493/1968

Regionplan är en på nödiga undersökningar och utredningar baserad plan i allmänna drag angående nyttjande av områden för olika ändamål.

I regionplan må intagas närmare bestämmelser angående nyttjande av område (regionplansbestämmelser) .

Förordnande om uppgörande av regionplan gives för område (regionplaneområde) , bestående av kommuner, vilka bilda en ekonomiskgeografisk och i övrigt ändamålsenlig helhet i mån av möjlighet så, att regionplaneområdet omfattar ett län eller att ett län uppdelas i två eller flere regionplaneområden.

Ministeriet för inrikesärendena giver förordnande om uppgörande av regionplan. Härvid bestämmas även de särskilda syftemål, som regionplanen är avsedd att tjäna.

Då ministeriet för inrikesärendena givit i 18 § 4 mom. avsett förordnande, skola kommunerna inom regionplaneområdet bilda ett kommualförbund (regionplansförbund) att uppgöra regionplan och handhava andra till den regionala planläggningen hörande uppgifter.

Regionplansförbund må med ministeriets för inrikesärendena samtycke åtaga sig även andra än i 1 mom. avsedda eller regionplansförbundet annars ålagda uppgifter, om dessa kunna anses på lämpligt sätt ansluta sig till uppgörandet av regionplanen. Ministeriet må i sitt beslut utfärda närmare föreskrifter angående ordnande och utförande av här avsedd verksamhet.

Omfattar regionplaneområde kommuner i olika län, bestämmer ministeriet för inrikesärendena under vilken länsstyrelses tillsyn regionplansförbundet skall stå.

I län, som är uppdelat i två eller flere regionplaneområden finnes en länets regionplanskommission , som genom att taga initiativ, föra underhandlingar och avgiva utlåtanden skall sträva att åstadkomma samarbete regionplansförbunden emellan och enhetlighet i deras verksamhet samt att tillse att regionplanerna anpassas till varandra.

Regionplanskommission består av ordförande och viceordförande jämte andra ledamöter och personliga suppleanter för dem. Ordföranden och viceordföranden förordnas av länsstyrelsen. Av de övriga ledamöterna och deras suppleanter väljas två av förbundsfullmäktige för vart regionplansförbund. Kommissionen tillsattes för en tid, som motsvarar förbundsfullmäktiges mandattid,

Kommissionen antager reglemente, som skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. För kommissionens utgifter svara regionplansförbunden i förhållande till antalet i medlemskommunerna under föregående år mantalsskrivna invånare.

Vad i 1 mom. är stadgat om regionplaneområde skall tillämpas även på del av sådant område, såframt ministeriet för inrikesärendena icke annorledes bestämmer.

Av kommun, som efter det regionplansförbund bildats hänförts till regionplaneområdet och med anledning därav anslutit sig till regionplansförbundet, må i enlighet med vad i regionplansförbundets gnmdstadga föreskrives, uppbäras skälig ersättning för kommunen tilldelad andel i regionplansförbundets tillgångar. Minskas regionplaneområde, skall till kommun, som med anledning därav utträder ur regionplansförbundet, erläggas skälig ersättning för dess andel i regionplansförbundets tillgångar.

Regionplansförbund skall införskaffa de utredningar och verkställa de undersökningar, som erfordras vid regionplanens uppgörande, samt utan dröjsmål utarbeta regionplan, tillse att planen fortgående motsvarar dagsläget och efter behov utveckla den.

Regionsplan skall uppgöras så, att däri upptages tillräckligt stora, av den framtida utvecklingen förutsatta områden för olika ändamål. Vid uppgörandet av planen skola av förhållandena inom området betingade särskilda behov beaktas. Planen skall i mån av möjlighet anpassas till den regionala planläggningen av angränsande områden och till riksplaneringen. Vid utarbetandet av planen skall avseende fästas vid att marken nyttjas ekonomiskt och att planens genomförande icke medför oskälig olägenhet för jordägarna.

Ministeriet för inrikesärendena må även efter det i 18 § 4 mom. nämnt förordnande givits, efter att hava hört regionplansförbundet, meddela närmare föreskrifter om verkställandet av den regionala planläggningen inom regionplaneområdet.

De grunder, enligt vilka medlemskommunerna äro pliktiga att tillskjuta medel för regionplansförbundets verksamhet, skola i förbundets grundstadga bestämmas så, att kommunernas avgiftsandelar stå i skäligt förhållande till deras ekonomiska möjligheter och till den nytta planen medför för dem.

Regionplansförbund skall hava ett allmänt program rörande de uppgifter det har att utföra samt en kalkyl över de kostnader dessa uppgifter föranleda. Programmet och kalkylen ävensom ändringar i dem skola delgivas ministeriet för inrikesärendena.

Regionplansförbund skall för ett kalenderår i sänder uppgöra ett detaljerat verksamhetsprogram och ett kostnadsförslag. Dessa skola, då regionplansförbundet begynner sin verksamhet, tillställas länsstyrelsen inom tre månader från det länsstyrelsens beslut om fastställelse av regionplansförbundets grundstadga givits, och därefter för värt år före utgången av november månad föregående år. Länsstyrelsen skall befordra verksamhetsplanen och kostnadsförslaget jämte eget utlåtande över dem till ministeriet för inrikesärendena. Ministeriet för inrikesärendena beslutar om godkännande av kostnadsförslaget till grund för fastställandet av den i 24 § stadgade statsandelen, med beaktande av de kostnader, som böra anses nödiga för utförandet av ovan i 20 § 1 och 2 mom. samt 22 § 1 mom. nämnda uppgifter. De kostnader, vilka hänföra sig till tiden före länsstyrelsens ovan nämnda beslut, må härvid icke godkännas, såframt icke särskilt skäl därtill föreligger.

På synnerliga skäl må ministeriet för inrikesärendena även godkänna kostnadsförslag, som tillställts länsstyrelsen efter utgången av den i 2 mom. stadgade tiden.

I det verksamhetsprogram och kostnadsförslag, som nämnes i 2 mom., må under kalenderåret godkännas ändringar, då sådana visat sig påkallade.

Vid uppgörandet av ovan i denna paragraf avsedda program och kalkyler skall länets regionplanskomnussion höras.

Till regionplansförbund erlägges för varje kalenderår i efterskott såsom statens andel hälften av kostnaderna enligt det godkända kostnadsförslaget. På synnerliga skäl må statens andel erläggas även för nödiga kostnader, vilka avvika från kostnadsförslaget.

Inom ramen för statsförslaget må regionplansförbund tilldelas utökat statsbidrag, om uppgörandet av regionplan år särskilt påkallat ur allmän synpunkt eller om vissa medlemskommuners ekonomiska bärkraft är särskilt svag.

Utbetalning av statens andel skall sökas hos ministeriet för inrikesärendena för varje kalenderår före utgången av mars månad följande år vid äventyr att ansökan eljest kan förkastas, om icke giltigt skäl till förseningen påvisas.

På statens andel må erläggas förskott, dock icke mera än redan erlagda nödiga kostnader förutsätta.

Regionplan godkännes av regionplansförbunds förbundsfullmäktige sedan utlåtande över förslaget införskaffats av länets regionplanskoimmssion. Regionplan må även godkännas i etapper. Förbundsfullmäktiges beslut skall underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse.

Ministeriet för inrikesärendena skall över regionplanen införskaffa utlåtande av vederbörande ministerier. Har något ministerium motsatt sig fastställandet av regionplanen i dess helhet eller till en väsentlig del, skall ministeriet för inrikesärendena, om ministeriet anser att planen borde fastställas, hänskjuta ärendet till statsrådet för avgörande.

Regionplan skall tjäna till ledning vid uppgörande och ändring av generalplan, stadsplan och byggnadsplan samt då åtgärder eljest vidtagas för reglering av områdens nyttjande.

Myndigheterna skola, då åtgärder angående nyttjande av område planeras och då beslut fattas om genomförande av sådana åtgärder, tillse, att åtgärderna icke försvåra regionplanens genomförande.

Regionplan gäller icke på general-, stadsplane- eller byggnadsplaneområde.

Då tillstånd beviljas för uppförande av nybyggnad, skall det tillses, att områdets nyttjande för det i regionplanen avsedda ändamålet icke försvåras (byggnadsinskränkning). Tillstånd skall dock beviljas, såvida fråga icke är om bildande av tätbebyggelse, om förvägrande av tillstånd skulle åsamka sökanden betydande olägenhet och kommunen eller, då området måste anses vara avsatt för annat offentligträttsligt samfund, detta icke inlöser området eller erlägger skälig ersättning för olägenheten. Vid bedömningen av olägenheten må efter regionplanens fastställande inträffade förändringar i fastighetsindelningen icke beaktas, såframt de icke tillkommit för genomförandet av regionplanen.

Statsrådet må bevilja tillstånd till expropriation av område, som intagits i regionplan, eller till inskränkning av nyttjanderätten därtill, om detta är påkallat för regionplanens genomförande till den del det är av väsentlig betydelse för tillgodoseende av statens, kommuns eller ortsbefolkningens allmänna behov.

Ministeriet för inrikesärendena må, då tryggandet av markdispositionen det påkallar, förbjuda bebyggande av område inom regionplaneområde i strid med förslag till regionplan, vilket godkänts av förbundsstyrelsen för vederbörande regionplansförbund, eller, sedan regionplan godkänts av förbundsfullmäktige, i strid med denna plan (byggnadsinskränkning). Inskränkningen gäller dock icke uppförande av i 5 § 3 mom. avsedd ekonomibyggnad, ej heller: för bedrivande av länt- eller skogsbruk nödigt byggande. Inskränkningen är i kraft till dess regionplanen fastställts, dock högst två år, såframt icke ministeriet för inrikesärendena på synnerligt skäl förlänger denna tid med högst två år.

Till grund för en detaljerad planläggning samt för planeringen av byggandet och markdispositionen i övrigt skall i stad uppgöras en generalplan, som angiver huvuddragen av markens nyttjande för olika ändamål, såsom:

Ministeriet för inrikesärendena må befria stad från i 1 mom. stadgad skyldighet, om detta med beaktande av omständigheterna bör anses ändamålsenligt.

I generalplan må intagas närmare bestämmelser angående användningen av områden (generalplansbestämmelser) .

På uppgörande och utvecklande av generalplan skall vad i 22 § 2 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Generalplan antages av stadsfullmäktige. Planen må även godkännas i etapper.

Anses det nödigt, att generalplan skulle ha i 30 och 31 §§ samt eljest i lagen stadgade rättsverkningar, skall stadsfullmäktiges beslut underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse.

Vad i 53 § 1 mom. stadgas angående generalplan, gäller dock även generalplan, som icke fastställts.

Generalplan skall tjäna till ledning vid uppgörande och ändring av stadsplan och då åtgärder eljest vidtagas för reglering av användningen av områden i stad.

På generalplans rättsverkningar skall dessutom vad i 26 § 2 mom. och 27 § 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Generalplan gäller icke på stadsplaneområde.

Då det bör anses nödvändigt för en ändamålsenlig reglering av markdispositionen, må i generalplan genom särskild föreskrift meddelas förbud mot sådant byggande inom generalplaneområdet eller inom del därav, som är ägnat att försvåra områdets användning för det ändamål för vilket det avsatts i generalplanen (byggnadsinskränkning).

Likaså må i generalplan genom särskild föreskrift intagas förbud mot grävning, sprängning, utjämning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd utan magistratens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att ansenligt försvåra områdets användning för det ändamål, vartill det avsatts i generalplanen, eller förstöra landskapsbilden. Tillstånd erfordras icke, om åtgärden godkänts av staden, eller, då området i planen är avsatt för statens behov, av staten. I detta moment avsett förbud är icke i kraft på område, på vilket till följd av ändring av generalplanen med stöd av 32 § 1 mom. meddelat förbud mot samma åtgärd gäller.

I generalplan må genom särskild föreskrift meddelas förbud mot att. under en tid av högst fem år använda för bebyggande avsett område för annan glesbebyggelse än för lantbrukets och andra därmed jämförliga näringars behov (byggnadsinskränkning). Ministeriet för inrikesärendena må på synnerliga skäl förlänga inskränkningens giltighetstid med högst fem år åt gången.

Om inlösningsskyldighefc på grund av ovan i denna paragraf stadgade inskränkningar stadgas i 56 § och om ersättning i 70 §. Har i 56 § avsedd talan, innefattande inlösningsanspråk, anhängiggjorts innan med anledning av ändring av generalplanen meddelat förbud mot ovan i 32 § 1 mom. avsedd åtgärd trätt i kraft, må förbudets ikraftträdande icke inverka på avgörandet av inlösningsanspråket.

Har fråga angående uppgörande eller ändring av generalplan anhängiggjorts eller har ministeriet för inrikesärendena lämnat generalplan eller del därav utan fastställelse, må ministeriet för området ifråga utfärda byggnadsförbud och förbud mot i 31 § 2 mom. avsedd åtgärd för högst fem år åt gången.

Vad i 31 § 2 mom. är stadgat om behov av tillstånd och om den myndighet som utfärdar tillståndet skall på motsvarande sätt tillämpas även på förbud, som avses i 1 mom.

Av statens medel erlägges till stad enligt prövning bidrag till täckande av kostnaderna för uppgörandet av generalplan och inlösen av områden för allmänna ändamål, då detta på grund av kostnadernas storlek och stadens ekonomiska ställning anses nödigt.

På område, för vilket i 2 mom. 3, 4 eller 5 punkten avsett byggnadsförbud är gällande på grund av att stadsplan uppgöres eller stadsplanen ändras, må grävning, sprängning, utjämning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförbar åtgärd icke vidtagas utan magistratens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att avsevärt försvåra uppgörandet eller genomförandet av stadsplan eller att förstöra stadsbilden. Tillstånd erfordras icke, om åtgärden godkänts av staden.

I stadsplan må för högst tre år uppförande av nybyggnad förbjudas, innan nödvändiga gator och andra trafikleder samt avlopp anlagts och vattenförsörjningen tryggats (byggnadsförbud). Ministeriet för inrikesärendena må på synnerligt skäl förlänga förbudets giltighetstid med högst tre år åt gången.

Grävning, sprängning, utjämning, fyllning, trädfällning eller annan med dem jämförlig åtgärd må icke vidtagas på stadsplaneområde utan magistratens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att avsevärt försvåra områdets nyttjande för det i stadsplanen avsedda ändamålet eller att förstöra stadsbilden. Tillstånd erfordras icke, om åtgärden godkänts av staden, eller då området i planen är avsatt för statens behov, av staten. Vad i detta moment är stadgat äger icke tillämpning på område, på vilket i 42 § 2 mom. 3, 4 eller 5 punkten avsett förbud är gällande med anledning av ändring av stadsplanen.

Angående inlösningsskyldighet, som föranledes av ovan i denna paragraf stadgade inskränkningar, stadgas i 56 §.

Skall mark enligt stadsplan eller enligt ovan i 31 § 1 mom. avsedd generalplan nyttjas för annat ändamål än för enskild byggnadsverksamhet eller får på området icke vidtagas i 31 § 2 mom. eller 43 § 2 mom. avsedd åtgärd och kan markägaren på grund härav icke använda sin mark på sätt, som medför skälig nytta, är staden, eller, då området i planen är avsatt för statens behov, staten skyldig att inlösa marken. Vad här är stadgat, gäller icke i 46 eller 47 § avsedd mark.

Angående ersättning för sådan inskränkning i rättigheten att nyttja mark, som förorsakas av generalplan, stadgas i 70 §.

Stad eller staten enligt 56 eller 57 § åvilande inlösningsskyldighet inträder icke, innan markägarens ansökan om undantag från byggnadsinskränkning eller om tillstånd att vidtaga i 31 § 2 mom. eller 43 § 2 mom. avsedd åtgärd blivit förkastad och beslutet vunnit laga kraft.

Kan markägare med anledning av inskränkning, som avses i 31 § 3 mom., icke använda sin mark på sätt som medför skälig nytta, är han berättigad att av staden erhålla ersättning för den skada han sålunda får vidkännas. Likadan rätt tillkommer även den, som innan generalplan godkänts ägde nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt till området.

Vid prövning av ersättningsskyldigheten skola efter generalplanens fastställelse företagna ändringar i fastighetsindelningen icke beaktas, såvida de icke företagits för planens genomförande.

Stad enligt denna paragraf åvilande ersättningsskyldighet inträder icke, innan markägarens ansökan om undantag från byggnadsförbud blivit förkastad och beslutet vunnit laga kraft.

På område, för vilket i 2 mom. avsett byggnadsförbud är gällande, må grävning, sprängning, utjämning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas utan byggnadsnämndens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att medföra avsevärd olägenhet för uppgörandet eller genomförandet av byggnadplan eller att förstöra landskapsbilden. Tillstånd erfordras icke, om åtgärden godkänts av kommunen.

På byggnadsplaneområde må grävning, sprängning, utjämning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförbar åtgärd icke vidtagas utan byggnadsnämndens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att avsevärt försvåra områdets användning för det i byggnadsplanen avsedda ändamålet eller att förstöra landskapsbilden. Tillstånd erfordras icke om åtgärden godkänts av kommunen. Vad i detta moment är stadgat, äger icke tillämpning på område, på vilket i 100 § 2 mom. avsett förbud är gällande med anledning av ändring av byggnadsplanen.

Angående inlösningsskyldighet, som föranledes av ovan i 2 mom. stadgad inskränkning, stadgas i 110 §.

Har icke område, som i byggnadsplan anvisats till byggnadsmark för allmän byggnad eller till annat allmänt område än trafikled, med markägarens samtycke tagits i bruk för sitt ändamål eller expropriation därav anhängiggjorts och kan markägaren på grund av byggnadsinskränkning, föranledd av byggnadsplanen, icke använda området på sätt, som medför skälig nytta, är kommunen eller, såframt området i planen bör anses hava blivit avsatt för statens behov, staten skyldig att inlösa området. Fullgör kommunen eller staten icke sin inlösningsskyldighet, må ägaren väcka talan om dess fullgörande. Godkännes talan av domstol, må ägaren söka verkställighet av inlösningen. Vad i 58 § 2 och 3 mom. är stadgat, äger motsvarande tillämpning på ovan i detta moment avsedd inlösningsskyldighet.

Kan markägaren på grund av ovan i 101 § 2 mom. avsedd inskränkning icke använda området på sätt som medför skälig nytta, skall vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning.

I denna paragraf stadgad ersättningsskyldighet inträder icke, innan markägarens ansökan om undantag från byggnadsinskränkning eller ansökan om tillstånd till i 101 § 2 mom, avsedd åtgärd blivit förkastad och beslutet vunnit laga kraft.

Kan ändring av byggnadsplan, som godkänts av kommunalfullmäktige innan saken anhängiggjorts, eller anhängig lantmäteriförrättning inverka på inlösningsskyldigheten, må i 1 mom. avsedd talan icke avgöras, innan ändringen blivit slutbehandlad eller förrättningen avslutad.

Vad i 50 § samt i 52 § 2―4 punkterna och i 53 § 1 mom. är stadgat om expropriation på stadsplaneområde samt på område, som enligt stadsfullmäktiges beslut skall planläggas, skall äga motsvarande tillämpning på byggnadsplaneområde samt på område, som enligt kommunalfullmäktiges beslut skall planläggas. Vad i 52 § 1 punkten är stadgat äger likaså motsvarande tillämpning på byggnadsplaneområde, då i byggnadsplan för byggande avsedd plats eller annat område, som får användas för byggande, icke bör anses hava blivit bebyggt huvudsakligen enligt byggnadsplanen. Likaså gäller i fråga om landskommun vad i 53 § 2 mom. och 59 §1 mom. är stadgat om stad.

Vid expropriation av egendom med stöd av stadgandena i detta kapitel skola stadgandena i expropriationslagen lända till efterrättelse, dock sålunda, att ersättningen bestämmes enligt ovan i 60 § stadgade grunder samt med tillämpning av stadgandena i 68 § 2 och 3 mom.

För landskommun skall generalplan uppgöras då detta bör anses nödigt. Härvid gäller i tillämpliga delar vad i 4 kap. är stadgat. Vad i sagda kapitel stadgats angående stadsplan, äger även tillämpning på byggnadsplan.

Angående för landskommun uppgjord generalplans rättsverkningar gäller i tillämpliga delar vad om generalplans rättsverkningar i stad är stadgat. På område, för vilket enligt kommunalfullmäktiges beslut skall uppgöras generalplan, skola även stadgandena i 53 § 1 mom. äga motsvarande tillämpning.

Magistrats, ordningsrätts och byggnadsnämnds beslut i ärende som rör byggnadstillstånd, samt länsstyrelaes beslut som gäller byggnadsförbud, byggnadstillstånd, fastställande av byggnadsordning eller plan eller ovan i 5 eller 132 § avsett tillstånd, ävensom ministeriets för inrikesärendena beslut, som grundar sig på denna lag eller med stöd därav utfärdad förordning, skola meddelas efter anslag. Beslutet anses hava kommit till vederbörandes kännedom, då det meddelades.

Stadsstyrelses beslut i ärende angående godkännande av tomtindelning anses ha kommit sakägare till kännedom då beslutet hållits tillgängligt för allmänheten såsom i 30 § 1 mom. kommunallagen (642/48) är stadgat.

I beslut angående fastställande av byggnadsordning och -plan, godkännande av tomtindelning samt byggnadsförbud och byggnadslov ävensom beslut i ärende, som avses i 133 §, må bestämmas, att beslutet skall lända till efterrättelse redan innan det vunnit laga kraft. Besvärsmyndigheten må likväl förbjuda verkställighet av beslutet.

Befinnes godkännande av byggnadsordning, stads- eller byggnadsplan eller tomtindelning eller ändring av dem eller av generalplan påkallad, må ministeriet för inrikesärendena förelägga viss tid, inom vilken beslut därom skall fattas och, med undantag för tomtindelning, underställas för fastställelse. Iakttager föreläggandet icke, må ministeriet vidtaga åtgärder för kommunens förpliktande därtill genom föreläggande av vite.

Uppfyller kommun icke sin i 28 eller 119 § stadgade skyldighet att uppgöra och godkänna generalplan, må ministeriet för inrikesärendena förelägga kommunen viss tid, inom vilken beslut därom skall fattas. Iakttages föreläggandet icke, tillämpas vad i1 mom. är stadgat.

I den ordning i 1 mom. är stadgat må kommun även åläggas att underställa generalplanen för fastställelse, om avsaknaden av rättsverkningar av generalplanen kan anses föranleda ansenlig olägenhet för genomförandet av planläggningen eller för annan reglering av användningen av områdena i kommunen, såsom för avsättandet av områden för boende, industri eller rekreationsändamål eller för ordnandet av trafiken eller vattenförsörjningen.

Påbörjas byggnadsarbete eller vidtages annan åtgärd i strid med stadgandena i denna lag eller med stöd av den utfärdade förbud eller föreskrifter, äga magistrat, ordningsrätt, byggnadsnämnd och av dem förordnad övervakare samt byggnadsinspektör befogenhet att genom att stänga eller försegla arbetsplatsen, utlägga hinder, anordna vakthållning, avskära ledningar- eller genom annan lämplig åtgärd avbryta arbetet Om åtgärden bör i landskommun byggnadsnämnden, byggnadsinspektören eller övervakare ofördröjligen underrätta länsstyrelsen samt i stad eller köping byggnadsinspektören eller övervakaren magistraten eller ordningsrätten. Åtgärden skall ofördröjligen återkallas, såframt länsstyrelsen, magistraten eller ordningsrätten så förordnar.

Begås förseelse, som avses i 144 eller 145 §, skall magistraten, ordningsrätten eller byggnadsnämnden för väckande av åtal anmäla saken till åklagarmyndighet. Anmälan behöver dock icke göras, om förseelsen med beaktande av omständigheterna bör anses vara ringa, och allmän fördel icke kräver att åtal väckes.