Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

395/1961

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om pension för arbetstagare.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

Skyldighet att anordna pensionsskydd.

1 §.

Arbetsgivare är skyldig att anordna och bekosta pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor, för envar av sina arbetstagare, som fyllt 18 år och vars arbetsförhållande, sedan han uppnått nämnda ålder, utan avbrott fortgått under en tid av minst sex månader. Lagen gäller dock icke arbetsförhållande,

1)

som begynt, sedan arbetstagaren fyllt 65 år eller, om denna lag icke tidigare tillämpats på honom, sedan han fyllt 55 år;

2)

på grund av vilket arbetstagaren ej kan anses erhålla en förtjänst, som är tillfyllest för hans huvudsakliga utkomst; eller

3)

på grund av vilket arbetstagare äger rätt till i annan lag stadgat pensionsskydd eller ock till sådant pensionsskydd, som enligt annan lag helt eller till största delen skall bekostas av allmänna medel.

Utan hinder av vad i 1 mom. 1 punkten är stadgat bör arbetsgivare anordna pensionsskydd för arbetstagare, som vid lagens ikraftträdande fyllt 55, men icke 65 år, under förutsättning, att denne den dag lagen gives varit i hans tjänst under minst 15 år.

Arbetsgivare är berättigad att på villkor, som fastställas genom förordning, innefatta sig själv i pensionsskydd, som han i enlighet med denna lag anordnat för sina arbetstagare.

2 §.

Beträffande pensionsskyddet i skogs- och flottningsarbeten, byggnadsarbete, hamnarbete eller på andra med dessa jämförbara säsongbetonade arbetsområden, där arbetstagarna årligen äro i samma arbetsgivares tjänst under kortare tid än sex månader, stadgas särskilt.

3 §.

I och för anordnande av pensionsskydd bör arbetsgivare hava pensionsförsäkring i inhemskt försäkringsbolag eller i pensionskassa, som grundas för arbetstagarna i en viss arbetsgivares eller i till en viss grupp av arbetsgivare hörande företags tjänst och som förutsattes i lagen om understödskassor (471/42), eller ock i pensionsstiftelse, som förutsattes i lagen om pensionsstiftelser (469/55). Komme mindre än 20 arbetstagare varaktigt att höra till stiftelsens verksamhetskrets, böra pensionerna likväl tryggas genom försäkring. Försäkringsbolag må ej vägra giva eller upprätthålla hos detsamma sökt pensionsförsäkring till den del denna ej Överskrider pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor. Ömsesidigt försäkringsbolag må dock vägra giva försäkring, om den, som söker försäkringen, icke enligt bolagsordningen kan godkännas som delägare i bolaget.

Försäkringsbolag, pensionskassor och pensionsstiftelser, som bedriva i denna lag förutsatt verksamhet, benämnas nedan pensionsanstalter. Försäkringsbolag bör för denna verksamhet innehava av statsrådet beviljad särskild koncession. Pensionsanstalternas gemensamma ärenden handhavas, såsom nedan stadgas, av en pensionsskyddscentral.

Villkoren och grunderna för pensionsskyddet skola vara godkända av socialministeriet. I dem må icke utan särskild orsak godkännas skiljaktighet, som är ägnad att försvåra handhavandet av pensionsanstalternas i denna lag förutsatta gemensamma angelägenheter. Ministeriet är berättigat att på synnerliga skäl även godkänna villkor, som beträffande en eller flere förmåner icke uppfylla i denna lag föreskrivna minimifordringar, ifall pensionsskyddet enligt villkoren såsom helhet kan till sitt penningvärde anses motsvara åtminstone sagda minimiskydd, dock sålunda, att pensionen icke må fastställas till lägre belopp än vad nedan i 5 § 1 mom. stadgas.

Har arbetstagaren rätt att erhålla pension på grund av två eller flere arbetsförhållanden, bestämmes hans rätt till pension för ettvart arbetsförhållande i enlighet med de till det sista arbetsförhållandet hörande villkoren. Skulle pensionsskyddets kapitalvärde härvid avsevärt förändras, skall pensionens belopp utan hinder av vad i 3 mom. är stadgat ändras sålunda, att det ursprungliga kapitalvärdet bevaras.

Pensionsrätt.

4 §.

Arbetstagare äger rätt till ålders- och invalidpension enligt denna lag. Har han rätt att erhålla pension på grund av två eller flere arbetsförhållanden, erhålles honom tillkommande pension genom sammanräkning av de ettvart arbetsförhållande motsvarande pensionerna enligt vad nedan stadgas.

Rätt att erhålla ålderspension tillkommer arbetstagare, sedan han fyllt 65 år, under förutsättning, att han icke längre står i denna lag underställt arbetsförhållande.

Rätt att erhålla invalidpension tillkommer i varje händelse arbetstagare, som på grund av sjukdom, lyte eller skada erhåller folkpension. Då mottagare av invalidpension uppnår till erhållande av ålderspension berättigande ålder, förändras invalidpensionen till ålderspension.

Har den huvudsakliga orsaken till invaliditet varit sjukdom, lyte eller skada hos arbetstagare vid den tidpunkt, då arbetsförhållandet, sedan han fyllt 18 år, oavbrutet fortgått sex månader, har han icke rätt till invalidpension på grund av detta arbetsförhållande.

Pensionens storlek.

5 §.

Pensionens belopp utgör för varje hel månad av den till pension berättigande tjänstgöringstiden 1/12 % av den pensionsgrundande lönens belopp, likväl högst 40 % därav.

Har arbetstagare rätt att erhålla pension på grund av två eller flere arbetsförhållanden, erlägges åt honom förutom nedannänmda tilläggspensioner i pension högst 40 % av hans högsta pensionsgrundande lön. Överstiger pensionernas sammanlagda belopp sagda procentsats, minskas den överskjutande delen regressivt med början från den till det senaste arbetsförhållandet hörande pensionen.

6 §.

Såsom till pension berättigande tjänstgöringstid räknas för ettvart arbetsförhållandes vidkommande den tid, under vilken arbetsförhållandet, den i 1 § 1 mom. avsedda tiden av sex månader medräknad, fortgått, efter det arbetstagaren fyllt 23 år. Som tjänstgöringstid räknas dock icke den tid, under vilken arbetstagare avtjänat värnplikt i aktiv tjänst.

Såsom till pension berättigande tjänstgöringstid räknas även den tid, för vilken arbetstagare, sedan han fyllt 23 år, erhållit invalidpension på grund av sjukdom, lyte eller skada, som han ådragit sig under arbetsförhållandets fortgång, ifall till honom senare till följd av ålderdom eller förnyad invaliditet skall erläggas pension på grund av detta arbetsförhållande.

Har sjukdom, lyte eller skada, som utgör grund för invalidpension, ådragits under arbetsförhållandets fortgång och efter det arbetstagaren fyllt 18 år och i denna lag avsedd invaliditet begynt senast förrän ett år förflutit från arbetsförhållandets upphörande, räknas vid fastställandet av invalidpensionen såsom till pension berättigande tjänstgöringstid för detta arbetsförhållandes vidkommande även tiden mellan invaliditetens början eller, om arbetsförhållandet upphört, mellan arbetsförhållandets upphörande och uppnåendet av pensionsåldern, till den del sagda tid icke redan med stöd av 1 eller 2 mom. räknats såsom till pension berättigande tjänstgöringstid. Blir arbetstagare, som erhållit invalidpension, på grund av samma sjukdom, lyte eller skada senare ånyo arbetsoförmögen, erlägges invalidpension enligt enahanda grunder som tidigare vid erläggandet åt honom av sådan pension.

Såsom till pension berättigande tjänstgöringstid räknas även hälften av den tid, under vilken arbetstagares arbetsförhållande, som var i kraft den dag denna lag gives, före lagens ikraftträdande fortgått efter det han fyllt 23 år.

7 §.

Den pensionsgrundande lönen uträknas särskilt för ettvart arbetsförhållande genom division av den från och med början av det kalenderår, som omedelbart föregår arbetsförhållandets upphörande, erhållna regelbundna arbetsförtjänsten med den tid, till vilken den hänför sig. Har förtjänsten under denna tid med avvikelse från vad eljest är fallet varit väsentligt lägre eller högre än tidigare under samma arbetsförhållandes fortbestånd, räknas pensionen på grundvalen av den förtjänst, som arbetstagaren skulle hava haft, ifall nämnda avvikelse icke hade förekommit.

Genom förordning stadgas, på vilket sätt arbetstagarens regelbundna arbetsförtjänst och den tid, till vilken den anses hänföra sig, vid tillämpningen av denna lag skall definieras.

8 §.

Från pension skall på sätt i 5 § 2 mom. stadgas avdragas den del, med vilken sammanlagda beloppet av pensionstagarens i denna lag föreskrivna pension samt den pension han erhåller med stöd av folkpensionslagen, lagen om olycksfallsförsäkring, lagen om trafikförsäkring eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst, eller med stöd av till hans tjänste-, befattnings- eller arbetsförhållande hörande ålders-, invalid- eller familjepensionsskydd överstiger 60 % av hans högsta pensionsgrundande lön, dock sålunda, att vid beräknandet av det sammanlagda beloppet icke beaktas nedan i 11 § avsedda tilläggsförmåner i fråga om ålders- och invalidpensioner.

Invalidpension erlägges icke för tid, för vilken pensionstagare av arbetsgivaren erhåller minst hälften av lönen. Ej heller erlägges pension för tid, för vilken pensionstagare på grund av sitt arbetsförhållande eller en blivande allmän sjukförsäkring i sjukpenning eller annan däremot svarande ersättning erhåller minst hälften av sin lön för motsvarande tid.

Invalidpension skall förvägras eller minskas, därest arbetstagaren uppsåtligen förorsakat sin invaliditet.

Vid anordnande av pensionsskydd må bestämmas:

1)

att invalidpension må minskas, ifall arbetstagaren förorsakat sin invaliditet genom grovt vållande eller ådragit sig sjukdom, lyte eller skada genom brottslig handling eller ifall han utan godtagbar anledning icke samtyckt till av pensionsanstalt påbjuden eller bekostad undersökning eller av läkare förordnad vård, med undantag för undersöknings- eller vårdåtgärd, som bör anses livsfarlig, eller ifall han utan giltig orsak undandragit sig arbetsvärd eller utbildning; och

2)

att erläggandet av pension eller del därav må inställas för den tid, under vilken pensionstagare avtjänar frihetsstraff eller är intagen i tvångsinrättning eller tvångsarbetsanstalt.

Socialmimsteriet har rätt att godkänna jämväl andra, till sin betydelse ringa inskränkningar i pensionsskyddet.

Såsom folkpension må vid tillämpning av 1 mom. beaktas i 26 § 1 mom. folkpensionslagen (347/56) förutsatt grunddel samt för pensionstagares vidkommande, vars make erhåller folkpension, fyra femtedelar av fulla beloppet av i hans boningskommun utgående, i 27 § 1 mom. förutsatt understödsdel ävensom för annan pensionstagares vidkommande nämnda understödsdel i sin helhet.

9 §.

Har den allmänna lönenivån i landet väsentligen förändrats efter det arbetsförhållande upphört, bör den pensionsgrundande lönen ändras i överensstämmelse med dessa förändringar på sätt socialmimsteriet bestämmer.

10 §.

Utan hinder av vad annorstädes i lag är stadgat, äger pensionsanstalt rätt att överföra i denna lag avsett ansvar för enskild arbetstagares del på annan i denna lag avsedd pensionsanstalt under förutsättning, att bestämmelse härom ingår i pensionsanstaltens stadgar eller försäkringsvillkor eller att social ministeriet därtill givit sitt samtycke.

Frivilliga tilläggsförmåner.

11 §.

Anordnar arbetsgivare med anlitande av pensionsförsäkring eller pensionsstiftelse pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor, för sådan arbetstagare, som till följd av arbetsförhållandets kortvarighet eller annars på grund av stadgandena i 1 § icke äro underställda denna lag, eller eljest bättre pensionsskydd än vad ovan i 4―9 §§ stadgats eller innefattar han i det pensionsskydd han anordnar erläggande av familjepensioner eller begravningsbidrag, är han berättigad att på de villkor socialministeriet föreskriver underställa ett sådant pensionssystem stadgandena i denna lag genom att registrera det i pensionsskyddscentralen, varefter beträffande detsamma stadgandena i denna lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Har genom kollektiv- eller annat avtal icke överenskommits om annan fördelning av pensionskostnaderna eller hava icke arbetstagarna genom omröstning, som genomförts på sätt i förordning stadgas, godkänt annan fördelning, må av arbetstagarna uppbäras sammanlagt högst hälften av den pensionsförsäkringspremie, med vilken den försäkringspremie, som motsvarar minimivillkoren enligt denna lag, genom de i 1 mom. avsedda tilläggsförmånerna ökas, dock sålunda, att såsom tilläggsförmån härvid ej betraktas för arbetstagare med avvikelse från stadgandena i 1 § anordnat pensionsskydd för de i denna lag förutsatta minimivillkorens del. Arbetstagaren är därvid, ifall hans arbetsförhållande eller, i fråga om tilläggsförmånerna, försäkringen upphör, förrän pensionsrätten inträder, berättigad att utöver vad angående bevarande av i denna lag förutsatta minimiförmåner är stadgat erhålla avgiftsfri försäkring, motsvarande den fondandel, som uppkommit beträffande sagda tilläggsförmåner. Ytterligare må i villkoren för pensionsskyddet bestämmas, att arbetstagare äger rätt att genom att själv erlägga avgifterna fortsätta sin försäkring i fråga om tilläggsförmånerna.

Arbetsgivare är berättigad att från arbetstagares lön innehålla den försäkringspremie, som från denna enligt 2 mom. skall uppbäras, och är gentemot pensionsanstalten ansvarig för de belopp han innehållit.

Fördelningen av ansvar och omkostnader, som av pensionerna förorsakas.

12 §.

Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensionerna och de omkostnader pensionsanstalterna åsamkas av pensionerna fördelas mellan pensionsanstalterna, ifall ej dessa annorlunda överenskommit, på följande sätt:

1)

för ålderspension åt arbetstagare, som vid denna lags ikraftträdande icke fyllt 50 år, svarar för ettvart arbetsförhållandes vidkommande den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren på grund av arbetsförhållandet hörde;

2)

för invalidpension, som grundar sig på sjukdom, lyte eller skada, som ådragits under arbetsförhållandets fortgång, svarar enbart den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren på grund av detta arbetsförhållande hörde;

3)

för ovan i 11 § avsedda tilläggsförmåner svarar den pensionsanstalt, som beviljat dem, dock sålunda, att på dem utfallande, i 9 § avsedda tillägg fördelas på nedan i 4 punkten stadgat sätt;

4)

för övriga pensioner, så ock för i 9 § avsedda tillägg, svara pensionsanstalterna gemensamt enligt av socialministeriet fastställda grunder; samt

5)

för kostnaderna för pensionsskyddscentralen till den del de icke åsamkas av utövandet av kreditförsäkring eller av arbeten, som mot särskild ersättning utföras för pensionsanstalterna, svara pensionsanstalterna gemensamt i förhållande till omfattningen av den verksamhet de enligt denna lag bedriva, dock sålunda, att från dessa kostnader först bör avdragas, vad pensionsskyddscentralen erhållit i nedan i 15 § föreskriven gottgörelse.

Skulle pension eller i 9 § förutsatt tillägg eller i 11 § avsedd tilläggsförmån till följd av att pensionsanstalt gått i konkurs i sin helhet eller till en del icke längre vara tryggad, svara härför eller för del därav pensionsanstalterna gemensamt enligt av socialministeriet fastställda grunder.

Den på försäkringsbolagen och pensionskassorna fallande andelen av de i 1 mom. 4 och 5 punkterna samt 2 mom. avsedda omkostnaderna beaktas årligen enligt av socialministeriet fastställda grunder vid bestämmandet av storleken av pensionsförsäkringspremien.

Kreditförsäkring.

13 §.

Socialministeriet äger rätt att fastställa den del av pensionsförsäkringspremien, som arbetsgivaren skall bekosta, till ett lägre belopp än vad i lagarna om försäkringsbolag och understödskassor är stadgat, under förutsättning, att till säkerhet för den brist, som sålunda uppkommer i premie- och ersättningsreserven, premiekreditförsäkring upptages. Dylik kreditförsäkring skall även upptagas till säkerhet för den ansvarsbrist, som ansluter sig till pensionsstiftelses i enlighet med denna lag försiggående verksamhet.

Säkerheten för i denna lag förutsatt pensionskassas och pensionsstiftelses placeringar och fordringar skall utgöras av placeringskredit försäkring.

Premie- och placeringskreditförsäkring skola upptagas i pensionsskyddscentralen, såframt ej socialministeriet medgivit, att de regleras på annat sätt. Pensionsskyddscentralen är skyldig att bevilja sådan försäkring.

Utgör i 2 mom. avsedd placeringskreditförsäkrins säkerhet för försäkringsbolags eller pensionskassas placering eller fordring, må den utan hinder av vad med stöd av lagen om försäkringsbolag eller lagen om understödskassor är stadgat innefattas i täckningen för premie- och ersättningsreserven.

Pensionsskyddscentralen.

14 §.

På pensionsskyddscentralen ankommer att utreda de ovan i 12 § 1 mom. 3―5 punkterna samt 2 mom. avsedda kostnaderna, att bevilja den i 13 § stadgade kreditförsäkringen samt att fullgöra övriga sådana uppgifter, som förutsätta samverkan mellan pensionsanstalterna, ävensom att omhänderhava med tillsynen över pensionsanstalterna sammanhängande verkställighetsuppgifter för denna lags vidkommande på sätt socialministeriet föreskriver.

Pensionsskyddsanstaltens beslutanderätt utövas av representantskapet och styrelsen. Representantskapet tillsättes av socialministeriet och bör bestå av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna samt av personer, som äro förtrogna med verksamheten vid försäkringsbolag, understödskassor och pensionsstiftelser samt med försäkringsjuridik, försäkringsmedicin och försäkringsmatematik. Styrelsen består av en ordförande och en viceordförande, utsedda av socialministeriet, samt av nio av representantskapet valda ledamöter, för vilka envar en personlig suppleant bör utses. Av ledamöterna och deras suppleanter få de medlemmar i representantskapet, som företräda arbetsgivarorganisationerna, utse tre och de ledamöter, som företräda arbetstagarorganisationerna, likaså tre, varjämte tre utses av representantskapets samtliga medlemmar. Av styrelsens medlemmar bör en vara försäkringsjurist, en försäkringsläkare och en försäkringsmatematiker. Angående pensionsskyddscentralens förvaltning och uppgifter stadgas i reglemente, som gives genom förordning.

Uraktlåtande att anordna pensionsskydd.

15 §.

Har arbetsgivare försummat sin i 1―3 §§ stadgade skyldighet att anordna pensionsskydd för sina arbetstagare, skall pensionsskyddscentralen uppmana arbetsgivaren att avhjälpa försummelsen och av denna i gottgörelse uppbära högst dubbla beloppet av det, som arbetsgivaren enligt beräkning av pensionsskyddscentralen för tiden för försummelsen hade nödgats erlägga i pensionsförsäkringspremier. Gottgör arbetsgivaren trots uppmaning av pensionsskyddscentralen icke sin uraktlåtenhet inom av centralen föreskriven tid, upptage pensionsskyddscentralen försäkringen på arbetsgivarens bekostnad. De förmåner, som arbetstagare till följd av uraktlåtenheten icke erhållit, bekostar pensionsskyddscentralen genom förmedling av en av centralen utsedd pensionsanstalt.

Vad i 1 mom. är stadgat om uppbärande av gottgörelse, äge motsvarande tillämpning, då arbetsgivare eller pensionsanstalt uraktlåtit att upptaga i 13 § stadgad kreditförsäkring.

Särskilda övervakningsbestämmelser.

16 §.

Pensionsanstalt och pensionsskyddscentralen äga rätt att på eget initiativ eller på anhållan av vederbörande i och för utredande av föreliggande ärende låta förhöra vittnen vid allmän underrätt. De hava även rätt att erhålla handräckning av myndigheterna.

17 §.

Arbetsgivare är skyldig att till pensionsanstalt, pensionsskyddscentralen och i denna lag avsedd besvärsmyndighet lämna alla uppgifter, som äro av nöden för verkställigheten av denna lag, och sagda anstalter äga rätt att i arbetsgivarens böcker granska uppgifternas riktighet. Insänder icke arbetsgivare dessa uppgifter, må den premie, som skall påföras honom, fastställas enligt uppskattning.

Statlig, kommunal eller annan offentligträttslig myndighet eller anstalt, läkare i offentlig tjänst, sjukhus samt försäkrings- eller pensionsanstalt och pensionsstiftelse, som bedriva lagstadgad försäkring, äro skyldiga att på begäran avgiftsfritt tillställa i denna lag avsedd pensionsanstalt, pensionsskyddscentralen och besvärsmyndighet samt försäkringsanstalt, som bedriver lagstadgad försäkring, alla på avgörandet i föreliggande ärende inverkande uppgifter, som de hava i sin besittning. Pensionsanstalt och pensionsskyddscentralen äro skyldiga att erlägga skäligt arvode för läkarutlåtande, som givits på grund av i detta moment föreskriven skyldighet.

Straffbestämmelser.

18 §.

Därest arbetsgivare eller pensionsanstalt lämnar enligt denna lag erforderlig, på försäkringspremien eller fördelningen av kostnaderna för pensionerna inverkande uppgift oriktigt eller vädrar lämna uppgift eller genom svek innehåller i 11 § 3 mom. avsedd försäkringspremie oriktigt, straffes med böter, såframt strängare straff för gärningen icke är stadgat i annan lag.

Vad i 1 mom. är sagt, skall även iakttagas beträffande den, som olovligen yppar vad han vid fullgörandet av i denna lag stadgade uppgifter erfarit om någon persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd.

För i denna paragraf nämnt brott må allmän åklagare ej väcka åtal, ifall icke målsäganden anmält brottet i och för åtals väckande.

Utsökning av avgift.

19 §.

Av pensionsanstalt eller pensionsskyddscentralen på grund av denna lag fastställd avgift och på denna för tiden för dröjsmål med dess betalande beräknad ränta av högst 10 procent äro utan dom och utslag utsökningsgilla. Kan avgiften icke indrivas, erlägges den ur den i 13 § avsedda kreditförsäkringens medel.

Ändringssökande.

20 §.

För besvärsförfarande finnes vid pensionsskyddscentralen en pensionsnämnd. Nämnden består av en ordförande, som bör hava avlagt till utövande av domarvärv berättigande examen samt vara förtrogen med pensionsförsäkring, och minst åtta ledamöter, som tillförordnas av socialministeriet för högst tre år i sänder och som verka under domaransvar. Av ledamöterna böra minst två förordnas på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och minst två på förslag av arbetstagarnas och funktionärernas fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Av de övriga ledamöterna bör åtminstone en hava avlagt till utövande av domarvärv berättigande examen och vara förtrogen med pensionsförsäkring, en vara försäkringsmatematiker och två försäkringsläkare. Nämnden må arbeta uppdelad i divisioner.

21 §.

Part, som icke nöjes med pensionsanstalts eller pensionsskyddscentralens beslut i ärende rörande pension eller rörande skyldighet, som i 12, 13 och 15 §§ föreskrivits för pensionsanstalt eller arbetsgivare, må däri söka ändring hos pensionsnämnden genom skriftliga besvär senast den trettionde dagen före klockan 12 efter den dag, då besväranden fick del av pensionsanstaltens eller pensionsskyddscentralens beslut.

Den som icke nöjes med pensionsnämndens utslag i ovannämnt ärende, må söka ändring däri hos försäkringsdomstolen genom skriftliga besvär inom ovan stadgad tid från det han fick del av beslutet.

Därest icke annat visas i samband med besvuren, anses besväranden hava fått del av beslutet på sjunde dagen efter det beslutet från pensionsanstalten, pensionsskyddscentralen eller pensionsnämnden inlämnats till posten under av honom uppgiven adress.

22 §.

Besvär rörande i 19 § avsedd utmätning, vilka grunda sig på, att debiteringen varit stridande mot lag eller avtal, skola inlämnas till försäkringsdomstolen inom den i 21 § 1 mom. föreskrivna tiden, räknat från det arbetsgivaren bevisligen erhållit kännedom om utmätningen. I övrigt skall iakttagas, vad om utmätning av skatter och allmänna avgifter är särskilt stadgat.

Tvistemål angående kreditförsäkrings innehåll skola behandlas vid allmän domstol.

Ikraftträdandet.

23 §.

Arbetstagare, vars i denna lag avsedda arbetsförhållande begynt före denna lags ikraftträdande och beträffande vilken det första pensionsfallet inträffat inom 10 år från lagens ikraftträdande, har, sedan pensionsfall inträffat, rätt att välja, huruvida han önskar erhålla pension enligt denna lag eller i 5 § lagen om socialhjälp (116/56) avsett underhåll. I sistnämnda fall är arbetsgivaren berättigad att, såframt i pensionsanstalten för arbetstagarens pensionsförmåner bildats en fondandel för de av arbetsgivaren erlagda försäkringspremiernas vidkommande, erhålla denna från pensionsanstalten.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962, dock sålunda, att arbetsgivaren för sina arbetstagare bör anordna i lagen avsett och från dagen för lagens ikraftträdande begynnande pensionsskydd inom två år från lagens ikraftträdande. Begynner arbetstagares rätt att erhålla pension under tid, då arbetsgivaren i enlighet med ovanstående stadgande icke ännu anordnat pensionsskydd för sina arbetstagare, är han berättigad att erhålla i denna lag förutsatt minimipension från pensionsskyddscentralen, som har rätt att hos arbetsgivaren återindriva av centralen erlagt belopp. Från pension bör dock avdragas, vad arbetsgivaren under den tid, som motsvarar pensionen, i understöd erlagt till sin arbetstagare.

Efter det denna lag givits bör socialministeriet i god tid före lagens ikraftträdande vidtaga erforderliga åtgärder för lagens verkställighet. Detsamma gäller även pensionsskyddscentralen efter det den grundats. De pensionsskyddscentralen härav åsamkade kostnaderna ersättas densamma av statens medel.

Helsingfors den 8 juli 1961.

Republikens President Urho Kekkonen.Minister Eeli Erkkilä.

Till början av sidan