326/1963

Dom eller beslut, varigenom någon av dansk, isländsk, norsk eller svensk domstol dömts till böter eller vite eller förverkande av visst föremål eller annan egendom eller belopp i penningar eller att utgiva ersättning för kostnader, som föranletts av rättegång i brottmål, må på begäran verkställas i Finland.

Belopp, som skall indrivas, bör i beslut, varigenom begäran om verkställighet bifalles, omvandlas till finskt mynt enligt dagen före beslutet gällande inköpskurs.

Verkställigheten sker enligt finsk lag. Böter må här likväl icke förvandlas till fängelse.

Dom eller beslut, som avses i 1 § och givits i Finland, må överlåtas att verkställas i Danmark, Island, Norge eller Sverige.

I Danmark ådömda haefte och faengsel, i Island ådömda varohald och fangelsi, i Norge ådömda hefte och fengsel samt i Sverige ådömda fängelse och straffarbete benämnda frihetsstraff må på begäran verkställas i Finland, om den dömde när verkställighet skall ske är finsk medborgare eller varaktigt bosatt i Finland eller om den dömde är utlänning, som utan att vara varaktigt bosatt i Finland uppehåller sig här vid nämnda tidpunkt och åtgärden härvid med anseende till omständigheterna bör anses ändamålsenlig.

Vad ovan är stadgat, må äga tillämpning även ifråga om förvandlingsstraff för böter.

I beslut, varigenom begäran om verkställighet bifalles, skall straffet omvandlas till straffart enligt finsk lag med samma strafftid så, att om strafftiden är högst två år, straffet skall utsättas till fängelse, och i annat fall till tukthus.

Verkställighet av straff, som omvandlats till fängelse eller tukthus, sker enligt finsk lag, såsom om verkställighet av laga kraft vunnen dom är stadgat. Strafftiden för ung förbrytare, som förordnats att utstå straff i ungdomsfängelse, må likväl ej förlängas.

Från straff, vars verkställighet förordnats att äga rum i Finland, skall avdragas vad därav verkställts i annat nordiskt land. Har den dömde för verkställighet av frihetstraff överförts till Finland, skall den tid, som åtgått för hans forsling till straffanstalt, räknas såsom strafftid.

Verkställigheten av förvandlingsstraff för böter förfaller, om det däremot svarande bötesbeloppet i sin helhet erlägges i penningar. Gäldas en del av böterna, skall förvandlingsstraffet nedsättas i samma förhållande som den erlagda betalningen förhåller sig till det bötesbelopp, som motsvarar förvandlingsstraff et; delar av dag skola härvid ej beaktas, ej heller förvandlingsstraff nedsättas till kortare tid än den kortaste tiden för förvandlingsstraff enligt finsk lag.

Verkställighet av i Finland ådömt fängelse- eller tukthusstraff och förvandlingsstraff för här ådömda böter må överlåtas att äga rum i Danmark, Island, Norge eller Sverige, om den dömde när verkställigheten skall ske är medborgare i vederbörande nordiskt land eller varaktigt bosatt där eller om den dömde utan att vara medborgare i vederbörande land och utan att vara varaktigt bosatt där, vid nämnda tidpunkt uppehåller sig i sagda land och åtgärden med anseende till omständigheterna kan anses ändamålsenlig.

Har förvandlingsstraff för böter icke tidigare fastställts, skall tiden för förvandlingsstraff et bestämmas, innan begäran om verkställighet framställes, såsom därom i strafflagen och förordningen om verkställighet av straff är stadgat.

Överföres den dömde från Finland till annat nordiskt land för verkställighet av straff, skall strafftiden räknas från och med den dag, då den dömde i nämnt syfte omhändertogs av finsk myndighet, såframt icke verkställigheten av straffet begynt därförinnan.

Angående den, som för verkställighet av frihetsstraff överförts till Finland från Danmark, Island, Norge eller Sverige eller från Finland till annat nordiskt land, skola stadgandena i 7 och 18 §§ lagen den 3 juni 1960 om utlämning för brott Finland och de övriga nordiska länderna emellan (270/60) äga tillämpning, såframt icke den dömde förpassats eller utvisats ur vederbörande land.

Övervakning av den, som i samband med i Danmark, Island, Norge eller Sverige given villkorlig dom ställts under övervakning, må på begäran anordnas i Finland.

Medelst beslut, varigenom förordnas, att övervakningen av villkorligt dömd skall anordnas i Finland, bör, med iakttagande i tillämpliga delar av vad i lagen den 31 maj 1940 om unga förbrytare (262/40) om förordnande av övervakare är stadgat, samtidigt övervakare tillförordnas samt, därest i samband med den villkorliga domen uppställda villkor eller föreskrifter icke här kunna tillämpas, fastställas ändringar rörande dem; prövo- och övervakningstid må likväl icke ändras.

Ändrar vederbörande myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige den villkorligt dömde till efterrättelse förelagda villkor eller föreskrifter eller förklarar myndigheten det genom den villkorliga domen beviljade anståndet förverkat, äger beslut härom, med iakttagande ifråga om villkoren och föreskrifterna i tillämpliga delar av vad i 1 mom. är sagt, giltighet även i Finland.

Övervakningen av i Danmark, Island, Norge eller Sverige villkorligt dömd, om vars anordnande i Finland förordnats, må upphävas med tillämpning av stadgandet i 12 § lagen om unga förbrytare.

Sedan anordnandet av övervakning förordnats att äga rum i Finland, skola beträffande förklaring angående förverkande av genom villkorlig dom beviljat anstånd, såframt nedan icke annorlunda föreskrives, stadgandena i 5 och 6 §§ lagen den 20 juni 1918 angående villkorlig straffdom äga tillämpning.

Har den dömde underlåtit att iakttaga honom till efterrättelse förelagda särskilda villkor och föreskrifter, må domstolen på den övervakades boningsort på yrkande av övervakaren förklara det genom den villkorliga domen beviljade anståndet förverkat. Vid samma rätt skall framställas även yrkande om förverkande av anstånd på den grund, som avses i 5 § 3 mom. lagen angående villkorlig straffdom; och må jämväl övervakare framställa sådant yrkande.

Även sådan i annat nordiskt land villkorligt dömd person, beträffande vilken ej förordnats, att övervakningen av honom skall anordnas i Finland, må, då han här dömes för brott, som begåtts under prövotiden eller innan den villkorliga domen gavs, med tillämpning av stadgandena i 5 och 6 §§ lagen angående villkorlig straffdom förklaras hava förverkat honom medelst den villkorliga domen beviljat anstånd.

Då domstol förklarar, att i Danmark, Island, Norge eller Sverige villkorligt ådömt straff bör sättas i verkställighet, skola stadgandena uti 2 och 6 §§ i denna lag äga tillämpning.

Har i den villkorliga domen anstånd medgivits beträffande bestämmandet av det för brottet följande straffet, skall domstolen, då den finner, att anståndet bör förverkas, fastställa straffet för brottet enligt finsk lag och förordna om verkställighet av detta straff.

Finner domstol, att beträffande i annat nordiskt land villkorligt dömd person åtgärd borde vidtagas med stöd av stadgandena i 5 och 6 §§ lagen angående villkorlig straffdom eller på grund av att den dömde underlåtit iakttaga honom förelagda särskilda villkor eller föreskrifter, må domstolen, utan att förklara det genom den villkorliga domen medgivna anståndet förverkat, hänskjuta frågan om vidtagandet av åtgärden att avgöras i den stat, där domen givits eller där den dömde står under övervakning.

Anordnandet av övervakning, varom förordnats på grund av i Finland given villkorlig dom, må överlåtas att äga rum i Danmark, Island, Norge eller Sverige.

Ändrar vederbörande myndighet i det nordiska land, där övervakningen år anordnad, den dömde till efterrättelse förelagda villkor eller föreskrifter, äger beslutet härom giltighet jämväl i Finland.

Utan hinder av, att övervakning av i Finland villkorligt dömd person är anordnad i annat nordiskt land, må angående åtgärd beträffande den dömde förordnas jämväl i Finland, när han här övertygas om brott, som begåtts under prövotiden eller innan den villkorliga domen gavs, eller vederbörande myndighet i annat nordiskt land hänskjutit frågan om vidtagande av åtgärd att prövas av finsk domstol. I sistnämnda fall ankommer beslut om åtgärden på den domstol, som givit domen.

Förklarar vederbörande myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige anstånd, som medgivits genom villkorlig dom i Finland, förverkat, äger beslutet giltighet jämväl i Finland.

Övervakningen av den, som försatts i villkorlig frihet efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Island av fangelsi, i Norge av fengsel eller i Sverige av fängelse eller straffarbete benämnda frihetsstraff må på begäran anordnas i Finland.

Medelst beslut, varigenom förordnas, att övervakning av villkorligt frigiven skall anordnas i Finland, bör samtidigt övervakare tillförordnas och, därest den villkorligt frigivne till efterrättelse förelagda villkor eller föreskrifter icke här kunna tillämpas, fastställas ändringar rörande dem; prövo- och övervakningstid må likväl icke ändras.

Om vederbörande myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige ändrar den villkorligt frigivne till efterrättelse förelagda villkor eller föreskrifter eller förklarar den villkorliga friheten förverkad, äger beslutet härom, med iakttagande ifråga om villkor och föreskrifter i tillämpliga delar av vad i 1 mom. är sagt, giltighet jämväl i Finland.

Sedan anordnandet av övervakning förordnats att äga rum i Finland, skola beträffande den övervakade, såframt nedan icke annorlunda föreskrives, stadgandena rörande villkorlig frihet i 2 kap. förordningen om verkställighet av straff äga tillämpning. Om förlängning av prövotid må likväl icke förordnas.

Även sådan efter avtjänande av i 17 § avsett frihetsstraff villkorligt frigiven person, beträffande vilken ej förordnats, att övervakningen av honom skall anordnas i Finland, må av finsk domstol, då den dömer honom till straff för under prövotiden begånget nytt brott, förklaras hava förverkat sin villkorliga frihet.

Om i Danmark, Island, Norge eller Sverige villkorligt frigiven person i Finland förklaras hava förverkat sin villkorliga frihet, skall justitieministeriet omvandla den ännu icke utståndna delen av straffet till straffart enligt finsk lag med samma strafftid så, att den återstående delen av straffet bör, därest hela strafftiden varit högst två år, utstås i fängelse och eljest i tukthus. Därefter skall det omvandlade straffet i Finland verkställas såsom om försättandet i villkorlig frihet skulle hava skett i Finland.

Finner vederbörande myndighet, att beträffande i annat nordiskt land i villkorlig frihet försatt person åtgärd borde vidtagas på grund av att han underlåtit iakttaga honom förelagda villkor eller föreskrifter eller under prövotiden begått nytt brott, må myndigheten, utan att förklara den villkorliga friheten förverkad, hänskjuta frågan om vidtagandet av åtgärden att avgöras i den stat, där den dömde villkorligt frigivits eller där han står under Övervakning.

Anordnandet av övervakning av i Finland efter avtjänande av fängelse- eller tukthusstraff villkorligt frigiven person må överlåtas att äga rum i Danmark, Island, Norge eller Sverige.

Ändrar vederbörande myndighet i det nordiska land, där övervakningen är anordnad, den villkorligt frigivne till efterrättelse förelagda villkor eller föreskrifter, äger beslutet härom giltighet jämväl i Finland.

Utan hinder av att övervakning av i Finland villkorligt frigiven person är anordnad i annat nordiskt land, må angående åtgärd beträffande honom förordnas jämväl i Finland, när den villkorligt frigivne här dömes för brott, som begåtts under prövotiden, eller vederbörande myndighet i annat nordiskt land hänskjutit frågan om vidtagande av åtgärd att prövas av finsk myndighet.

Förklarar vederbörande myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige i Finland villkorligt frigiven person hava förverkat sin villkorliga frihet, äger beslutet härom giltighet jämväl i Finland.

Begäran, som avses i 1, 5, 10 och 17 §§ denna lag, framställes av vederbörande myndighet i Danmark, Island, Norge eller Sverige. Justitieministeriet avgör, huruvida begäran skall bifallas.

Dom, som i Danmark, Island, Norge eller Sverige givits för brott, för vilket åtal är anhängigt vid eller medelst laga kraft vunnen dom avgjorts av finsk domstol eller för vilket justitiekanslern förordnat om väckande av åtal, må ej verkställas i Finland.

Förordnande om verkställighet i Finland av dom må ej heller givas, därest domen icke är verkställbar i den stat, där den gavs.

Innan i 5, 10 och 17 §§ avsedd begäran bifalles, skall den dömde beredas tillfälle att yttra sig i saken, såframt det utan svårighet kan ske.

Till beslut, varigenom i 5, 10 och 17 §§ avsedd begäran om verkställighet bifalles, skall fogas besvärsundervisning.

Beslutet må utan hinder av besvär gå i verkställighet.

Begäran, som avser verkställighet jämlikt 4 eller 8 § eller anordnande av i 15 eller 22 § förutsatt övervakning i Danmark, Island, Norge eller Sverige, framställes av justitieministeriet.

Avser begäran verkställighet av förvandlingsstraff för böter, skall justitieministeriet fastställa tiden för förvandlingsstraffet, såsom i 8 § 2 mom. sägs.

Har begäran, som avses i 1, 5, 10 eller 17 §, bifallits, eller har genom villkorlig dom medgivet anstånd eller villkorlig frihet, i enlighet med vad i 13 eller 20 § är stadgat, förklarats förverkad, må i Finland åtal ej väckas för den brottsliga gärning, som avses uti den i det andra nordiska landet givna domen.

Vad i 7 kap. strafflagen är stadgat om sammanläggning av straff, må ej äga tillämpning med avseende å straff, som ådömts i Danmark, Island, Norge eller Sverige.

Om den, som i annat nordiskt land ådömts straff genom villkorlig dom, i Finland dömes till straff för brott, som begåtts innan den villkorliga domen gavs, skall domstolen samtidigt, utan att sammanlägga straffen, bestämma, huruvida det villkorligt ådömda straffet skall verkställas.

Ifall efter bifall till begäran om verkställighet, som avses uti 1 eller 5 § i denna lag, fråga uppstår om preskription av verkställigheten, skall frågan avgöras enligt lagen i den stat, där domen är given.

Stadgandena om benådning i finsk lag skola äga tillämpning jämväl på i Danmark, Island, Norge eller Sverige givna domar, som förordnats att verkställas i Finland.

Vid verkställighet i Finland av dom, som givits i Danmark, Island, Norge eller Sverige, skall iakttagas, vad i samband med beviljande av nåd beslutats i det nordiska land, där domen är given.

Överföres någon för verkställighet av frihetsstraff från Danmark, Island, Norge eller Sverige till något annat av dessa länder, må han utan särskilt tillstånd föras genom finskt territorium.

Med dom avses i denna lag även sådant beslut eller förordnande av annan myndighet än domstol, som enligt lagstiftningen i vederbörande stat har samma verkan som dom.

De kostnader, vilka föranledes av verkställighet, som med stöd av denna lag äger rum i Finland, stanna staten till last, därest de icke, i enlighet med vad särskilt är stadgat, kunna indrivas vid verkställigheten.

Justitieministeriet med stöd av denna lag tillkommande befogenhet att förordna om ovan i 1 och 4 §§ avsedd verkställighet må helt eller delvis anförtros länsstyrelse.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

Genom förordning bestämmes beträffande Danmark, Island, Norge och Sverige särskilt för sig, från vilken tidpunkt denna lag skall äga tillämpning mellan Finland och sagda stat.

I denna lag förutsatta åtgärder må vidtagas även ifråga om domar, som givits innan lagen trädde i kraft. För verkställighet av frihetsstraff, som dömts för före denna lags ikraftträdande begånget brott, må den dömde likväl icke överföras till Finland, med mindre han skriftligt därom anhållit, och må med anledning av sådant brott genom villkorlig dom medgivet anstånd eller villkorlig frihet icke förklaras förverkad.