Lag angående ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut skola 5 § 1 mom., 14 § och 15 § 1 mom. lagen den 28 maj 1948 om skada, ådragen i militärtjänst, 5 § 1 mom. och 14 § sådana de lyda i lagen den 16 december 1960 (481/60) och 15 § 1 mom. sådant detta lagrum lyder i lagen den 15 juni 1956 (389/56), erhålla följande ändrade lydelse:
5 §.
Med anhöriga avses i denna lag:
make samt barn under sjutton år, äkta man dock blott om han på grund av oförmåga till arbete eller förvärv och av medellöshet underhålles av sin hustru;
föräldrar, därest deras arbets- eller förvärvsförmåga och förmögenhet äro så ringa, att de sakna skäligt underhåll, och andra underhållspliktiga anhöriga icke finnas, som kunna draga försorg därom, samt, då fråga är om försörjningspension, även föräldrar, såframt deras enda son eller minst två barn dött eller försvunnit under sådana förhållanden, att på grund därav ersättning skall utgå enligt denna lag; samt
barn över sjutton år samt barnbarn och syskon under sagda ålder, så ock adoptiv- samt far- och morföräldrar, om nämnda personers arbets- eller förvärvsförmåga samt förmögenhet äro så ringa, att de med hänsyn till sitt uppehälle i avsevärd grad äro beroende av den skadade eller insjuknade.
14 §.
Har skada eller sjukdom, som drabbat i 1 § avsedd person, lett till döden eller har sådan person utan eget förvållande försvunnit under omständigheter, på grund av vilka vid dödsfall ersättning borde utgivas, erlägges försörjningspension till dem, som vid dödsfallet eller försvinnandet voro hans i 5 § avsedda anhöriga, till föräldrar även då de senare bliva sådana anhöriga. Vad ovan är sagt skall likaså äga tillämpning, då den skadade eller insjuknade vid sin död åtnjöt för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst åttio procent uppskattad invaliditetsgrad.
Försörjningspensionens årliga belopp är:
för änka, som har eller har haft barn, 140 000 mark samt för annan änka 50 000 mark, tills hon fyller 55 år, varefter pensionens årliga belopp är 140000 mark;
för barn 79 500 mark och för föräldralöst barn därutöver 79 500 mark;
för föräldrar, då båda leva, 57 500 mark för vardera och eljest 79 500 mark; samt
för annan anhörig 34 500 mark.
I annat än i 1 mom. nämnt fall erlägges, om den skadade eller insjuknade vid sin död åtnjöt en för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst femtio procent uppskattad invaliditetsgrad och ersättning med anledning av dödsfallet icke skall utgå enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller däri stadgade grunder, till hans i 5 § 1 mom. 1 punkten avsedda anhöriga i försörjningspension tre fjärdedelar av pensionens i 2 mom. nämnda årliga belopp, därest invaliditetsgraden var minst sextio procent, och hälften av det årliga beloppet, därest invaliditetsgraden var mindre.
Vid avgörande av ärende angående försörjningspension, som grundar sig på invaliditetsgraden, skall vad i 3 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.
Person, som skulle vara berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken försörjningspensionen är störst.
15 §.
Har äktenskap ingåtts efter det kroppsskada uppstått eller sjukdom yppat sig, utgår försörjningspension icke till änka, om äktenskapet är barnlöst eller varat kortare tid än tio år, ej heller till hennes barn. Lag samma vare i fråga om adoptivbarn, som adopterats efter nämnda tidpunkt. Försörjningspension utgår icke heller efter sådan person, som vid sitt frånfälle eller försvinnande icke fyllt sjutton år, därest icke den efterlevande är hans barn.
I 14 § avsedd försörjningspension, som grundar sig på invaliditetsgraden, och i 15 § avsedd försörjningspension, som grundar sig på den tid äktenskapet varat, utgår under förutsättningar, som stadgas i nämnda lagrum, även med anledning av dödsfall, som inträffat före denna lags ikraftträdande, om den skadade eller insjuknade ägt rätt till ersättning med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst, eller med stöd av den lag, som nämnes i 1 § 2 mom. lagen den 15 juni 1956 angående utvidgad tillämpning av lagen om skada, ådragen i militärtjänst (390/56). Försörjningspension må sökas utan iakttagande av fatalietid, och upptages ansökningen till prövning utan hinder av tidigare beslut. Försörjningspension erlägges tidigast från ingången av det kalenderårskvartal, under vilket ansökan inkommit till statens olvcksfallsbyrå.
Helsingfors den 9 februari 1962.
Republikens President Urho Kekkonen.Minister Mauno Jussila.