Förordning angående ändring av förordningen om pension för arbetstagare.
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av social- och hälsovårdsministern ändras 7 § 3 mom., 8 § 2 mom. och 14 § förordningen den 23 februari 1962 om pension för arbetstagare (183/62), av dem 7 § 3 mom. sådant det lyder i förordningen den 30 december 1965 (709/65), 8 § 2 mom. sådant det lyder i förordningen den 18 juni 1971 (514/71) och 14 § sådan den lyder i förordningen den 16 december 1966 (641/66), samt
fogas till förordningen en ny 12 a § som följer:
7 §.
Har arbetstagare stått i arbetsförhållande, då i 6 § 1 mom. lagen om pension tor arbetstagare avsedd invalidpension upphör, anses arbetsförtjänsten från pensionens upphörande till kalenderårets slut eller, om arbetsförhållandet upphört tidigare, till arbetsförhållandets upphörande utgöra en så stor del av den i arbetsförhållandet under ifrågavarande år erhållna totalförtjänsten som sagda tidsperiod utgör av den tid arbetsförhållandet pågått under samma år. Detta gäller dock icke arbetsförhållande, på grund av vilket beviljas pension, vars storlek fastställes med tillämpning av 6 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare.
8 §.
På grund av fribrev, som motsvarar det i lagen om pension för arbetstagare angivna minimipensionsskyddet, äger arbetstagare rätt i enlighet med vad i villkoren för fribrev bestämmes till ålderspension, då han fyllt 65 år, till invalidpension enligt 4 § 3 mom. och 5 b § lagen om pension för arbetstagare samt till arbetslöshetspension enligt 4 c § lagen om pension för arbetstagare, dock icke medan han uppbär pension, som beviljats med tillämpning av 6 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare eller 7 § 1 mom. lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden. Inträder arbetstagare, som erhållit fribrev, på nytt i arbetsförhållande, som är underställt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden, eller begynner han bedriva företagarverksamhet, som är underställd lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare, och kommer han på grund därav, utan att ånyo erhålla fribrev, i åtnjutande av pension vid annan ålder eller på andra villkor eller erhåller han pension på grund av honom beviljad frivillig fortsatt försäkring, omvandlas fribrevet att motsvara dessa villkor.
12 a §.
Pensionsanstalten kan vid behov infordra av pensionstagaren utredning om, att han fortfarande uppfyller förutsättningarna för erhållande av pensionen. Har pensionstagaren icke förebragt sagda utredning inom en av pensionsanstalten utsatt skälig tid, kan pensionsanstalten besluta, att pensionens utbetalning avbrytes, tills utredningen inkommit.
14 §.
Understiger beloppet av ålders- eller familjepension eller sådan full invalidpension, vars storlek icke bestämts med tillämpning av 6 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare, 20 mark i månaden, äger pensionsanstalten rätt att med pensionstagarens samtycke erlägga pensionen i ett för allt, varvid beloppet beräknas enligt av social- och hälsovårdsministeriet fastställda grunder. Den, som erhållit dylik betalning i ett för allt, är därefter icke i anledning av samma pensionsfall berättigad till pension på grund av de arbetsförhållanden, på grund av vilka pension, som motsvarar det utbetalade beloppet, skulle hava erlagts. Har för bestämd tid beviljad invalidpension utbetalats i ett för allt, må pensionstagaren likväl beviljas pension för den tid hans arbetsoförmåga fortfar efter den bestämda tidens utgång.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973.
Helsingfors den 29 december 1972.
Republikens President Urho KekkonenSocial- och hälsovårdsminister Seija Karkinen