935/1972

För arbetstagare, som är sysselsatt i skogsarbete, flottningsarbete, olika till gårdsbruk och trädgårdshushållning hörande arbeten, jord-, vatten- och husbyggnadsarbete, jordförbättringsarbete, arbete inom torvindustrin eller hamnarbete eller som tjänstgör på fartyg i inrikesfart eller, enligt vad därom genom förordning stadgas, arbetar inom annat sådant område, som kännetecknas av kortvariga arbetsförhållanden, skall arbetsgivaren bekosta pensionsskydd för ålderdom och invaliditet samt åt sådan arbetstagares anhöriga familjepensionsskydd i enlighet med denna lag. Såframt i denna lag icke annorlunda stadgas, gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i 3 § 2―4 mom., 4 § 1, 3, 5 och 6 mom., 4 a―4 c §§, 5 b § 2 och 3 mom., 7 a―10 §§, 12 §, 13 § 3 mom., 14 §, 15 a―18 §§ och 19 a―23 §§ lagen om pension för arbetstagare är stadgat.

Arbetstagare äger icke heller rätt till pension enligt denna lag på grund av arbete, som han utfört efter det han fyllt 65 år.

Rätt att erhålla invalidpension tillkommer arbetstagare, vars arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada, med beaktande jämväl av den tid som redan förflutit, kan uppskattas vara utan avbrott nedsatt med minst två femtedelar åtminstone ett år. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att bereda sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete, som rimligen kan förutsättas av honom med hänsyn till hans utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bosättningsförhållanden samt därmed jämförliga omständigheter. Vid varierande arbetsförmåga beaktas den årliga förtjänsten. Då mottagare av invalidpension uppnår till erhållande av ålderspension berättigande ålder, förändras invalidpensionen till ålderspension.

Invalidpension beviljas för viss tid eller tills vidare från ingången av den månad, som följer näst efter den, under vilken rätten till pension uppkommit, dock icke retroaktivt för längre tid än ett år före den månad som följer näst efter ansökningen om pension. Invalidpension indrages, då pensionstagaren återfått sin arbetsförmåga i sådan grad, att han icke längre uppfyller förutsättningarna för erhållande av pensionen.

Ålderspensionens årliga belopp utgör en procent av det sammanlagda beloppet av de jämlikt 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade löner, som arbetstagaren förtjänat efter det han fyllt 23 år, och på grundvalen av vilka försäkringspremie erlagts i enlighet med denna lag. Har arbetstagare under något kalenderår i arbeten, som avses i denna lag, förtjänat mindre än 200 mark, tages under sådant år förtjänad lön likväl icke i betraktande såsom grund för pension. Är arbetstagare född före den 1 juli 1919, höjes pensionen genom att den multipliceras med det tal, som erhålles, då det i 5 a § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare stadgade procenttalet, multiplicerat med talet 12, divideras med antalet månader, som ingå i tiden från början av juli 1962 till utgången av den kalendermånad, under vilken arbetstagaren fyller 65 år. Social- och hälsovårdsministeriet kan utfärda närmare bestämmelser angående uträknandet av ovan avsedd förhöjning.

Invalidpension beviljas antingen som full pension eller som delpension. Den fulla invalidpensionens storlek fastställes enligt 1 mom. och den beviljas arbetstagare, vars arbetsförmåga, uppskattad i enlighet med 4 § 2 mom., är nedsatt med minst tre femtedelar åtminstone ett år. I annat fall utgör pensionen hälften av ovan avsedda belopp. Är arbetstagaren född före den 1 juli 1935, uträknas i 1 mom. avsedd förhöjning av delpension likväl så, att i stället för det i 5 a § 2 mom. lagen om pension för arbetstagare stadgade procenttalet användes procenttalet 38.

Vid fastställandet av ålders- och invalidpensionens storlek beaktas icke lön, som arbetstagare uppburit medan han erhållit sådan i lag stadgad eller enligt offentlig pensionsstadga utgående, på arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet grundad invalidpension, vid fastställandet av vars storlek beaktats den tid som återstår till uppnåendet av pensionsåldern eller motsvarande arbetsförtjänst. Vid fastställandet av invalidpensionens storlek beaktas icke heller av arbetstagaren uppburen lön i sådant arbetsförhållande, vid vars början han redan var behäftad med sjukdom, lyte eller skada, som utgör den huvudsakliga orsaken till invaliditeten. Det sistnämnda gäller likväl icke i sådant arbetsförhållande uppburen lön, som begynt minst ett år före invaliditetens inträde.

Beviljas familjepension efter förmånslåtare, som vid sin död icke erhöll pension, anses vid tillämpning av 3 mom. samt 7 § 1 mom. och 9 § 1 mom. 2 punkten dödsdagen som den dag förmånslåtaren ådrog sig sjukdom, lyte eller skada, därest förmånstagare icke annat utreder.

Vid tillämpningen av stadgandena i 8 § 1 och 5 mom. lagen om pension för arbetstagare skall pension, som utgår enligt denna lag, jämställas med pension, som utgår i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, och lön, som medför rätt till pension enligt denna lag, uträknad per tidsenhet, beaktas vid valet av den i nämnda stadganden förutsatta högsta pensionsgrundande lönen. Förstnämnda lön skall, i enlighet med vad genom förordning närmare stadgas, fastställas i överensstämmelse med medellönerna i motsvarande arbeten för försäkrade i den arbetspensionskassa eller i 2 § avsedd annan pensionsanstalt, i vilken arbetstagaren varit försäkrad, såframt det icke visas att hans lön väsentligt avvikit från dessa löner, i vilket fall den faktiska lönen skall läggas till grund för beräkningen.

Beviljas arbetstagare eller förmånstagare efter honom pension, som helt eller delvis grundar sig på lön, förtjänad i statens tjänst, skall i 2 § avsedd pensionsanstalt ofördröjligen därom underrätta statskontoret på sätt genom förordning närmare stadgas.