Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

248/1970

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om parkeringsbot.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut, tillkommet på sätt 67 § riksdagsordningen föreskriver, stadgas:

1 §.

Parkeringsbot för överträdelse av förbud och begränsningar beträffande stannande, uppställning och parkering av fordon (parkeringsfel) förelägges av polisen i enlighet med vad i denna lag stadgas.

För alla genom en handling begångna parkeringsfel förelägges endast en bot.

Har med anledning av felet väckts åtal eller framställts straffanspråk, må parkeringsbot ej föreläggas.

2 §.

Länsstyrelse må på framställning av kommuns fullmäktige eller med deras samtycke och efter att ha erhållit utlåtande av chefen för vederbörande polisdistrikt på de av länsstyrelsen uppställda villkoren förordna, att kommunen på sitt område eller viss del därav jämte polisen skall omhänderha övervakningen av efterlevnaden av förbuden och begränsningarna beträffande stannande, uppställning och parkering och föreläggandet av parkeringsbot. Länsstyrelsen må återkalla förordnandet eller ändra däri uppställda villkor.

3 §.

Ledningen av och tillsynen över iakttagandet av förbuden och begränsningarna beträffande stannande, uppställning och parkering i polisdistrikt åligger chefen för polisdistriktet, vilken även fungerar som parkeringsövervakare. Länsstyrelsen må dock bestämma, att annan befattningshavare i polisdistriktet i stället för chefen för detta skall vara parkeringsövervakare i kommunen.

Är övervakningen ordnad på sätt i 2 § avses, skall kommunen utse en kommunal parkeringsövervakare i stället för i 1 mom. avsedd parkeringsövervakare.

Kommunal parkeringsövervakare står i frågor angående övervakningens allmänna uppläggning under ledning och tillsyn av chefen för polisdistriktet.

Kommunal parkeringsövervakare skall ha erforderligt antal biträden. Länsstyrelsen må bestämma det minsta antalet övervakningsbiträden. Bestämmelser om den kommunala övervakningspersonalens kompetensfordringar samt tjänstedräkt och emblem meddelas genom förordning.

4 §.

Kommunalt övervakningsbiträde åligger att övervaka iakttagandet av förbuden och begränsningarna beträffande stannande, uppställning och parkering, utfärda betalningsanmaningar med anledning av parkeringsfel samt avge rapporter om dem till parkeringsövervakaren och att även i övrigt biträda parkeringsövervakaren i de till övervakningen hörande uppgifterna i enlighet med dennes anvisningar och föreskrifter.

Förare av fordon är skyldig att vid anfordran styrka sin identitet för parkeringsövervakaren eller hans biträde.

5 §.

Anser kommunal parkeringsövervakare eller hans biträde, att parkeringsfel medfört eller kunnat medföra allvarlig fara eller olägenhet, skall han utan att utfärda betalningsanmaning anmäla om felet hos polisen.

Är parkeringsfel uppenbart obetydligt må polisman, kommunal parkeringsövervakare eller dennes biträde i stället för betalningsanmaning tilldela den felande anmärkning.

6 §.

Parkeringsboten tillfaller staten.

Parkermgsbot som uppbäres för fel vilket begåtts inom område som står under kommunal övervakning tillfaller dock vederbörande kommun, oberoende av, huruvida betalningsanmaningen utfärdats av polisen eller av den kommunala parkeringsövervakaren eller hans biträde.

På område, där kommunal övervakning anordnats, bestrider kommunen utgifterna för ordnandet och skötseln av övervakningen samt för uppfyllandet av de villkor länsstyrelsen uppställt.

7 §.

Parkeringsboten utgör oberoende av felets art tjugo mark, dock så att ministeriet för inrikesärendena äger befogenhet att, då detta av trafikmässiga skäl anses påkallat, höja botens belopp till högst femtio mark. Förhöjningen må jämväl avse kommun eller visst område i kommun.

Är kommunal parkeringsövervakning införd, skall ministeriet för inrikesärendena innan förhöjning fastställes erhålla yttrande i ärendet av kommunens fullmäktige.

8 §.

Parkermgsbot skall erläggas av den förare som begått felet. I fråga om motorfordon, med undantag för motorvelociped, är även den, som vid felets begående var fordonets ägare, eller i hans ställe den, till vilken besittningen av fordonet enligt anmälan till motorfordonsregistret varaktigt överlåtits, ansvarig för betalningen, om ägaren eller innehavaren icke gör sannolikt, att fordonet vid sagda tidpunkt olovligen nyttjades av föraren, eller påvisar, att han av annat skäl icke är skyldig att svara för boten.

9 §.

Fordons förare skall meddelas skriftlig anmaning att betala boten inom en vecka från det anmaningen gavs. Anträffas föraren icke, må betalningsanmaningen anbringas på synligt ställe på fordonet.

Har betalningsanmaning icke kunnat tillställas fordonets förare på i 1 mom. nämnt sätt, skall parkeringsövervakaren utan dröjsmål delgiva fordonets ägare eller innehavare, som är ansvarig för betalningen av boten, anmaning att erlägga boten inom en vecka från delfåendet.

10 §.

Har betalningsanmaning icke inom föreskriven tid efterkommits, skall parkeringsbotens belopp höjas med hälften. Parkeringsövervakaren skall därvid meddela ägaren eller innehavaren av fordonet eller, om dessa icke är ansvariga för boten, föraren skriftligt föreläggande att betala förhöjd bot inom en vecka från delfåendet av betalningsföreläggandet, vid äventyr att boten eljest indrives i utsökningsväg.

11 §.

Rätten att uppbära parkeringsbot har förfallit, om icke betalningsföreläggande delgivits inom tre månader från den dag parkeringsfelet begicks.

12 §.

Parkeringsövervakare må förlänga betalningstid, om tvingande skäl därtill föreligger.

13 §.

Fordons förare, ägare eller innehavare, som anser anmaning eller föreläggande att betala parkeringsbot eller förhöjning av parkeringsbot obefogad, har rätt att inom stadgad betalningstid inlägga protest hos parkeringsövervakaren. Denne skall avgöra ärendet utan dröjsmål och delgiva vederbörande sitt beslut.

Godkänner parkeringsövervakaren protesten, skall han återkalla betalningsanmaningen eller betalningsföreläggandet eller förhöjningen av boten och, om betalning redan skett, förordna om omedelbar återbetalning till vederbörande av vad som erlagts för mycket.

14 §.

Den som är missnöjd med parkeringsövervakarens beslut på protest må inom 30 dagar från delfåendet anföra besvär däröver hos länsstyrelsen. Till besvärsskriften skall utöver vad därom är särskilt stadgat fogas bevis över att boten betalts inom föreskriven tid, vid äventyr att besvären eljest icke upptages till prövning. Innan ärendet avgöres, skall länsstyrelsen inhämta parkeringsövervakarens yttrande i saken. Besvärsskriften må även tillställas parkeringsövervakaren, som då skall vidarebefordra den jämte sitt eget yttrande till länsstyrelsen. I länsstyrelsens beslut må ändring icke sökas.

Betalningsföreläggande verkställes utan dom eller utslag med iakttagande av stadgandena om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

På parkeringsbot, som tillfaller kommun, tillämpas icke vad särskilt är stadgat om befrielse från erläggande av kommunal avgift.

15 §.

Har protest inlagts eller besvär inkommit efter den stadgade tidens utgång, må ärendet likväl upptagas till prövning, om särskilt skäl till förseningen förelegat och protesten inlagts eller besvären inlämnats så snart detta varit möjligt. Protest mot betalningsanmaning som inlagts först efter det betalningsföreläggande utfärdats upptages likväl icke till prövning.

16 §.

Har på grund av parkeringsfel väckts åtal eller delgivits straffanspråk, skall parkeringsövervakaren på ansökan förordna om återbäring till vederbörande av betald parkeringsbot. Ansökan skall göras inom ett år från det åtal väcktes eller straffanspråk delgavs.

17 §.

Har parkeringsbot erlagts två gånger för ett och samma fel, skall parkeringsövervakaren förordna om återbäring: till vederbörande av det som erlagts för mycket. Har såväl förare som ägare eller innehavare erlagt betalning, skall vad som erlagts för mycket återbäras till ägaren eller innehavaren.

Fordons ägare eller innehavare som erlagt parkeringsbot har rätt att till den del betalningen icke i enlighet med 1 mom. återburits få ersättning därför av föraren, dock ej för förhöjning av bot, om förhöjningen berott på den ersättningsberättigades egen försummelse. Yrkande på sådan ersättning må framställas även i den ordning som är stadgad för betalningsorderförfarande.

18 §.

Felparkerat fordon må genom försorg av chefen för polisdistriktet eller den i hans ställe till parkeringsövervakare förordnade eller kommunal parkeringsövervakare eller i enlighet med deras anvisningar av polisman eller övervakningsbiträde flyttas till annat ställe. Flyttat fordon skall, om det lämpligen kan ske, placeras så nära det ursprungliga parkeringsstället, att det är lätt att finna (närflyttning) eller i annat fall på annat lämpligt ställe inom kommunen (fjärrf lyttning) .

Fordon får ej flyttas så, att det tillskyndas onödig skada. Fordon får icke flyttas till ställe, där det löper uppenbar risk att skadas eller tagas i olovligt bruk.

19 §.

Flyttning av fordon skall såvitt möjligt utan dröjsmål anmälas till fordonets ägare eller innehavare. Närflyttning anmäles dock endast om fordonet flyttats utom synhåll från det ursprungliga parkeringsstället.

20 §.

Fordons ägare eller innehavare är skyldig att ersätta kostnaderna för flyttning och förvaring av fordonet. Länsstyrelsen må för kommun eller viss del därav fastställa taxa att lända till efterrättelse vid indrivningen av kostnaderna. Ägaren eller innehavaren är likväl berättigad att av fordonets förare återfå vad han betalt. Gör ägaren eller innehavaren sannolikt, att fordonet olovligen nyttjats av föraren, eller påvisar, att han av annat skäl icke är skyldig att ansvara för kostnaderna, indrives ersättningen direkt hos föraren.

Har fordon, som varit parkerat på område under kommunal övervakning, flyttats av polisen, är kommunen skyldig att ersätta staten kostnaderna för fordonets flyttning och förvaring. Kommunen har rätt att hos den betalningsskyldige indriva ersättning för kostnaderna. Upphäves eller nedsättes betalningsskyldigheten med anledning av protest eller besvär, äger kommunen rätt att av staten återfå, vad som erlagts för mycket i ersättning.

Parkeringsövervakaren skall delgiva den ersättningsskyldige ägaren eller innehavaren eller ock föraren skriftligt föreläggande att betala ersättningen inom två veckor från delfåendet, vid äventyr att ersättningen eljest indrives i utsökningsväg. Angående protest, förlängning av betalningstid, ändringssökande och verkställande av betalningsföreläggande samt anlitande av betalningsorderförfarande vid genomförande av ägarens eller innehavarens ersättningsanspråk gäller på motsvarande sätt vad därom är stadgat i fråga om parkeringsbot, likväl så, att den tid av tre månader, efter vars förlopp rätten att uppbära ersättning för kostnaderna för förvaring förfallit, räknas från den dag förvaringen upphörde, och att bevis över betalning av ersättning icke behöver fogas till besvärsskriften.

21 §.

Lös egendom som påträffats i flyttat fordon må på ägarens ansvar lämnas i fordonet.

Chefen för polisdistriktet eller den i hans ställe till parkeringsövervakare förordnade eller kommunal parkeringsövervakare må likväl omhändertaga sådan egendom, om han med beaktande av omständigheterna anser att egendomens värde eller beskaffenhet det kräver. Angående omhändertagen egendom gäller vad om hittegods är stadgat.

22 §.

Beträffande delgivning skall vid tillämpningen av denna lag, med undantag för i 9 § 1 mom. avsedda fall, iakttagas, vad i lagen den 15 april 1966 om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) är stadgat om enskild delgivning.

23 §.

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

24 §.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1970. Åtgärder för lagens verkställigheit må likväl vidtagas redan före lagens ikraftträdande.

Helsingfors den 3 april 1970.

Republikens President Urho KekkonenTf. justitieminister Grels Teir

Till början av sidan