258/1970

Efter avliden person, som stått i tjänste- eller arbetsförhållande till evangelisk-lutherska kyrkan, dess församling, församlingsförbund eller annan sammanslutning av församlingar, erlägges familjepension i enlighet med vad i denna lag stadgas.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller även föreståndarinna för diakonissanstalt samt sådan diakonissa, vilken såsom huvudsyssla handhar läraruppgift i diakonissanstalt.

Förening, annan sammanslutning, stiftelse eller inrättning må med kyrkostyrelsen överenskomma om att stadgandena i denna lag skall tillämpas även i fråga om sådan präst eller lektor i dess tjänst, för vilken domkapitlet utfärdat förordnande till befattningen.

Denna lag gäller icke tjänsteinnehavare eller arbetstagare, om vars på tjänste- eller arbetsförhållande grundade familjepensionsskydd är särskilt stadgat.

Förutsättning för erläggande av familjepension är, att i 1 § avsedd person, som i denna lag benämnes förmånslåtare, ägde rätt till eller åtnjöt pension enligt pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan av den 20 maj 1966 (298/66).

Såvida av denna lag icke annat följer, iakttages beträffande familjepension i tillämpliga delar stadgandena i lagen om statens familjepensioner.

Vad i 4―8 §§ och 11 § pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan är stadgat, skall i tillämpliga delar gälla även i fråga om familjepension.

Erhåller förmånstagare efter pensionerad förmånslåtare ersättning för tjänste- och nådårsförmån, utbetalas till honom under de tolv först infallande kalendermånaderna endast den del av familjepensionen, varmed pensionen överstiger den åt förmånstagaren beviljade ersättningen för tjänste- och nådårsförmånen under nämnda tid.

Då familjepension upphör på grund av att änka eller änkling ingått nytt äktenskap, erlägges till henne eller honom icke sådan engångsbetalning, som avses i lagen om statens familjepensioner.

Änkling äger rätt till familjepension endast om han är varaktigt oförmögen till arbete och saknar tillgångar för sin nödiga utkomst.

Har för änklings vidkommande förhållandena undergått sådan förändring, att han därefter bör anses helt eller delvis förmögen att själv draga försorg om sitt uppehälle eller erhålla sin utkomst genom egna medel, må utbetalningen av familjepensionen avbrytas eller inställas, eller ock må familjepensionens belopp för hans vidkommande nedsättas.

Är förmånstagaren på grund av förmånslåtarens död berättigad till försörjningspension, som grundar sig på stadgandena i lagen om olycksfallsförsäkring, fortlöpande ersättning, som grundar sig på stadgandena i trafikförsäkringslagen, eller försörjningspension enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst, må den i enlighet med denna lag utgående familjepensionen erläggas till fullt belopp tills försörjningspensionens eller ersättningens belopp slutligt fastställts. Förmånstagarens rätt till nämnda försörjningspension eller ersättning övergår till kyrkans centralfond till den del som motsvarar det belopp, vilket med anledning av försörjningspensionen eller ersättningen skall avdragas från familjepensionen.

Då denna lag träder i kraft, upphör kyrkans familjepensionskassa. Kassans tillgångar överföres samt ansvaret för kassans förbindelser och övriga förpliktelser övergår till kyrkans centralfond.

Är i kyrkans familjepensionskassa försäkrad i denna lag avsedd tjänsteinnehavare, upphör hans kassaförsäkring, när denna lag träder i kraft. Kassapension erlägges ej efter honom.

I kassan försäkrad person, som icke är i 1 mom. avsedd tjänsteinnehavare, bevarar sin försäkring i kassan på tidigare villkor. Även annan i kassan försäkrad person äger rätt att bevara sin försäkring i kassan enligt tidigare villkor, om han inom sex månader efter det denna lag trätt i kraft skriftligen därom underrättar kyrkostyrelsen. Denna lag tillämpas icke på den, som gjort förenämnd anmälan. Gjord anmälan får återtagas.

Den, som vid denna lags ikraftträdande åtnjuter pension ur kyrkans familjepensionskassa, är berättigad till kassapensionen på tidigare villkor. Kassapensionen till änka och till barn, som ej fyllt 18 år eller erhåller pension från kassan på grund av arbetsoförhet, erlägges förhöjd med 25 procent, räknat från denna lags ikraftträdande.

Närmare stadganden om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1970.

Såsom i denna lag avsedd förmånslåtare anses även

Vid beviljandet av familjepension efter förmånslåtare, som avses i 2 mom. 2 punkten, anses såsom pensionsgrundande lön den lön, enligt vilken förmånslåtarens egen pension normerades vid tidpunkten för dödsfallet.

Denna lag tillämpas även, om förmånslåtaren avlidit efter den 31 december 1966, men innan denna lag trätt i kraft. Äger förmånstagaren med anledning av under sagda tid inträffat dödsfall rätt till familjepension även på grund av tidigare gällande stadganden, är han berättigad till familjepension, antingen enligt tidigare stadganden eller i enlighet med denna lag.

Förmånstagare, som på grund av i 4 mom. avsett dödsfall beviljats familjepension i enlighet med tidigare gällande stadganden, äger rätt att övergå till att åtnjuta familjepension i enlighet med denna lag genom att skriftligen meddela kyrkostyrelsen därom och avstå från sin rätt till familjepension enligt tidigare gällande stadganden. Övergången sker från ingången av den kalendermånad, som närmast följer en månad efter det anmälan gjorts. Pensionsärende, som gäller ovan i detta moment avsett dödsfall, handlägges på ansökan ånyo av kyrkostyrelsen.

Är någon vid denna lags ikraftträdande förmånslåtare, efter vilken familjepension erlägges enligt församlings familjepensionsstadga, skall familjepensionen efter honom utgå enligt tidigare gällande stadganden, om han senast före utgången av år 1970 skriftligen meddelar församlingen att han önskar det. Gjord anmälan får återtagas.

Beträffande till församling utgående ersättning för familjepension, för vars erläggande den i enlighet med 4 och 6 mom. svarar, gäller vad i 6 mom. av ikraftträdelse- och tillämpningsstadgandet i pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan, sådant det lyder i lagen den 24 januari 1969 (47/69), är stadgat om ersättning för pensionsutgifter.