Lag om ändring av lagen angående stämpelskatt.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut ändras 11 § 4, 5 och 6 punkterna lagen den 6 augusti 1943 angående stämpelskatt, 4 och 5 punkterna sådana de lyda i lagen den 6 maj 1955 (218/55) samt 6 punkten sådan den lyder i lagen den 23 december 1959 (479/59), överföres den nuvarande 6 punkten till en ny 7 punkt samt
ändras 13 § 2 mom. sagda lag, sådant detta lagrum lyder i lagen den 8 juni 1956 ( 332/56 ), som följer:
11 §.
Från erläggande av stämpelskatt för expedition äro befriade:
person, som med stöd av lagen den 6 maj 1955 om fri rättegång (212/55) blivit beviljad fri rättegång, såvitt fråga är om intyg över beviljande av sagda förmån och om expeditioner i ärende, för vilket fri rättegång beviljats, samt om överexekutors utslag angående verkställighet, så ock för sådan person tillförordnat rättegångsbiträde i avseende å förordnandet till uppdraget samt intyg, som erfordras för lyftande av honom tillkommande arvode och ersättning;
person, som med stöd av 4 a § lagen om fri rättegång blivit befriad från erläggande av stämpelskatt och lösen, i avseende å expeditioner, som avses i sagda lagrum;
person, vars medellöshet är behörigen styrkt, i ärenden, som röra hans fördel och rätt, dock icke i tviste- eller brottmål, såframt ej annat följer av 4 eller 5 punkten; samt
kommuns styrelse och församling i ärenden, som beröra meddelande av förhandsbesked, som avses i 69 § beskattningslagen, liksom även för avskrifter, nämnda i 113 § 1 mom. beskattningslagen.
13 §.
Fria från ovan i 1 mom. föreskriven stämpelskatt äro:
duplett av handling;
i samma ärende utgiven, i 6 § avsedd expedition;
handlingar i ärenden, i vilka i 6 § stadgad stämpelskatt för expeditioner icke uppbäres; samt
handlingar vid begäran om fri rättegång.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1962.
Helsingfors den 24 november 1961.
Vid förfall för Republikens President, Statsminister Martti MiettunenMinister J. E. Niemi