707/1965

Arbetsgivare är skyldig att anordna och bekosta pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor, för envar av sina arbetstagare, som fyllt 18 år och vars arbetsförhållande, sedan han uppnått nämnda ålder, utan avbrott fortgått under en tid av minst fyra månader. Lagen gäller dock icke arbetsförhållande:

Genom förordning stadgas närmare om hur den i 1 mom. 2 punkten avsedda medelarbetsförtjänsten skall fastställas. I den mån de pensionsgrundande lönerna justeras på sätt i 9 § avses, skall det i förenämnda punkt stadgade gränsbeloppet undergå motsvarande justering i enlighet med vad socialministeriet besluter.

Arbetsgivare är berättigad att på villkor, som stadgas genom förordning, innefatta sig själv i pensionsskydd som han i enlighet med denna lag anordnat för sina arbetstagare.

Uppstår oklarhet därom, huruvida denna lag skall tillämpas på viss arbetstagare, avgöres saken av pensionsskyddscentralen på ansökan av vederbörande arbetsgivare, arbetstagare eller pensionsanstalt. I pensionsskyddscentralens beslut må ändring sökas på sätt i 21 § stadgas.

Arbetsförhållande må ej anses hava avbrutits på grund av att företaget bytt ägare eller innehavare.

Arbetsförhållande anses vid tillämpning av denna lag hava upphört vid utgången av den dag, för vilken på grund av arbetsförhållandet senast erlades lön, innan arbetsförhållandet bröts eller, då fråga är om invalidpension, innan invaliditeten inträdde. Upphöra de i 1 § 1 mom. 2 punkten avsedda förutsättningarna för att arbetsförhållande skall falla under denna lag att vara för handen medan arbetsförhållandet ännu fortgår, anses arbetsförhållandet likväl hava upphört redan vid den tidpunkt, då arbetsgivaren gjort anmälan om förändringen till pensionsanstalten. Ifall sagda förutsättningar senare ånyo äro för handen, förfares som om ett nytt arbetsförhållande då begynt. Tid, under vilken arbetstagare fullgjort värnplikt i aktiv tjänst, medräknas icke i den tid arbetsförhållandet fortgått.

Såsom stående i arbetsförhållande böra även anses aktiebolags funktionär i ledande ställning och person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, dock icke sådan funktionär i ledande ställning i aktiebolag, som antingen ensam eller tillsammans med medlemmar av sin familj äger mer än hälften av bolagets aktiekapital, ej heller sådan person i ledande ställning i annat företag eller annan sammanslutning, som bör anses hava motsvarande bestämmanderätt i företaget eller sammanslutningen.

I och för anordnande av pensionsskydd bör arbetsgivare hava pensionsförsäkring i inhemskt försäkringsbolag eller i pensionskassa, som grundas för arbetstagarna i en viss arbetsgivares eller i till en viss grupp av arbetsgivare hörande företags tjänst och som förutsättes i lagen om understödskassor (471/42), eller ock i pensionsstiftelse, som förutsättes i lagen om pensionsstiftelser (469/55). Komme färre än 50 arbetstagare att varaktigt höra till stiftelsens verksamhetskrets, böra pensionerna likväl tryggas genom försäkring. Försäkringsbolag må ej vägra giva eller upprätthålla hos detsamma sökt pensionsförsäkring till den del denna ej överskrider pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor. Ömsesidigt försäkringsbolag må dock vägra giva försäkring, om den, som söker försäkringen, icke enligt bolagsordningen kan godkännas som delägare i bolaget.

Förorsakas invaliditet av sjukdom, lyte eller skada, som arbetstagaren var behäftad med vid arbetsförhållandets början, är han berättigad till invalidpension på grund av detta arbetsförhållande endast, ifall invaliditeten inträtt tidigast då ett år förflutit från arbetsförhållandets början.

Såsom till pension berättigande tjänstgöringstid räknas för ettvart arbetsförhållandes vidkommande den tid, under vilken arbetsförhållandet, den i 1 § 1 mom. avsedda tiden medräknad, fortgått efter det arbetstagaren fyllt 23 år.

Såsom till pension berättigande tjänstgöringstid räknas även hälften av den tid, under vilken arbetstagares arbetsförhållande, som var gällande den 8 juli 1961, före den 1 juli 1962 fortgått efter det han fyllt 23 år.

Har invaliditet inträtt innan ett år förflutit från arbetsförhållandets upphörande, räknas vid fastställandet av invalidpension på grund av detta arbetsförhållande såsom till pension berättigande tid även tiden mellan invaliditetens början och uppnåendet av pensionsåldern.

Skall åt arbetstagare, som erhållit i enlighet med 3 mom. fastställd invalidpension, senare erläggas pension på grund av ålder eller ny invaliditet, räknas för det arbetsförhållandes del, på vilket sagda moment tillämpats, såsom till pension berättigande tid även den tid, under vilken han erhöll nämnda tidigare pension efter att hava fyllt 23 år. Beviljas likväl ny pension med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada på grund av vilken nämnda tidigare pension beviljades, fastställes den enligt samma grunder som den tidigare pensionen.

Har arbetstagare, sedan det i 3 mom. avsedda arbetsförhållandet upphört, på grund av annat arbets- eller tjänsteförhållande blivit berättigad till i lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd sålunda, att vid fastställandet av hans i enlighet därmed utgående pension beaktas den tid, som återstår till pensionsålderns uppnående, eller motsvarande arbetsförtjänst, tillämpas icke stadgandena i 3 mom. på det tidigare arbetsförhållandet. Arbetstagaren anses härvid hava blivit berättigad till ovan avsedda pensionsskydd enligt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden vid den tidpunkt, då hans sammanlagda arbetsförtjänst i arbetsförhållanden, som falla under sagda lag, innan han drabbats av den sjukdom, det lyte eller den skada, som utgör huvudsaklig orsak till invaliditeten, uppgått till i 7 § nämnda lag förutsatt gränsbelopp.

Den pensionsgrundande lönen bestämmes särskilt för sig för ettvart arbetsförhållande genom att av de högst fyra senaste kalenderår, under vilka arbetsförhållandet fortgått, de två år väljas, under vilka de i enlighet med 9 § justerade arbetsförtjänsterna i medeltal per månad äro de största, och genom att därefter medelbeloppet per månad av de på förenämnda sätt justerade, sammanlagda arbetsförtjänsterna under dessa år uträknats. Har arbetsförhållandet fortgått under flere än två kalenderår, tages likväl det kalenderår, under vilket arbetsförhållandet begynte, icke i beaktande vid bestämmandet av den pensionsgrundande lönen, därest icke arbetsförhållandet under detta år fortgått minst sex månader. Har arbetsförhållandet fortgått endast under ett kalenderår, anses såsom pensionsgrundande lön det månatliga medelbeloppet av de erhållna arbetsförtjänsterna.

Utredes det på grund av uppgift av arbetstagare, att den pensionsgrundande lönen i hans senaste arbetsförhållande, som faller under denna lag, av undantagsskäl varit lägre än hans i enlighet med 9 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan sådant skäl yppade sig, under så lång tid, att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och inverkar denna omständighet väsentligt på hans pensionsskydd, anses såsom pensionsgrundande lön medelbeloppet av den arbetsförtjänst, han hade åtnjutit, om nämnda skäl icke hade förelegat. Utredes det, att den pensionsgrundande lönen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än förenämnda stabiliserade arbetsförtjänst, må den pensionsgrundande lönen på samma sätt sänkas.

Arbetsförtjänst, som avses i denna paragraf, bestämmes enligt samma grunder som tillämpas vid förskottsinnehållning av skatt, likväl så, att semesterersättning, som skall erläggas vid arbetsförhållandes upphörande, icke tages i beaktande. Har ersättning för arbete avtalats att helt eller delvis utgå i form av betjäningsavgift eller frivilliga gåvor av allmänheten, anses jämväl genom dem erhållen inkomst såsom i denna paragraf avsedd arbetsförtjänst.

Om uträkning av pensionsgrundande lön stadgas närmare genom förordning.

Av pensionsanstalt eller pensionsskyddscentralen med stöd av denna lag fastställd avgift jämte på den vid dröjsmål med betalningen beräknad årlig ränta om högst 10 procent må utsökas utan dom eller utslag på samma sätt som skatter och avgifter.

Slutligt beslut av pensionsnämnden verkställes, om icke annat stadgas, på samma sätt som laga kraft vunnen dom i tvistemål.

Den som icke åtnöjes med pensionsanstalts eller pensionsskyddscentralens beslut i ärende rörande pension eller rörande skyldigheter, som i denna lag stadgats för pensionsanstalt eller arbetsgivare, må söka ändring däri genom skriftliga besvär hos pensionsnämnden senast före klockan 12 den trettionde dagen efter den dag, då ändringssökanden fick del av pensionsanstaltens eller pensionsskyddscentralens beslut.

Den som icke åtnöjes med pensionsnämndens beslut i ovannämnt ärende, må söka ändring däri genom skriftliga besvär hos försäkringsdomstolen inom ovan stadgad tid från det han fick del av beslutet.

Skola besvär över pensionsnämndens beslut icke omedelbart avvisas eller förkastas, skall på tjänstens vägnar bemötande inbegäras av motparten.

Om i samband med besvär icke annat visas, anses ändringssökanden hava fått del av beslutet den sjunde dagen efter det beslutet under den av honom uppgivna adressen postades av pensionsanstalten, pensionsskyddscentralen eller pensionsnämnden.

Pensionsanstalts och pensionsskyddscentralens beslut skall oberoende av ändringssökande lända till efterrättelse tills ärendet avgjorts genom laga kraft vunnet beslut.

Den som anser, att debiteringen av avgift, som med stöd av denna lag påförts av pensionsanstalt eller pensionsskyddscentralen, varit stridande mot lag eller avtal, må däröver skriftligen anföra grundbesvär hos pensionsnämnden senast inom två år från ingången av året efter det år då fordran bestämdes eller påfördes. Anföras sådana besvär med anledning av utmätning, gäller dessutom vad vid utmätning av skatter och avgifter om grundbesvär är stadgat.

Den som icke åtnöjes med pensionsnämndens beslut i ovan i 1 mom. nämnt ärende, må söka ändring däri hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär inom tid, som stadgas i 21 §.

Tvistemål angående kreditförsäkrings innebörd skola handläggas av allmän domstol.