404/1963

Till väg höra körbana och övriga trafikbanor, såsom gång- och cykelbana, samt de områden, anläggningar och anordningar, som varaktigt erfordras för deras bestånd och begagnande, såsom vägren, slänt, bankett, dike, mitt-, skilje- och gränsremsa, omkörnings-, vänd- eller hållpats, mindre upplags- eller parkeringsområde, som omedelbart ansluter sig till väg, så ock skyddsvärn, trumma, bro, färja med färjläge och färjled, brygga, som förklarats ansluten till väg, ävensom vägmärke. Till väg hör likaså område, som erfordras för tull- och passkontroll av vägtrafik över riksgränsen.

Till väg såsom dess biområden höra plats, som varaktigt erfordras för uttagning av väghållningsämnen, ävensom för väghållningen nödiga särskilda byggnads- eller upplagsområden, till trafikanternas begagnande upplåtna allmänna parkerings- och lastningsområden samt de områden vid huvud- eller stamväg, som erfordras för trafikanternas vila och förplägnad eller service för fordonen.

Område, som avses i 1 mom., utgör vägområdet. Vägområde, vars gränser icke fastställts vid lantmäteriförrättning, sträcker sig till ett avstånd av en meter från yttre kanten av diket eller, där dike icke finnes, vägslänten eller -skärningen.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat äger icke tillämpning i fråga om underhåll av lastningsområde, som upplåtits till trafikanternas begagnande. I fråga om de områden, som reserverats för trafikanternas vila och förplägnad eller service för fordonen, tillämpas stadgandena i 1 och 2 mom., såvida om underhåll av området icke genom avtal eller på annat sätt annorlunda föreskrivits.

Vintertid skall allmän väg hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning, som erfordras för motorfordonstrafik, därest ej väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på grund av samfärdselns ringa omfattning eller av andra särskilda skäl bestämmer, att väg skall hållas i skick allenast för samfärdsel med hästfordon eller att åtgärder för avlägsnande av sådana hinder ej skola vidtagas.

Genom förordning må, ifall särskilda skäl föreligga, förordnas, att för begagnande av till allmän väg hörande frigående färja uppbäres skälig gängse avgift, som, då fråga är om bygdeväg, likväl icke må vara högre än vad kostnaderna för färjans underhåll förutsätta. För begagnande av linstyrd färja må avgift icke uppbäras.

Har vägplan fastställts genom beslut, vilket vunnit laga kraft eller vilket må verkställas, oaktat besvär anförts, och beslut fattats om vägföretagets utförande, vare väghållaren berättigad att taga i besittning område, som erfordras för vägen. Efter besittningstagandet må området nyttjas för i 3 § nämnda vägändamål utan hinder av den rätt annan äger med avseende å fastigheten. Denna nyttjanderätt kallas vägrätt.

Vägrätt föreligge ock, om för vägändamål erforderligt område tagits i besittning enligt medgivande av fastighetens ägare eller med ägare jämförlig innehavare i sådant fall, då uppgörande av vägplan ej jämlikt 25 § 1 mom. är nödigt, eller om enskild väg ändras till allmän.

Vägrätt medför jämväl befogenhet att från det i besittning tagna området avlägsna byggnader, upplag och anordningar samt växande gröda och annan växtlighet ävensom att utan hinder av stadgandena i 41 § på området uppföra av dess användningsändamål förutsatta byggnader och anläggningar eller tillåta uppförande av sådana.

Område anses hava tagits i besittning, då vägens sträckning eller, när fråga är om vägområdets utvidgning eller om vägs biområde, sådant område till sitt läge utmärkts i terrängen och arbetet påbörjats å vägen eller viss del därav.

Indrages allmän väg i annat än nedan i 2 mom. avsett fall, upphöre vägrätten med avseende å vägområdet, såvitt ej bestämmes, att området skall tagas i bruk för annat vägändamål.

Har vid vägförbättring sträckningen av väg ändrats, och har i vägplanen ej bestämts, att vägen i sin gamla sträckning fortfarande skall förbliva allmän väg, upphör vägen att till denna del vara allmän vag. Utan hinder härav må väghållaren nyttja vägområdet för andra vägändamål enligt vad därom i vägplanen bestämts eller eljest bestämmes. Har sådan bestämmelse icke meddelats, upphöre både användningen av vägområdet för vägändamål och även vägrätten, efter det i 37 § avsedd vägförrättning eller annan expropriationsförrättning rörande vägområdet avslutats eller, om sådan förrättning icke äger mm, enligt vad därom särskilt beslutes.

Då användningen av mark såsom vägs biområde förklaras hava upphört, upphöre vägrätten med avseende å området.

Sedan vägrätt upphört, skall iakttagas vad i lagen om rätt till förutvarande vägområde är stadgat.

Har förslag väckts om byggande av väg eller grundande av biområde till sådan, vare det tillåtet att genom myndighets försorg utföra stakning, mätning, utpålning, kartläggning eller undersökning av grund eller att vidtaga annan förberedande åtgärd på fastighet och att från denna taga till stakar och pålar erforderliga träd. Vid förrättningen skall tillses, att växande gröda eller skog icke onödigt skadas. Träd eller buske, som växer i trädgård eller som eljest tagits under särskild omvårdnad, må icke utan ägarens medgivande skadas eller fällas.

Är det vid utförandet av vägarbete nödigt att för dragning av kraft- eller telefonledningar, inrättande av inkvarteringsplats, temporär reglering av trafiken, uppläggande eller forsling av material eller i annat sådant syfte begagna annan tillhörigt område utanför den för vägändamål i anspråk tagna marken, vare väghållaren berättigad att förfoga över området högst den tid vägarbetet pågår, såframt ej därigenom nämnvärt men tillskyndas fastigheten.

Därest så prövas nödigt för tillgodoseende av trafiksäkerheten eller av andra skäl, må länsstyrelse i fråga om viss allmän väg eller del därav bestämma, att till densamma icke må anslutas enskild väg utan länsstyrelsens tillstånd eller att därtill ansluten enskild utfartsväg icke må utan dylikt tillstånd vidare användas för sitt ändamål, eller ock meddela annat förordnande om reglering av utfarten till den allmänna vägen. Sådant förordnande må icke utsträckas till att omfatta enskild väg inom område, för vilket stads- eller byggnadsplan är gällande.

Vid beviljande av tillstånd, som nämnes i 1 mom., må länsstyrelsen föreskriva de nödigbefunna villkor, som skola iakttagas vid den enskilda vägens byggande eller underhåll.

Innan i 1 mom. avsett förordnande meddelas, skall plan uppgöras för utförande av den ifrågakommande regleringen.

Vid handläggning av ovan i 1 mom. nämnt ärende angående utfärdande av förordnande skall länsstyrelsen bereda de ifrågakommande fastighetsägarna och övriga sakägare tillfälle att bliva hörda i ärendet och del-, giva vederbörande detta medelst kungörelse på kommunens anslagstavla, såsom i lagen om offentliga kungörelser (34/25) är stadgat. Därjämte skall om anslag av kungörelsen på sökandens bekostnad i tillräckligt god tid meddelas i en eller två på orten allmänt spridda tidningar och skriftligt meddelande sändas till sådan i annan kommun bosatt sakägare, vars boningsort är i handlingarna angiven eller annars känd. Vid behov skall även kommunen höras i ärendet.

Beslut, genom vilket länsstyrelsen utfärdat i 1 mom. nämnt förordnande, skall delgivas de ifrågakommande fastighetsägarna och övriga sakägare med iakttagande av den i 4 mom. stadgade delgivningsordningen.