66/1972

Med folkhälsoarbete avses hälsovård, som rör individen och hans livsmiljö samt individens sjukvård, ävensom sådan verksamhet i anslutning till dessa, som avser upprätthållande och främjande av befolkningens hälsotillstånd.

Angående i 1 mom. avsett folkhälsoarbete, med undantag av hälsovård som rör individens livsmiljö och till denna vård ansluten verksamhet, varom är stadgat särskilt, gäller vad i denna lag stadgas, såframt ej i annan lag eller i stadganden som utfärdats med stöd av sådan är annorlunda stadgat eller föreskrivet.

Den högsta ledningen av och tillsynen över folkhälsoarbetet ankommer på medicinalstyrelsen .

Medicinalstyrelsen skall årligen uppgöra en riksomfattande plan för ordnande av i denna lag avsett folkhälsoarbete under de fem närmast följande kalenderåren. Planen och de ändringar, som görs i den, skall för godkännande underställas statsrådet, som samtidigt bestämmer, när kommunerna skall underställa medicinalstyrelsen till planen anpassad, i 19 § avsedd verksamhetsplan.

Folkhälsoarbetet inom ettvart län ledes och övervakas av länsstyrelsen som i detta hänseende är underställd medicinalstyrelsen.

För behandling av allmänna och vittbärande frågor angående folkhälsoarbetet kan länsstyrelsen biträdas av en delegation, varom stadgas genom förordning.

Kommun skall sörja för folkhälsoarbetet i enlighet med vad i denna lag eller annars stadgas eller bestämmes.

Kommuner kan med medicinalstyrelsens samtycke gemensamt omhänderha i 1 mom. avsedd verksamhet genom att för denna uppgift grunda ett kommunalförbund. Med medicinalstyrelsens samtycke kan kommun även överenskomma med grannkommun om att denna sköter en del av de i 1 mom. avsedda funktionerna.

På synnerliga skäl har statsrådet befogenhet att på framställning av medicinalstyrelsen och efter att ha hört vederbörande kommuner förplikta dessa till ovan i 2 mom. avsett samarbete och bestämma villkoren för detta.

Har verksamhet som avses i denna lag anförtrotts kommunalförbund, skall kommunalförbundet åläggas att omhänderha även de uppgifter, vilka ankommer på kommunen enligt andra lagar som rör folkhälsoarbetet.

Vad i denna lag är stadgat angående kommun, kommuns fullmäktige och kommuns invånare, äger motsvarande tillämpning även på kommunalförbund, förbundsfullmäktige och medlemskommuns invånare.

Kommun har en hälsovårdsnämnd , som utöver vad i denna lag är stadgat skall handha de uppgifter, vilka enligt stadganden i andra lagar ålagts kommuns hälsovårdsnämnd.

Omhänderhas folkhälsoarbetet av kommunalförbund, skall kommunalförbundet tillsätta en för medlemskommunerna gemensam hälsovårdsnämnd, varvid i medlemskommun icke finnes annan hälsovårdsnämnd.

Hälsovårdsnämnden består av en allmän avdelning och en övervakningsavdelning.

Om det på grund av kommuns invånarantal eller av annan orsak anses ändamålsenligt, kan i reglemente som avses i 20 § bestämmas, att hälsovårdsnämnden skall bestå av avdelningar på annat sätt än ovan är sagt eller att nämnden icke skall vara uppdelad eller att folkhälsoarbetets förvaltning i kommunen anordnas på annat sätt än i denna lag är stadgat.

Övervakningsavdelningen handlägger de ärenden angående folkhälsovården, vilka rör individens livsmiljö, och allmänna avdelningen övriga på hälsovårdsnämnden ankommande ärenden.

Av nämnden i dess helhet handlägges dock ärenden som skall underställas statlig myndighet samt ärenden som angår:

Andra än i 2 mom. avsedda ärenden handlägges av vederbörande avdelning. Avdelning utövar inom sitt verksamhetsområde hälsovårdsnämndens beslutanderätt.

Även annat än i 2 mom. avsett ärende skall likväl handläggas i hälsovårdsnämnden, såframt osäkerhet råder om huruvida ärendet ankommer på avdelning.

Hälsovårdsnämnd består av minst tio och högst tolv medlemmar samt avdelning av minst sex medlemmar

Är hälsovårdsnämnd icke uppdelad i avdelningar, kan antalet medlemmar vara mindre än det i 1 mom. stadgade, likväl minst sex.

Medlemmarna av hälsovårdsnämnden samt en personlig suppleant för envar av dem utses av kommunens fullmäktige och, i fall som förutsattes i 6 § 2 mom., av kommunalförbunds förbundsfullmäktige för fyra år i sänder. Fullmäktige förordnar för samma tid bland dem ordförande och viceordförande för nämnden.

Hälsovårdsnämnden väljer för sin mandattid avdelningarnas medlemmar bland nämndens medlemmar och suppleanter bland nämndens suppleanter. Bland de medlemmar nämnden valt förordnar den för samma tid ordförande och viceordförande för avdelningen.

Statstjänsteman, till vars uppgifter hör att leda och övervaka folkhälsoarbete, är icke inom sitt tjänstedistrikt valbar till hälsovårdsnämnd.

Statlig myndighet som leder och övervakar folkhälsoarbete äger rätt att för uppgivet ärende fordra, att hälsovårdsnämnden eller dess avdelning sammankallas. Vid sammanträdet har myndigheten eller av denna förordnad företrädare rätt att närvara och deltaga i diskussionen, men icke i fattandet av beslut.

Hälsovårdsnämnd äger rätt att för skötseln av sina åligganden erhålla nödiga uppgifter av statens, församlings och kommuns myndigheter samt av alla dem som utför folkhälsoarbete, såframt av stadgandena angående skyldigheten angående tystnadsplikt icke annat följer.

Hälsovårdsnämnd underlydande tjänsteinnehavare äger rätt att utföra till sitt verksamhetsområde hörande inspektioner överallt där det finnes anledning att befara att sanitär fara eller olägenhet yppar sig. Om bostadsinspektion är likväl särskilt stadgat.

Hälsovårdsnämnd skall lämna medicinalstyrelsen och länsstyrelsen uppgifter rörande av kommunen utfört folkhälsoarbete samt kalenderårsvis, enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, däröver uppgöra en årsberättelse , av vilken ett exemplar före utgången av april månad det år som närmast följer efter verksamhetsåret skall sändas till medicinalstyrelsen och ett till länsstyrelsen.

Såsom till folkhälsoarbetet hörande skyldigheter åligger det kommun inom ramen för nedan i 19 § avsedd verksamhetsplan:

Med invånare i kommun avses i denna lag den som i enlighet med 9 § lagen om befolkningsböcker (141/69) har hemort i kommunen. Med persons bonings- och hemkommun avses den kommun där han är invånare.

För de i 14 § 1 mom. 1―5 punkterna avsedda funktionerna skall kommun ha en hälsovårdscentral . Centralens funktioner kan efter behov förläggas till mottagningsfilialer eller ordnas med hjälp av rörliga verksamhetsenheter.

Kommun kan utöver de i 1 mom. avsedda funktionerna anförtro hälsovårdscentralen till folkhälsoarbetet hörande uppgifter, vilka enligt stadganden i andra lagar ålagts kommunen.

Kommun kan även, med medicinalstyrelsens samtycke, med arbetsgivare och andra än i 14 § 1 mom. 5 punkten avsedda läroanstalter ingå överenskommelse angående ombesörjande av arbetsgivaren eller läroanstalten åliggande hälsovård på åtgärd av kommunens hälsovårdscentral.

På hälsovårdscentrals vårdplats skall för vård intagas i första hand patient, som med beaktande av sjukdomens art samt behovet av undersökning, vård och medicinsk rehabilitering eller av konvalescensgraden mest ändamålsenligt kan vårdas där. Den som är i behov av brådskande sjukvård i anstalt skall alltid intagas på hälsovårdscentralens vårdplats för vård eller, om nödig undersökning eller vård icke kan ordnas där, hänvisas eller befordras till vederbörlig sjukvårdsanstalt.

Beräknas vårdtiden för i främmande kommun bosatt patient, som intagits på vårdplats i kommunens hälsovårdscentral, överstiga genomsnittlig vårdtid, och även annars då patienten därom anhåller, skall hälsovårdscentralen vidtaga åtgärder för överflyttande av patienten till sådan hälsovårdscentral eller annan sjukvårdsanstalt som upprätthålles av patientens bonings- och hemkommun, om överflyttningen kan ske utan att patientens tillstånd äventyras.

Ansvarig läkare vid hälsovårdscentral besluter huruvida patients sjukvård ordnas i form av öppen sjukvård, hemsjukvård medräknad, eller genom att patienten intages för vård på vårdplats i hälsovårdscentralen. Läkaren fattar även beslut angående överflyttning av patient till annan sjukvårdsanstalt.

Beträffande den som besöker läkares vid hälsovårdscentral eller annan mottagning eller hos vilken medlem av hälsovårdscentrals personal gör besök eller som intagits på vårdplats i hälsovårdscentral, skall i hälsovårdscentralens handlingar anteckningar göras angående hans hälsotillstånd. Till annan sjukvårdsanstalt skall på anhållan överstyras de uppgifter angående patient som vårdas där, vilka ingår i hälsovårdscentralens handlingar, eller avskrift av handlingarna rörande patienten, eller ock skall sagda handlingar utlånas. Har person flyttat till annan kommun, överföres handlingarna rörande honom till vederbörande hälsovårdscentral på anhållan av denna.

Handlingar, vilka innehåller i 1 mom. avsedda uppgifter och vilka den som utövat privat läkar- eller tandläkarverksamhet kvarlämnar inom hälsovårdscentrals verksamhetsområde eller vilka tillhör privat sjukvårds- eller forskningsinrättning, som upphör med sin verksamhet där, skall mottagas av hälsovårdscentralens arkiv för att där omhänderhas som ett fristående arkiv.

Hälsovårdsnämnd skall årligen utarbeta en verksamhetsplan för det i 14 § avsedda folkhälsoarbetet att gälla för de närmast följande fem kalenderåren. Verksamhetsplanen skall vara anpassad till den av statsrådet med stöd av 3 § fastställda riksomfattande planen. Verksamhetsplanen skall, i enlighet med vad genom förordning stadgas, innehålla detaljerad redogörelse för omfattningen av kommunens folkhälsoarbete, verksamhetssätten samt anläggnings- och driftskostnaderna i anslutning till verksamheten. Verksamhetsplanen godkännes av kommunens fullmäktige och fastställes av medicinalstyrelsen, vilken planen skall underställas inom tid som statsrådet med stöd av 3 § bestämmer, över planen skall länsstyrelsens utlåtande införskaffas innan den fastställes.

Verksamhetsplanen skall fastställas oförändrad, likväl så, att däri kan göras justeringar av rättelsenatur. Strider verksamhetsplanen mot lag eller förordning eller är den ej anpassad till den riksomfattande planen eller är den annars oändamålsenlig, skall den återsändas för ny behandling. Anser medicinalstyrelsen, att av ovan nämnd anledning icke ens fullmäktiges nya beslut kan fastställas, skall saken underställas statsrådet för avgörande.

Vid ändring av fastställd verksamhetsplan med anledning av ändring i den av statsrådet fastställda riksomfattande planen eller ock av annan orsak skall vad i 1 och 2 mom. är stadgat om utarbetande, godkännande och fastställande av verksamhetsplan iakttagas.

I reglemente för folkhälsoarbetet skall närmare bestämmas om ordnandet av folkhälsoarbetets förvaltning i kommunen.

I reglementet skall bland annat intagas bestämmelser om läkares vid hälsovårdscentral skyldighet att lämna av polismyndighet begärd handräckning för utförande av rättsmedicinska undersökningar beträffande klinisk undersökning av levande person och yttre kroppsundersökning av avliden ävensom om sagda läkares skyldighet att fungera som läkare vid undersökning av värnpliktiga, då uppbådsmyndighet anhållit därom hos hälsovårdsnämnden.

Reglementet och ändring av detsamma godkännes av kommunens fullmäktige och fastställes av medicinalstyrelsen. I fråga om fastställandet skall i tillämpliga delar iakttagas vad i 19 § 2 mom. är stadgat, likväl så, att ärendet icke skall underställas statsrådet utan social- och hälsovårdsministeriet för avgörande.

Ovan i 14 § avsedda hälsovårdstjänster, vilka hör till kommuns skyldigheter, är avgiftsfria för dem som använder sig av tjänsterna, likväl så, att genom förordning kan bestämmas, att av patient skall uppbäras ersättning för sjuktransport, för material som använts för vården av honom och för hjälpmedel som anskaffats genom hälsovårdscentralens försorg samt för patientens uppehälle i hälsovårdscentralen.

Vårdas på vårdplats i hälsovårdscentral patient, som icke är invånare i den kommun som upprätthåller hälsovårdscentralen, skall den hälsovårdscentral, som upprätthålles av patientens bonings- och hemkommun, ersätta patientens sjukvård.

Kostnaderna för undersökning och värd i hälsovårdscentral eller på dess vårdplatser av utlänning, som icke har i 14 § 2 mom. avsedd hemort i Finland, ersattes den kommun, som upprätthåller hälsovårdscentralen, av statens medel.

Medicinalstyrelsen kan med kommun som upprätthåller hälsovårdscentral ingå avtal om vård av försvarsväsendets eller annan statlig inrättnings patienter i hälsovårdscentralen. Fås icke avtal till stånd, kan social- och hälsovårdsministeriet ålägga kommunen att intaga dylika patienter för vård i hälsovårdscentralen eller på dess vårdplatser i den utsträckning det med beaktande av kommunens eget behov är möjligt. Dessa patienters vårdkostnader skall ersättas kommun av statens medel.

Har annat icke avtalats, uträknas i 22, 23 och 24 §§ avsedd ersättning sålunda, att från totalbeloppet av hälsovårdscentrals egentliga utgifter under det föregående finansåret, till vilket lägges 4 procent i ersättning för anläggningstillgångarnas värdeminskning, avdrages avgifterna för undersökning och vård av patienter samt statsunderstödet för driftskostnaderna till det belopp, med vilket det utgår för de kostnader som skall ersättas, ävensom övriga egentliga inkomster. Till inkomsterna hänföres likväl icke kommunernas betalningsandelar, ej heller ersättningar för kostnader som skall erläggas av statens och andra hälsovårdscentraler samt enligt denna paragraf av kommunerna. Skillnaden divideras i fråga om hälsovårdscentralens vårdplatser med totalantalet vårddagar och i fråga om hälsovårdscentralens övriga funktioner med totalantalet undersöknings- och vårdbesök. Det sålunda erhållna beloppet multipliceras därefter med antalet vårddagar eller undersöknings- och vårdbesök för ifrågavarande patient. Till det erhållna beloppet lägges för varje vårddag eller undersöknings- och vårdbesök beloppet av undersöknings- och vårdavgiften, om denna avgift icke uppbäres hos patienten, ehuru den enligt denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden hade kunnat uppbäras.

Har för ovan i 14 § 1 mom. 5 punkten avsedd elev, som icke är invånare i den kommun som upprätthåller hälsovårdscentralen, anordnats i nämnda lagrum avsedd specialundersökning, skall den hälsovårdscentral som upprätthålles av elevens bonings- och hemkommun till hälsovårdscentralen utgiva ersättning för undersökningen, inklusive av läkare eller specialläkare ordinerade laboratorie-, röntgen- och andra undersökningar, ävensom skäliga kostnader för elevens och eventuellt behövlig följeslagares resa.

För hälsovårdscentrals nödiga anläggnings- och driftskostnader utgives statsunderstöd kommunbestämt enligt den allmänna bärkraftsklassificeringen av kommunerna som följer:

Vid uträknandet av de driftskostnader, vilka utgör grund för erläggandet av statsunderstöd, avdrages från totalkostnaderna den undersöknings- och vårdavgift, som vid hälsovårdscentrals mottagning uppbäres av patient, ävensom den del av dessa, som ersatts hälsovårdscentralen med stöd av sjukförsäkringslagen. Dessutom avdrages de vederlag för naturaförmåner, vilka uppbäres hos vårdpersonalen, och de ersättningar, vilka skall erläggas av annan kommun, kommunalförbund eller staten, samt övriga egentliga inkomster, likväl icke andra hos patient uppburna avgifter än ovan avsedda finansieringsinkomster eller inkomster av verksamhet, för vars kostnader statsunderstöd icke utgår.

Sköter hälsovårdscentral i 5 § 4 mom. och 15 § 2 mom. avsedd verksamhet, gäller angående statsunderstödet för härav föranledda kostnader vad därom är stadgat särskilt.

För ovan i 15 § 3 mom. avsedd verksamhet beviljas icke statsunderstöd.

I fråga om anläggningskostnaderna för hälsovårdscentral, inklusive av stegring i kostnadsnivån och av andra godtagbara orsaker föranledda tilläggskostnader, användes såsom grund för beviljandet av statsunderstöd den bärkraftsklassificering som var i kraft under det år, då anläggningsarbetena eller -anskaffningarna godkändes till intagning i den allmänna planen för erläggande av statsunderstöd.

Vid fastställandet av kommunalförbunds statsunderstöd för anläggningskostnader anses såsom medlemskommuns andel den andel av anläggningskostnadernas totalbelopp som de av kommunen reserverade vårdplatserna förutsätter.

Vid fastställandet av kommunalförbunds statsunderstöd för driftskostnader anses såsom medlemskommuns andel av nämnda kostnader ett så stort belopp, som faller på kommunens andel av kostnaderna för de patienter, vilka vårdats på vårdplatser i hälsovårdscentralen, på basen av antalet vårddagar som invånarna i kommunen använt, och av övriga kostnader på basen av de besök invånarna i kommunen gjort vid olika mottagningar i hälsovårdscentralen och de besök hälsovårdscentralens personal gjort hos dem.

Till anläggningskostnader hänföres kostnaderna för anskaffning och iståndsättning av för hälsovårdscentralens verksamhet erforderligt jordområde och lokaliteter samt för anskaffning av ekonomi-, service-, kontors- och bostadsbyggnader i fullständigt skick, såsom försedda med anläggningar för vatten, avlopp, elektricitet, luftkonditionering och annat dylikt, eller för anslutning till sådan anläggning ävensom för anläggande av vägar, stängsel och annat dylikt, inklusive till ovan nämnda anskaffningar hänförlig förvaltning och planering samt arbetsledning och övervakning. Såsom sådana kostnader anses vidare kostnaderna för anskaffning av maskiner, instrument, redskap, möbler, sjuktransportmateriel jämte annat nödigt lösöre samt erforderliga grundförråd av läkemedel, kläder och annat dylikt ävensom för andra åtgärder, vilka är nödiga för inledande av verksamheten vid hälsovårdscentralen.

Såsom anläggningskostnader anses även i 1 mom. avsedda kostnader, som föranleds av utvidgning, grundreparation eller omorganisation av hälsovårdscentrals lokaliteter eller någon del av dem, likväl med avdrag av den ur bruk tagna egendomens försäljningsvärde.

Såsom driftskostnader anses erforderliga kostnader, vilka föranleds av hälsovårdscentralens förvaltning, avlöning av personalen samt pensioner ävensom av socialskydd, naturaprestationer, hälsovård, användning och underhåll av den i 30 § avsedda egendomen, årsanskaffningar och förnyande av fasta anläggningar och lösöre samt kläd-, medicin- och andra dylika förråd. Driftskostnader är även kostnaderna för läkemedel och förbandsmaterial, övriga konsumtionsförnödenheter, kost, vattenförsörjning, värme, lyse och kraft, tvätt och renhållning, hyror, försäkringar, med undantag av personliga ansvarighetsförsäkringar, samt för undersöknings-, planerings- och utvecklingsverksamheten ävensom verksamheten i övrigt.

I fråga om hemsjukvård anses såsom driftskostnader likväl endast kostnader, vilka föranledes av en till hälsovårdscentrals personal hörande persons hembesök samt av användning av hälsovårdscentrals sjukvårdsmateriel i hemsjukvård.

Såsom i 1 mom. avsedda driftskostnader anses icke kostnaderna för hälsovårdsnämnds förvaltning.

Föranledes anläggningskostnaderna av anskaffning av egendom i stället för egendom som förstörts eller skadats vid eldsvåda eller annars, räknas såsom avdrag på dem försäkrings- eller annan skadeersättning som skall erläggas.

Vad i 1 mom. är stadgat äger ej tillämpning, om för egendomens anskaffningskostnader eller, då fråga är om försäkringsersättning, för de av försäkringspremierna förorsakade utgifterna statsunderstöd icke erlagts.

Statsunderstöd erlägges icke för kostnader, vilka ej föranletts av förverkligandet av godkänd verksamhetsplan, ej heller för kostnader, vilka bör anses alltför stora eller oskäligt höga, till den del de överstiger det belopp som bör anses skäligt.

För värdeminskningar erlägges icke statsunderstöd, ej heller för kostnader vilka föranleds av lån.

Utgifterna för personalen hänföres till nödiga kostnader i den utsträckning vederbörligt ordnad verksamhet anses förutsätta detta och försåvitt avlönings- och övriga förmåner för dem, som hör till denna personal, med beaktande av naturaförmånerna och vederlagen för dessa, icke överstiger de förmåner, vilka personer i statens, kommuns och kommunalförbunds tjänst åtnjuter för motsvarande uppgifter, såframt annat icke föranleds av lagen om kommunalt tjänste- och arbetskollektivavtals inverkan på statsunderstöd (672/70). Av pensionsförmåner föranledda kostnader anses erforderliga till den del de avlöningar, vilka legat till grund för dem, bör anses ha varit erforderliga och förmånerna icke överstiger dem som betalas av kommunala pensionsanstalten.

Har personalens storlek icke fastställts i verksamhetsplanen, kan ärendet underställas medicinalstyrelsen för att avgöras på förhand, varvid medicinalstyrelsen i enlighet med av social- och hälsovårdsministeriet utfärdade allmänna anvisningar skall besluta, av vilken personal föranledda kostnader som kommer att godkännas såsom berättigande till statsunderstöd.

Har i fråga om personalens avlöning eller övriga ekonomiska förmåner avvikelser gjorts från de i 1 mom. nämnda grunderna, kan statsrådet, efter det den i 2 § lagen om grunderna för statsunderstöd för vissa avlöningskostnader vid sjukvårdsinrättningarna (546/60) avsedda rådgivande delegationen avgivit utlåtande i ärendet, besluta, att statsunderstödet helt eller delvis förvägras i fråga om den avlöning eller de övriga ekonomiska förmåner, beträffande vilka avvikelse gjorts.

Innan lokaliteterna för hälsovårdscentral, som ingår i verksamhetsplanen, bygges eller väsentligt ändras eller utvidgas, skall byggnads-, ändrings- eller utvidgningsplanen underställas social- och hälsovårdsministeriet för godkännande.

Förutsättning för erläggande av statsunderstöd för anläggningskostnader är, att social- och hälsovårdsministeriet på ansökan, som gjorts innan gmndläggningsarbetena eller grundanskaffningarna inletts, på framställning av medicinalstyrelsen godkänt dem till intagning i den allmänna planen för erläggande av statsunderstöd .

Vad i 1 mom. är stadgat gäller, då fråga är om byggande av nya lokaliteter för hälsovårdscentral eller om fullständig grundreparation av dess gamla lokaliteter, även beviljande av statsunderstöd för dess driftskostnader.

Då vägande skäl föreligger, kan social- och hälsovårdsministeriet bevilja statsunderstöd att helt eller delvis erläggas för grundläggningsarbeten eller grundanskaffningar i fråga om lokaliteter för hälsovårdscentral, som ingår i den riksomfattande planen, oaktat arbetena eller anskaffningarna inletts innan de godkänts till intagning i den i 1 mom. nämnda planen.

Då kommun uppgjort plan och fattat beslut om byggande av lokaliteter för hälsovårdscentral eller om fullständig grundreparation av gamla lokaliteter, kan social- och hälsovårdsministeriet på ansökan, oaktat frågan om godkännande av grundläggningsarbetena eller grundanskaffningarna till intagning i den allmänna planen för erläggande av statsunderstöd icke avgöres vid ifrågavarande tidpunkt, på ansökan på förhand besluta, huruvida statsunderstöd, sedan planen blivit förverkligad, kommer att godkännas för driftskostnader.

Efter det social- och hälsovårdsministeriet godkänt de i 36 § avsedda grundläggningsarbetena och grundanskaffningarna till intagning i den allmänna planen för erläggande av statsunderstöd utbetalar medicinalstyrelsen förskott på statsunderstödet allteftersom grundläggningsarbetena eller grundanskaffningarna framskrider. Statsunderstödet utbetalas av medicinalstyrelsen efter det arbetena eller anskaffningarna slutförts.

Statsunderstödet för driftskostnader erlägges av medicinalstyrelsen årligen i efterskott. Av statsunderstödet erlägges likväl månatligen i förskott en tolftedel av totalbeloppet av det för föregående år uträknade statsunderstödet. På synnerliga skäl kan social- och hälsovårdsministeriet bestämma förskottet till ett större eller mindre belopp.

Under hälsovårdscentrals första verksamhetsår bestämmes förskottet på statsunderstödet enligt uppskattning.

Kommun, vars ekonomiska bärkraft är svag och för vilken de utgifter denna lag medför blir oskäligt betungande, beviljas av statsrådet på ansökan ökat statsunderstöd för sagda utgifter.

Hälsovårdscentrals lokaliteter får ej tagas i bruk innan medicinalstyrelsen godkänt dem för ändamålet och, då fråga är om vårdplatser, fastställt dessas antal.

Då medicinalstyrelsen anser det nödigt, är kommun skyldig att förordna tjänsteinnehavare som utför folkhälsoarbete att deltaga i kompletterande utbildning som rör hans område och som medicinalstyrelsen anordnat eller godkänt, likväl minst en gång under tio år.

Medlem av hälsovårdsnämnd och nämnden underställd person i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande får icke utan tillstånd yppa enskild hemlighet eller familjs hemlighet som de på grund av sin ställning fått kännedom om.

Den som bryter mot tystnadsplikten skall straffas med böter eller med fängelse i högst sex månader, om icke strängare straff är stadgat i annan lag. Allmän åklagare får icke väcka åtal, om ej målsäganden anmält brottet till åtal.

Såframt i hälsovårdscentrals verksamhet icke iakttages gällande stadganden eller bestämmelser eller fastställd verksamhetsplan eller om i verksamheten yppar sig missförhållanden och rättelse icke inom förelagd tid har skett, kan medicinalstyrelsen avbryta erläggandet av statsunderstöd eller inställa utbetalning av förskott på detsamma. Är det av hälsovårdsskäl nödvändigt, kan medicinalstyrelsen förordna, att verksamheten helt eller delvis skall avbrytas tills rättelse åstadkommits.

Överlåtes fast eller lös egendom, som tillhör hälsovårdscentral, vars anläggningskostnader helt eller delvis finansierats med statens medel, till annan ägare på annat sätt än med stöd av lagen angående införande av denna lag (67/72) eller upphör användningen av egendomen för i denna lag avsedd verksamhet eller ändras användningsändamålet så, att medicinalstyrelsen icke kan godkänna verksamheten såsom sådan verksamhet som avses i denna lag, kan statsrådet besluta, att nämnda egendom inlöses till staten till ett av statsrådet fastställt skäligt värderingspris. Erlagt statsunderstöd skall härvid till ifrågavarande del anses utgöra betalning av inlösningspriset. Beslutet skall fattas och delgivas inom ett år efter det medicinalstyrelsen på ägarens vägnar underrättats om förändringen eller medicinalstyrelsen konstaterat förändringen och underrättat ägaren därom.

Har medicinalstyrelsen givit sitt samtycke till ovan i 1 mom. nämnd förändring, föreligger icke inlösningsrätt. Till staten skall härvid likväl erläggas en så stor del av egendomens värde, som motsvarar den proportionella andel som beloppet av de med statsmedel finansierade kostnaderna utgör av anläggningskostnaderna, såframt statsrådet icke helt eller delvis beviljar befrielse härifrån.

Sker i 1 mom. avsedd överlåtelse till annan kommun eller till kommunalförbund, som erhåller statsunderstöd för motsvarande anläggningskostnader, kan detta statsunderstöd och det belopp som enligt 2 mom. skall erläggas till staten, kvittas till den del beloppen täcker varandra.

Värdet av ovan i 44 § nämnd egendom rastställesi fråga om områden, byggnader och lösöre i dessa genom uppskattning av anskaffningskostnaderna vid tidpunkten för värderingen och genom avdrag av skälig minskning i värde och bruksvärde.

Egendomens värde och den ersättning som skall erläggas fastställes av en kommission, som består av en av social- och hälsovårdsministeriet förordnad ordförande och fyra andra medlemmar. Av sistnämnda medlemmar utser medicinalstyrelsen två och vederbörande kommun eller kommunalförbund två.

Fast och lös egendom som tillhör hälsovårdscentral, vars anläggningskostnader helt eller delvis finansierats med statens medel, skall vara brandförsäkrad till sitt fulla värde.

Social- och hälsovårdsministeriet kan på villkor som det bestämmer på ansökan bevilja befrielse från den i 1 mom. stadgade skyldigheten.

I hälsovårdsnämnds beslut sökes ändring genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar efter delfåendet.

Vad i 1 mom. är stadgat äger ej tillämpning, såframt i lag eller förordning angående ändringssökande är annorlunda stadgat eller såframt ändringssökande är förbjudet, ej heller om beslutet enligt kommunallagen (642/48) kan underställas kommuns styrelse eller förbundsstyrelse för prövning.

I beslut av ovan i 45 § avsedd kommission får ändring sökas genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från delfåendet.

Om ändringssökande i länsstyrelses beslut är särskilt stadgat.

Hälsovårdsnämnds beslut kan verkställas innan det vunnit laga kraft, på sätt i 209 § kommunallagen är stadgat. Utan hinder av sagda stadgande kan beslut oaktat ändringssökande verkställas, om det till sin art är sådant, att det bör verkställas utan dröjsmål, eller om beslutets ikraftträdande av sanitära skäl icke kan uppskjutas och hälsovårdsnämnden förordnat, att beslutet omedelbart skall verkställas.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.