824/1970

Över barns födelse är hos staten, kommun eller offentligträttsligt samfund anställd läkare, barnmorska, hälsosyster eller sjukskötare, som har biträtt vid förlossningen eller har skött modern, skyldig att omedelbart utfärda födelseattest .

Har i 1 mom. avsedd person icke biträtt vid förlossningen eller skött modern eller har barn fötts under sådana förhållanden att födelseattest icke omedelbart har kunnat utfärdas, skall barnets moder eller den, i vars vårdnad barnet är, så snart som möjligt begära födelseattest av hos staten, kommun eller annat offentligträttsligt samfund anställd läkare, barnmorska, hälsosyster eller sjukskötare, som är skyldig att, efter att ha inhämtat nödigbefunnen utredning, utfärda attesten. Även annan legitimerad läkare är berättigad att utfärda födelseattest. Angående hittebarn skall likväl socialnämnden på den ort, där barnet har anträffats, begära födelseattest av läkare, som är anställd hos staten, kommun eller annat offentligträttsligt samfund.

Den som har bistått modern vid förlossningen eller som eljest äger kännedom om förlossningen är skyldig att lämna utfärdaren av födelseattesten de uppgifter som denne begär om förlossningen.

Födelseattest skall utskrivas på fastställd blankett i tre exemplar och på attesten skall antecknas de uppgifter om modern och barnet som förutsattes i blanketten.

På födelseattest, som utfärdas för hittebarn, skall antecknas barnets sannolika födelsetid samt barnets särskilda kännetecken.

Vad ovan är stadgat om födelseattest gäller i tillämpliga delar i fråga om attest, som utfärdas angående barn som födes dött .

Utfärdare av födelseattest skall, senast dagen efter den då han har konstaterat att ett barn har fötts, sända ett exemplar av födelseattesten till den befolkningsregisterförare, i vars register barnets moder är införd, eller, om modern icke är införd i befolkningsregister i Finland eller om uppgift icke föreligger om till vilket befolkningsregister modern hör, till den befolkningsregisterförare, i vars register barnets fader är införd. Föreligger icke i fråga om någondera av föräldrarna uppgift om i vilket befolkningsregister de är införda, skall födelseattesten sändas till befolkningsregisterföraren på födelseorten. Födelseattest för hittebarn skall dock sändas till befolkningsregisterföraren på den ort där barnet har anträffats.

Det andra exemplaret av födelseattesten skall tillställas barnets moder eller den, i vars vårdnad barnet kommer, eller, då fråga är om hittebarn, socialnämnden på den ort där barnet har anträffats.

Det tredje exemplaret av födelseattesten skall samtidigt med den i 1 mom. avsedda attesten sändas till sjukförsäkringsbyrån på moderns hemort.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om fördelseattest gäller i tillämpliga delar i fråga om attest, som utfärdas angående barn som födes dött.

Befolkningsregisterförare, till vilken födelseattest har sänts enligt 3 § 1 mom., skall anteckna barnet i befolkningsregistrets förteckning över födda och göra nödig hänvisning härom i huvudboken invid uppgifterna om modern eller vid behov invid uppgifterna om fadern.

Efter det befolkningsregisterförare erhållit födelseattest skall han utan dröjsmål anmäla födseln till centrala befolkningsregistret, såsom i 37 § 1 mom. förordningen om befolkningsböcker (198/70) är stadgat.

Barns föräldrar eller dess förmyndare skall inom två månader efter barnets födelse anmäla barnet för inskrivning i befolkningsregistret.

Anmälan skall göras på fastställd blankett och till den skall fogas födelseattest.

Antecknas barn med stöd av 6 § religionsfrihetslagen (267/22) i annat befolkningsregister än det, till vilket barnets födelseattest har sänts i enlighet med 3 § 1 mom. i denna förordning, skall den befolkningsregisterförare som för det förstnämnda befolkningsregistret härom underrätta den befolkningsregisterförare som för det sistnämnda befolkningsregistret, och denne skall i förteckningen över födda göra anteckning om i vilket befolkningsregister barnet har blivit infört.

Befolkningsregisterförare skall inom tio dagar efter månadens slut sända i 3 § 1 mom. avsedda födelseattester för barn, som har fötts under föregående månad, till statististiska centralbyrån.

Om dödsfall är läkare, som har skött den avlidne under hans sista sjukdom eller, om den avlidne har dött på sjukhus, sjukhusets läkare skyldig att utfärda på fastställd blankett utskriven dödsattest , såvida icke rättsmedicinsk likbesiktning eller obduktion bör verkställas.

Har rättsmedicinsk likbesiktning eller obduktion verkställts, utfärdas dödsattest av den läkare som har verkställt besiktningen eller obduktionen.

Anser sig läkare, som har skött den avlidne under hans sista sjukdom, icke kunna utfärda dödsattest och har icke rättsmedicinsk likbesiktning eller obduktion verkställts, skall den avlidnes närmaste anhöriga, hans husföreståndare eller den i vars bostad den avlidne dog eller, om den avlidne dog i straff-, arbets-, vård- eller annan sådan anstalt, anstaltens föreståndare så snart som möjligt begära dödsattest av läkare, som är anställd hos staten, kommun eller annat offentligträttsligt samfund, eller av vederbörande anstalts läkare, vilken är skyldig att, sedan han har rådgjort med polismyndigheten på dödsorten, och anskaffat den utredning han finner nödig, utfärda dödsattest.

Person, anstalt eller sjukhus, i vars vård den avlidne senast varit, eller den, som eljest har kännedom om sjukdomen eller dödsorsaken är skyldig att lämna läkare de upplysningar som han begär för klarläggande av dödsorsaken.

Kan dödsattest icke erhållas utan oskälig svårighet eller dröjsmål skall den avlidnes närmaste anhörige, hans husföreståndare eller den, i vars bostad den avlidne dog, anmäla dödsfallet hos polismyndigheten på dödsorten vilken, efter att ha rådgjort med vederbörande länsläkare, utfärdar på fastställd blankett dödsredogörelse .

Den som har skött den avlidne eller som eljest har kännedom om sjukdomen eller dödsorsaken är skyldig att lämna polismyndighet de av densamma begärda, för utfärdande av dödsredogörelse nödvändiga uppgifterna.

Dödsattest eller dödsredogörelse skall utskrivas på fastställd blankett i två exemplar och däri skall antecknas de uppgifter om den avlidne och om dödsorsaken som förutsattes i blanketten. Dödsorsak antecknas dock icke på det exemplar av dödsattesten som avses i 12 § 2 mom. I dödsredogörelse antecknas dödsorsaken av den läkare, som har granskat redogörelsen.

I dödsattest, vilken utfärdas angående person som har påtträffats död, skall antecknas den sannolika tiden för den avlidnes död samt, om den avlidnes identitet icke kan utredas, dennes särskilda kännetecken.

I dödsattest skall läkare anteckna huruvida den avlidne får begravas utan tillstånd av polismyndighet eller ej. För begravning av person som har påträffats död skall dock alltid fordras tillstånd av polismyndighet.

Fördröjes utfärdandet av dödsattest på grund av undersökningar i anslutning till utredningen av dödsorsaken skall läkare, så snart undersökningarna rörande liket har slutförts och de prov tagits som erfordras för fortsatta undersökningar, utfärda interimistisk dödsattest . När dödsorsaken definitivt har konstaterats, skall läkare ofördröjligen utfärda slutgiltig dödsattest .

Den som utfärdar dödsattest eller dödsredogörelse skall ofördröjligen sända ett exemplar av dödsattesten eller dödsredogörelsen till den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd eller, om uppgift rörande detta register icke föreligger, till befolkningsregisterföraren på dödsorten.

Det andra exemplaret av dödsattesten skall tillställas den avlidnes närmaste anhöriga eller den som har meddelat, att han kommer att sörja för den avlidnes begravning.

Har interimistisk dödsattest utfärdats, utskrives den slutgiltiga dödsattesten i endast ett exemplar, som på i 1 mom. stadgat sätt sändes till befolkningsregisterföraren.

Den avlidnes närmaste anhöriga eller den som ombesörjer den avlidnes begravning skall ofördröjligen sända i 12 § 2 mom. avsedd dödsattest eller dödsredogörelse till den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd, eller, om det icke är känt vilket detta befolkningsregister är, till befolkningsregisterföraren på dödsorten. Befolkningsregisterförare skall, sedan han har funnit att den avlidne är införd i det befolkningsregister som han för, eller sedan han har erhållit utredning om att det icke är känt i vilket befolkningsregister den avlidne är införd, utfärda begravningstillstånd . Begravningstillstånd må likväl icke utfärdas utan samtycke av polismyndighet på dödsorten, om läkare på dödsattesten har gjort i 10 § 3 mom. avsedd anteckning om att den avlidne icke får begravas utan att polismyndighet har givit tillstånd härtill eller om begravningstillstånd begäres för eldbegängelse.

Dödsattest eller dödsredogörelse må även ingivas till vederbörande befolkningsregisterförare på den avlidnes dödson eller på begravningsorten, och denne må utfärda begravningstillstånd sedan han, om han anser skäl därtill föreligga, har förfrågat sig i saken hos den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd.

Dödsattest eller dödsredogörelse skall därefter ofördröjligen sändas till den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd.

Befolkningsregisterförare skall ofördröjligen sända i 12 § 1 och 3 mom. avsedda dödsattester eller dödsredogörelse till länsläkare eller, i de fall då medicinalstyrelsen så föreskriver, till stadsläkare.

Länsläkare eller stadsläkare skall:

Läkare, myndighet eller anstalt skall på begäran av länsläkare eller stadsläkare meddela denne för utrönande av dödsorsaken erforderliga uppgifter som de har kännedom om.

Innan begravning får ske skall begravningstillstånd tillställas vederbörande myndighet inom den församling eller det samfund, som äger den begravningsplats där den avlidne skall begravas. Om tid och plats för begravningen skall denna myndighet ofördröjligen så snart begravningen har ägt rum underrätta den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne var införd eller, om det icke är känt vilket detta register är, befolkningsregisterföraren på dödsorten.

Vad i 14, 15 och 16 §§ är stadgat om dödsattest och dödsredogörelse skall på motsvarande sätt tillämpas även på attest som utfärdas angående barn som f ödes dött.

Har någon blivit dödförklarad, skall domstol, så snart den tid, inom vilken missnöje med beslutet kan anmälas, har gått till ända. meddela den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd, dödförklaringen. I meddelandet skall angivas, huruvida beslutet har vunnit laga kraft eller ej. Sökes i beslutet ändring, skall den domstol som har behandlat besvären meddela vederbörande befolkningsregisterförare sitt beslut.

Har någon avlidit utomlands, skall dödsattest i original eller annan motsvarande urkund på sätt som är stadgat i 13 § tillställas den befolkningsregisterförare, i vars register den avlidne är införd. Med sådan attest eller urkund skall i övrigt förfaras så som ovan är stadgat i fråga om dödsredogörelse.

Statististiska centralbyrån skall förvara de till densamma sända födelseattesterna, attesterna om barn som fötts döda, dödsattesterna och dödsredogörelserna.

Befolkningsregisterförare skall hemlighålla dödsorsaken i fråga om avliden.

Statistiska centralbyrån må för uppgivet godtagbart ändamål lämna upplysningar om dödsorsaken i fråga om avliden till vederbörande myndigheter och till försäkringsanstalter samt till den avlidnes närmaste anhöriga.

Vad i 17 § 2 mom. lagen om allmänna handlingars offentlighet (83/51) är stadgat om handlingar, som har överförts till allmänt eller därmed jämförbart arkiv, skall tillämpas på födelseattester, attester angående barn som fötts döda, dödsattester och dödsredogörelser, som förvaras hos statistiska centralbyrån.

Befolkningsregisterförare, till vilken födelseattest, attest angående barn som fötts dött, dödsattest eller dödsredogörelse har sänts av misstag, skall ofördröjligen utreda till vilken befolkningsregisterförare attesten eller redogörelsen borde ha sänts och därefter så snart som möjligt sända attesten eller redogörelsen till denna myndighet.

Överträdelse av denna förordning eller med stöd därav utfärdade bestämmelser straffes med böter, såvida icke strängare straff är annorstädes stadgat.

Medicinalstyrelsen fastställer formulären för blanketterna för födelseattest, attest angående barn som föds dött, dödsattest och dödsredogörelse. Befolkningsregistercentralen fastställer formulären för övriga i denna förordning förutsatta blanketter.

Med befolkningsregister avses i denna förordning även evangelisk-luthersk och ortodox församlings kyrkoböcker. Är det icke känt i vilket befolkningsregister någon är införd, skall häradsskrivare anses vara vederbörande befolkningsregisterförare.

Närmare bestämmelser om verkställighet och tillämpning av denna förordning utfärdas för medicinalmyndigheterna av medicinalstyrelsen samt för övriga myndigheter av befolkningsregistercentralen. I fråga om lämnande av uppgifter, som insamlas för befolkningsstatistiken, utfärdas likväl närmare anvisningar av statistiska centralbyrån.

I denna förordning avsedda födelseattester, attester angående barn som föds döda, dödsattester och dödsredogörelser skall utfärdas utan avgift.