713/1965

Den ordinarie arbetstiden är högst. 8 timmar i dygnet och 40 timmar i veckan.

Den ordinarie arbetstiden per vecka må även regleras så, att den i medeltal utgör 40 timmar, under förutsättning att för arbetet på förhand utarbetats ett arbetstidsschema för minst den tid, under vilken den ordinarie arbetstiden per vecka utjämnas till sagda medeltal.

Den ordinarie arbetstiden per dygn må, ifall därom på förhand överenskommes, tillfälligt förlängas, likväl icke med mera än en timme, under förutsättning att den ordinarie arbetstiden per vecka under en tidsperiod av högst tre veckor utjämnas till i medeltal 40 timmar.

Dygnet anses begynna kl. 00, såvida överenskommelse icke träffats om att det skall börja vid samma tid som den, då arbetstagaren regelbundet skall infinna sig till sitt arbete.

Utan hinder av vad i 5 § är stadgat om den ordinarie arbetstiden per dygn och vecka samt om det på förhand utarbetade arbetstidsschemat må den ordinarie arbetstiden i följande rörelser, inrättningar, företag och arbeten ordnas så, att den under en tidsperiod av tre veckor är högst 120 timmar eller under en tidsperiod av två veckor högst 80 timmar, nämligen:

Med avvikelse från vad i 1 mom. stadgas må i denna paragraf nämnd ordinarie arbetstid, då det för arbetets organisation eller förebyggande av för arbetstagaren oändamålsenliga arbetsskift är nödvändigt, även ordnas så, att den i medeltal utgör 120 timmar under en tidsperiod av tre veckor eller i medeltal 80 timmar under en tidsperiod av två veckor under förutsättning, att den ordinarie arbetstiden under en tidsperiod av tre veckor icke överstiger 126 timmar eller under en tidsperiod av två veckor 84 timmar och att för arbetet på förhand utarbetats ett arbetstidsschema för minst den tid, under vilken den ordinarie arbetstiden under två på varandra följande tidsperioder av tre eller två veckor utjämnas till sagda medeltal. Uppstår meningsskiljaktighet om, huruvida förutsättningar för tillämpning av detta moment föreligga, må ärendet underställas arbetsrådet för avgörande.

Arbetsgivar- och arbetstagarföreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, äga rätt att genom kollektivavtal överenskomma om den ordinarie arbetstiden med avvikelse från stadgandena i 5 och 6 §§, likväl så, att arbetstiden i medeltal icke överstiger 40 timmar i veckan. Sådan föreskrift i kollektivavtal skall iakttagas i den utsträckning som av avtalet bunden arbetsgivare i övrigt är skyldig att tillämpa detta.

Arbetsrådet eller, då fråga är om rörelse, inrättning eller företag, som äges av staten, på arbetsrådets framställning statsrådet må på villkor som det fastställer bevilja tillstånd till avvikelse från stadgandena i 5 §, då:

Befinnes i andra an i 6 § nämnda arbeten en däri avsedd reglering av arbetstiden nödig, må arbetsrådet på villkor som det fastställer bevilja tillstånd därtill.

Då arbetstagare enligt avtal är skyldig att uppehålla sig i sin bostad, varifrån han vid behov kan kallas till arbeta, skall den tid, under vilken han sålunda utan att utföra arbete kommer att vara bunden, icke räknas såsom arbetstid, ej ens om ersättning bestämts att utgå därför.

Till arbetstagare skall i fall som avses i 1 mom. erläggas ersättning för minst hälften av den däri nämnda tiden, antingen i penningar eller sålunda, att minst hälften av sagda tid räknas såsom arbetstid.

Arbetstagare må, om han samtycker därtill, utöver den i 5 § 1 och 3 mom. stadgade ordinarie arbetstiden per dygn hållas i övertidsarbete högst 20 timmar under en tidsperiod av två veckor.

Utöver det i 1 mom. nämnda övertidsarbetet per dygn må arbetstagare, om han samtycker därtill, högst 16 timmar under en tidsperiod av två veckor hållas i sådant övertidsarbete per vecka, som överstiger den i 5 § 1 mom. stadgade eller enligt det i 2 mom. sagda paragraf nämnda arbetstidsschemat fastställda ordinarie arbetstiden per vecka, men icke överstiger den ordinarie arbetstiden per dygn.

I ovan i 6 § nämnda arbeten må arbetstagare, om han samtycker därtill, hållas i övertidsarbete högst 36 timmar under en tidsperiod av tre veckor eller 24 timmar under en tidsperiod av två veckor.

Under ett kalenderår må i 1 mom. nämnt övertidsarbete utföras under högst 200 timmar och i 2 mom. nämnt övertidsarbete under högst 120 timmar samt i 3 mom. nämnt övertidsarbete under 320 timmar. Med arbetsrådets begivande må, då synnerliga skäl det påkalla, arbetstagare, om han samtycker därtill, utöver ovan för övertidsarbete nämnda timmar per år hållas i övertidsarbete under högst hälften av denna tid.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är stadgat, må arbetstagare utöver däri nämnda övertidstimmar hållas i övertidsarbete under högst 3 timmar i veckan i de inledande och avslutande arbeten:

Uppstår meningsskiljaktighet därom, huruvida arbete är av den art, som avses i 5 mom., må frågan underställas arbetsrådets avgörande.

Då utförande av övertidsarbete på grund av arbetets art och synnerligen tvingande skäl är nödvändigt, må i 3 § 3 mom. avsedd innehavare av tjänst eller befattning icke vägra att utföra sådant arbete.

Har naturtilldragelse, olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i rörelses, inrättnings eller företags regelbundna drift eller medför den överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, få i den utsträckning förenämnda skäl kräva de i enlighet med 5, 6 och 7 §§ fastställda ordinarie arbetstiderna förlängas, dock ej under längre tid än fyra veckor. Angående sådan förlängning av arbetstiden samt om dess orsak, omfattning och sannolika varaktighet skall arbetsgivaren ofördröjligen göra skriftlig anmälan till vederbörande statliga yrkesinspektör. Yrkesinspektören må, efter att hava prövat ärendet, antingen låta det av anmälan bero eller skrida till åtgärder för begränsning eller inställande av förlängningen.

Arbete som utföres mellan klockan 21 och klockan 6 är nattarbete. Nattarbete får utföras i följande fall:

I arbeten, som avses i 1 mom. punkterna 1 och 2, skola skiftena, såframt arbetsrådet icke medgivit undantag eller i 7 § 1 mom. avsedda föreningar i av dem ingånget kollektivavtal icke annorlunda avtalat, regelbundet avlösa varandra och vid på förhand överenskomna tidpunkter växla.

Arbetstagare skall på söndag eller, där detta icke är möjligt, under annan tid av veckan beredas tillfälle till oavbruten veckovila under en tid av minst 30 timmar.

I kontinuerligt skiftarbete får veckovila dock ordnas sålunda, att den under en tid av tre veckor uppgår till i medeltal minst 30 timmar per vecka och minst 24 timmar varje gång.

Undantag från stadgandena i denna paragraf må göras:

Uppstår meningsskiljaktighet därom, huruvida arbete är sådant som i 3 mom. punkt 3 är sagt, må frågan underställas arbetsrådets avgörande.

Arbetstagares ordinarie arbetstid skall likväl i det i 3 mom. punkt 4 nämnda fallet senast under loppet av följande kalendermånad förkortas med den tid, som använts för tillfälligt arbete, eller skall åt arbetstagare med dennes begivande utöver lönen, däri inberäknade eventuella i 17 och 18 §§ stadgade förhöjningar, utgivas en särskild penningersättning, som är av samma storlek som den grundlön, som tillkommer honom för den till det tillfälliga arbetet använda tiden och som icke skall inbegripas i månadslönen eller i den i 17 § 8 mom. eller 18 § 5 mom. avsedda särskilda ersättningen.

16 §.

Vid person- och godstransport må motorfordonsförare i vägtrafik icke hållas i arbete mer än 12 timmar under 24 på varandra följande timmar.

Har arbetet ordnats i varandra regelbundet avlösande skift, som överstiga 7 timmar, ävensom i ovan i 6 § avsedda arbeten skall arbetstagare beredas minst en halv timmes rast eller tillfälle att under arbetstiden intaga en måltid.

Avvikelse från ovan i 1, 2 och 3 mom. nämnda stadganden må ske med tillstånd av arbetsrådet eller genom kollektivavtal, som ingåtts av ovan i 7 § 1 mom. avsedda föreningar.

Rasten må icke inräknas i arbetstiden, ifall arbetstagare därunder är oförhindrad att avlägsna sig från arbetsplatsen.

Har i kollektivavtal, som ingåtts av ovan i 7 § 1 mom. avsedda föreningar, överenskommits om en regelbundet återkommande paus, skall sådan paus, ifall i kollektivavtalet icke annat föreskrives, inräknas i arbetstiden under samma förutsättningar som ovan i 5 mom. stadgas.

För övertids- och nödarbete, som utföres utöver den i 5 § nämnda ordinarie arbetstiden, skall för de två första timmarna erläggas med femtio procent och för de följande timmarna med etthundra procent förhöjd lön. För annat utöver de under i 5 § fastställda ordinarie arbetstiderna utfört övertidsarbete erlägges en med femtio procent förhöjd lön.

Fastställes den ordinarie arbetstiden per vecka enligt i 5 § 2 mom. nämnt arbetstidsschema och avbryter arbetsgivare arbetstagares arbetsförhållande innan dennes arbetstid utjämnats till i medeltal 40 timmar i veckan, skall det antal timmar räknas med vilket arbetstiden i medeltal utan beaktande av dagligt övertidsarbete under den avbrutna tidsperioden överstiger 40 timmar per vecka, varvid för de timmar, som överstiga sagda timantal, skall erläggas en ersättning, som motsvarar ersättning för övertidsarbete.

Har den ordinarie arbetstiden under en längre tidsperiod än ett dygn begränsats på sätt som stadgas i 6 § och har arbetet fortgått under en hel sådan period, skall för de övertidstimmar, som uppgå högst till 18 timmar under en tidsperiod av tre veckor eller till 12 timmar under en tidsperiod av två veckor, i 11 § 5 mom. nämnda inledande och avslutande arbeten däri medräknade, erläggas med femtio procent och för därpå följande timmar med etthundra procent förhöjd lön.

Har tidsperiod avbrutits till följd av att arbetstagares arbetsförhållande upphört eller att han på grund av semester, sjukdom eller annat godtagbart skäl icke kunnat vara i arbete, skall det antal timmar räknas, varmed arbetstiden i medeltal under den avbrutna tidsperioden under de för arbetet använda dygnen överstigit åtta timmar. För de två första övertidstimmarna i medeltal av sagda timantal skall erläggas en med femtio procent och för följande timmar en med etthundra procent förhöjd lön.

Har genom kollektivavtal eller med arbetsrådets eller statsrådets tillstånd avvikelse från stadgandena i 5 och 6 §§ skett, skola i kollektivavtalet eller tillståndet även nämnas de grunder, i enlighet med vilka den enligt 1, 3 och 4 mom. förhöjda lönen för övertidsarbete skall beräknas.

Vid beräkningen av ovan i denna paragraf nämnd löneförhöjning för arbete, för vilket lönen är fastställd för längre tidsperiod än en timme, skall grundlönen per timme beräknas sålunda, att den avtalsenliga lönen delas med antalet för det ordinarie arbetet använda timmar. I arbete, som utföres mot stycke- eller betingslön, beräknas timlönen så, att stycke- eller betingslönen delas med antalet för styckets förfärdigande eller betingets utförande använda timmar. Ingå i lönen naturaförmåner, skola dessa beaktas vid beräkningen av löneförhöjningen.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är sagt, må arbetsrådet på ansökan fastställa de grunder, enligt vilka den för bestämmande av den förhöjda lönen erforderliga grundlönen per timme skall beräknas.

Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt. Då fråga är om arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., må överenskommelse likväl träffas om erläggande av den förhöjda lönen för Övertidsarbete såsom särskild månadsersättning.

Utan hinder av vad ovan i denna paragraf är sagt, må avvikelse från stadgandena i denna paragraf ske genom kollektivavtal, som ingåtts av i 7 § 1 mom. avsedda föreningar.

För arbete, vilket utföres på söndag eller annan kyrklig högtidsdag, i denna lag benämnt söndagsarbete, skall erläggas dubbel lön. Är arbetet övertids- eller nödarbete, skall därför ytterligare utgå i 17 § stadgad ersättning, som beräknas på arbetstagarens oförhöjda lön.

Vad i 17 § är stadgat om beräknande av förhöjd lön för övertids- och nödarbete, skall äga motsvarande tillämpning även vid beräknande av förhöjd lön för söndagsarbete.

Såsom söndag eller kyrklig högtidsdag anses i denna lag det dygn, som begynner kl. 00 sagda dag, såvida överenskommelse icke träffats om att det skall börja vid samma tid som den, då arbetstagaren regelbundet skall infinna sig till sitt arbete.

Arbetstagare, som enligt villkoren i sitt kollektivavtal icke förbundit sig att utföra söndagsarbete, må icke utan sitt samtycke tvingas därtill, förutom i de fall, som nämnas i 12 §, och i arbete, som på grund av dess art utföres regelbundet alla dagar i veckan.

Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt. Då fråga är om arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., må överenskommelse likväl träffas om erläggande av den förhöjda lönen för söndagsarbete såsom månadsersättning eller om sammanslagning av densamma med den i 17 § 8 mom. avsedda särskilda månadsersättningen.

Rätt till i 8 § och 15 § 5 mom. avsedd särskild penningersättning samt i 17 och 18 §§ stadgad förhöjd lön har förfallit, såframt ej talan väckts inom loppet av ett år från utgången av det kalenderår, då dylik rätt uppkom.

Vad i denna lag är stadgat angående rätt för arbetsgivar- och arbetstagarföreningar, vilkas verksamhetsområde omfattar hela landet, att genom kollektivavtal överenskomma om avvikelse från denna lag, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kollektivavtal, som ingåtts av statlig myndighet. Kommuner och kommunalförbund äga motsvarande rätt, ifall kollektivavtalet till denna del överensstämmer med rekommendation, varom kommunernas centralorganisationer och sådan arbetstagarförening, vars verksamhetsområde omfattar hela landet, träffat överenskommelse.

Angående det förfarande, som i fråga om innehavare av statstjänst eller -befattning skall tillämpas vid överenskommelse och fattande av beslut om ovan i 1 mom. nämnda ärenden, stadgas genom förordning. I fråga om kommunala tjänsteinnehavare föreskrives om motsvarande ärenden i kommunernas eller kommunalförbundens tjänstereglemente eller eljest genom av fullmäktige fattat beslut, som till denna del överensstämma med rekommendation, varom kommunernas centralorganisationer och sådan tjänstemnehavarförening, vars verksamhetsområde omfattar hela landet, träffat överenskommelse.

Ovan i 1 och 2 mom. avsedda rekommendationer må upptaga alternativ.