning.

Arbetsgivaren skall på i 18 § avsett arbetsställe på lämplig plats hålla denna lag och med stöd av den utfärdade verkställighetsbestämmelser samt av vederbörande myndighet utfärdat beslut om från dem medgivna undantag framlagda till påseende för arbetstagarna.

På varje arbetsplats, där övervakningen av efterlevnaden av stadgandena om arbetstid ankommer på arbetarskyddsmyndigheterna, skall arbetsgivaren föra sådan bok över arbetstagarnas semestrar samt över till dem erlagda semesterlöner och semesterersättningar, varav framgår tidpunkterna för semestrarna och storleken av lönerna och ersättningarna samt de grunder, enligt vilka semestertiden samt lönernas och ersättningarnas storlek bestämts. Social- och hälsovårdsministeriet kan godkänna blankett, på vilken de i detta moment avsedda uppgifterna skall införas.

Vid anfordran skall arbetsgivare för tillsynsmyndigheten förete de handlingar, av vilka i 1 mom. nämnda omständigheter framgår.

Arbetstagare eller företrädare för honom äger rätt att få del av anteckningarna om arbetstagarens semester. Arbetsgivaren skall på begäran lämna skriftlig utredning om anteckningarna.

Innehar arbetsgivare icke nödiga uppgifter om medlemmarna i arbetslag, skall medlemmarna eller företrädare för dem, som utsetts av laget, tillställa arbetsgivaren förteckning, varav de nödiga uppgifterna för bestämmande av semester, semesterlön eller semesterersättning framgår.

Arbetsgivare, som icke giver arbetstagare semester på sätt i denna lag är stadgat eller som i strid med lagens stadganden håller arbetstagare i arbete under tid, som han har bestämt till semester för denna, skall för överträdelse av stadgandena i semesterlagen dömas till böter. Arbetsgivaren skall samtidigt åläggas att, om arbetstagaren det yrkar, till denne, utöver för arbetet erlagd lön, för innestående semester betala enligt 7 § uträknade löneförmåner till dubbelt belopp. Arbetstagaren äger likväl icke rätt till dylik ersättning, om han hållits i arbete på sitt eget förslag.

Underlåter arbetsgivare att betala semesterlön eller semesterersättning på sätt i denna lag är stadgat, skall han dömas såsom i 1 mom. är stadgat. Arbetsgivare ådömes likväl icke straff, om försummelsen ej varit uppsåtlig eller orsakats av grov vårdslöshet, ej heller om försummelsen berott på bristande betalningsförmåga.

Arbetsgivare, som försummar honom enligt 17 § åvilande skyldighet, skall likaså dömas på sätt i 1 mom. är stadgat.

Arbetsgivare, som för att undgå skyldigheten att giva arbetstagare denne enligt denna lag tillkommande förmåner, fört i 18 § 1 mom. avsedd bok oriktigt eller gjort ändringar i den eller förstört eller undangömt böckerna eller gjort dem oläsliga, skall för oriktig semesterbokföring dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader, såframt strängare straff för gärningen ej är stadgat annorstädes i lag.

Gör sig företrädare för arbetsgivare skyldig till ovan i denna paragraf nämnd straffbar gärning, som icke samtidigt kan räknas jämväl arbetsgivaren till last, straffas endast företrädaren.

Åtal för gärningar, som är straffbara enligt denna lag, skall väckas av allmänn åklagare, i ovan i 19 § 2 mom. nämnda fall dock endast om målsägaren har anmält gärningen till åtal.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag utövas på ovan i 18 § avsedda arbetsställen av arbetarskyddsmyndigheterna.

Arbetsrådet kan, då tvingande skäl det kräver, på ansökan medgiva undantag från stadgandena i 4 § om givande av semester och från stadgandena i 5 § 1 mom. om uppdelning av semester.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973, och genom densamma upphäves lagen den 30 april 1960 om arbetstagares semester (199/60) jämte däri senare företagna ändringar. Ingår i lag eller förordning hänvisning till tidigare lag om arbetstagares semester, skall denna lag i stället äga motsvarande tillämpning.

Stadgandena i denna lag tillämpas likväl icke på semester, semesterlön eller semesterersättning, som utgår på grundvalen av det kvalifikationsår som utlöper den 31 mars 1973, såframt ej annat överenskommes.

På arbetsavtal, som har ingåtts före denna lags ikraftträdande, tillämpas, såframt ej annat avtalas, härförinnan gällande lag, dock ej, om avtalet ingåtts att gälla tills vidare, under längre tid än om arbetsgivaren skulle ha uppsagt avtalet den dag denna lag träder i kraft. Skulle avtalet under den tid denna lag är i kraft upphöra att gälla på grund av uppsägning eller till följd av att den överenskomna tiden utlöpt eller av annat skäl, men fortgår arbetet på grundvalen av sådan tyst förlängning av avtalsförhållandet, som avses i 39 § lagen om arbetsavtal, skall denna lag från sagda tidpunkt tillämpas på avtalsförhållandet.