300/1965

I lagen om filmgranskning avsedd granskning av film förrättas av statens filmgranskningsbyrå, såvida nedan i denna lag icke annorlunda stadgas.

På filmgranskningsbyrån ankommer jämväl att besluta, huruvida för förevisning av film skall erläggas skatt, samt att bestämma skattens storlek liksom även besluta om, huruvida film bör anses vara sådan, som i 20 § biografskattelagen av den 26 juni 1964 (366 /64) är stadgat.

Filmgranskningsbyrån består av ordförande och viceordförande samt såsom övriga medlemmar ett nödigt antal för tre år i sänder förordnade granskare, av vilka en bör företräda undervisningsministeriet och en finansministeriet. Medlemmarna av granskningsbyrån böra utses så, att sakkunskap i fråga om mentalhygieniska, pedagogiska och samhälleliga frågor samt filmkonst är företrädd i byrån. Granskningsbyrån bör vara sammansatt av såväl män som kvinnor.

Filmgranskningsbyrån är beslutför, då minst tre medlemmar, av vilka en är ordföranden eller viceordföranden, äro närvarande. Den åsikt, som flertalet bör anses hava omfattat, gäller som beslut samt, då rösterna falla lika, den åsikt, som är förmånligare för filmens innehavare.

Beslut, varigenom film godkännes till förevisning i oförändrad form, må fattas jämväl av två medlemmar av byrån, om de äro enhälliga, samt med ansökan om granskning av filmen överensstämmande beslut jämväl av en medlem av byrån. Sålunda granskad film skall dock, därest granskningsbyråns ordförande så förordnar, granskas i den i 2 mom. stadgade ordningen.

Filmgranskningsbyrån må anlita bistånd av sakkunniga.

Vid filmgranskningsbyrån må finnas en byråchef, som samtidigt är ordförande för granskningsbyrån, samt övriga extraordinarie befattningshavare.

Över granskning av film, som godkänts till förevisning, skall till den, som anhållit om granskning, i stället för filmgranskningsbyråns beslut utgivas ett granskningskort, av vilket de för förevisning av filmen nödiga uppgifterna framgå. Filmgranskningsbyråns beslut skall härvid endast på begäran utgivas till den, som anhållit om granskning.

Överensstämmer filmgranskningsbyråns beslut icke med den om granskning av filmen gjorda anhållan, skall granskningsbyrån motivera sitt beslut.

I av filmgranskningsbyrån fattat beslut rörande i 1 § avsett ärende må ändring sökas medelst besvär hos statens filmnämnd. Besvärsskriften skall tillställas filmgranskningsbyrån inom trettio dagar efter det beslutet givits, sagda dag likväl oräknad. Till besvärsskriften behöver icke det beslut fogas, över vilket besvär anföras, eller avskrift därav.

Filmnämnden skall handlägga besvär inom fjorton dagar efter det de inkommit.

I övrigt gäller beträffande sökande av ändring i filmgranskningsbyråns beslut vad om ändringssökande i förvaltningsärenden är stadgat.

Statens filmnämnd består av elva för tre år i sänder förordnade medlemmar. Av dessa skall en företräda justitieministeriet, en undervisningsministeriet och en finansministeriet samt en filmbranschen. Av medlemmarna förordnas en till ordförande och en till viceord förande för nämnden. Dessa böra hava avlagt sådan examen, som berättigar till domartjänst. Medlemmarna böra i övrigt förordnas så, att sakkunskap på de i 2 § 1 mom. nämnda områdena är företrädd i nämnden och så, att denna består av såväl män som kvinnor.

Filmnämnden är beslutför, då minst sex medlemmar, av vilka en är ordföranden eller viceordföranden, äro närvarande. Den åsikt, som flertalet bör anses hava omfattat, gäller som beslut samt, då rösterna falla lika, den åsikt, som är förmånligare för filmens innehavare.

Filmnämnden må anlita bistånd av sakkunniga.

Ändrar filmnämnden beslut, över vilket besvär anförts, skall till innehavaren av filmen utgivas ett granskningskort, av vilket de för förevisning av filmen nödiga uppgifterna framgå.

Ändring i filmnämndens beslut må sökas medelst besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Om sökande av ändring gäller vad om ändringssökande i förvaltningsärenden är stadgat.

Besvär skola i högsta förvaltningsdomstolen handläggas i brådskande ordning.

Angående statens rätt att söka ändring i filmgranskningsbyråns eller filmnämndens beslut, till den del det berör skyldighet att erlägga skatt samt skattens storlek, är särskilt stadgat.

Har granskningsmyndighet undantagsvis icke sådana anordningar, med vilkas tillhjälp granskning av viss film kan äga rum, skall filmens innehavare förevisa den för granskning.

För filmgranskningsbyråns och filmnämndens expeditioner och tjänsteförrättningar skola erläggas i förordning närmare stadgade avgifter. Dessa fastställas på sätt, varom i 2 § lagen den 17 oktober 1942 om grunderna för avgifter, som skola erläggas för särskilda myndigheters expeditioner och tjänsteförrättningar (806/42), är stadgat. Härvid skola de särskilda kostnader, som åsamkas innehavare av film på grund av ovan i 9 § nämnd skyldighet, i skälig mån beaktas såsom avdrag.

Ovan i 1 mom. avsedda avgifter må indrivas utan dom eller utslag på sätt, som om indrivning av skatter och avgifter i utmätningsväg är stadgat.

Nödgas innehavare av film i fall, som nämnes i 5 § 1 mom. lagen om filmgranskning, eller på grund av besvär, som anförts av staten, på ovan i 9 § avsedda skäl förevisa film för granskning, skall ur statsmedel erläggas ersättning för de av förevisningen förorsakade faktiska kostnaderna.

I 5 § 1 mom. lagen om filmgranskning avsedd föreskrift meddelas av undervisningsministeriet samt i 2 § 5 mom. sagda lag avsett tillstånd och i 5 § 2 mom. nämnd föreskrift av filmgranskningsbyrån.

Föreligger Jäv eller tillfälligt förfall för filmgranskningsbyråns ordförande och viceordförande, skall undervisningsministeriet förordna någon av filmgranskningsbyråns övriga medlemmar att fungera som ordförande för byrån. Likaså skall undervisningsministeriet vid jäv eller tillfälligt förfall för ordföranden och viceordföranden för filmnämnden förordna någon av dess övriga medlemmar till ordförande för nämnden.

Den som i strid med lagen om filmgranskning förevisar eller låter förevisa film, vilken icke granskats och godkänts till förevisning såsom ovan är stadgat, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes även den, som förevisar eller låter förevisa film med avvikelse från granskninssbeslut eller i 4 § 2 mom. i nämnda lag avsedd föreskrift.

Den som på annat än i 1 mom. nämnt sätt bryter mot lagen om filmgranskning, straffes med böter.

Närmare stadganden angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1966, och genom densamma upphäves lagen den 29 november 1945 om granskning av biograffilm (1176/45) jämte däri gjorda ändringar.