722/1966

För begagnande av motorfordon med annan kraft eller annat bränsle än oblandad bensin eller bensinalkohol skall till staten erläggas motorfordonsskatt i enlighet med vad i denna lag stadgas.

Med motorfordon avses i denna lag motorfordon och motordrivna anordningar i enlighet med de stadganden, som givits med stöd av lagen om vägtrafik (143/57).

I denna lag avsedda skatter äro egentlig fordonsskatt samt tilläggsskatt, som skall erläggas i vissa fall.

Egentlig fordonsskatt och tilläggsskatt skola erläggas för varje skatteår, varmed avses kalenderår.

Den egentliga motorfordonsskatten bör erläggas för motorfordon, som bör antecknas i motorfordonsregister, och den fastställes på basen av de uppgifter, vilka meddelats eller bort meddelas den myndighet, som för mo- torfordonsregister. Om anmälningsskyldigheten är särskilt stadgat.

Den egentliga fordonsskatten är för motorfordon, som är avsett att drivas med dieselolja, motorpetroleum eller elektricitet, eller som drives med gengas eller flytgas:

Antecknas motorfordon i motorfordonsregistret först under skatteårets lopp, skola för sagda skatteår erläggas lika många tolftedelar av fordonsskatten för hela skatteåret som av skatteåret återstå månader, även den månad medräknad, under vilken registreringen ägde rum.

Befriade från egentlig fordonsskatt äro:

I oklara fall eller då fråga är om beskattning av annorlunda beskaffat motorfordon än i 5 eller 6 § sägs, förordnar finansministeriet, till vilken grupp fordonet skall hänföras, eller meddelar anvisningar beträffande dess beskattning.

Har motorfordons beskaffenhet under skatteåret ändrats, utgår fordonsskatten för detsamma räknat från och med den besiktning, som verkställes efter omändringen, eller, om besiktningen försummats, från och med den tidpunkt, då ändringen verkställdes, enligt dess nya beskaffenhet, varvid den tidigare erlagda skatten skall tagas i beaktande.

Finansministeriet må på ansökan, för viss tid eller för den tid fordonet brakas av en och samma innehavare, från egentlig fordonsskatt eller del därav befria motorfordon av typ, som med hänsyn till landets försvar eller av annan orsak är för landet fördelaktig, så och motorfordon, som utan att konkurrera med järnvägstrafiken förmedlar regelbunden trafik i glest befolkade trakter eller mellan järnväg och från denna avlägset belägen ort, ävensom motorfordon, som begagnas uteslutande i allmännyttigt syfte eller huvudsakligen utomlands eller på enskilt område.

Registermyndighet må på ansökan från fordonsskatt eller del därav befria av polismyndighet disponerat motorfordon, som begagnas huvudsakligen vid tjänsteutövning, samt från halva skattebeloppet buss, som förmedlar trafik endast inom stads- eller köpingsområde.

Egentlig fordonsskatt skall erläggas vid skatteuppbörd. Uppgår den fordonsskatt, som skall erläggas, till minst 500 mark, verkställes uppbörden i två rater, och då skattebeloppet är minst 1000 mark, i fyra rater. Fordonsskatt eller rat, som förfallit till betalning, skall erläggas innan motorfordonet under vederbörande år tages i bruk, såvida registermyndigheten icke i enskilt fall annorlunda förordnar.

Motorfordon, vars registreringsanmälan inlämnats till polismyndighet, så ock registrerat motorfordon, vars registerutdrag i och för fastställande av skatten inlämnats till nämnda myndighet, må likväl begagnas i trafik, även om för fordonet ännu icke erlagts skatt, till dess registerutdraget står till vederbörandes förfogande.

Egentlig fordonsskatt skall erläggas av den, som vid ingången av den tid, för vilken skatten uträknas, är eller borde ha varit antecknad i motorfordonsregistret såsom fordonets ägare eller innehavare.

Avföres motorfordon under skatteåret från motorfordonsregistret, skall av den erlagda fordonsskatten återbetalas det belopp, som överstiger den uträknade skatten intill utgången av den månad, under vilken fordonets registermärken återlämnats till myndigheten. Understiger det skattebelopp, som skall återbetalas för skatteåret, 50 mark, må skatten icke återbetalas.

För motorfordon, som från utlandet införts till Finland för tillfälligt bruk, erlägges fordonsskatt eller beviljas befrielse från erläggande av denna skatt i enlighet med vad genom förordning stadgas.

För registrerat motorfordon, som är avsett att drivas med bensin, dieselolja eller motorpetroleum och som delvis eller helt drives, bensinfordon med petroleum eller flygmaskinsbensin eller med annat lindrigare beskattat eller skattefritt bränsle, samt för dieselolja eller motorpetroleum avsett fordon, med lindrigare än dess nämnda drivmedel beskattat eller från tilläggsaccis befriat bränsle, skall förutom eventuell egentlig fordonsskatt erläggas tilläggsskatt.

Tilläggsskatt skall även erläggas för oregistrerat motorfordon, som är avsett att drivas med bensin, dieselolja eller motorpetroleum och som delvis eller helt drives med i 1 mom. nämnda bränslen, vilka medföra skyldighet att erlägga tilläggsskatt.

Tilläggsskattebelagt bränsle anses ha tagits i bruk, då till fordonets bränslesystem ansluten tank innehåller sådant bränsle.

Tilläggsskatt skall erläggas eberocnde av, huru och var motorfordon användes.

Tilläggsskatten utgör för de motorfordon, för vilka egentlig fordonsskatt skall erläggas eller för vilka nämnd skatt på grund av fordonets art kan uträknas, varvid skatten för fordon, som är avsett att drivas med bensin, skall beräknas enligt i 5 § stadgade grunder, det tiofaldiga beloppet av sagda skatt, likväl minst, 3 000 mark. För övriga motorfordon utgör tilläggsskatten 3 000 mark.

Befriade från tilläggsskatt äro:

I oklara fall förordnar finansministeriet, huruvida fordon eller anordning är sådan, som i 17 § 1 punkten avses.

Tilläggsskatt skall erläggas för hela skatteåret och i en rat innan motorfordonet under vederbörande år drives med i 14 § avsett bränsle, som utgör grund för tilläggsskatt.

Den som själv eller med anlitande av annan börjar driva motorfordon med sådant i 14 § avsett bränsle, för vars användning tilläggsskatt skall erläggas, är skyldig att på förhand anmäla därom till den myndighet, som för motor fordonsregister.

Tilläggsskatt för motorfordon skall erläggas av ovan i 20 § nämnd anmälningsskyldig.

För den tilläggsskatt, som icke kan indrivas av den skattskyldiga, ansvarar fordonets ägare, om fordonet befinner sig i hans besittning eller, om fordonet icke är i ägarens besittning, den, till vilken besittningen övergått.

Har motorfordon förstörts, skola av den erlagda tilläggsskatten återbetalas lika många tolftedelar av hela skatten, som av skatteåret återstå hela kalendermånader den dag motorfordonet förstördes.

Debitering och uppbörd av skatten verkställas av den myndighet, som för motorfordonsregister.

Då fordonsskatt skall erläggas i ovan i 13 § avsedda fall, verkställas debiteringen och uppbörden av skatten av vederbörande tullmyndighet.

Skatten uppbäres i penningar på sätt, som närmare stadgas i förordning.

Tillsynen över i denna lag förutsatt beskattning ankommer på polismyndigheterna.

Då motorfordon begagnas, skall intyg över den senast erlagda skatten för fordonet liksom även i 6 § 7 punkten förutsatt tillstånd att använda detsamma medföras och på anfordran företes polisen.

1 mom. stadgad tid söka rättelse av skattedebiteringen hos den myndighet, som verkställer densamma.

Har skatt eller till betalning förfallen del av egentlig fordonsskatt icke erlagts, skall motorfordonets begagnande förhindras.

Utan hinder av, vad annorstädes i lag är stadgat, äger polismyndighet rätt att verkställa sådana inspektioner av upplagringsställen för flytande bränsle och av motorfordon, som erfordras för utredning av det i fordonet använda flytande bränslets art.

Har skattskyldig utan egen förskyllan på grund av räknefel eller därmed jämförligt misstag, eller emedan den myndighet, som verkställer debiteringen, till någon del underlåtit att pröva ärendet, icke påförts skatt, eller del därav, eller har skattskyldig av likadan orsak i skatt återfått ett alltför stort belopp, skall rättelse verkställas inom två år, räknat från början av det kalenderår, som följer efter utgången av det skatteår, för vilket skatten bort fastställas eller den alltför stora återbäringen ägt rum.

Vederbörande äger rätt att inom ovan i 1 mom. stadgad tid söka rättelse av skattedebiteringen hos den myndighet, som verkställer densamma.

Befinnes det, att skattskyldig på grund av att anmälan icke gjorts, eller till följd av bristfällig eller falsk anmälan eller annan uppgift eller handling helt eller delvis icke beskattats eller orättmätigt erhållit återbäring av skatt, skall den myndighet, som verkställer debiteringen, ålägga honom att betala högst det tredubbla beloppet av den skatt, som av nämnda orsak återburits eller icke påförts.

Efterbeskattning må icke verkställas innan den skattskyldige beretts tillfälle att avgiva förklaring i saken.

Har skattskyldig avlidit, skall i 29 och 30 §§ stadgad rättelse eller efterbeskattning riktas till hans dödsbo. Efterbeskattning skall härvid verkställas inom ett år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckningsinstrumentet ingavs till arvsskattenämnden.

Den som icke nöjes åt den debiterande myndighetens åtgärd beträffande betalningsskyldighet eller beloppet av den skatt, som skall erläggas, äger rätt att däröver skriftligen anföra besvär hos vederbörande länsstyrelse inom trettio dagar från och med den dag, då skatten erlades eller hade bort erläggas. I de i 13 § nämnda fallen, skola besvär anföras hos tullstyrelsen.

Den som icke nöjes åt länsstyrelses eller tullstyrelsens beslut med anledning av ovan i 1 mom. avsedda besvär, må anföra besvär däröver hos högsta förvaltningsdomstolen inom trettio dagar från och med den dag, då han erhöll kännedom om beslutet, sagda dag dock oräknad.

I sådana fall, för vilka besvärstid icke ovan stadgats, upptagas besvär icke till prövning, om de icke anförts inom tre år efter det skatten erlagts eller hade bort erläggas.

Den som innehåller eller försöker innehålla staten enligt denna lag tillkommande skatt eller eljest bryter mot denna lags stadganden eller mot föreskrifterna angående deras verkställighet och tillämpning, straffes, om ej för sådan gärning strängare straff är stadgat i strafflagen, med böter eller fängelse, ej över ett år.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.