Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

490/1965

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Statsrådets beslut om allmänna föreskrifter angående statsbidrag och -understöd.

Typ av författning
Beslut
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

Statsrådet har vid föredragning denna dag, sedan ärendet preliminärt behandlats av statsrådets finansutskott, beslutat meddela i närslutna bilaga ingående allmänna föreskrifter angående beviljande, användning och utbetalning av statsbidrag och -understöd samt om tillsynen över deras användning. Tillämpningen av dessa allmänna föreskrifter skall begynna den 1 januari 1966.

Helsingfors den 2 september. 1965.

Finansminister Esa Kaitila.Yngre regeringssekreterare Lasse J. Sainio.

Bilaga.

Allmänna föreskrifter angående statsbidrag.

Tillämpningsområdet.

1 §.

Då ur anslag i statens inkomst- och utgiftsstat eller ur fond utom statsförslaget utges bidrag, vars beviljande beror av prövning, gäller angående beviljandet, användningen och utbetalningen av bidraget samt tillsynen över dess användning vad i detta beslut är föreskrivet, såframt icke annat stadgas i lag eller förordning eller statsrådet annorlunda beslutat angående visst bidrag.

Detta beslut skall i tillämpliga delar följas även i fråga om andra än i 1 mom. avsedda statsbidrag, till den del motsvarande föreskrifter om beviljande, användning eller utbetalning av dem eller om tillsynen över deras användning icke ingår i lag eller förordning eller med stöd av sådan utfärdat beslut.

Beviljandet av statsbidrag.

2 §.

Bidrag beviljas endast på ansökan, såframt icke synnerliga skäl påkallar annat. Också i det fall att ett bidrag beviljas utan ansökan, skall vad nedan är föreskrivet om ansöknings förfarandet i tillämpliga delar iakttagas i fråga om införskaffande av utredning, som erfordras för beviljandet av bidrag.

Den myndighet som beviljar bidrag skall, om det inte är uppenbart onödigt, på det sätt den i varje enskilt fall finner lämpligt kungöra, för vilket ändamål bidrag kan sökas, till vem och inom vilken tid ansökan bör inlämnas och vid behov uttryckligen uppmärksamgöra vederbörande på följderna av försummelse att iakttaga den fastställda terminen.

Sökandena skall även delges de viktigaste av de med användningen av bidraget förknippade villkoren samt upplysas om vilken utredning som skall företes till stöd för ansökan.

3 §.

Sökande skall, om det icke på grund av bidragets ändamål eller av andra synnerliga skäl är uppenbart onödigt, uppmanas att utom namn, hemort och adress särskilt ange:

1) på vems åtgärd och på vilket sätt det är meningen att använda statsbidraget;

2) om bidrag sökes för olika ändamål, angelägenhetsordningen för dem;

3) vilka andra tillgångar som kommer att användas för ändamålet;

4) inom vilken tid och i hurudana poster bidraget skulle komma att användas;

5) de omständigheter, utom finansieringen, som bidragets användning förutsätter men som sökanden inte själv kan bestämma över;

6) om annan sökande än kommun, kommunalförbund eller församling under de fem föregående åren uppburit bidrag eller understödslån av staten, kommun eller kommunalförbund, särskilt för varje bidrag och lån, av vem och när det beviljats, dess belopp, det ändamål, vartill det skulle användas, samt det använda beloppet.

Om sökanden är annan sammanslutning än kommun, kommunalförbund eller församling och företeende av sammanslutningens stadgar icke fordras, skall, om det anses nödigt, utöver ovan i 1 mom. nämnda omständigheter i ansökan ingå utredning bland annat om:

1) sammanslutningens rättskapacitet, året för dess grundande och räkenskapsperioden;

2) sammanslutningens ändamål och arten av dess verksamhet, angivna i enlighet med stadgarna, samt vilka som är berättigade att teckna sammanslutningens namn; och

3) i fråga om förening, hur föreningens tillgångar skall användas, om föreningen upplöses.

4 §.

Om det för beviljande av statsbidrag åt annan sammanslutning än kommun, kommunalförbund eller församling visar sig nödvändigt att utreda den faktiska arten och omfattningen av sammanslutningens verksamhet, skall i samband med ansökan inbegäras sammanslutningens verksamhetsberättelse eller annan redogörelse för föregående verksamhetsperiod.

För utredande av inbördes samarbete mellan sammanslutningar skall vid behov redogörelse införskaffas även för följande omständigheter:

1) sammanslutningens eventuella medlemssammanslutningar och de sammanslutningar sökanden är medlem av;

2) sammanslutningens understöds- och andra stödorganisationer; samt

3) sammanslutningar, som sökanden är stödorganisation för, deras ändamål och arten av deras verksamhet.

5 §.

Om sammanslutnings ekonomiska ställning bör beaktas vid beviljande av statsbidrag, skall i samband med ansökan inbegäras åtminstone sammanslutningens bokslutsbalanser och revisorernas utlåtande för föregående räkenskapsperiod samt vid behov sådan tilläggsutredning, att ansökningshandlingarna ger upplysning om sammanslutningens alla tillgångar och skulder, vid behov specificerade.

Av kommun, kommunalförbund och församling må varken bokslutsbalanser eller revisorernas utlåtande inbegäras, om icke synnerliga omständigheter ger anledning därtill.

Den myndighet som beviljar bidrag kan i det fall att sammanslutningen icke fått sitt bokslut färdigt eller revisorernas utlåtande till sitt förfogande före utgången av den tid, inom vilken ansökningarna skall inlämnas, samtycka till att den bristande utredningen inlämnas senare inom utsatt tid. Därförinnan får bidrag inte beviljas annat än i förskott och så, att sökanden före utgången av förstnämnda termin i stället för ovan i detta moment nämnd utredning inlämnar sådan utredning som myndigheten finner nödig.

6 §.

I samband med ansökan, vari sammanslutning anhåller om statsbidrag till stöd för sin i stadgarna bestämda verksamhet eller någon del därav, skall inbegäras åtminstone verksamhetsplan jämte budget för det räkenskapsår för sammanslutningen, för vars verksamhet bidraget är avsett att användas.

I budgeten skall för varje verksamhetsgren finnas en tillräckligt noggrann specifikation av huru mycket medel som beräknas bli använda för skilda ändamål samt till vilka belopp dessa medel beräknas inflyta.

Utan hinder av vad i 1 mom. är föreskrivet skall av kommun, kommunalförbund och församling, om icke särskilda skäl påkallar annat, inbegäras verksamhetsplan jämte budget endast för den verksamhetsgren, för vilken bidrag sökes.

7 §.

Står statsbidrag att söka för speciellt ändamål, såsom för finansiering av anskaffning, byggande eller resa, skall sökandena uppmanas att i ansökan utreda åtminstone programmet för anskaffningen, byggandet eller annat samt kostnadsförslag och finansieringsplan.

Sökes i 1 mom. avsett bidrag för förvärv av anläggningstillgångar eller för grundreparation, skall ansökan, om det inte är uppenbart onödigt, upptaga utredning även om arten och omfattningen av den verksamhet, för vilken egendomen är avsedd att användas.

8 §.

Om inte synnerliga skäl påkallar annat, skall myndigheten meddela, att begärd utredning icke behöver fogas till ansökan, om utredningen kommit myndigheten till hända i annat sammanhang och i ansökan tydligt hänvisas härtill.

9 §.

Har statsbidrag sökts för finansiering av anskaffning eller annan åtgärd, vars totalkostnader inte kan nedskäras men för vilken endast ett mindre belopp än det sökta prövas kunna bli beviljat, skall sökanden, innan ärendet slutligt avgöres, beredas tillfälle att framlägga utredning om hur den tilltänkta anskaffningen eller åtgärden av annat slag skulle genomföras trots att ansökan om bidrag delvis avslagits.

10 §.

Vid prövningen av bidragets ändamålsenlighet skall i tillämpliga delar beaktas:

1) ändamålet med sökandens verksamhet samt dess art och omfattning;

2) sökandens ekonomiska ställning, utom då det är fråga om beviljande av understöd vidare till sådana, som inte tillhör den organisation som är sökande;

3) förvaltningskostnadernas relativa andel av sökandens kostnader;

4) bidrag, understöd och understödslån, som sökanden erhållit av staten, kommun och församling samt deras användning;

5) aktualiteten av den verksamhet eller åtgärd, som bidraget är avsett att stödja;

6) det planerade sättet för användningen av bidraget;

7) stöd, som sökanden kan få på annat håll;

8) sökandens självverksamhet; samt

9) behovet av bidraget.

11 §.

I beslutet om beviljande av statsbidrag, vars innehåll bör delges sökanden skriftligen, skall nämnas åtminstone:

1) bidragstagarens namn, hemort och adress;

2) bidragets belopp;

3) det ändamål, för vilket bidraget beviljats;

4) hur bidrag, som beviljats för olika ändamål, är fördelat dem emellan;

5) huruvida i ovan i punkt 4 nämnt fall bidrag, som till någon del eventuellt blivit inbesparat, får användas för annat ändamål; samt

6) vilken myndighet som utbetalar bidraget.

12 §.

Då statsbidrag beviljas för ändamål, som skall fullföljas efter det beslut om bidraget fattades, och vid behov även eljest, skall av beslutet utöver ovan i 11 § nämnda omständigheter framgå:

1) villkoren för bidragets användning för sitt ändamål;

2) hur, när och under vilka förutsättningar bidraget utanordnas;

3) hurudan tillsyn bidragstagaren måste underkasta sig; samt

4) följderna av underlåtenhet att iakttaga villkoren för bidragets användning eller av att oriktiga uppgifter lämnats eller på sak verkande omständigheter hemlighållits eller tillsynsåtgärder försvårats.

Användningen av statsbidrag.

13 §.

Såsom allmänt villkor för användningen av statsbidrag skall, om det icke är uppenbart obehövligt, uppställas, att bidragstagaren i sin verksamhet och sin hushållning iakttar ändamålsenlig sparsamhet.

Vid behov skall myndigheten dessutom fastställa budget för bidragstagaren, bestämma avlöningsgrunder eller meddela andra sådana anvisningar för verksamheten, som den finner erforderliga.

Anser myndigheten, att för speciellt ändamål, vartill bidrag beviljas, bör användas även andra medel i visst av myndigheten bestämt förhållande till bidraget, skall bestämmelser därom intagas i bidragsbeslutet.

14 §.

Förutsätter fullföljandet av det syfte, för vilket statsbidrag beviljas, att annan än staten och bidragstagaren deltager i finansieringen eller beaktande av inkomster, vilka uppbäras enligt viss grund, skall vid bidragets beviljande såsom villkor för dess användning uppställas kravet, att finansieringen förverkligas också till denna del.

15 §.

Bidragstagaren skall åläggas att redovisa för statsbidraget endast om de grunder tillika uppges, enligt vilka bidraget skall användas och enligt vilka redovisningen för användningen skall avges.

Då det är fråga om bidrag, vars belopp anses kunna fastställas först efter det att det ändamål, vartill bidraget skall användas, blivit fullföljt, skall endast bidragets maximibelopp anges och bidragstagaren åläggas att i en eller flera omgångar lämna myndigheten sådan redovisning som denna anser påkallad.

16 §.

Beviljas statsbidrag för anskaffning eller underhåll av byggnad eller lösöre, skall i beslutet om dess beviljande, om skäl därtill föreligger, intagas föreskrifter om behörig försäkring av egendomen och därom när och till vem redogörelse för detta villkors fullgörande skall avges.

17 §.

Då statsbidrag beviljas för anskaffning av egendom, för betalning av gäld därför eller till grundkapital eller annan investering av bestående natur, skall för det fall att bidragstagaren icke längre uppfyller de villkor bidragets användning förutsätter, i bidragsbeslutet bestämmas om nödiga åtgärder i enlighet med vad som med hänsyn till bidragets andel av finansieringen och övriga omständigheter anses skäligt och sakenligt. Såsom sådan åtgärd kan anses bl.a.:

att krav kan ställas på återbäring av bidraget eller del därav eller på betalning av motsvarande del av värdet av egendom till staten, eller

att myndigheten förbehålls rätt att bestämma om användningen av den med bidraget förvärvade egendomen eller, i fråga om lösöre, om inlösen därav, varvid den del av egendomens värde, som motsvarar bidraget, skall anses såsom avbetalning på lösesumman.

Då ovan i 1 mom. avsedda bestämmelser ges, skall det tillika föreskrivas, hurudana meddelanden om egendomens användning som eventuellt skall lämnas samt om förfarandet i saken i övrigt. Har icke den egendom, varom sådana föreskrifter ges, specificerats i beslutet om bidragets beviljande, skall dessutom bestämmas, hurudan förteckning som skall föras över egendomen eller vilken utredning som eljest skall företes därom.

18 §.

Statsbidrag, vilket beviljats till stödjande av verksamhet som anges i sammanslutnings stadgar utan några andra inskränkningar av användningen av bidraget, skall anses ha blivit använt under den för sammanslutningen gällande räkenskapsperiod, varunder den mottagits.

Om bidrag beviljas sammanslutning endast för någon gren av dess verksamhet eller för annat specialändamål, skall tillika bestämmas, huruvida och till vilket belopp bidraget tår användas efter utgången av den räkenskapsperiod, under vilken det mottogs. Likaså skall i fråga om bidrag för här nämnt ändamål, även i det fall att tillstånd att använda bidraget efter räkenskapsperiodens utgång icke givits, bestämmas, att den del av bidraget, som inte blivit använd under räkenskapsperioden, i sammanslutningens balansräkning skall upptagas såsom en särskild post bland passiva. Om belopp som blivit oanvänt inte får användas följande räkenskapsperiod, skall det bestämmas att återbäras senast en månad från det bokslutet fastställdes. Under följande eller senare räkenskapsperiod använd del av bidrag skall bestämmas att ingå som intäkt i resultaträkningen för den räkenskapsperiod, under vilken den använts.

19 §.

Om statsbidrag beviljas sammanslutning till stödjande av verksamhet, som anges i sammanslutningens stadgar, eller för någon del därav, skall i fråga om sammanslutningens bokföring, om icke särskilda skäl påkallar annat, krävas åtminstone:

1) att över sammanslutningens hushållning föres mot verksamhetens art och omfattning svarande bok;

2) att sammanslutningens alla tillgångar och skulder tydligt framgår av balansräkningen;

3) att resultaträkningen uppgöres så, att därav tydligt framgår, hur finansårets resultat uppkommit, och i mån av möjlighet, hur villkoren för statsbidragets användning i fråga om medelsförvaltningen blivit uppfyllda; och

4) att kostnader och intäkter även för sammanslutningens alla osjälvständiga underavdelningar och verksamhetsgrenar enligt sin art intages i totalresultaträkningen för sammanslutningen samt deras tillgångar och skulder i sammanslutningens totalbalansräkning.

Utbetalningen av statsbidrag.

20 §.

Statsbidrag må icke utanordnas i större poster, inte heller tidigare än det prövas behövligt för det avsedda ändamålet.

Kan post, som skall utbetalas, eller tidpunkten för utbetalningen icke bestämmas redan då bidraget beviljas, skall i beslutet om beviljandet nämnas, enligt vilka grunder ut anordningen i poster skall ske.

Utbetalas bidrag av annan än den beviljande myndigheten, skall den som verkställer utbetalningen i nödig omfattning underrättas om beslutet angående bidragets beviljande och särskilt om arten av den utredning som skall avkrävas bidragstagaren i fråga om varje post.

21 §.

Om särskilda skäl inte påkallar annat, utbetalas statsbidrag med anlitande av postgirorörelsen.

Bidraget inbetalas på mottagarens postgirokonto. För detta ändamål skall mottagaren uppmanas att skriftligen meddela den utbetalande myndigheten numret på sitt postgirokonto. Kontot bör vara ett statens postgirokonto, varöver mottagaren förfogar, men det kan också vara ett privat postgirokonto i det fall att det är fråga om bidrag, som avses i 18 § 1 mom. eller då bidraget betalas på basen av redan betalade utgifter eller för bestridande av utgifter, som skall betalas omedelbart. Fysisk person må dock inte åläggas att öppna postgirokonto, om särskilt skäl därtill inte föreligger.

Inbetalas bidrag på sådant statens postgirokonto, varöver mottagaren förfogar, skall bland bidragsvillkoren upptagas en bestämmelse om att medel får lyftas på kontot endast efter hand som de används för sitt ändamål.

Tillsynen över användningen av statsbidrag.

22 §.

Användningen av statsbidrag skall övervakas av den myndighet, som beviljat bidraget. Kan övervakningen icke i sin helhet handhas vare sig i samband med beviljandet eller i samband med utbetalningen av bidraget, skall bidragstagaren i beslutet om bidragets beviljande åläggas att förete tillräcklig utredning om användningen av bidraget och om fullgörandet av villkoren därför, varjämte i beslutet bör bestämmas, av vem anordnad och hur omfattande övervakning bidragstagaren dessutom bör underkasta sig.

23 §.

Myndighet som beviljar statsbidrag kan för tillsynen anlita underlydande myndigheter samt därför lämplig sammanslutning, som samtyckt därtill. Dessa kan av den beviljande myndigheten ombetros till övervakningen hörande uppgifter även för viss tid eller tills vidare, dock så, att åtgärderna och resultaten av dem skall redovisas för den beviljande myndigheten på tider som denna bestämmer. Ankommer det på annan myndighet att verkställa utbetalningen och skall redovisning avges för bidragets användning, kan även den utbetalande myndigheten anlitas för granskningen av redovisningen.

24 §.

Tillsynsmyndighet skall i beslut om beviljande av bidrag, om inte annat följer av sakens natur, medgivas rätt att granska bidragstagarens hela medelsförvaltning för utredande av att bidragsvillkoren blivit uppfyllda samt för kontroll av att de i bidragsansökan och i redogörelse för bidragets användning lämnade uppgifterna är riktiga. I beslutet skall även intagas villkoret, att bidragstagaren är skyldig att för tillsynsmyndigheten förete alla för granskningen erforderliga räkenskaps- och andra handlingar samt att även eljest bistå vid utförandet av granskningen.

Beviljas sammanslutning, som tilldelats bidrag, tillstånd att överlåta en del av bidraget till annan sammanslutnings förfogande, får tillståndet beviljas endast på villkor att tillsynsmyndigheten äger rätt att granska även sistnämnda sammanslutnings medelsförvaltning i samma omfattning som den förstnämndas.

25 §.

Om statsbidrag beviljas mot redovisning, skall samtidigt bestämmas om formen för redovisningen, om företeende av verifikat och om de fordringar, som skall ställas på dem.

Utbetalas bidraget av annan än den beviljande myndigheten och skall redovisningen avges till utbetalaren, kan denna bemyndigas att lämna de räkenskapstekniska anvisningarna för redovisningen.

Redovisningen skall, om inte särskilda skäl påkallar annat, bestämmas att avges till den myndighet, som har till uppgift att granska den.

26 §.

Skall redovisning granskas av annan än den myndighet, som beviljat statsbidraget, kan den granskande myndigheten göra påminnelser om komplettering av redovisningen eller framställa andra med granskningen sammanhängande anmärkningar direkt till bidragstagaren och, om rättelse icke fås till stånd eller om oklarhet föreligger beträffande redovisningens grunder, underställa saken den myndighets avgörande, som beviljat bidraget.

Har ovan i 1 mom. avsedd myndighet godkänt redovisning, skall den meddela den myndighet, som beviljat bidraget, huru mycket av bidraget som enligt redovisningen blivit använt.

27 §.

Myndighet som beviljar statsbidrag kan bestämma, att den skall tillställas en i enlighet med dess anvisningar uppgjord redogörelse för bidragets användning, även i det fall att bidragstagaren ålagts att avge redovisning till annan myndighet.

28 §.

Anses det inte påkallat att fordra redovisning över användningen av statsbidrag, skall såsom redogörelse för bidragets användning av sammanslutningen inbegäras åtminstone verksamhetsberättelse, bokslut och revisorernas utlåtande för den räkenskapsperiod, under vilken bidraget är avsett att användas. I stället för dylik utredning avkräves kommun, kommunalförbund och församling, om inte särskilda skäl påkallar annat, berättelse endast om den verksamhet, för vilken bidraget beviljats.

29 §.

Befinnes det att villkoren för statsbidrag icke uppfyllts, skall den på vilken övervakningen ankommer, vidtaga av sakens beskaffenhet påkallade åtgärder, såsom framställa anmärkning, utsätta en viss termin för villkorets uppfyllande eller draga försorg om att utbetalningen av bidraget inställes. Handhas övervakningen av annan än den beviljande myndigheten, skall saken ofördröjligen inrapporteras till denna, om rättelse inte fås till stånd eller om det är uppenbart, att sådana åtgärder icke förslå för åstadkommande av rättelse.

30 §.

Anser myndighet som beviljat statsbidrag efter att ha hört bidragstagaren, att bidraget använts i strid med det föreskrivna ändamålet eller att bidragstagaren eljest underlåtit att iaktaga bidragsvillkoren, skall den i enlighet med vad saken kräver och i beslutet om bidragets beviljande är föreskrivet vidtaga av saken påkallade åtgärder, såsom meddela påminnelse för framtiden, indraga obetalt bidrag eller del därav, bestämma om återbäring av redan utbetalt bidrag och eventuellt kräva ränta därpå.

31 §.

Då statsbidrag beviljas, skall det bestämmas, att om sökanden för erhållande av statsbidrag lämnat oriktiga uppgifter eller hemlighållit omständigheter, som skulle ha kunnat inverka på beviljandet av bidraget eller på bidrags villkoren, och det på den grund befinns nödvändigt att återkräva bidraget eller någon del därav, sökanden skall vara skyldig att om den myndighet som beviljat bidraget det yrkar på det belopp som skall återbäras erlägga en årlig ränta, beräknad från den dag bidraget lyftes, som med högst tre procentenheter överskrider Finlands Banks vid tidpunkten i fråga gällande lägsta diskontränta.

Särskilda föreskrifter.

32 §.

Beviljas statsbidrag annan sammanslutning än kommun, kommunalförbund eller församling, skall såsom villkor för bidragets erhållande, om det anses ändamålsenligt, uppställas, att en representant för tillsynsmyndigheten har rätt att vara närvarande vid sammanslutningens beslutande organs sammanträden och därvid deltaga i diskussionen.

33 §.

Vid ansökan om och beviljande av statsbidrag samt vid förfarandet i samband därmed i övrigt bör för ändamålet lämpade blanketter användas, om det befinns ändamålsenligt till förenhetligande och förenkling av förfarandet och med hänsyn till antalet likadana fall.

34 §.

Tjänsteman, till vars uppgifter hör att bereda ärenden angående statsbidrag till någon sammanslutning eller att besluta därom eller granska dessa ärenden, eller honom omedelbart överordnad förman må icke annat än såsom av ifrågavarande myndighet förordnad representant för staten deltaga i sådan sammanslutningsverksamhet i egenskap av medlem eller annan funktionär, revisor eller sakkunnig.

Vad i 1 mom. är föreskrivet om tjänsteman omedelbart överordnad förman tillämpas icke på ledamot av statsrådet.

35 §.

Anser myndighet som beviljar statsbidrag vid beredningen av ärende om beviljande av bidrag, vid utanordningen av beviljat bedrag eller vid övervakningen av användningen av bidrag nödigt att sig till biträde tillsätta organ, vari inkallas även företrädare för bidragstagarna, skall myndigheten draga försorg om att dessa icke vid fattandet av beslut bildar majoritet.

36 §.

Då beviljande av statsbidrag ombetros lägre myndighet, bör tillräckligt ingående anvisningar om grunderna för beviljandet av bidrag och om därtill anslutna villkor meddelas denna. I nödig utsträckning skall sådana anvisningar meddelas också i det fall att lägre myndighet endast ombetros beredningen av ärende angående bidrag.

37 §.

För effektivering av behandlingen av frågor angående beviljande, användning och utbetalning av statsbidrag samt beträffande övervakningen av bidrags användning, skall myndigheterna sträva till att upprätthålla inbördes samarbete genom att delge varandra givna beslut och erhållna utredningar om användningen av bidrag samt observerade missförhållanden ävensom genom att begära utlåtanden och anordna förhandlingar eller på annat lämpligt sätt.

38 §.

Vad ovan är föreskrivet om sammaslutning skall äga motsvarande tillämpning på stiftelse.

39 §.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av detta beslut meddelas vid behov av finansministeriet, som också äger befogenhet att i enskilda fall medge undantag från dessa allmänna föreskrifter. På varje ministerium ankommer att inom sin förvaltningsgren övervaka efterlevnaden av dessa allmänna föreskrifter.

Till början av sidan