239/1970

Havandeskap må med iakttagande av stadgandena i denna lag på begäran av kvinnan avbrytas:

Är kvinna på grund av sinnessjukdom, psykisk efterblivenhet eller rubbad själsverksamhet oförmögen att framställa giltig anhållan om avbrytande av havandeskap, må åtgärden, om vägande skäl talar härför, utföras med samtycke av förmyndare eller särskilt tillförordnad god man.

Då kvinna gjorts havande under förhållanden som åsyftas i 25 kap. 4 och 5 §§ samt 20 kap. 6 och 9 §§ strafflagen, må avbrytande av havandeskap ej äga rum, såframt icke åtal väckts för brottet eller detta anmälts till åtal eller brottet på grund av i saken förrättad polisundersökning bör anses uppenbart.

Då havandeskap avbrytes på den i 1 § 5 punkten nämnda grunden att det är skäl att antaga, att barnet till följd av kvinnans psykiska efterblivenhet skulle vara psykiskt efterblivet, skall jämväl sterilisering företagas i samband med avbrytandet, såframt ej vägande skäl talar däremot.

Innan havandeskap avbrytes i enlighet med denna lag, bör den som begär abort, underrättas om abortens betydelse och verkningar.

Havandeskap skall avbrytas i ett så tidigt skede som möjligt.

Avbrytande av havandeskap på annan grund an kvinnans sjukdom eller kroppslyte må ej företagas efter havandeskapets sextonde vecka.

Medicinalstyrelsen må dock, om kvinnan vid den tidpunkt då hon gjorts havande ej fyllt sjutton år eller om synnerliga skäl därtill eljest förefinnes, giva tillstånd till havandeskapets avbrytande även senare, dock icke efter havandeskapets tjugonde vecka.

Havandeskap må avbrytas:

Tillståndsbeslut av två läkare innehåller båda läkarnas särskilt för sig avgivna och i detalj motiverade skriftliga utlåtanden. Av läkarna skall den ena vara läkare, som avger utlåtande om avbrytande av havandeskap (läkare med behörighet att avgiva utlåtande) och den andra den läkare som utför ingreppet (ingreppsläkare) . Läkare med behörighet att avgiva utlåtande och ingreppsläkare har icke rätt utan skäl vägra att till prövning upptaga anhållan om avbrytande av havandeskap.

Är beslut av två läkare eller, i det fall som avses i 1 § 4 punkten, beslut av en läkare negativt, må tillstånd till avbrytande av havandeskap sökas hos medicinalstyrelsen.

Innan beslut om avbrytande av havandeskap fattas skall, då skäl därtill anses föreligga, det väntade barnets fader, kvinnans förmyndare och, om kvinnan är intagen på allmän anstalt, anstaltens läkare eller föreståndare beredas tillfälle att framföra sin uppfattning i saken.

Innan beslut som grundar sig på 1 § 2 punkten fattas, skall när skäl därtill anses föreligga utredning beträffande kvinnans och hennes familjs levnads- och övriga förhållanden begäras hos social myndighet, eller hos barnmorska, hälsosyster eller motsvarande person.

Har kvinnan till följd av svår sjukdom erhållit specialvård, skall läkaren med behörighet att avgiva utlåtande, innan beslutet fattas, såvitt möjligt inhämta uppgifter om kvinnans hälsotillstånd av den läkare som vårdat henne på grund av sjukdomen.

Såsom läkare med behörighet att avgiva utlåtande kan envar sådan legitimerad läkare i statens, kommuns eller kommunalförbunds tjänst fungera, som medicinalstyrelsen icke av särskild orsak förvägrat rätten att avgiva utlåtande, eller ock annan av medicinalstyrelsen förordnad legitimerad läkare.

Avbrytande av havandeskap utföres på sjukhus, som medicinalstyrelsen godkänt för detta ändamål (abortsjukhus) . Såsom ingreppsläkare må varje legitimerad läkare i sjukhusets tjänst fungera.

Skall havandeskap avbrytas på grund av 1 § 1 punkten och kan prövning av förutsättningarna för ingreppet i den ordning 6 § stadgar eller utförande av ingreppet på sjukhus som avses i 8 § 2 mom. icke äga rum utan att kvinnans liv eller hälsa, på grund av det uppkomna dröjsmålet eller av annan orsak, allvarligt skulle äventyras, må havandeskapet avbrytas av legitimerad läkare utan iakttagande av nämnda stadganden.

Ärenden, vilka enligt 1, 5 och 6 §§ i denna lag ankommer på medicinalstyrelsen, handlägges vid särskilt sammanträde i närvaro av extra medlemmar, vilka företräder rättsvetenskapen, psykiatrin, obstetriken, ärftlighetsforskningen och social sakkunskap, såsom därom genom förordning närmare stadgas.

Medicinalstyrelsen skall handlägga i 1 mom. nämnda ärenden i brådskande ordning. I medicinalstyrelsens beslut i sådant ärende må ändring icke sökas genom besvär.

Medicinalstyrelsen skall draga försorg om att läkare med behörighet att avgiva utlåtande och abortsjukhus i tillräckligt antal finnes i landets alla delar samt övervaka att läkarna med behörighet att avgiva utlåtande och ingreppsläkarna söker iakttaga opartisk och enhetlig praxis.

Ej må den som deltagit i behandling av i denna lag nämnt ärende eller som på tjänstens vägnar eller eljest vid fullgörandet av uppdrag fått vetskap därom, för utomstående yppa vad som sålunda kommit till hans kännedom.

Bryter någon mot i 1 mom. stadgad förtegenhetsplikt, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

Brott mot förtegenhetsplikt må ej av allmän åklagare åtalas, såframt det ej av målsäganden anmälts till åtal.

Den som utan att iakttaga stadgandena i denna lag utfört avbrytande av havandeskap, som konstateras vara lovligt, eller gjort försök därtill, straffes med böter eller fängelse i högst ett år.

Den som mot bättre vetande till myndighet eller läkare avgivit falskt utlåtande eller falsk utsaga i ärende angående avbrytande av havandeskap straffes, såframt ej strängare straff för brottet annars följer, med böter eller fängelse i högst ett år.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den, 1 juni 1970 och genom densamma upphäves lagen den 17 februari 1950 om avbrytande av havandeskap (82/50).