145/1965

Med undervattensledning avses i denna lag kabel eller rörledning som utlagts inom det öppna havets område.

Den, som ifråga om undervattensledning förövar i 34 kap. 12 § 1 eller 2 mom. strafflagen åsyftad eller ock i 3―6 mom. sagda paragraf omförmäld handling, vilken medför fara, som äventyrar utläggandet, anläggandet eller iståndsättandet av sådan ledning, straffes såsom i sagda lagrum är stadgat.

Skadas vid utläggande, anläggande eller iståndsättande av undervattensledning annan ledning, är ägaren till den förstnämnda ledningen, även om för den åsamkade skadan straff icke skulle kunna ådömas, skyldig att ersätta ägaren av den skadade ledningen de nödiga kostnaderna för reparation av ledningen.

Har på fartyg för undvikande av skada på undervattensledning ankare, nät eller annat fiskeredskap uppoffrats, är ägaren till ledningen skyldig att ersätta skada som föranletts därav.

Villkor för erhållande av ersättning är, att fartygets befälhavare i mån av möjlighet omedelbart efter tilldragelsen i och för konstaterande av denna, i skeppsdagboken, om sådan föres, eller i särskilt protokoll inför en kort berättelse, vilken skall bestyrkas med fartygets besättnings namnteckningar, ävensom att han inom tjugufyra timmar efter det fartyget anlöpt första hamn och i varje fall så snart som möjligt efter denna ankomst avger i sjölagen stadgad sjöförklaring. Avgives sjöförklaring i Finland, skall vederbörande domstol utan dröjsmål därom underrätta ministeriet för utrikesärendena, som oförtövat äger delgiva underrättelsen härvarande legation eller konsulatmyndighet för det land undervattensledningens ägare tillhör.

Denna lag träder i kraft den 18 mars 1965, och därigenom upphäves lagen den 16 december 1938 om skydd för vissa undervattenskablar (398/38).