284/1970

Denna lag skall, med nedan nämnda undantag, tillämpas på gårdskarlsarbete som arbetstagare på basen av avtal och mot vederlag utför för arbetsgivare under dennes ledning och uppsikt för en eller flere sådana fastigheters räkning, i vilken eller i vilkas omedelbara närhet arbetstagaren bor.

Denna lag tillämpas likväl icke på arbetstagare, vars ordinarie veckoarbetstid enligt avtalet är i medeltal högst 22 timmar.

Vad i denna lag stadgas om arbetstagare, skall tillämpas även på sådan i statens, kommuns, församlings eller annat offentligt samfunds tjänst anställd innehavare av tjänst eller befattning som utför gårdskarlsarbete.

Såsom gårdskarlsarbete anses i denna lag göromål, som hänför sig till utomhusrenhållning, uppvärmning, avfall och städning, samt allmänna och andra till skötseln av fastighet och ordningens upprätthållande hörande eller därtill nära anslutna göromål.

Den ordinarie arbetstiden är högst 10 timmar i dygnet samt i medeltal 40 timmar i veckan under fyra veckors perioder under en vår- och sommarsäsong på 20 veckor samt i medeltal 44 timmar i veckan under fyra veckors perioder under en höst- och vintersäsong på 32 veckor, räknat för en och samma period av 52 veckor.

Arbetsgivar- och arbetstagarföreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, äger rätt att genom kollektivavtal överenskomma om den ordinarie arbetstiden med avvikelse från stadgandena i 3 §, likväl så, att sagda tid icke i medeltal överstiger 42.5 timmar i veckan under en period av 52 veckor. Sådan föreskrift i kollektivavtal skall iakttagas i den utsträckning som av avtalet bunden arbetsgivare i övrigt är skyldig att tillämpa detta.

Då arbetstagare enligt avtal är skyldig att på bestämda tider uppehålla sig i sin bostad eller på annan för arbetsgivaren uppgiven plats, där han vid behov genast ar anträffbar, skall han härför, med beaktande av den tid han skall uppehålla sig på platsen och av under denna tid regelbundet återkommande smärre arbeten, utfå en särskild ersättning i enlighet med vad därom överenskommits.

Arbetstagare må, om han därtill samtycker, hållas i övertidsarbete utöver den ordinarie veckoarbetstiden högst 48 timmar under en period av fyra veckor.

Under ovan i 3 § avsedd vår- och sommarsäsong må arbetstagare hållas i övertidsarbete högst 130 timmar samt under höst- och vintersäsongen högst 290 timmar.

Har naturtilldragelse, olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i den regelbundna skötseln av fastighet eller medför den överhängande risk för sådant avbrott eller fara för liv, hälsa eller egendom, må de ordinarie arbetstiderna förlängas i den utsträckning nämnda skäl det påkallar, dock ej under längre tid än fyra veckor.

I denna paragraf nämnt nödarbete inräknas icke i ovan i 6 § avsett övertidsarbete.

Då arbetstiden är längre än sju timmar i dygnet, skall arbetstagaren under arbetstid beredas tillfälle till en rast på minst en halv timme eller möjlighet att intaga måltid under arbetstid.

Vilotiden må icke inräknas i arbetstiden, om arbetstagaren är oförhindrad att därunder avlägsna sig från arbetsplatsen.

Arbetstagare, vars ordinarie veckoarbetstid enligt avtal i medeltal överstiger 22 timmar, skall på söndag eller, om detta icke är möjligt, under annan tid av veckan beredas tillfälle till oavbruten veckovila under en tid av minst 30 timmar.

Med arbetstagarens samtycke må en tid som motsvarar högst 18 veckovilotider överföras från höst- och vintersäsongen på 32 veckor till att vara en tid av samma längd under vår- och sommarsäsongen på 20 veckor, då arbetstagaren borde vara i arbete.

Av skäl som nämnes i 7 § må arbetstagare i den utsträckning sagda skäl det påkallar hållas i arbete tillfälligt under tiden för veckovila.

Har arbetstagare av skäl som avses i 3 mom. eller med hans samtycke av annan orsak tillfälligt hållits i arbete under tiden för veckovila, skall denna senast under de två närmast följande kalendermånaderna förlängas eller till arbetstagaren med hans samtycke i stället för veckovilan utgivas särskild ersättning, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 10 § är stadgat om lön för nödarbete eller ersättning för detta.

Då arbetsförhållandet upphör, äger arbetstagaren, om han icke fått åtnjuta veckovila eller erhållit ersättning därför, rätt att härför utfå ersättning i penningar.

Från stadgandena i denna paragraf må avvikelse göras genom kollektivavtal som ingåtts mellan ovan i 4 § avsedda föreningar.

För övertids- och nödarbete, som utföres utöver den i 3 § nämnda ordinarie arbetstiden, skall för övertids- och nödarbetstimmar, som uppgår till högst 24 timmar under en period av fyra veckor, erläggas en med 50 procent och för följande timmar en med 100 procent förhöjd lön.

Har tidsperiod avbrutits till följd av att arbetstagares arbetsförhållande upphört eller att han på grund av semester, sjukdom eller annat godtagbart skäl icke kunnat vara i arbete, skall det antal timmar räknas, varmed arbetstiden i medeltal under den tidsperiod, som blivit avbruten, under de för arbetet använda dygnen överstigit åtta timmar. För de två första genomsnittliga övertidstimmarna av sagda timantal skall erläggas en med 50 procent och för följande timmar en med 100 procent förhöjd lön.

Har från stadgandena i 3 § gjorts avvikelse genom kollektivavtal, skall däri även nämnas de grunder, enligt vilka i 1 och 2 mom. avsedd förhöjd lön för övertidsarbete skall beräknas.

Vid beräkningen av ovan i denna paragraf nämnd förhöjd lön för arbete, för vilket lönen är fastställd för längre period än en timme, skall grundlönen per timme uträknas sålunda, att den avtalsenliga lönen delas med antalet för det ordinarie arbetet använda timmar. Ingår i lönen naturaförmåner, skall dessa beaktas vid uträkningen av den förhöjda lönen.

Lön för övertids- och nödarbete må genom avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren ersättas med en i motsvarande mån förlängd fritid under den ordinarie arbetstiden. Är ej annat avtalat, skall fritid givas och uttagas inom två kalendermånader från utgången av den kalendermånad, under vilken övertids- eller nödarbetet utfördes.

Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i arbetslönen, är ogiltigt. För övertidsarbete utgående förhöjd lön må dock avtalas att utgå i form av särskild månadsersättning.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är sagt må avvikelse från stadgandena i denna paragraf göras genom kollektivavtal som ingåtts mellan ovan i 4 § avsedda föreningar.

För sådant, på söndag eller annan kyrklig högtidsdag enligt åläggande av arbetsgivaren utfört arbete, som är nödvändigt för skötseln av fastighet och som icke kan utföras på annan än sagda dag, utgår ersättning i form av fritid under dubbelt så lång tid, som arbetet tagit i anspråk, eller enkel lön utöver lön som erlägges för arbete under ordinarie arbetstid.

Vad i 10 § är stadgat om ersättning för övertids- och nödarbete äger motsvarande tillämpning vid uträkningen av förhöjd lön för söndagsarbete och vid utbyte av sådan lön mot fritid.

Såsom söndag eller kyrklig högtidsdag anses i denna lag det dygn som börjar klockan 00 sagda dag.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är sagt må avvikelse från stadgandena i denna paragraf göras genom kollektivavtal som ingåtts mellan ovan i 4 § avsedda föreningar.

Vid bestämmandet av ovan i 5 och 9 §§ avsedd ersättning gäller i tillämpliga delar vad i 10 § 4 mom. är sagt om uträkning av grundlön.

Rätt till ovan i 5, 9, 10 och 11 §§ stadgad ersättning samt i 10 § stadgad förhöjd lön har förfallit, såframt ej talan väckts inom ett år från utgången av det kalenderår, då sådan rätt uppkom.

För varje denna lag underkastad arbetsplats skall arbetsgivaren, då detta med hänsyn till fastighetens användning eller arbetets ordnande är möjligt, uppgöra ett arbetstidsschema, där den ordinarie arbetsveckans längd är angiven.

Arbetsgivaren skall föra förteckning över utfört övertids-, nöd- och söndagsarbete samt över för dem utbetald förhöjd lön och utgiven tidsersättning.

Utredandet av de övertids-, nöd- och söndagsarbetstimmar som skall införas i förteckningen skall ske senast inom följande kalendermånad.

På varje denna lag underkastad arbetsplats skall genom arbetsgivarens försorg denna lag och med stöd av den utfärdade verkställighetsbestämmelser samt vederbörande myndighets beslut om från dem möjligen medgivna avvikelser hållas till arbetstagarnas påseende.

Efterlevnaden av denna lag övervakas av yrkesinspektionsmyndigheterna.

Arbetsgivare, som bryter mot de i 3 och 6―9 §§ samt 14 § 2 mom. ingående stadgandena eller av annan orsak än insolvens försummar att erlägga i 5, 9, 10 och 11 §§ stadgad ersättning eller i 10 § stadgad förhöjd lön, dömes till böter.

Befinnes ställföreträdare för arbetsgivare skyldig till förseelse, som nämnes i denna paragraf, och kan förseelsen icke därvid tillika tillräknas arbetsgivaren, straffes endast ställföreträdaren.

Åtal för förseelse som nämnes i 17 § skall väckas av allmän åklagare, i de fall som nämnes i 5, 10 och 11 §§ dock endast om målsäganden anmält förseelsen till åtal.

Vad i denna lag är stadgat om rätt för arbetsgivar- och arbetstagarföreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, att genom kollektivavtal träffa överenskommelse med avvikelse från denna lag, skall äga motsvarande tillämpning på kollektivavtal som ingåtts av statlig myndighet.

Angående ovan i 1 mom. nämnda angelägenheter bestämmes för statens tjänstemäns vidkommande genom beslut av statsrådet, sedan förhandlingar i saken därförinnan förts med de organisationer som företräder vederbörande tjänstemän. I fråga om kommunala arbetstagare och tjänsteinnehavare bestämmes om motsvarande angelägenheter i kommunernas eller kommunalförbundens tjänstestadgor, i kollektivavtal eller eljest genom beslut av fullmäktige, under förutsättning att stadgan, avtalet eller beslutet till denna del följer en rekommendation, varom överenskommelse träffats mellan de kommunala centralorganisationerna och sådan förening av arbetstagare eller tjänsteinnehavare, vars verksamhetsområde omfattar hela landet. Rekommendationerna må innefatta alternativ.

På begäran av allmän åklagare, statlig yrkesinspektör eller arbetsgivares eller arbetstagares centralorganisationer skall arbetsrådet avgöra, huruvida denna lag skall tillämpas på visst arbete eller viss arbetstagare.

Yrkesinspektör skall, om part det yrkar, hänskjuta i 1 mom. nämnd fråga till arbetsrådet för avgörande, såframt ej saken eljest bör anses uppenbart klar.

Beror avgörandet av mål, som är anhängigt vid domstol, av fråga som nämnes i 1 mom., skall domstolen hänskjuta avgörandet av frågan till arbetsrådet, om den anser det nödigt eller part det yrkar; domstolen skall fatta beslut i saken först sedan arbetsrådets avgörande kommit den till hända.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, och genom densamma upphäves 1 § 4 mom. arbetstidslagen av den 2 augusti 1946 (604/46), sådant detta lagrum lyder i lagen den 6 september 1960 (285/60), samt med stöd därav utfärdade stadganden och bestämmelser.