648/1967

Allmän väg må byggas till motorväg om trafiken det kräver. Motorväg bör hava särskilda körbanor, vilka åtskiljas av en mittremsa och på vilka icke finnas rörliga broar, och korsande trafik bör löpa i annat plan. Trafik som anslutes till motorväg bör ledas genom i vägplanen särskilt anordnade anslutningspunkter, och mellan motorväg och därtill angränsande fastighet må icke finnas annan vägförbindelse. Angående trafiken på motorväg är stadgat särskilt.

Är det av behovet påkallat att väg eller del därav, när det icke sker i samband med byggande av vägen, förklaras för motorväg, för annan för samfärdsel av endast visst slag avsedd körväg, för gångstig eller särskild vinterväg eller ock någon här nämnd väg för väg av annat slag, besluter ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena därom på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Innan framställning göres skall tillfälle beredas dem vilkas rätt eller fördel saken berör att bliva i saken hörda i den ordning om vägplan är stadgat, samt införskaffas utlåtande av länsstyrelsen och kommunen. Beslutet i ärendet skall bringas till allmän kännedom.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall föra förteckning över de allmänna vägarna. I förteckningen antecknas landsvägarna och bygdevägarna särskilt för sig och, beträffande varje väg, när den upplåtits för allmän samfärdsel. Av förteckningen skall även framgå huruvida vägen är huvudväg, stamväg, motorväg, annan endast för trafik av visst slag avsedd körväg, gångstig eller särskild vinterväg. I förteckningen skola under särskilda vintervägar upptagas de vägar, vilka jämlikt 13 § 1 mom. lagen om allmänna vägar bliva obehövliga för allmän samfärdsel genom att särskild vinterväg anordnas. I förteckningen, som även må uppgöras vägavsnittsvis, böra därutöver angivas väghållaren, vägens eller vägsträckans längd och, försåvitt vägen löper genom flera än en kommuns område, dess längd inom de skilda kommunerna.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall jämväl föras förteckning över vägs biområden samt över sådana rättigheter att taga väghållningsämnen och att använda enskild väg, vilka grundats för väghållningen.

Beslut om byggande av väg fattas, såvida ej av 25―32 §§ annat följer, av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. Hava medel för ändamålet i statsförslaget ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, fattas beslut om byggande av väg av denna myndighet. Har ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena ställt i statsförslaget för byggande av allmänna vägar anvisade medel till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, fattar likaså väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beslut om vägens byggande till denna del, såframt icke synnerliga skäl föreligga att bringa saken till ministeriets för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena avgörande.

Ovan i 1 mom. avsett vägbeslut må ej, i de fall då upprättande av vägplan är av nöden, fattas innan det beslut, varigenom vägplanen fastställts, vunnit laga kraft, utom då vägarbetet bör inledas i brådskande ordning och, försåvitt planen fastställes av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, nämnda ministerium jämlikt 107 § 3 mom. lagen om allmänna vägar förordnat, att den av ministeriet fastställda planen skall verkställas.

Markägares eller kommuns till vägmyndighet avgivna förbindelse att deltaga i väghållningskostnaderna skall fogas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning om meddelande av vägbeslut. Angående utredning av ersättningsgrunderna för vägbyggnadskostnaderna i vissa fall, innan vägbeslut fattas, stadgas i 49 §.

Kommun må, efter att hava överenskommit om saken med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på egen bekostnad låta upprätta förslag till vägplan angående byggande av väg som helt eller delvis är inom kommunens område, vilket förslag jämte kostnadsförslag och andra nödiga handlingar tillställes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskat förslaget samt företagit möjligen nödigbefunna ändringar däri, skall planen behandlas vidare i enlighet med vad i detta kapitel är stadgat om vägplan.

Innan ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena utfärdar i 50 § 1 mom. eller 52 § 2 mom. lagen om allmänna vägar avsett beslut, skola länsstyrelsen och kommunen höras i ärendet.

42 §.

Angående i 50 § lagen om allmänna vägar avsedd regleringsplan gäller i tillämpliga delar vad i 11―13 §§ om vägplan är stadgat.

Länsstyrelsen skall vid avgivande av utlåtande om vägplan särskilt fästa uppmärksamhet vid vilken inverkan vägplanen har på den plan för reglering av enskilda vägar, som möjligen godkännes senare.

Skall i 50 § lagen om allmänna vägar nämnt förbud eller förordnande utfärdas eller regleringsplan godkännas i samband med byggande av allmän väg, bör i sagda lagrum förutsatt behandling såvitt möjligt ske samtidigt med handläggningen av vägplanen. Följas vid behandlingen av vägplanen stadgandena i 14 § 2 mom., skola handlingarna hållas till allmänt påseende på samma plats som vägplanen. I annat fall skola handlingarna angående utfärdande av förbud eller förordnande samt regleringsplanen delgivas vederbörande personligen eller hållas till allmänt påseende samtidigt och på samma plats. Efter fastställande av motorvägsplan eller sedan förbud rörande användning av anslutning utfärdats, skall regleringsplanen jämte handlingar tillställas länsstyrelsen, som ofördröjligen skall besluta om godkännande av regleringsplanen.

Utfärdar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medelst beslut förbud mot anslutning av enskilda vägar till allmän väg eller del därav, skall av beslutet framgå vilka anslutningar som äro tillåtna. Likaså skall i beslut, varigenom användning av anslutning förbjudes, såvitt möjligt anvisas den anslutning som ersätter den förbud underkastade anslutningen.

Av regleringsplan skall framgå reglering underkastad enskild vägs läge, bredd och vid behov byggnadssättet, tiden inom vilken den skall byggas samt dess anslutning till allmän väg. Till regleringsplanen skall vid behov fogas beräkning över kostnaderna för planens förverkligande.

Väghållningsmyndighet må uppdraga i 66 § lagen om allmänna vägar avsett vägarbete åt fastighetsägare eller annan sakägare, om detta prövas mera ändamålsenligt än att arbetet utföres på åtgärd av väghållaren.

Sedan regleringsplanen godkänts skall länsstyrelsen på framställning av väghållningsmyndigheten eller annan sakägare skrida till åtgärder för företagande av vägförrättning enligt 51 § 2 mom. lagen om allmänna vägar.

Väghållningsmyndighets i 52 § lagen om allmänna vägar avsedda beslut fattas och anvisningar utfärdas av väg- och vattenbyggnadsdistriktets distriktskontor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må dock förordna, att till viss grupp hörande ärenden skola bringas till dess avgörande.

Underhållet av plankorsning mellan allmän väg och statens järnväg till grusbäddens bredd samt av gemensam bro ombesörjes av statsjärnvägarna med medel, som stå till dessas förfogande. Löpa järnväg och allmän vägs körbana på gemensam bro i olika plan, må järnvägsstyrelsen och väghållaren dock överenskomma, att renhållningen av brodelarna inom brodäckets område ävensom brodäckets underhåll och förnyande ombesörjas av väghållaren på dennas bekostnad.

För bevakning och underhåll av gemensam bro, när detta sker med statsjärnvägarnas medel, erlägges till den del de föranledas av vägtrafiken ersättning åt statsjärnvägarna av väghållningsmedel enligt de faktiska kostnaderna, såvida icke annorlunda överenskommits eller förordnats.

Skall, innan vägförrättning företages, från område, som tages i besittning med stöd av 29 § 3 mom. eller 51 § 1 mom. lagen om allmänna vägar, avlägsnas byggnad, upplag, anordningar, växande gröda eller annan växlighet och har överenskommelse ej träffats om ersättning för skada och men, som föranledes av områdets överlåtelse och vägens byggande, skall för senare uppskattning av ersättningen hållas syn på platsen för tillräckligt utrönande av mängden och beskaffenheten av den mark, över vilken vägen kommer att löpa, och den egendom, som för vägarbetets skull skall avlägsnas, samt deras skick.