264/1961

Med vattenområde avses område, som icke endast tillfälligt är täckt av vatten.

Vattendrag äro öppna insjöområden jämte tillhörande naturliga och konstgjorda delar med undantag av de vatten, som i 2 § detta kapitel angivas.

Såsom vattendrag eller del därav anses ej:

Vad i denna lag stadgas om vattendrag gäller även saltsjön.

Med grundvatten förstås vatten i mark- eller berggrund.

Vattendrag med rinnande vatten anses såsom älv, om det med undantag av den tid på året, då lågt vattenstånd råder, kan befaras roende, såframt icke strömfall eller grund utgör hinder därför. Vattendrag, vari medelavrinningen är minst två kubikmeter i sekunden, betraktas dock alltid såsom älv.

Vattendrag, som är mindre än älv, är bäck.

Vid tillämpningen av denna lag anses såsom gräns för vattenområde mot land strandlinjen enligt medel vattenstånd. Har vattenståndet varaktigt förändrats, bestämmes sagda gräns enligt vattenstånden efter förändringen.

Vad i denna lag stadgas om envar tillkommande befogenhet att befara vattendrag och däri flotta virke samt utöva annat allmännyttjande av vattendrag gäller ock område utanför gräns, som i 1 mom. angivits, då det är täckt av vatten.

Vattenkraften i strömfall eller annan del av vattendrag beräknas enligt medelavrinningen och den fallhöjd, som motsvarar densamma.

Vattnet i vattencistern samt i brunn och annan vattentäkt äges av den, som anläggningen tillhör. I källa och konstgjord damm äges vattnet av ägaren till grunden. Över annat öppet vatten och grundvatten råder, såvitt annat ej följer av annan tillkommande särskild rätt, med de inskränkningar, som i denna lag stadgas, den, som vatten- eller jordområdet tillhör.

I älv och bäck tillkommer vardera sidans ägare rätt till lika stor del av däri rinnande vatten.

För visst jord- eller vattenområde i denna lag stadgade rättigheter och skyldigheter tillkomma, såframt ej nedan eller särskilt annat stadgats, ägaren till ifrågavarande område.

Vad i 1 mom. är stadgat om ägare gäller ock den, som varaktigt besitter jord- eller vattenområdet.

Den, som med legorätt eller på annan därmed jämförlig grund besitter visst område, är i frågor rörande dikning och avledande av avloppsvatten berättigad att i stället för ägaren beträffande detta område besluta om åtgärder, till vilka tillstånd av vattendomstolen ej erfordras eller av vilka icke följer skyldighet till penningutgift eller rätt till ersättning efter utgången av tiden för det rättsförhållande, som utgör grund för besittningen.

Delägare i samfällt vattenområde är berättigad, såframt ej av stadgandena i denna eller annan lag eller av särskilt meddelat tillstånd annat följer, att vidtaga sådana ägare tillkommande åtgärder med avseende å nyttjande av området och därå befintligt vatten, vilka icke vålla men eller störning för andra delägare eller utgöra hinder för dem att på motsvarande sätt tillgodogöra sig området.

Vad i 1 mom. är stadgat om delägares i vattenområde rätt gäller i tillämpliga delar även rätt för samägare i flere samfällt tillhörigt jordområde att nyttja grundvatten, som erhålles från området.

Där till åtgärd, som gäller annans vattenområde, enligt denna lag bör utverkas tillstånd, skall ock delägare i vattenområdet ansöka om tillstånd till sådan åtgärd, såvitt den gäller det samfällda området.

Om lega av vattenområde gäller i tillämpliga delar vad om lega av jord på landet för annat ändamål än för bedrivande av jordbruk är stadgat.

I älv finnes, där djupast är, kungsådra för vattnets fria lopp, samfärdsel, virkesflottning och fiskens vandring.

Kungsådra är en tredjedel av vattendragets bredd vid medelvattenstånd, dock sålunda, att där i vattendraget allmänt idkas samfärdsel eller flottning kungsådrans bredd utgör minst sju meter. Vattendomstolen må, om det av viktiga skäl betingas, på ansökan förordna, att kungsådra skall hava större eller mindre bredd eller vara belägen även annorstädes än ovan sagts.

Ej må kungsådra, såframt icke av stadgandena i denna lag eller av vad särskilt är stadgat annat följer eller därtill erhållits tillstånd av vattendomstolen, genom byggande stängas eller inskränkas, ej heller må i kungsådra utsättas anordning eller annat ens tillfälligt hinder, som försvårar dess begagnande.

Vad i 12 § detta kapitel sagts om älv gäller ock sund eller trängre led i sjö eller saltsjön, vari samfärdsel eller virkesflottning regelbundet bedrives eller som fisken huvudsakligen använder vid sin vandring.

Finnes i vattendrag allmän far- eller flottled, gäller om dess stängande vad i 12 § 3 mom. detta kapitel stadgas.

Ej må någon, såframt ej av vad nedan stadgas eller på grund av tillstånd, som i stöd därav meddelats, annat följer, så leda vatten från vattendrag eller i vattendrag eller på marken vidtaga annan sådan åtgärd, att därav i vattendragets läge, djup, vattenstånd eller vattnets lopp kan förorsakas ändring, som åstadkommer skada eller men å annans vattenområde, fiske, mark, byggnad eller annan egendom eller medför fara för Översvämning eller allmän vattenbrist, försämrar vattnets reningsförmåga, ändrar kungsådra, försvårar begagnande av allmän far- eller flottled eller på annat därmed jämförligt sätt kränker allmänt intresse.

Ovan i 1 mom. nämnt förbud avser dock ej åtgärd, varav kan förorsakas skada eller men endast för enskild, om han samtyckt till åtgärden.

Såsom i 15 § detta kapitel stadgad ändring av vattendrag, anses ej tagande av vatten från vattendrag för begagnande i ägares eller delägares hem- och boskapshushållning samt bevattning av hemträdgård (hushållsvatten) i omfattning, som motsvarar skäligt behov. Förslår ej vattnet i vattendrag för alla, som äro i behov av hushållsvatten, äger vattennämnden, om vattenområdets ägare, vilken lider men av vattnets tagande, anhåller därom, meddela erforderliga föreskrifter för begränsande av vattnets förbrukning. Där förhållandena undergå ändring, må meddelad föreskrift, ändras.

Ej må vattnets fria lopp i sådan från bäcken, som i 2 § detta kapitel avses, utgående naturlig bädd, som enligt sagda paragraf icke är vattendrag, till skada för underbyggare ändras eller hindras med mindre ägarens av bäckenet eller bädden eget bruksbehov det påkallar. Använder underbyggare vatten i bädden till husbehovsvatten, må överbyggare dock ej nyttja det för annat ändamål i den omfattning, att underbyggarens tillgång till husbehovsvatten hindras.

Ej må i 1 mom. avsedd naturlig bädd eller vattnets lopp däri så ändras, att å annan tillhörig mark därav förorsakas skada.

Utan tillstånd av vattendomstolen må ej någon så begagna grundvatten eller vidtaga sådan åtgärd för tagande av grundvatten, att möjligheten att på annan tillhörig fastighet erhålla hushållsvatten eller att utnyttja synnerligen givande grundvattenförekomst väsentligt försämras eller erhållande av vatten för någon inrättning, som tager grundvatten, försvåras. Detsamma gäller ock åtgärd för annat ändamål än för tagande av grundvatten, om därav uppenbarligen förorsakas ovan nämnd påföljd.

Förorsakas av tagande av grundvatten i vattendrag i 15 § detta kapitel avsedd påföljd, skall åtgärden anses utgöra sådan ändring av vattendrag, varom i sagda paragraf stadgas.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller likväl icke tagande av grundvatten till hushållsvatten, ej heller anläggande av härför erforderlig brunn.

Ej må någon, såframt ej av vad nedan stadgas annat följer, utan tillstånd av vattendomstolen vidtaga åtgärd, som förorsakar förorening av vattendrag. Såsom dylik åtgärd anses utsläppande av smuts, avfall, vätska, gas, bark eller annat sådant ämne i vattendrag sålunda, att av åtgärden omedelbart eller under dess fortgång förorsakas menlig uppgrundning av vattendrag, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, uppenbar skada för fiskbeståndet, avsevärd minskning av omgivningens trivsel, våda för hälsan eller annan med dem jämförlig kränkning av enskilt eller allmänt intresse.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller ock uppläggande av däri avsedda ämnen på isen eller deras förande eller ledande så nära stranden av vattendrag, att de kunna hamna i vattnet och förorsaka menliga påföljder av anförd beskaffenhet.

Vad ovan i 19 § är sagt om vattendrag gäller ock bädd och bäcken, som ovan i

2 § detta kapitel avses, i fråga om åtgärder, vilka kunna förorsaka i 19 § nämnda menliga, för allmänt eller annans enskilda intresse kränkande påföljder.

Vattendomstolen må, där det betingas av synnerliga skäl, på ansökan av behörig myndighet giva för bibehållande av renligheten i vattendrag eller del därav strängare föreskrifter än ovan i 19 § stadgats eller, där allmänt intresse, som äger samband med regleringen av vattendragets nyttjande inom gränserna för ett vidsträcktare område, det förutsätter och enskilt intresse kan genom sakenliga anordningar i erforderlig omfattning säkerställas, giva lindrigare föreskrifter än vad i sagda paragraf stadgats. Skyldighet att ansöka i 19 § avsett tillstånd gäller i dylikt fall åtgärd, som innebär avvikelse från föreskrifter, vilka givits i stöd av denna paragraf. Likaså må vattendomstolen, då viktiga skäl det påkalla, giva den, som äger rätt att från vattendraget taga vatten för att användas såsom vätska, tillstånd att även på annans vattenområde i vattendraget utsätta i tillståndet bestämda ämnen eller vidtaga andra åtgärder för förbättrande av vattnets bruksegenskaper eller för vattendragets undersökande.

Ej må i 19 § detta kapitel avsedda ämnen uppläggas eller ledas till sådant ställe, att grundvattnet på annans fastighet i anledning härav blir hälsovådligt eller obrukbart för ändamål, vartill det eljest kunde begagnas, eller att åtgärden genom försämring av grundvattnets beskaffenhet eljest kränker allmänt eller annans enskilda intresse.

Vattendomstolen må med motsvarande tillämpning av stadgandena i 21 § detta kapitel i fråga om grundvattnet på visst område giva lindrigare föreskrifter än i 1 mom. är stadgat.

Inrättning för viss industriell eller till sin beskaffenhet därmed jämförlig verksamhet, för vilken speciell föreskrift bör meddelas genom förordning och som förorsakar förorening av vatten, må ej, utan avseende därå, om dess begagnande medför i 19―21 §§ detta kapitel avsedd påföljd, anläggas med mindre sådana åtgärder vidtagas, genom vilka vattnets förorening förhindras. Såframt fråga är om inrättning, som hör till ovan i denna paragraf avsett verksamhetsområde och som uppförts före denna lags ikraftträdande, bör den uppföra skydds- eller reningsanläggningar för vattnet inom fem år från denna lags ikraftträdande. Vattendomstolen må dock på ansökan, då synnerliga skäl därtill äro, förlänga sagda termin till högst tio år.

Genom förordning må ock stadgas, att om tagande i bruk av annan än i 1 mom. avsedd inrättning, som förorsakar fara för förorening av öppet vatten eller grundvatten, ävensom om avledande av avloppsvatten från bebott område till vattendrag eller i marken skall i förväg anmälas hos vederbörande vattennämnd eller statsmyndighet, som utövar tillsyn över vattendragen. Anmälan befriar ej vederbörande från att ansöka om tillstånd för avledande av avloppsvatten, såframt skyldighet därtill enligt förenämnda stadganden på grund av åtgärdens verkningar föreligger.

Envar äger rätt att med undvikande av onödig störning befara vattendrag, där det är öppet. Vattendrag anses öppet, om det icke på grund av laglig rätt stängts. Vad ovan sagts om rätt att befara vattendrag äger motsvarande tillämpning i fråga om färdande över is.

Den, som färdas i vattendrag, är ock berättigad att begagna främmande vattenområde såsom tillfällig ankringsplats, såframt annan ej nämnvärt därav förorsakas men eller störning.

Fångstredskap och andra lösa föremål i kungsådra eller allmän farled, vilka äro till förfång för samfärdseln, må, utan att dem tillskyndas skada, tillfälligt för samfärdseln förflyttas från sin plats. Lag samma vare även i fråga om löst föremål utanför farled, vilket på sätt, som förorsakar oskäligt men, utgör hinder för samfärdseln. Om farande över eller förbi med märke försett fångstredskap utanför farled stadgas i lagstiftningen angående fiske.

Om trafik i kanal och annorstädes i vattendrag samt på allmän vinterväg gäller vad därom är särskilt stadgat.

Skada, som genom stöt av farkost, vågsvall, som av farkost förorsakats, gnistor från ångfartyg eller eljest av vattendrags befarande tillskyndas annan tillhörig mark, inrättning, upplag, flottningsanstalt, fångstredskap eller annan egendom, skall av farkostens ägare, med beaktande av vad särskilt är stadgat om begränsning av redares ansvarighet och sjöpanträtt, ersättas, ändå att skadan ej vållats genom fartygets manövrering eller skötsel.

För skada, som av samfärdsel i vattendrag tillskyndas i kungsådra eller allmän farled olagligen utlagt föremål, har dess ägare dock ej rätt till ersättning. Detsamma gäller i fråga om fångstredskap i sådan farled, såframt skadan ej förorsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Skadar den, som färdas i vattendrag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utanför farled fångstredskap, ändå att det ej utvisas av märke, varom i lagen om fiske stadgas, skall ersättning utgivas av den, som vållat skadan.

Har skadan följt därav, att den skadade egendomen icke varit i behörigt stånd eller sakenlig vård, är farkostens ägare antingen helt eller för bristen motsvarande del från ersättningsskyldighet fri.

Om begagnande av vattendrag för virkesflottning stadgas i 5 kap.

Envar har rätt att från vattendrag hämta hushållsvatten samt is för hem- och boskapshushållning, att bada i vattendrag samt att begagna dess vatten till tvätt, vattnande av djur och för annat dylikt ändamål, såframt det kan ske utan att annans mark orättmätigt beträdes och områdets ägare eller annan förorsakas men eller störning.

Med inskränkning, som ovan i 1 mom. sagts, är det jämväl tillåtet att tillfälligt hämta vatten från annan tillhörig, i 2 § 1 punkten detta kapitel avsedd bädd ävensom från källa, som icke är i ägarens eller med hans tillstånd i annan persons stadigvarande bruk. Om rätt att hämta vatten för avvärjande av eldfara från ovan avsedd bädd eller källa, så ock annat bäcken, som enligt 2 § detta kapitel ej är vattendrag, är särskilt stadgat.

Om avledande av vatten för användning såsom vätska stadgas i 9 kap.

Ägare eller innehavare av strand är berättigad, ändå att han ej är ägare av eller delägare i vattenområdet, att för enskilt behov framför stranden i vattendraget utsätta angöringspåle för båt eller anlägga brygga, båthus, badhus samt tvätthus, badstuga eller annan sådan byggnad, som sträcker sig över annans vattenområde, såframt det kan ske utan att vålla ägaren av vattenområdet skada eller avsevärt men och i vattendraget förorsaka förändring eller påföljd, som i 12―15 §§ detta kapitel avses. Dylik rätt föreligger dock icke i hamnområde eller annat vattenområde, som tagits i speciellt bruk.

Vattenområdets ägare skall ersättas för men, som följer av åtgärden.

Har vattendrag vikit från sitt läge, har ägare av och delägare i såväl den tidigare som den nya bädden samt, där det av allmänt intresse betingas, staten rätt att inom två år leda vattnet åter till dess tidigare bädd. Har mer än två år förflutit, gäller om vattnets återledande till dess tidigare bädd vad om byggande i vattendrag är stadgat.

Den, som återleder vattnet, är ej pliktig att ersätta kostnader, som under loppet av två år efter vattnets vikande nedlagts på iståndsättande av eller byggande i den tidigare bädden eller på vattnets nyttjande i dess nya bädd. Sker återledande av vattendrag i dess tidigare bädd inom tio år, skall ersättning ej heller erläggas för bringande av den tidigare bädden under vatten, såframt därav ej förorsakas, att arbeten, som utförts senare än två år efter det vattendraget vikit från sitt läge, bliva onyttiga.

Envar, som lider men av uppslamning, grund eller annat därmed jämförligt hinder i vattendrag, är berättigad att utan särskilt utverkat tillstånd avlägsna hindret även från annan tillhörigt vattenområde, såframt åtgärden ej förorsakar i 12―15 §§ detta kapitel avsedd ändring eller påföljd och arbetets utförande ej medför avsevärt men för vattenområdets ägare. Arbetet må ej utföras på sätt och tid, som hindrar vandringsfiskens framkomst i vattendraget. Om arbetets vidtagande och sättet för dess utförande bör, såvitt arbetet ej är obetydligt, ägaren av vattenområdet i förväg underrättas.

Om vad från vattendragets botten avlägsnas gäller i tillämpliga delar vad om jord, som upptagits från farled, i 4 kap. 6 § stadgas.

Men av åtgärd, vilken avses i denna paragraf, skall ersättas.

Är för fastställande av verkningarna av något företag rörande vattendraget, för utrönande av grund vattenbeståndet eller eljest för utredande av möjligheterna att förverkliga i denna lag avsedd åtgärd nödigt att utföra undersökningar angående jordmånen, vattenmängden eller andra omständigheter på annan tillhörigt område och har lov därtill ej erhållits av områdets ägare eller innehavare, må vattennämnden på ansökan, efter det områdets ägare eller innehavare vid behov blivit hörd, meddela därtill tillstånd för viss tid och på villkor, som av nämnden föreskrivas. Vid utförande av undersökningarna bör obehörigt kränkande av ägarens till området och andra personers rätt undvikas. I tillståndsutslaget må föreskrivas, att utgången av undersökningarna skall delgivas vattennämnden och, där undersökningen gäller grundvatten, även områdets ägare. Om inledande av undersökningarna skall, såvitt möjligt, områdets ägare eller innehavare underrättas.

För skada, som förorsakas av undersökningsarbetet, skall ersättning utgivas åt vederbörande.

Stadgandena i detta kapitel om byggande gälla, såframt ej i fråga om viss åtgärd annat är stadgat, uppförande av fast eller fristående anordning eller byggnad eller annan anläggning, såsom damm, vall, bro, ledning, transportanordning eller brygga i eller över vattendrag, utförande av rensnings-, pålnings- eller fyllnadsarbeten i vattendrag, inrättande av ny bädd samt annan med dem jämförlig åtgärd.

Såsom byggande anses även sådant byggande på marken, varav kan förorsakas ändring i vattnets lopp eller i vattenståndet i vattendrag.

Med avseende å byggande, som avser tagande i bruk av vattenkraft, inrättande av farled, utbyggande av vattendrag för flottning, vattenstånds- eller vattenreglering, avledande av vatten för användning såsom vätska samt avledande av avloppsvatten i vattendrag, tillämpas stadgandena i denna lag till de delar nedan i vederbörande kapitel stadgas.

Kan av byggande eller anläggnings nyttjande förorsakas i 1 kap. 12―15 §§ avsedd förändring eller påföljd, skall till byggandet tillstånd av vattendomstolen utverkas.

Utan avseende å påföljden av byggande skall tillstånd alltid sökas för uppförande av bro eller transportanordning över allmän far- eller flottled samt för anläggande av vatten-, avlopps-, kraft- eller annan ledning eller tunnel under sådan led.

För ändring av byggnad eller annan anläggning bör tillstånd likaledes sökas, om av ändringen förorsakas i 1 kap. 12―15 §§ avsedd förändring eller påföljd eller om förverkligandet av ändringen innebär en sådan avvikelse från föreskrifterna i tidigare meddelat tillståndsutslag, att den inverkar på vattenförhållandena på sätt, som kränker allmänt eller enskilt intresse.

För ombyggnad av anläggning, som utförts på grund av tillstånd, erfordras ej nytt tillstånd, om arbetet utföres med iakttagande av tidigare föreskrifter och påbörjas inom två år efter det den tidigare anläggningen avlägsnats eller dess användning upphört. Slutföres ej byggnadsarbetet inom fem år, skall dock nytt tillstånd för anläggningen utverkas.

Byggande skall, såframt dess ändamål utan oskälig stegring av kostnaderna i förhållande till företagets totalkostnader och den skada, som åstadkommes, kan ernås, så utföras, att ägare av stranden eller vattenområdet av företaget ej förorsakas skada, men eller annan förlust av förmån, som kan undvikas, att i vattendraget samfärdseln och virkesflottningen, nyttjande av vattenkraften, vattenstånds- eller vattenregleringen, idkande av fiske, torrläggningen av mark, avledande av vatten för användning såsom vätska, tagande av grundvatten eller eljest allmänt eller enskilt intresse ej kränkes, vattnets reningsförmåga icke försämras eller omgivningens trivsel förstöres mera än för ernåendet av det avsedda ändamålet är nödvändigt, samt att de olikartade förmåner, som vattendragets eller grundvattnets nyttjande medför, även framgent kunna tillgodoses med minsta möjliga inskränkning.

Vad i 1 mom. är sagt skall iakttagas även, då tillstånd för byggande ej erfordras, samt, då byggnadstillstånd sökts, vid bestämmande av villkoren för tillståndet. Detsamma gäller ock om utförande av byggnadsarbetet till den del, om vilken i byggnadstillståndet ej ingå föreskrifter, samt, om begagnande av anläggning i vattendrag.

Byggnadsarbetet bör så utföras, att anläggningen i fråga om hållbarhet uppfyller skäliga anspråk.

I fråga om fredande av forntida minnesmärken och naturskydd skall vid byggande i vattendrag iakttagas vad därom är särskilt stadgat.

Tillstånd till byggande må ej meddelas, såframt byggandet äventyrar det allmänna hälsotillståndet, förorsakar avsevärda och vittgående skadliga förändringar i omgivningens naturförhållanden eller i hög grad försämrar bosättnings- eller näringsförhållandena på orten.

Kränker ej byggande, med beaktande av vad i 3 § och nedan i detta kapitel stadgas, nämnvärt allmänt eller enskilt intresse, må tillstånd därtill meddelas, såframt företaget med avseende å dess nyttiga eller skyddande ändamål är behövligt för ett rationellt tillgodogörande av vattenområdet eller fastighet vid dess strand eller annan gagnelig ekonomisk verksamhet.

Förorsakas av byggande, förverkligat i enlighet med ovan nämnda stadganden, större kränkning av allmänt eller enskilt intresse än i 1 mom. avses eller kan tillstånd till byggande ej eljest i stöd av 1 mom. meddelas, utgör förutsättning för meddelande av tillstånd, där annat ej följer av 5 § detta kapitel, att byggandet påkallas av allmänt intresse eller att nyttan därav är betydlig i förhållande till skada, men eller annan förlust av förmån, som därav följer. Nyttan skall bestämmas på sätt i 11 § detta kapitel sägs och skola, där sökande därjämte beviljas i 7―9 §§ detta kapitel avsedd rättighet, den nytta, som följer av rättighetens beviljande, och den förlust av förmån, som därav förorsakas, även beaktas.

Tillstånd till byggande, som avses i 2 § 2 mom. detta kapitel, skall meddelas, såframt av företagets förverkligande ej förorsakas skadliga eller menliga påföljder för allmänt eller enskilt intresse. Om meddelande av tillstånd i annat fall gäller vad ovan i denna paragraf är stadgat.

Är den, som bygger i vattendrag, i behov av annan tillhörigt område till grund för anordning, byggnad eller annan anläggning eller ny bädd jämte för dessas nyttjande oundgängligen erforderliga områden, så ock av område för uppläggande av jord, som skall avlägsnas, eller område, som försatt under vatten enligt 1 kap. 6 § 1 mom. blir vattenområde eller som erfordras för anordning eller anläggning, som bör utföras för skyddande av allmänt eller enskilt intresse, må vattendomstolen i samband med ansökan om behörigt tillstånd eller, där särskild orsak föreligger, även eljest på anhållan bevilja honom rätt till området med därå möjligen befintliga byggnader eller andra anläggningar, såframt i 6 § 2 mom. detta kapitel nämnda förutsättningar för byggandet föreligga och därjämte den största delen av det område, som behövs för ovan angivna ändamål, tillhör sökanden antingen på grund av äganderätt eller ständig nyttjanderätt eller rätt, som tillkommer honom såsom köpare av visst område. Är fråga om sökanden och andra samfällt tillhörigt område, utgör förutsättning för beviljande av rätten, att det för åtgärden erforderliga området icke är nämnvärt större än det område, som motsvarar sökandens andel i det samfällda området.

Utan avseende å de förutsättningar, som i 1 mom. stadgats, må sökanden, såframt i 6 § detta kapitel angivna förutsättningar för byggandet föreligga, på ansökan beviljas rätt att i bädd på annan tillhörigt eller samfällt område, utan att bädden avsevärt förändras, uppföra damm jämte fästen, bro med tillhörande anordningar, brygga eller pumpinrättning, så ock rätt att tillfälligt uppdämma vatten på annans område. Likaledes må sökanden medgivas rätt att på annans område utföra rensningsarbete och i mindre omfattning uträta eller utvidga bädd, så ock upplägga jord, som skall avlägsnas, på annans område, dock ej på tomt; byggnadsplats, i trädgård, på upplagsplats, badstrand eller annat i särskilt bruk taget område.

På grund av rätt, som i stöd av 1 eller 2 mom. beviljats, må området nyttjas blott för det ändamål, för vilket rätten beviljats. Nyttjanderätten är ständig, såframt ej vattendomstolen på grund av särskilda skäl förordnat, att den skall gälla endast för viss tid.

Såframt byggandet påkallas av allmänt behov, må sökanden, ändå att ej i 7 § 1 mom. detta kapitel stadgade förutsättningar föreligga, beviljas erforderlig rätt till annan tillhörigt område eller till dess inlösande.

Utgör annan tillhörig byggnad, inrättning eller annan anläggning, vars avlägsnande eller inlösande icke ingår i sökanden i stöd av 7 § 1 mom. detta kapitel medgiven rätt, hinder för byggandet, må under förutsättningar, som i 6 § 2 mom. detta kapitel stadgas, sökanden beviljas rätt att avlägsna, ändra eller tillgodogöra sig anläggningen.

I utslag, medelst vilket sökanden i stöd av stadgandena ovan i detta kapitel erhållit rätt att avlägsna eller ändra annan tillhörig anläggning, skall anläggningens ägare, där han det yrkar, beredas möjlighet att själv inom viss tid avlägsna eller ändra anläggningen. Sökanden är därvid skyldig att ersätta skäliga kostnader, som av åtgärden förorsakas honom.

Såsom nytta av byggande skall jämte de allmänna fördelar, som följa av företaget, anses förbättring av avkastningen av jord eller vattenområde eller annan egendom eller ökning av egendomens bruksvärde genom avlägsnandet av hinder eller men, som försvårar egendomens utnyttjande, så ock annan förmån, som genom företagets förverkligande omedelbart kan vinnas.

Såsom skada, men och annan förlust av förmån beaktas påföljder av sagda beskaffenhet, som av byggandet förorsakats såväl allmänt intresse som annan i företaget icke delaktig person tillhörig egendom utan vederbörandes samtycke, även inberäknat den omständigheten, att sökanden erhåller rätt att tillgodogöra sig eller inlösa viss anläggning, visst område eller annan egendom.

Där penningvärdet av nytta eller skada, men och annan förlust av förmån är svårt att uppskatta eller företaget eller förmånen, som går förlorad, utöver penningvärdet äger även annan betydelse, skall vid prövningen av förutsättningarna för tillståndet betydelsen av företaget och den förmån, som går förlorad, jämföras ur allmän synpunkt, varvid ock skall beaktas åtgärdens nödvändighet för bringande av de förmåner, som vattnet eller vattendraget erbjuder, i gagneligt bruk.

I utslag angående byggnadstillstånd skall föreläggas tid, högst tio år, inom vars förlopp byggnadsarbetet bör utföras. Denna tid må, där synnerliga skäl därtill föreligga, på ansökan, vilken bör göras innan den i utslaget utsatta tiden utgått, skäligen förlängas. Har arbetet ej till väsentlig del utförts inom tid, som i tillståndsutslaget utsatts, eller inom förlängd tid, skola tillståndet och för däri avsedd åtgärd meddelade nyttjanderätter med avseende å annan tillhörig egendom anses hava förfallit. Detsamma gäller även annan tillhörig egendom, såframt äganderätten ej redan övergått till den, som erhållit tillståndet.

Skada, men och annan förlust av förmån, som följer av byggande, användande av färdigbyggd inrättning eller annan anläggning eller rätt att nyttja eller inlösa annan tillhörig egendom, skall ersättas vederbörande. Den, som tillerkänts nyttjanderätt till annan tillhörig anläggning, må ock, såframt ej den nytta, som han erhållit, är obetydlig, åläggas att gälda nyttan motsvarande del av anläggningens byggnadskostnader enligt dess dåvarande skick samt att deltaga i anläggningens underhållskostnader.

Då på grund av byggnadstillstånd beviljad rätt enligt 12 § detta kapitel förfaller, har ersättningstagaren rätt endast till den del av ersättningen, som motsvarar honom förorsakad förlust av förmån.

Där byggande kan påverka vattenståndet eller vattnets avrinning i vattendraget, skola i tillståndsutslaget vid behov intagas bestämmelser om det läge, vartill vattnet högst eller under olika tider får uppdämmas eller sänkas, samt därom, huru vattenföringen skall regleras. För granskning av vattenståndet och vattnets avrinning skola ock föreskrifter meddelas om åtgärder i fråga om granskningen, så ock om fixpunkt och anordningar, vilka anläggaren är pliktig att utföra och underhålla.

I tillståndsutslaget skola intagas erforderliga bestämmelser om åtgärder, vilka anläggaren skall vidtaga på byggnadsplatsen och i dess omgivning för utjämnande av jord- och stenhögar samt avlägsnande av övriga spår av byggnadsarbetet.

Då i kungsådra, som är av betydelse för samfärdseln, eller i allmän farled annorstädes i vattendrag bygges, skall föreskrivas, att anläggningen bör så utföras och förses med sådana anordningar, att samfärdsel utan avsevärt men fortfarande kan i vattendraget idkas.

Där av byggande eller nyttjande av anläggning, vartill enligt denna lag tillstånd skall sökas, förorsakas, att förbindelse för enskild eller allmän samfärdsel avbrytes i vattenområde, på dess is eller strand eller att en dylik förbindelse avsevärt försämras, skall anläggaren åläggas att bygga väg eller erlägga kostnaderna för dess byggande eller vidtaga andra åtgärder för anordnande foldern, som därav hava behov, av möjlighet till en förbindelse, som motsvarar skäliga anspråk.

Bygges så i vattendrag, vari kungsådra finnes och som är av betydelse för flottningen, att kungsådran inskränkes eller vattnets lopp däri ändras, skall anläggningens ägare, såframt ej fråga är om fall, som i 20 § detta kapitel avses, förständigas att så utföra anläggningen eller inrätta sådan anordning eller särskild anläggning, att flottgods kan framföras förbi det utbyggda stället. Då vattnets lopp ändras, skall anläggaren åläggas att utföra anordningar för ledande av virket från kungsådran till det ställe, där virket förflyttas, samt genom nödiga anstalter eller åtgärder även draga försorg därom, att flottningen nedanför hindret kan återgå till kungsådran. För anordningarna eller anläggningen skall utan ersättning erforderlig vattenmängd avstås, och skola de så utföras och underhållas, att flottningens effektivitet och säkerhet i anledning av byggandet ej avsevärt försvagas.

Vid övergång genom ändring av flottningsstadgan till annat flottningssätt i vattendrag, som i 1 mom. avses, skall ägaren av anläggningen med ändring att tillståndsutslaget förständigas att utföra sådan av det nya flottningssättet betingad anläggning eller anordning, som fyller i 1 mom. nämnda fordringar. De av dylik åtgärd betingade byggnads- och underhållskostnaderna fördelas mellan anläggningens ägare och den flottande i proportion till den nytta, som övergången till det nya flottningssättet medför, dock sålunda, att anläggningens ägare är skyldig att deltaga i kostnaderna högst till beloppet av den nytta han erhållit.

Då i allmän flottled i sjö eller saltsjön bygges, skall anläggningen så utföras, att flottning utan dess avsevärda försvårande fortfarande kan bedrivas i flottleden.

Ägaren av här ovan avsedd anläggning är skyldig att själv ombesörja skyddande av anläggningen mot skada, som vållas av flottningen.

Har område i vattendrag, vari bygges, redan före byggandet varit sådant, att däri erfordrats särskilda anstalter för flottningens bedrivande, må anläggaren ej åläggas att utföra andra av de anordningar eller anläggningar, som i 18 § detta kapitel avses, än dem, som äro nödiga i anledning av de förändringar, som av byggandet förorsakas i vattendraget. Anläggaren må i sådant fall dock förpliktas tillåta, att den flottande på egen bekostnad i anslutning till anläggningen utför även andra anordningar för att göra flottningen mera effektiv.

Följer av byggande eller anläggnings nyttjande i vattendrag, som avses i 18 § detta kapitel och i vilket flottningsmängden är ringa eller flottningar icke regelbundet återkomma, sådan förändring, att möjligheten till flottning däri eller i del därav ej kan vidmakthållas, må anläggaren i stället för skyldighet, som i 1 och 2 mom. sagda paragraf stadgats, åläggas att för forsling av virke över land bygga väg, bana, inrättning eller annan anläggning. Inrättningen eller anläggningen bör av anläggaren underhållas samt vid behov ombyggas.

Hindras eller försvåras av byggande i sådan del av vattendrag, som stadgandena i 18 § detta kapitel ej gälla, bedrivande av flottning, må anläggaren på ansökan av flottande och på dennes bekostnad åläggas att i anläggningen inrätta för flottningens bedrivande nödiga anordningar eller tillåta den flottande att inrätta dem samt att mot ersättning upplåta för anordningarna behövlig vattenmängd till den flottandes förfogande.

Anordningar, vilka äro nödiga för skyddande av byggnad mot skada av flottning i vattendrag eller del av vattendrag, som i 1 mom. avses, skola av den flottande bekostas och underhållas.

Försämras i anledning av byggande i vattendrag led för fiskens vandring uppenbart till skada för fiskbeståndet eller minskas möjligheterna för fiskens förökande i vattendraget eller i vattenområde, som därmed står i förbindelse, av sagda orsak eljest avsevärt, skall anläggaren med beaktande av plan för fiskbeståndets skyddande i vattendraget, som av lantbruksstyrelsen godkänts, åläggas att inrätta fiskväg och vidtaga andra erforderliga åtgärder. Ej må dock föreskrift om inrättande av fiskväg eller vidtagande av andra åtgärder för fiskens vandring meddelas, såframt ifrågavarande del av vattendraget även före byggandet varit sådant, att fisken ej däri haft sin vandring.

Finner vattendomstolen, att vidtagande av åtgärder för bibehållande av fiskbeståndet i förhållande till den nytta, som därav kan vinnas, förorsakar oskäliga kostnader för anläggaren, eller prövas deras vidtagande av annan orsak ej vara ändamålsenligt, må anläggaren åläggas att i stället för dem åt staten erlägga en avgift, som skall användas till fiskbeståndets bevarande och fastställas i enlighet med grunder, om vilka i 12 kap. 11 § stadgas.

Om byggande eller nyttjande av anläggning i vattendrag, vari genom inledande av avloppsvatten eller av annan orsak fara för vattendragets förorening föreligger, genom försvagande av vattendragets reningsförmåga förorsakar men. må anläggaren åläggas att utföra sådana anordningar eller vidtaga sådana åtgärder, som finnas nödiga för bibehållande av vattendragets reningsförmåga.

Skall vid byggande i vattendrag allmän eller enskild väg, järnväg eller annan rälsbana eller därför byggd bro, trumma eller vall ändras eller ny sådan anläggning utföras, skall anläggaren utföra och bekosta arbetet. Har ej till här avsedd åtgärd erhållits vederbörandes samtycke, skall vattendomstolen på ansökan förordna om åtgärdens utförande.

Vid ändring av tidigare anläggning må väghållaren eller järnvägens eller annan rälsbanas ägare, såframt yrkande därom framställes, åläggas att deltaga i kostnaderna för arbetet med en andel, som prövas motsvara den besparing för honom i ombyggnads- eller underhållskostnader, vilka följa av arbetets utförande.

Underhålles väg, järnväg eller annan rälsbana av stats- eller kommunal myndighet, är denna berättigad att utföra ovan avsett arbete och utfå ersättning för erforderliga kostnader av anläggaren. Motsvarande rätt må av vattendomstolen på ansökan även eljest beviljas väghållaren eller järnvägens eller annan rälsbanas ägare, såframt trafikens säkerhet eller andra särskilda skäl det påkalla.

I utslag om byggande av bro eller trumma, som av vattendomstolen i stöd av 24 § detta kapitel gives, skola ock föreskrifter om dess underhåll och ombyggnad meddelas. Brons eller trummans ägare eller anläggare må, med beaktande av vad i 3 mom. sagda paragraf är stadgat, åläggas att underhålla bron eller trumman.

Ålägges ägaren att underhålla bron eller trumman och stiga utgifterna för underhållet av vägen, järnvägen eller annan rälsbana i anledning av brons eller trummans byggande eller ändrande avsevärt i förhållande till tidigare underhållskostnader, skall anläggaren åläggas att ersätta tilläggskostnaderna. Brons eller trummans ägare skall i motsvarande mån åläggas att ersätta anläggaren, som ålagts underhållet, den minskning av underhållskostnaderna, som kommit ägaren till godo.

Undergå förhållandena väsentlig förändring, må vattendomstolen på ansökan ändra utslag, som ovan i denna paragraf avses.

Vattendomstolen må bevilja sökande, som därom anhåller och ställer säkerhet för all skada, som vållas, rätt att innan tillståndsutslaget vunnit laga kraft inleda på eget eller annan tillhörigt område sådana i tillståndet förutsatta arbeten för företagets förverkligande, vilkas utförande ej gör ändringssökande onyttigt eller utgör hinder för förhållandenas återställande i den händelse tillstånd i anledning av ändringssökande förvägras eller villkoren för tillståndet ändras.

Är staten sökande, behöver i 1 mom. nämnd säkerhet ej ställas. Staten må ock, där särskilda skäl därtill föreligga, beviljas rätt att innan tillståndsutslag givits på eget område eller med ägarens samtycke på annan tillhörigt område inleda sådana byggnadsarbeten, som icke försvåra återställande av vattendraget i dess tidigare skick, ifall tillståndet ej beviljas.

Vad ovan i 1 och 2 mom. är sagt utgör icke hinder för anläggare, som sökt i 2 § detta kapitel avsett tillstånd, att på eget eller annan tillhörigt område med dennes samtycke för företagets förverkligande vidtaga åtgärd, vars utförande ej föranleder ändring i vattenförhållandena eller innefattar åtgärd, som i 2 mom. sagda paragraf avses.

Om avgörande av ansökningsmål i viss del innan slutligt tillståndsutslag meddelas stadgas nedan.

Där av byggande eller anläggnings nyttjande förorsakas skadlig påföljd, som vid tillståndets meddelande ej förutsetts, må, ändå att tillståndsutslaget äger laga kraft, förordnas om utgivande av ersättning eller anläggningens ägare förpliktas att för dess förebyggande eller avlägsnande ändra anläggningen eller eljest vidtaga åtgärder, vilka kunnat åläggas anläggaren, såframt uppkomsten av ifrågavarande skadliga och menliga verkningar vid handläggningen av tillståndsansökningen kunnat förutses. Sådan föreskrift må gälla även fullgörande av i 15―25 §§ detta kapitel avsedda skyldigheter.

Ägarens åläggande att utgiva ersättning eller vidtaga åtgärd, som ovan avses, bör den, som lidit förlust av förmånen, söka i vattendomstolen. Målet skall anhängiggöras, såframt ej i tillståndsutslaget angående byggandet därför utsatts längre tid, inom tio år efter det byggnadsarbetet slutförts. Utan avseende å sagda tid må ersättning dock sökas för skada, som förorsakats av anläggningens ras eller annan oförutsedd anledning.

Påkallar allmänt intresse vidtagande av åtgärd, som ovan i denna paragraf avses, må även vederbörande myndighet ansöka därom inom ovan nämnd tid.

Förorsakar iakttagande av föreskrifterna i ett i stöd av denna lag meddelat tillståndsutslag till följd av ändrade förhållanden men, må dessa föreskrifter på ansökan av den, som lider men, eller, där allmän fördel är i fråga, på ansökan av vederbörande myndighet ändras utan avseende å tid, som i 27 § detta kapitel stadgats, såframt ej ändringen nämnvärt minskar nyttan av byggandet. Innehavaren av rätt, som grundar sig på tillståndsutslaget, är ej berättigad till ersättning av sökanden för förlust av förmån, som förorsakas av ändringen, ej heller för kostnader, såframt dessa äro obetydliga.

Har tillstånd att bygga i vattendrag beviljats enligt lagstiftning, som gällt innan denna lag trätt i kraft, må ägaren av anläggning, som utförts i stöd av tillståndet, på ansökan åläggas att tillåta byggande av erforderliga anstalter för bevarande av fiskbeståndet, säkerställande av samfärdseln, bedrivande av flottning eller bibehållande av vattnets reningsförmåga och att avstå för deras nyttjande behövlig vattenmängd. Skada, men och annan förlust av förmån, som härav åsamkats anläggningens ägare, skall ersättas, såvitt den ej är obetydlig. Hade ägaren av anläggningen dock enligt äldre lagstiftning varit skyldig att utan ersättning avlägsna anläggningen, må ägaren, såframt han ej vill avlägsna anläggningen, åläggas att utan ersättning för förlust av förmån på egen bekostnad utföra erforderliga anordningar och anläggningar.

Vad i 18 § 2 mom. detta kapitel är stadgat gäller ock anläggning, som ovan i 1 mom. avses.

Har innan denna lag trätt i kraft tillstånd givits att bygga i vattendrag utan att föreskrifter meddelats om vad för säkerställande av allmänt eller enskilt intresse skall iakttagas, skall anläggningen likväl så nyttjas, att skadliga förändringar i vattendraget ej onödigtvis förorsakas och att vattnets nyttjande för andra ändamål så litet som möjligt försvåras.

Vattendomstolen må på ansökan av anläggningens ägare eller den, som lider men av anläggningens nyttjande, så ock av vederbörande myndighet meddela förtydligande föreskrifter om anläggningens nyttjande, dock sålunda, att nyttan av anläggningen genom föreskrifterna ej nämnvärt minskas.

Ägare av anläggning i vattendrag är skyldig att så underhålla anläggningen, att därav ej förorsakas fara eller skadliga eller menliga påföljder för allmänt eller enskilt intresse.

Ej må utan tillstånd av vattendomstolen anläggning, som inverkar på vattenståndet eller vattnets lopp, avlägsnas. Tillstånd till avlägsnande må ej beviljas, såframt av avlägsnandet skulle förorsakas i 5 § detta kapitel nämnd skadlig påföljd, som genom åtgärder i samband med avlägsnandet icke kan förebyggas.

Förorsakas av anläggningens avlägsnande fara för allmänt eller enskilt intresse, skola i utslag, varmed avlägsnande av anläggning tillåtes, intagas föreskrifter därom, vad för säkerställande av dessa intressen skall iakttagas. Skada, men och annan förlust av förmån, som förorsakas av avlägsnandet, skall ersättas. Den, som ej tagit del j kostnaderna för företaget, har dock icke rätt till ersättning för förlust av förmån, som följer av anläggningens avlägsnande.

Vill ägare avlägsna anläggning, till vars nyttjande annan i stöd av 9 § detta kapitel erhållit tillstånd och vilken nyttjaren fortfarande behöver, må vattendomstolen på ansökan bevilja den sistnämnde rätt att inlösa anläggningen. Vattendomstolen fastställer löseskillingen enligt anläggningens dåvarande värde med beaktande av vad av anläggningskostnaderna enligt 13 § detta kapitel möjligen redan erlagts åt ägaren, så ock av det men, som av anläggningens bibehållande på annans område möjligen förorsakas.

Med kraftverk förstås i denna lag för tillgodogörande av vattenkraft byggd inrättning jämte därtill hörande, för sagda ändamål eller för skyddande av allmänt eller enskilt intresse utförda anläggningar.

Till byggande av kraftverk hänföras även rensande av vattendrag och inrättande av ny bädd för inrättningen, så ock andra åtgärder, som avse tagande i bruk av vattenkraft.

Till byggande av kraftverk skall tillstånd sökas av vattendomstolen. Detsamma gäller ock om ändring av tidigare byggd inrättning och därtill hörande anläggningar eller ändring av deras nyttjande i de fall, i vilka enligt 2 kap. 2 § 3 mom. tillstånd bör sökas för ändring av anläggning i vattendrag.

I tillståndsutslag angående byggande skola ock intagas föreskrifter om anläggningens nyttjande.

För erhållande av tillstånd att bygga kraftverk skall sökanden såsom ägare eller innehavare av nyttjanderätt hava rätt till den vattenkraft, som skall användas i företaget, eller bör han i samband med beviljande av tillståndet erhålla rätt att nyttja nedan i 9 § detta kapitel avsedd vattenkraft.

Därjämte gäller om förutsättningarna för tillståndets beviljande vad i 2 kap. 5 och 6 §§ är stadgat. Vid prövning av förutsättningarna för byggande av kraftverk skall dock såsom nytta beaktas endast det tjugofaldiga beloppet av priset på den elektricitet. som med den i bruk tagna vattenkraften årligen i medeltal utvinnes. Skada, men och annan förlust av förmån, som förorsakas av byggandet, skola, med beaktande jämväl av värdet av de områden, som enligt 4 § detta kapitel skola inlösas, beräknas på sätt i 2 kap. 11 § 2 och 3 mom. sagts.

Vad i 2 kap. 7―10 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning jämväl i fråga om byggande av kraftverk. Därjämte må sökande under enahanda förutsättningar beviljas rätt att till tomt eller byggnadsplats för inrättningen, för väg till inrättningen eller för annat med dem jämförligt behov inlösa annan tillhörigt område.

Skada, men och annan förlust av förmån, som följer av byggande och nyttjande av kraftverk samt av beviljande av rätt, som i 4 § detta kapitel avses, skola ersättas med beaktande jämväl av vad i 2 kap. 13 § är stadgat.

Nyttjanderätten till vattenkraft, varmed avses rätten att tillgodogöra sig vattenkraften eller del därav från visst vattenområde, må överlåtas åt annan för viss tid eller varaktigt. Överlåtelseavtalet skall för att äga i denna lag avsedda verkningar upprättas skriftligen med iakttagande av vad om överlåtelse av fast egendom är stadgat.

Till säkerhet för nyttjanderätt till vattenkraft, som överlåtits åt annan för viss tid eller varaktigt, må inteckning fastställas, såframt nyttjanderätten gäller egendom, vari inteckning enligt förordningen den 9 november 1868 om inteckning i fast egendom är tillåten. I fråga om sådan inteckning lände till efterrättelse, vad om inteckning av nyttjanderätt i sagda förordning är stadgat. dock sålunda, att inteckningen även utan förnyelse är i kraft den tid, för vilken rätten överlåtits.

Vill ägare ej på tidigare eller skäligbefunna nya villkor förnya under denna lags giltighetstid upprättat avtal, varmed vattenområde upplåtits på lega för tillgodogörande av vattenkraft eller åt någon överlåtits för viss tid nyttjanderätt, som i 6 § detta kapitel avses, är innehavaren av lego- eller nyttjanderätten berättigad att yrka, att ägaren tor pris, som bestämmes enligt skäligt värde, skall av honom inlösa de byggnader och övriga anläggningar jämte maskiner och anordningar, som uppförts i vattendraget och på dess strand för utnyttjande av ifrågavarande rätt. Yrkande härom skall anhängiggöras medelst talan i vattendomstolen senast inom sex månader efter det lego- eller nyttjanderätten upphört att gälla.

I fråga om kraftverk gäller utöver stadgandena i detta kapitel uti tillämpliga delar vad om byggande i vattendrag i 2 kap. 2 § 4 mom., 3, 4 och 12 §§ samt 14―32 §§ är stadgat.

Tillhör någon på grund av äganderätt, överlåtelse av andel i vattenområde eller i 6 § detta kapitel avsedd eller annan ständig nyttjanderätt minst en femtedel av sådan vattenkraft i del av vattendrag, som ändamålsenligt kan användas i samma kraftverk, må han kunna framställa förslag om byggande av erforderligt vattenverk för tagande i bruk av vattenkraften. Förslag må ock framställas samfällt av sådana delägare, av vilka envar tillkommer minst en hundradedel av den vattenkraft, som skall tagas i bruk, såframt dessa andelar omfatta minst en femtedel av vattenkraften.

Förslagsställaren äger, på sätt nedan stadgas, inbjuda till deltagande i företaget berättigade delägare i den vattenkraft, som skall tagas i bruk, att taga del i företaget. Sådan rätt tillkommer delägare, vilken äger minst en hundradedel av den vattenkraft, som skall tagas i bruk. Förslagsställaren samt de, vilka såsom därtill berättigade vilja deltaga i företaget, må meddelas tillstånd att bygga kraftverket samt i samband därmed ständig rätt att mot ersättning nyttja de övriga delägarnas andelar i vattenkraften, såframt i 3 § detta kapitel stadgade förutsättningar eljest föreligga.

Vad i 1 mom. sagts gäller, ändå att det område, från vilket vattenkraften till kraftverket skall uttagas, tillhör skilda byar eller skilda lägenheter eller omfattar en eller flere lägenheter eller delar av dem.

Är vattendrag, som skall utbyggas, eller del därav samfällt område, som avses i lagen den 9 maj 1940 om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner (204/40), skola stadgandena i sagda lag icke äga tillämpning i fråga om ovan i denna paragraf avsedd framställning angående förslag om byggande av kraftverk, om inbjudan till andra delägare i vattenkraften att deltaga i företaget eller om anslutning till sagda företag.

Företag för gemensamt byggande av kraftverk, varom i 9 § detta kapitel stadgas, skall, såframt ej annan överenskommelse träffas, ombildas till aktiebolag. Envar, som inträtt i företaget, överlåter till bolaget mot aktier nyttjanderätten till sin andel i vattenkraften. Aktier skola tillfalla envar delägare i det förhållande, i vilket hans andel av vattenkraften står till den vattenkraft, som sammanlagt tillhör de i bolaget deltagande. I samma förhållande skall den i bolaget deltagande övertaga aktier även i fråga om den del av aktiekapitalet, som erlägges i penningar.

I avseende å inbjudan till deltagande i byggande av kraftverk äger förslagsställaren anhålla, att vattendomstolen medelst offentlig kungörelse uppmanar dem, som enligt 9 § detta kapitel äga rätt att taga del i företaget och äro därtill villiga, att senast på dag, som i kungörelsen förelagts, skriftligen anmäla hos vattendomstolen om deltagande i företaget samt framlägga erforderlig utredning om sin rätt därtill. Ansökningen om kungörelse bör biläggas plan för företaget, utredning därom, vem den vattenkraft, som skall tagas i bruk, tillhör, samt kostnadsförslag för företaget jämte uppgift därom; vilken del av kostnaderna är avsedd att finansieras av dem, som taga del i företaget. Dessa handlingar skola under kungörelsetiden vara tillgängliga för vederbörande i vattendomstolens tjänsterum eller på annat i kungörelsen angivet ställe. Förslagsställaren skall därjämte utan dröjsmål efter det kungörelsen utfärdats i rekommenderat brev eller på annat sätt bevisligen tillställa avskrift av kungörelsen övriga delägare i den vattenkraft, som skall tagas i bruk, dock ej delägare, vilkas andelar uppenbarligen äro mindre än en hundradedel av vattenkraften.

Utvisar utredning, som företetts vid anhållan om kungörelse, att lagliga förutsättningar för byggandet uppenbarligen ej föreligga, må vattendomstolen icke bifalla anhållan om kungörelse.

Har ej delägare i vattenkraften, efter det han på förenämnt sätt erhållit meddelande, hos vattendomstolen anmält om sitt deltagande i företaget, har han gått förlustig sin rätt därtill. Detsamma gäller, om ej den, som anmält sig deltaga i företaget, inom sextio dagar efter bevisligen erhållen uppmaning underskrivit bolagsavtalet jämte bifogad bolagsordning eller, såframt han ej anser sig kunna godkänna bolagsavtalet, medelst ansökan hos vattendomstolen anhållit om åtgärd, som i 13 § 2 mom. detta kapitel avses.

Tillstånd till företaget skall, såframt vattendomstolen ej på ansökan beviljat förlängd tid, sökas inom ett år efter utgången av den i kungörelsen förelagda tiden vid äventyr, att förslaget eljest skall anses hava förfallit. Har ej överenskommelse om annan verksamhestsform träffats, skall ansökan göras i det aktiebolags namn, som enligt 10 § detta kapitel skall bildas. I samband med ansökningen om tillstånd skall utredning företes därom, att inbjudan till deltagande på ovan angivet sätt delgivits.

Har i stöd av stadgandena ovan i detta kapitel framställning gjorts om utförande av två skilda byggnadsföretag, som åtminstone till någon del avse tagande i bruk av samma vattenkraft, och föreligga eljest förutsättningar för meddelande av tillstånd i fråga om vartdera företaget, skall företräde givas det företag, som ur ekonomisk och allmän synpunkt är fördelaktigare, eller, om företagen i sagda hänseende äro likvärdiga, den av sökandena, vilken större delen av den vattenkraft, som vardera ansökningen gäller, tillhör.

Har för två olika företag sökts i 11 § detta kapitel nämnd kungörelse eller tillstånd för åtgärd, som avser tagande i bruk helt eller delvis av samma vattenkraft, skola ansökningarna om dem avgöras samtidigt, såframt ej alldeles uppenbart är, att det ena av företagen i stöd av 1 mom. tillkommer företräde.

Uppkommer mellan sakägarna meningsolikhet om rätten till vattenkraften eller angående tillämpningen av ovan angivna stadganden om deltagande i byggnadsföretaget, skola sakägarna, såframt saken ej kan i sammanhang med ansökningen avgöras, medelst beslut av vattendomstolen anvisas att inom viss tid därom anhängiggöra talan. Sådan föreskrift utgör icke hinder för fortsatt handläggning av ansökningen och meddelande av tillstånd, såframt vattendomstolen ej finner vägande skäl föreligga för uppskov i saken, intill dess tvisten avgjorts.

Angår meningsolikheten bolagsavtalet eller upprättande av bolagsordning för aktiebolag, som i 10 § detta kapitel avses, äro de, som deltaga i företaget, berättigade att hos vattendomstolen anhålla om tillsättande av två skiljemän och ordförande för dem för att avgöra meningsolikheterna med iakttagande i tillämpliga delar av vad i lagen den 4 februari 1928 om skiljemannaförfarande (46/28) är stadgat.

Meddelat tillstånd att bygga kraftverk förblir gällande, ändå att rätten till vattenkraft eller område, som skall tagas i bruk för kraftverket, i anledning av tvist, konkurs eller utsökning eller av annan orsak helt eller delvis frångått den, som rätten vid byggnadstillståndets meddelande ansetts tillhöra.

Om medgivande av nyttjanderätt till den i 1 mom. avsedda egendomen, som frångått sökanden av tillståndet, stadgas i 12 kap. 6 §.

Har enligt lagstiftning, som gällt innan denna lag trätt i kraft, tillstånd meddelats att bygga kraftverk och kraftverkets ägare givits rätt att viss tid nyttja annan tillhörig vattenkraft, är denne, då minst fyra femtedelar av tiden förflutit, berättigad att på grund av ansökan, som gjorts innan denna tid utgått, delgiven kungörelse, som avses i 11 § detta kapitel, inbjuda övriga delägare i vattenkraften att deltaga i företaget, och må honom gemensamt med dem, vilka såsom därtill berättigade vilja i företaget deltaga, meddelas nytt tillstånd och ständig nyttjanderätt till annan tillhörig vattenkraft med motsvarande tillämpning av vad i 3, 9 och 10 §§ detta kapitel är stadgat. Denna rätt tillkommer kraftverkets ägare även då hans andel i vattenkraften är mindre an en femtedel.

Innefattar enligt lagstiftning, som gällt innan denna lag trätt i kraft, meddelat interimstillstånd att bygga kraftverk rätt att nyttja annan tillhörig vattenkraft, är kraftverkets ägare berättigad att, med motsvarande tillämpning av vad i 3 och 9―11 §§ detta kapitel är stadgat, inbjuda övriga delägare i vattenkraften att deltaga i företaget samt gemensamt med dem, vilka såsom därtill berättigade vilja i företaget deltaga, erhålla slutligt tillstånd och ständig nyttjanderätt till andra tillhörig vattenkraft. Ägare till kraftverk, som anlagts i stöd av interimstillstånd, må även i enlighet mod 2 kap. 7 § tillerkännas rätt till annan tillhörigt, för kraftverket erforderligt område, även då honom ej tillkommer i sagda paragraf avsedd del av området.

Nyttjas i kraftverk, till vars byggande enligt lagstiftning, som gällt innan denna lag trätt i kraft, tillstånd meddelats, även annan tillhörig vattenkraft och har ej om verkets ägare tillkommande rätt därtill meddelats föreskrift eller överenskommelse veterligt träffats, äger denne sådan rätt, som i 15 § detta kapitel stadgats.

Den, som styrker sin rätt till vattenkraft, vilken tagits i bruk för ett i 1 mom. avsett kraftverk, må medelst ansökan begära, att vattendomstolen skall utsätta tid, inom vilken kraftverkets ägare vid vite, som av vattendomstolen föreläggas, bör inleda i 9 § detta kapitel angivet förfarande.

Med allmän farled förstås i denna lag i vattendrag eller saltsjön belägen farled, som enligt för sjöfarten gällande stadganden är att hänföra till sådan (offentlig farled), samt vattenväg, som i enlighet med vad nedan stadgas förklarats för allmän lokal farled.

Övriga farleder äro enskilda.

Vattendomstolen må på ansökan för allmän lokal farled förklara del av vattendrag, som icke hör till offentlig farled, men vars öppenhållande är nödigt för allmän samfärdsel med fartyg eller båt. Förordnande om allmän lokal farled må ock meddelas i fråga om vattendrag, vari kungsådra finnes.

Allmän lokal farled må på ansökan medelst utslag av vattendomstolen avlysas.

Innan vattendomstolen meddelar i 2 § 1 mom. detta kapitel avsett förordnande, bör den förvissa sig därom, att ifrågavarande del av vattendraget skäligen uppfyller de fordringar, som med beaktande av samfärdseln i vattendraget kunna ställas på allmän farled.

I vattendomstolens utslag skall allmän lokal farleds läge angivas. Finner vattendomstolen, att den i ansökningen avsedda delen av vattendraget ej, med mindre däri utföras arbeten för dess iståndsättande, uppfyller i 1 mom. nämnda fordringar, må den, med beaktande av vad i 4 § detta kapitel stadgas, förståndiga sökanden att inom förelagd tid utföra erforderliga arbeten vid äventyr, att ansökningen eljest förfaller. Förordnande om allmän lokal farled må ej i ty fall meddelas, innan sökanden visat, att i utslaget föreskrivna arbeten utförts.

Om inrättande av säkerhetsanordningar i allmän lokal farled gäller utöver stadgandena i detta kapitel vad om säkerhetsanordningar vid sjöfart är särskilt stadgat.

Allmän lokal farled skall införas i den i 15 kap. 12 § omförmälda vattenboken och i vattendomstolens karta.

Är för iståndsättande eller förbättrande av allmän eller enskild farled nödigt att vidtaga annan än i 1 kap. 30 § nämnd åtgärd, gäller om åtgärden och beviljande av tillstånd därtill vad om byggande i vattendrag i 2 kap. är stadgat.

Staten eller annan, som sätter allmän farled i stånd, må utan att ansöka om tillstånd därtill i vattendrag eller på dess strand förlägga remmare, märken, fyrar och andra erforderliga anordningar för utmärkande av allmän farled och säkerställande av samfärdseln däri, så ock för ändamålet använda naturföremål och, såframt därav ej förorsakas nämndvärd skada, avlägsna för märkens och anordningars synlighet menliga hinder.

Ej må dock i 1 mom. avsedda märken och anordningar, såframt ej tvingande behov därtill föreligger, utan ägarens samtycke förläggas på annan tillhörig tomt, byggnadsplats, trädgård, upplagsplats, badstrand eller annat område för särskilt bruk.

Jord, som upptagits ur farled, och annat från vattendragets botten upphämtat fast ämne skall, såframt det ej föres till stranden, uppläggas på sådant ställe i vattendraget, att därav ej vållas men för fiske, samfärdsel eller flottning, samt att vattendraget ej heller eljest, där det kan undvikas, på skadligt sätt undergår ändring. På stranden må sådant ämne dock icke utan ägarens samtycke uppläggas på odlad mark eller ställe, som avses i 5 § 2 mom. detta kapitel, ej heller, såframt icke fråga är om en obetydligt mängd, på annat jordområde utan ägarens samtycke eller av vattendomstolen på ansökan meddelat tillstånd.

För allmän lastnings- eller ankringsplats eller allmän hamn i anslutning till farled må på ansökan beviljas rätt att nyttja eller inlösa vattenområde.

För enskild lastnings- eller ankringsplats i anslutning till farled må på ansökan beviljas rätt att nyttja annan tillhörigt vattenområde under samma förutsättningar, som tillstånd till byggande enligt 2 kap. 6 § 2 mom. kan meddelas.

För enskild hamn må strandägare meddelas sådan nyttjanderätt till annan tillhörigt vattenområde, varom i 2 kap. 7 § är stadgat, såframt fråga är om samfärdsel, som bör anses vara av vikt, och i 2 kap. 7 § 2 mom. stadgade förutsättningar därjämte föreligga.

För skada, men och annan förlust av förmån, som följer av åtgärder, vilka i stöd av stadgandena ovan i detta kapitel vidtagits på annan tillhörigt jord- eller vattenområde, eller för rätt att nyttja eller inlösa annan tillhörigt område skall ersättning utgå. Ersättning för vattenområdes förklarande för allmän farled eller dess begagnande såsom farled skall erläggas endast, såframt inskränkning, som därav följer, åsamkar avsevärd skada för utnyttjande av fiskerätt, som tillkommer enskild, eller anordning eller anläggning, som för utövande av viss rätt utförts, i anledning därav blir onyttig.

För begagnande av farled i vattendrag må ersättning ej uppbäras, såframt ej vattendomstolen, där enskild farled är i fråga, samt statsrådet i fråga om allmän lokal farled, där kostnaderna för iståndsättandet äro avsevärda, på ansökan beviljat den, som satt farleden i stånd, rätt att av dem, som begagna farleden, uppbära avgift för ersättande av kostnaderna för farledens iståndsättande. I beslut, varigenom sagda rätt beviljas, skola avgiftens belopp, grunderna för dess uppbärande samt tiden, för vilken rätten beviljats, fastställas.

Utan hinder av stadgandet i 1 mom. har ägare av sluss eller annan anordning i enskild farled rätt att uppbära skälig avgift för tjänster i samband med anordningens begagnande.

Ägaren eller den, vars rätt eller fördel frågan kan angå, må dock hos vattendomstolen ansöka om fastställande av avgiftens belopp och grunden för dess uppbärande.

Om uppbärande av avgifter för begagnande av allmänna kanaler och hamnar samt. om sjöfartsavgifter gäller vad därom är särskilt stadgat.

Ändras enskild farled eller allmän lokal farled till offentlig farled, skola anordningarna i farleden, såframt de äro behövliga för begagnande av den offentliga farleden, inlösas av staten enligt deras dåvarande värde. Har den, som satt farleden i stånd, eljest använt medel för farledens inrättande eller förbättrande och enligt 9 § detta kapitel beviljats rätt att uppbära avgift för farledens begagnande, skall staten åt honom utgiva ersättning endast för den del, för vilken han ej erhållit gottgörelse genom uppbärande av avgifter.

Den, som beviljats tillstånd att iståndsätta eller förbättra farled, är skyldig att så underhålla farleden och därtill hörande anordningar, att av dem ej åsamkas men eller störningar för vattendragets nyttjande.

Virke må flottas i allmän flottled och även annorstädes i vattendrag, där det är öppet.

Allmän flottled är kungsådra, där sådan finnes, och annorstädes den del av vattendrag, som i stöd av 18 § detta kapitel förklarats för flottled.

Om flottning av virke i kanal gäller vad därom är särskilt stadgat.

Vid bedrivande av flottning och utövande av de rättigheter, som enligt vad nedan stadgats tillkomma den flottande, skall, vid behov genom vidtagande av sakenliga åtgärder, så förfaras, att samfärdsel och annat nyttjande av vattendraget ej omöjliggöres eller onödigt försvåras, fiskens vandring i vattendraget icke hindras, vattendraget, stranden eller annan egendom ej åsamkas skada, som kan undvikas, eller allmänt eller enskilt intresse i övrigt ej i större utsträckning kränkes än flottningens ändamålsenliga bedrivande oundgängligen betingar.

Bedriva flere under samma flottningsperiod flottning i vattendraget, är envar skyldig att så verkställa flottningen, att annan ej tillskyndas hinder eller men, som utan oskälig kostnad kan undvikas.

Vad ovan sagts skall ock i tillämpliga delar iakttagas vid ordnande av flottningen medelst flottningsstadga samt även vid bedrivande av sålunda ordnad flottning i den mån om saken i flottningsstadgan ej bestämts.

Flottande må, såframt ej av bestämningarna i flottningsstadga annat följer, även utan särskilt tillstånd under flottning hålla i vattendraget för bedrivande av flottningen, säkerställande av samfärdseln samt skyddande av annans egendom och fördel nödiga led- och stoppbommar och andra fristående anordningar samt för dem i vattendraget och på dess strand anbringa fästen eller härtill använda naturaföremål, som icke därav kunna taga skada. Under flottningen må den flottande även med flottgodset och flottningsmaterielen angöra strand och fastgöra dem vid stranden, uppbevara flottningsmateriel på annan tillhörig strand samt för flottningens bedrivande beträda stranden. Likaledes är den flottande berättigad att på stranden upptaga i sjunkande tillstånd befintligt eller sjunket virke och låta det kvarligga där högst intill följande flottningsperiod.

Till åtgärd, varom i 1 mom. är stadgat, må dock ej, såframt icke flottningens ändamålsenliga bedrivande oundgängligen det påkallar, skridas på annan tillhörig tomt, byggnadsplats, trädgård, upplagsplats, badstrand eller annat område för särskilt bruk, ej heller på odlad mark. Flottgods må ej heller utan ägarens samtycke uppläggas på is framför ovan avsett område för särskilt bruk eller i närheten av allmänt använd vinterväg så, att trafiken därav försvåras.

Flottning må ej i stöd av 1 kap. 6 § 2 mom. bedrivas på odlad mark, som är täckt av vatten, eller på annat område för särskilt bruk, såframt flottningen utan dess oskäliga försvårande även eljest kan äga rum.

Flottande äger rätt att flytta även annorstädes än i allmän flottled befintliga fångstredskap, andra i vattnet utlagda lösa föremål samt gärden, såframt de försvåra flottningen, till lätt skönjbart ställe i vattendraget eller på stranden. Flottande må även tillvarataga ovan avsedda föremål för att utan dröjsmål tillställas ägaren.

I vattendrag eller del av vattendrag, vari kungsådra eller allmän farled ej finnes och flottningens bedrivande icke ordnats medelst flottningsstadga, har den flottande rätt att med tillfällig damm eller annan anläggning övergående uppdämma vatten på annans mark eller eljest tillfälligt ändra vattnets lopp eller vattenståndet, såframt det för flottningens ändamålsenliga bedrivande är nödigt och åtgärden ej skadar annan tillhörig anordning eller anläggning eller åsamkar nämnvärd skada på odlad mark eller område för särskilt bruk. Uppdämning må ej så utföras, att den utgör fara för underbyggare, ej heller må vattnet hållas uppdämt längre tid än av åtgärdens ändamål oundgängligen påkallas. Anläggning för uppdämningen skall, sedan dess användning upphört, genom den flottandes försorg utan dröjsmål så öppnas, att därav ej kvarblir hinder, som är menligt för vattnets fria lopp eller förorsakar uppgrundning i vattendraget.

Flottande bör i god tid före åtgärdens vidtagande anmäla hos vattennämnden samt ägaren eller innehavaren av område, som åtgärden gäller, var och inom vilken tid vattenståndet eller vattnets lopp är avsett att ändras. Yrkar ägaren eller innehavaren av område, som ovan avses, anställande av syn för utredande av åtgärdens skadliga verkningar, skola två ojäviga personer, som av vattennämndens ordförande därtill förordnas, verkställa synen på den flottandes bekostnad. Avskrift av protokoll, som upprättats över synen, skall utan dröjsmål tillställas den, som påkallat syneförrättningen.

Anordningar och anläggningar, som i enlighet med vad ovan i detta kapitel stadgats utförts för flottningen i vattendrag men som av anläggaren ej avlägsnats, må även annan flottande utan ersättning tillgodogöra sig. Skadas anordning eller anläggning i anledning av nyttjandet, skall skadan gottgöras ägaren med iakttagande av vad om ersättande av flottningsskada nedan stadgas.

Vad i denna lag stadgas om flottning gäller, då för flottning avsett virke på visst ställe forslas över land eller på annat sätt förflyttas från vattendrag eller del därav till annat, i tillämpliga delar även i fråga om sådan forsling.

I vattendrag eller del av vattendrag, vari värdefull anordning, byggnad eller annan anläggning finnes eller fiske av betydenhet idkas, så ock i allmän farled samt i kungsådra, vari betydande samfärdsel förekommer, skall flottningens bedrivande ordnas medelst flottningsstadga samt säkerställande av andras intressen tillgodoses genom utförande av arbeten och andra åtgärder, som i flottningsstadgan föreskrivas.

Flottningsstadga må, där det för säkerställande av andras intressen, ordnande av samfälld flottning eller av annan sådan anledning är nödigt, vid behov fastställas även för annat vattendrag eller annan del av vattendrag än i 1 mom. avses.

För viss del av vattendrag fastställd flottningsstadga må för åstadkommande av ett enhetligt ordnande av flottningsförhållandena även fastställas att jämte nödiga tillägg gälla i annan del av vattendraget.

Om fastställande, ändring och upphävande av flottningsstadga skall ansökas hos vattendomstolen. Ansökningen må göras av virkesägare eller den, som ärnar bedriva flottning i vattendraget, vederbörande myndighet, vattennämnden, ägare av vattenområde, strand, anordning eller byggnad eller annan anläggning, idkare av samfärdsel i vattendraget samt även av annan, där flottningens bedrivande i vattendraget omedelbart kan beröra hans rätt eller fördel.

Framställes vid. handläggningen av ansökan om fastställande eller ändring av flottningsstadga från varandra avvikande förslag om flottningens ordnande och härför erforderliga åtgärder, skall företräde givas förslag, som ur allmän synpunkt för flottningen är mest ändamålsenligt och tillika även till fyllest beaktar övriga allmänna och enskilda intressen, som äga samband med vattendragets nyttjande.

I flottningsstadga, vars fastställande stöder sig på 8 § 1 mom. detta kapitel, skall, med iakttagande i behöriga delar av stadgandena i detta kapitel, föreskrivas, vilket vattendrag eller vilken del av vattendrag flottningsstadgan gäller, huruvida och i vilken del av vattendraget flottningen i enlighet med 19 § detta kapitel skall bedrivas såsom samfälld flottning, på vad sätt och under vilken tid flottning får i vattendraget verkställas samt vilka de stadigvarande skiljeställena vid samfälld flottning äro. Därjämte skall föreskrivas, vilka arbeten och anordningar som skola utföras och vilka övriga åtgärder vidtagas för skyddande av annans rätt och fördel mot skada av flottningen och för förebyggande av skada, som av flottningen kan åsamkas vattnets fria lopp, samfärdseln eller annat allmänt intresse, så ock vilka åtgärder i övrigt böra vidtagas för utbyggande av vattendraget för flottning.

I flottningsstadga, som i 1 mom. avses, må, med beaktande av stadgandena i detta kapitel, även meddelas andra föreskrifter om flottningen samt den flottandes rättigheter och skyldigheter.

Då flottningsstadga fastställes för vattendrag eller del av vattendrag, som avses i 8 § 2 mom. detta kapitel, skola, där ej annat följer av vad nedan stadgas, ovan angivna föreskrifter intagas i flottningsstadgan, såframt därom i ansökan om fastställande av flottningsstadga eller dess ändrande anhållits eller skyddande av annan tillkommande rättigheter eller förmåner anses påkalla meddelande av sådana föreskrifter.

I flottningsstadga må med iakttagande av stadgandena i 3 § detta kapitel närmare bestämmelser intagas om flottande enligt sagda paragraf tillkommande rättigheter samt, med motsvarande tillämpning av vad i 5 § detta kapitel är stadgat, om flottandes rätt att tillfälligt ändra vattnets lopp eller vattenståndet. Finnes i vattendrag, vari åtgärden avser ändring av vattnets lopp eller vattenståndet, kungsådra eller allmän farled eller är ej åtgärden enligt sagda 5 § eljest tillåten, gäller om åtgärden och dess förutsättningar vad i 13 § detta kapitel stadgas.

Bör flottning i viss del av vattendrag anses vara ur allmän synpunkt av betydenhet, må den flottande i flottningsstadga beviljas rätt att inrätta ny bädd eller i vattendraget eller på dess strand utföra även andra än i 3 § detta kapitel avsedda anordningar eller anläggningar för virkets utvältande och forsling i vattendraget, för flottgodsets uppbevarande i vatten samt dess skiljning och buntning, för under flottningen erforderlig eller vid dess avslutande på åtgärd av den flottande utförd uppläggning och uppbevaring av virke på marken samt för överförande av flottgodset från vattendrag eller del därav till annat, så ock rätt att avlägsna anordning eller byggnad eller annan anläggning, som är menlig för flottningens bedrivande. Rätt, som ovan sagts, må ock beviljas flottande, såframt den är nödig för att i samband med nyttjande av vattendraget eller dess strand skydda allmänt eller enskilt intresse mot skadliga eller menliga påföljder av flottningens bedrivande.

Under ovan angivna förutsättningar må flottande i flottningsstadga likaledes beviljas rätt att nyttja eller, där synnerlig anledning därtill förekommer, inlösa område, som är behövligt till grund för bädd, anordning eller anläggning eller eljest för visst ändamål, som i 1 mom. angivits, eller erfordras för flottningsmaterielens vård eller flottningsarbetets ledning på orten. I flottningsstadga må den flottande likaledes beviljas rätt att erhålla eller inlösa behövligt område för bostäder åt flottningsarbetare, såframt området erfordras för fullgörande av skyldighet, som i lag är särskilt stadgad för flottande.

Utbygges vattendraget av annan än flottande, må även denne beviljas rätt, som ovan avses.

Om ersättande av skada, men och annan förlust av förmån, vilken följer av beviljande av rätt, som i denna paragraf avses, samt om skyldighet för den, som utför arbeten för flottningen, att säkerställa andras intressen, gäller i tillämpliga delar vad om byggande i vattendrag i 2 kap. är stadgat.

Beträffande påbörjande av arbeten, som avse iståndsättande av vattendrag, gäller, vad i 2 kap. 26 § om inledande av byggnadsarbete är stadgat.

Jord- eller vattenområde, som på grund av föreskrift i flottningsstadga inlösts för flottningen, blir utan avseende därå, av vem löseskillingen erlagts, från tidpunkt, som nedan i 12 kap. 2 § avses, statens eller, om flottningsförening bedriver verksamhet i vattendraget, föreningens egendom. För staten utövas ägaren tillkommande rättigheter i fråga om sådan egendom av den statsmyndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer.

Bildas i vattendraget senare flottningsförening, skall för dess verksamhet nödig egendom, som enligt 1 mom. tillhör staten, på ansökan av flottningsföreningen medelst utslag av vattendomstolen utan ersättning överföras på föreningen. På ansökan av den, vars intresse saken rör, skall ock medelst utslag av vattendomstolen föreskrivas om överförande av egendom, som i 1 mom. avses, från en flottningsförening till en annan, såframt en allmän reglering av flottningens bedrivande det påkallar. Huru egendom övergår till staten, då flottningsförenings verksamhet upphör, stadgas i 78 § detta kapitel.

Utslag av vattendomstolen i fall, som ovan nämnts, gäller såsom fastighetens åtkomsthandling.

Vad i 14 § detta kapitel stadgats därom, vem äganderätten tillkommer till egendom, som inlöste för flottning, samt om övergång av äganderätten äger motsvarande tillämpning i fråga om nyttjanderätt, som i flottningsstadga beviljats till annan tillhörigt område, samt anordningar och anläggningar, som i stöd av föreskrift i flottningsstadga utförts på annan tillhörigt område. Upphäves flottningsstadga eller ändras den så, att området befrias från nyttjanderätt till detsamma, övergår området utan ersättning i ägarens fria besittning.

För flottning inlöst område, som i enlighet med 14 § detta kapitel tillhör eller övergått till staten, jämte därå befintliga anordningar och anläggningar må ej åt annan överlåtas, så länge den statsmyndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer, finner det behövligt för flottningen.

Vad i 1 mom. sagts gäller i tillämpliga delar även nyttjanderätten till annan tillhörigt område, i fråga om vilken staten i stöd av 15 § detta kapitel utövar rättsinnehavaren tillkommande rättigheter, så ock på området befintliga anordningar och anläggningar för flottningen.

Om överlåtelse, inteckning och tagande i mät av flottningsförening tillhörig egendom stadgas i 64 och 65 §§ detta kapitel.

Område, som i enlighet med 13 § detta kapitel inlösts för flottning eller till vars nyttjande i flottningsstadga beviljats rätt, samt anordningar och anläggningar på området, vilka enligt föreskrift i utförts för flottningen, må i enlighet med flottningsstadgan nyttjas av envar, som lagligen bedriver flottning i vattendraget. Detsamma gäller även anordningar för utvältning i eller upptagande från vattnet av virke på område, som ovan avses, ändå att utförande av dem i flottningsstadgan ej föreskrivits. Av den, som begagnar sig av dem, må ej ersättning uttagas annat än i enlighet med 25, 27 och 31 §§ detta kapitel.

I flottningsstadga må, såframt nödigt är för säkerställande av flottningens bedrivande i sjö eller saltsjön, föreskrivas, att i del av vattendrag, där kungsådra ej finnes, visst område skall vara allmän flottled. Området må ej fastställas till större bredd än för oundgängligt behov erfordras. Om ersättning, som för vattenområdets förklarande för allmän flottled och dess nyttjande för ändamålet skall erläggas åt områdets ägare, äger vad i 4 kap. 8 § är stadgat motsvarande tillämpning.

Allmän flottled, som i stöd av 1 mom. fastställts, skall införas i vattenboken och i vattendomstolens karta.

I flottningsstadga skall, ifall sådan fastställes för vattendraget, föreskrivas, att flottning i älv samt genomgående flottning annorstädes i vattendraget skall på åtgärd av flottningsförening utföras såsom samfälld flottning för virkesägarnas gemensamma räkning, såframt ej förhållandena i vattendraget eller andra skäl påkalla dess bedrivande på åtgärd av envar virkesägare såsom separat flottning. Föreskrivas må, att även annan än ovan avsedd flottning skall utföras samfällt, om dess bedrivande på sådant sätt med hänsyn till flottningens allmänna reglering eller för nedbringande av forslingskostnaderna för virket måste anses vara fördelaktigare än separat flottning.

Utan hinder av föreskrift om samfälld flottning må vattendomstolen på ansökan, sedan flottningsföreningen blivit hörd, meddela virkesägare tillstånd att på område för samfälld flottning bedriva separat flottning, såframt därav ej förorsakas nämnvärt men eller ökade kostnader för den samfällda flottningen. Även utan tillstånd må med begivande av flottningsföreningen separat flottning av virke bedrivas på område för samfälld flottning, om uti ifrågavarande del av vattendraget ej samtidigt flottas annan tillhörigt virke. Virkets ägare äger alltid rätt att utan utverkat tillstånd bedriva separat flottning av sitt virke för husbehov.

I flottningsstadga skola intagas erforderliga föreskrifter om bedrivande av separat flottning så, att virket ej sammanblandas med virke i samfälld flottning och att separat flottning även eljest åsamkar så litet men som möjligt.

Samfälld flottning bedrives av flottningsförening, som för ändamålet bildas, eller av tidigare verksam flottningsförening enligt vad i flottningsstadga föreskrives. Då flottningstadga fastställes, skall förordnas, av vem flottningsförenings första stämma skall utlysas.

Vad i denna lag stadgas om flottande gäller flottningsförening, då flottningen bedrives av föreningen, såframt ej annat framgår av stadgandet i varje särskilt fall.

Innan område för samfälld flottning genom föreskrift i flottningsstadga utvidgas eller inskränkas, skall den flottningsförening, som förändringen gäller, beredas tillfälle att avgiva utlåtande. Lag samma vare, då föreningens upphörande följer av föreningens sammanslagning med annan förening eller av annan orsak. Föreskrift, som ovan avses, må intagas i flottningsstadga, ändå att flottningsföreningen motsätter sig föreskriften, såframt det för allmän reglering av flottningen finnes nödigt.

Då i flottningsstadga intagits föreskrifter om åtgärder, vilka skola vidtagas enligt 11 § 1 mom. detta kapitel för vattendragets utbyggande för flottning, skall däri även angivas, när arbeten, anordningar och anläggningar, om vilkas utförande föreskrift meddelats, skola vara färdiga samt, där fastställande av flottningsstadgan stöder sig på 8 § 1 mom. detta kapitel, i vilken omfattning de skola vara slutförda, innan flottning i vattendraget må bedrivas.

I flottningsstadga skall intagas bestämmelse därom, vem som i egenskap av utbyggare av vattendraget för flottning skall utföra arbeten, anordningar och anläggningar, som i 22 § detta kapitel avses, eller eljest ombesörja åtgärderna för utbyggandet.

Till utbyggare av vattendraget må, såframt ej staten övertager uppgiften, flottningsförening eller annan flottande utan sitt begivande förordnas på område, där vederbörande stadigvarande bedriver flottning. Utförandet av arbeten, anordningar och anläggningar må även överlämnas åt olika utbyggare.

Då i flottningsstadga intagas bestämmelser om utbyggande av vattendraget för flottning, skall däri även angivas det beräknade beloppet av kostnaderna för utbyggandet särskilt för varje arbete, anordning och anläggning. Dessa kostnader böra erläggas av vattendragets utbyggare.

Till de kostnader för utbyggande av vattendraget, vilka här avses, hänföras utgifterna för handläggningen av ärende angående fastställande av flottningsstadga eller dess ändrande, uppgörande av plan för och utförandet av de i flottningsstadgan angivna arbetena, anordningarna och anläggningarna i eller i anslutning till vattendraget, i flottningsstadgan föreskrivna engångsersättningar för områden, som inlösts, och nyttjanderätt, som beviljats för flottningen, samt ersättningar för skada, men och annan förlust av förmån, som följt av utbyggandet, så ock avgifter för försäkring av anordningarna och anläggningarna mot skada samt skälig ränta på de belopp, som skola erläggas, intill dess kostnaderna för utbyggandet slutligt fastställts.

Flottande äger åt utbyggare av vattendraget erlägga ersättning för utbyggnadskostnader, som i 24 § detta kapitel nämnas, jämte därå löpande ränta, räknat från tiden för fastställande av ersättningsbeloppen, samt kostnaderna för ersättningens uttagande. Utbyggaren har ej rätt till annan ersättning eller avgift av flottande.

I flottningsstadga skall angivas, på vad sätt och när ersättning för kostnaderna för utbyggandet skall åt utbyggaren erläggas. Likaledes skall föreskrivas, om och huru vattendraget för ernående av en rättvis fördelning av kostnaderna för utbyggandet skall indelas i distrikt, samt de grunder angivas, enligt vilka olika slag av virke skola jämföras med varandra vid beräknande av ersättningar för kostnaderna. Vid fastställande av dessa grunder skall främst den omständigheten beaktas, i vad mån virke av olika slag försliter för flottningen utförda anordningar.

Äro icke kostnaderna för utbyggandet så obetydliga, att deras erläggande skäligen kan påföras de flottande under ett år, skall i flottningsstadga föreskrivas, att de skola amorteras medelst en enhetsavgift, vars belopp fastställes så, att kostnaderna för utbyggandet kunna beräknas bliva erlagda under högst tjugo års amorteringstid. Den omständigheten, att sagda tid gått till ända, må dock ej utgöra hinder för utbyggaren att indriva då ännu icke erlagda amorteringsavgifter.

Har någon utan att vara utbyggare av vattendraget i detta utfört arbeten, anordningar eller anläggningar, vilka däri allmänt tillgodose flottningen, må han medelst bestämmelser, som skola intagas i flottningsstadgan, berättigas att för dem erhålla ersättning med iakttagande i tillämpliga delar av vad om ersättande av kostnaderna för utbyggande stadgats. Har sådan ersättning ej fastställts och äro arbeten, anordningar och anläggningar av anförd beskaffenhet nyttiga för den, som senare förständigats att utbygga vattendraget för flottning, må utbyggaren medelst bestämning i flottningsstadgan åläggas att av den, som utfört arbetena, anordningarna och anläggningarna, inlösa rätten till dem enligt deras dåvarande värde.

Har föreskrift redan meddelats om erläggande för nyttiga arbeten, anordningar och anläggningar av ersättning, som delvis ännu icke erlagts, skall till grund för löseskillingens fastställande tagas ännu oguldet belopp av ersättningen.

Vid ombyte av utbyggare skola stadgandena ovan i 1 mom. äga motsvarande tillämpning. Utbyggare är jämväl pliktig att ersätta kostnader, vilka innan utbyggaren förordnats förorsakats av uppgörande av plan för utbyggandet, handläggningen av ärende angående fastställande av flottningsstadgan eller dess ändrande eller andra förberedande åtgärder.

Vad ovan sagts om arbeten, anordningar och anläggningar gäller i tillämpliga delar även område och annan egendom, som anskaffats för flottningen.

Utbyggares rätt till ersättning för arbeten, anordningar och anläggningar för flottningen må icke överlåtas åt annan förutom i de fall, om vilka i denna lag stadgas.

Anordningar och anläggningar, vilka i flottningstadga föreskrivits till utförande för vattendragets utbyggande eller för vilka erläggande av ersättning i flottningsstadgan i stöd av 27 § detta kapitel fastställts, böra hållas i vederbörligt skick. Även övriga anordningar och anläggningar för flottningen skola så underhållas, att de ej åsamka fara eller men för allmänt eller enskilt intresse. Till underhåll hänföres även förnyelse av anordningar och anläggningar.

Underhållet ombesörjes av flottningsförening på område, där föreningen stadigvarande bedriver flottning. I annat fall bör i flottningsstadga föreskrivas, vem underhållet åligger, med motsvarande tillämpning av vad i 23 § 2 mom. detta kapitel om utbyggare är stadgat.

Försummas i 1 mom. stadgad underhållsskyldighet, skall iakttagas vad i 21 kap. 3 § stadgas. Vattendomstolen må förbjuda bedrivande av flottning i vattendraget eller del därav intill dess det försummade behörigen avhjälpts.

Anordningar och anläggningar, som i flottningsstadga föreskrivits till utförande för vattendragets utbyggande eller för vilka erläggande av ersättning i flottningsstadgan föreskrivits, må ej avlägsnas utan att härtill berättigande bestämmelse intagits i flottningsstadgan. För förnyelse eller ändamålsenlig ändring av anordningar och anläggningar av sagda beskaffenhet erfordras ej bestämmelse, som ovan avsetts, såframt arbetet utföres utan att i vattendraget åstadkommes ändring eller påföljd, som i 1 kap. 12―15 §§ avses.

Om avlägsnande av annan anordning eller anläggning för flottning i vattendraget än i 1 mom. avses äger vad i 2 kap. 31 § 2 och 3 mom. är stadgat motsvarande tillämpning.

Då flottning i vattendrag upphör, äger syssloman, som nedan i 62 § detta kapitel avses, eller, om sådan ej förordnats, den myndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer, vidtaga åtgärder för avlägsnande eller ändring av anordningar och anläggningar, som kunna vara farliga eller menliga vid vattendragets nyttjande.

Flottande skall åt den underhållsskyldiga erlägga ersättning för kostnader, som under flottningsåret åsamkats av vattendragets samt sådana anordningars och anläggningars underhåll, som i flottningsstadgan föreskrivits till utförande för vattendragets utbyggande eller för vilka i flottningsstadgan i stöd av 27 § detta kapitel utgivande av ersättning föreskrivits. Ersättningen erlägges, såframt ej annat följer av vad nedan sägs, för varje flottningsår efter dess utgång, och i fråga om ersättningen äger vad i 26 § 1 mom. detta kapitel om kostnaderna för utbyggandet är stadgat motsvarande tillämpning. Äro kostnaderna för något år ovanligt stora, må vattendomstolen på ansökan av den underhållsskyldige bevilja denne rätt att av de flottande uppbära förskottsavgifter för dem.

Vattendomstolen må på ansökan av underhållsskyldig eller flottande förordna, att underhållskostnader, vilka för dem, som under de följande åren bedriva flottning, skulle medföra avsevärd besparing av kostnaderna, skola amorteras under flere år med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 26 § 2 mom. detta kapitel är stadgat.

Den, som utbygger eller underhåller vattendrag, äger rätt att för säkerställande av förfallen ogulden fordran kvarhålla i hans besittning varande virke, som under vederbörande år eller senare flottats av den, som underlåtit betalning, samt att till gäldande av sin fordran jämte indrivningskostnader därav försälja erforderlig del. Är virket ej i utbyggarens eller den underhållsskyldiges besittning, må denne av utmätningsman ansöka om åtgärd, varom nedan i 88 § detta kapitel stadgas.

Har utbyggare eller underhållsskyldig försäkrat för flottningen utförda anordningar eller anläggningar mot skada, skall ersättningsbelopp, som utfallit till följd av inträffad skada, användas för dessas förnyelse eller enligt föreskrift av vattendomstolen till annat iståndsättande av vattendraget för flottningen.

Har flottning i vattendrag upphört och flottningsstadga i anledning härav upphävts, äger den statsmyndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer, försälja eller eljest överlåta de för flottningen inlösta områdena och sådana för vattendragets utbyggande utförda anordningar och anläggningar, vilka icke tillhöra enskild flottande eller flottningsförening. Försäljningen skall utan dröjsmål verkställas, såframt vattendragets utbyggare eller underhållsskyldig, som ännu icke till fullt belopp erhållit honom tillkommande ersättning, det yrkar. Genom överlåtelsen influtna medel skola, sedan av försäljningen förorsakade kostnader erlagts, skulder, som kunna hava belastat egendomen, betalats samt utbyggare och underhållsskyldig av dem utfått dem tillkommande ogulden ersättning, användas för flottningen eller annat ändamål, som tillgodoser skogshushållningen, främst på vederbörande vattendrags område.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller i tillämpliga delar även område, anordning och anläggning, som i sagda moment avses och i anledning av ändrat flottningssätt eller av annan orsak, som följer av ändring av flottningsstadgan, icke längre behövs för flottningens bedrivande i vattendraget.

Då fastställande av flottningsstadga sökts för vattendrag, som avses i 8 § 1 mom. detta kapitel, må vattendomstolen, innan ärendet slutligt avgjorts, på ansökan bevilja flottände för viss tid tillstånd att interimistiskt bedriva flottning i vattendraget, såframt uppskjutande av flottningen för sökanden skulle medföra avsevärd skada och flottningen kan vidtaga utan att vålla samfärdseln, fisket eller annat nyttjande av vattendraget synnerligt men eller utan att åsamka anordningar och anläggningar i vattendraget eller på dess strand nämnvärd skada.

Då tillstånd till interimsflottning meddelas, skall tillika föreskrivas, huru flottningen får i vattendraget bedrivas och vilka åtgärder av den flottande skola vidtagas för förebyggande eller minskande av skada, men och annan förlust av förmån, som förorsakas av flottningen. Flottande må ock åläggas att ställa säkerhet för fullgörande av honom åliggande ersättningsskyldighet.

Vattendomstolen må förordna, att utslag, medelst vilket tillstånd till interimsflottning meddelats, skall lända till efterrättelse, ändå att ändring däri sökes.

Vad i 35 och 36 §§ detta kapitel är stadgat skall jämväl iakttagas, då flottningsstadga genom laga kraft ägande utslag fastställts, men för säkerställande av allmänt eller enskilt intresse avsedda arbeten, anordningar och anläggningar, som nämnas i 11 § 1 mom. detta kapitel, icke ännu utförts.

Fastställd flottningsstadga skall i tillämpliga delar iakttagas vid flottning, som i 1 mom. avses.

Flottande, som betjänat sig av arbeten, anordningar och anläggningar, vilka enligt föreskrift i flottningsstadga utförts i vattendraget eller i anslutning därtill, innan kostnaderna för deras iståndsättande slutligt fastställts, är skyldig att erlägga gottgörelse för dessa kostnader enligt i flottningsstadgan ingående kostnadsberäkning. Innan flottningen begynner, äger han ställa säkerhet åt utbyggaren för ersättningens gäldande. Skada å anordningar och anläggningar skall av den flottande ersättas.

Underlåter flottande att ställa säkerhet eller att ersätta i 1 mom. nämnd skada, äger utbyggaren rätt, varom i 32 § detta kapitel stadgas.

Har bedrivande av flottning i flottningsstadga begränsats till viss tid, men är förlängning av flottningstiden under någon flottningsperiod på grund av rådande förhållanden erforderlig, må vattendomstolen på ansökan för ett år i sänder förlänga flottningstiden.

Om sådant beslut gäller vad i 36 § 2 mom. detta kapitel stadgas.

Medlemmar i flottningsförening äro de virkesägare, vilkas virke under vederbörande år i enlighet med 19 § 1 mom. detta kapitel flottas samfällt, varjämte skogsägarna i föreningen företrädas av en medlem.

Medlemskapet för ägare av flottgods begynner den dag föreningens ordinarie vårstämma hålles, såframt han därförinnan anmält virke till flottning, eller vid den senare tidpunkt, då han gör sådan anmälan, samt varar till följande motsvarande stämma. Äro frågor rörande det föregående årets flottning då ännu oavgjorda, fortfar medlemskapet i fråga om dem, intill dess de slutligt utretts. Uppdraget för den medlem, som företräder skogsägarna, varar tre kalenderår i sänder.

Den medlem, som företräder skogsägarna i flottningsförening, skall vederbörande skogsvårdsnämnd utse på uppmaning av vattendomstolen, och vattendomstolen äger utfärda förordnande för honom att vara medlem av föreningen. Finnas flere sådana nämnder på område, från vilket uttaget virke på åtgärd av föreningen flottas, skall envar av dem nominera en kandidat, och vattendomstolen utfärdar förordnande för den kandidat, som den finner mest lämplig att företräda skogsägarna på området. Äger staten avsevärt mera än hälften av skogsarealen på ifrågavarande område, ankommer nominerande av kandidat på forststyrelsen. Ovan i denna paragraf avsett ärende anhängiggöres i vattendomstolen medelst ansökan.

Flottningsförenings medlem, som avses i denna paragraf, är berättigad till skälig ersättning för sitt uppdrag av den, som nominerat honom till kandidat. Utöva på område, som i 1 mom. avses, flere skogs vårdsnämnder sin verksamhet och har kandidaten nominerats av någon av dem, skola övriga skogsvårdsnämnder deltaga i ersättningen i det förhållande, i vilket det skogsområde, från vilket virke på åtgärd av föreningen flottas, fördelar sig mellan dessa nämnders verksamhetsområden. Uppkommer om ersättningen eller deltagande däri meningsskiljaktighet, äger vattendomstolen avgöra frågan.

Flottningsförenings uppgift är att bedriva samfälld flottning på det område för sådan flottning, som i flottningsstadgan angives, vårda egendom, som för flottningen erhållits, och annan föreningen tillhörig egendom samt handhava även övriga på föreningen enligt denna lag ankommande angelägenheter.

Flottningsförening må även åtaga sig virkets utvältning i vattnet och sådan separat flottning, som av föreningen lämpligen kan bedrivas, samt även andra uppgifter, som ansluta sig till flottningen. Likaledes må flottningsförening för att nedbringa flottningskostnaderna nyttja för flottningen anskaffad egendom i förvärvssyfte, såvitt föreningens egentliga uppgifter icke därav bliva lidande. Annan verksamhet må föreningen ej utöva.

Samfälld flottning bedrives på ägarnas av flottgodset gemensamma ansvar med beaktande av vad nedan i 83 § detta kapitel stadgas.

Ombesörjer ej virkesägare under tid, som av flottningsförening föreskrivits, utvältning i vattnet eller annan transport till mottagningsställe av virke, som anmälts till flottning, äger flottningsförening rätt att på ägarens bekostnad draga försorg därom.

Besluter flottningsförenings styrelse något år att för utomordentlig vattenbrist eller annat övermäktigt hinder avbryta flottningen antingen till en del eller helt, bör därom, för att föreningen må befrias från ansvarighet för skada till följd av avbrottet, utan dröjsmål anmälas hos virkesägaren. Föreningen bör, såvitt möjligt, forsla virket till närbeläget lämpligt ställe i vattendraget, som av ägaren anvisas. Ägaren skall därvid, såframt föreningens styrelse ej annorlunda besluter, erlägga av forslingen förorsakade kostnader och i förväg ställa godtagbar säkerhet för deras erläggande.

Flottande är berättigad att få sitt virke skilt från samfälld flottning även annorstädes än på skiljeställe, som i flottningsstadgan angives, såframt det påkallas av viktiga skäl och kan försiggå utan att medföra oskäligt men eller dröjsmål eller avsevärt ökade kostnader för den samfällda flottningen. Anhållan härom bör göras hos flottningsföreningens styrelse, såvitt möjligt, innan flottningen vidtager.

Till stämma för bildande av flottningsförening skola de virkesägare kallas, vilka tillhörigt virke flottas på området för den gemensamma flottningen. Om stämman skall offentligt kungöras i vederbörande kommuner samt skriftligt meddelande tillställas kända virkesägare, som ovan avses. Till stämman skall ock kallas i enlighet med 41 § 1 mom. detta kapitel förordnad företrädare för skogsägarna.

Vid stämma för föreningens bildande, vilken vid behov må fortsättas på tid, som av stämman utsattes, skall reglemente för föreningen antagas. Omröstning vid stämman verkställes efter huvudtalet.

Sedan reglemente antagits, men ännu ej i enlighet med 48 § detta kapitel fastställts, skola föreningens angelägenheter handhavas enligt det antagna reglementet. Har vattendomstolen på ansökan av den, som saken rör, medelst provisoriskt beslut eller vid fastställande av reglementet föreskrivit ändringar i reglemente, som av föreningens stämma antagits, skola ändringarna iakttagas, ändå att utslaget angående fastställandet ej vunnit laga kraft.

I reglemente för flottningsförening skall angivas:

I reglemente för flottningsförening må föreskrivas, att virkesägare, som sinsemellan överenskommit och i god tid före ingången av flottningsåret anmält hos flottningsföreningens styrelse, att de i stället för virke, som av dem överlämnats till flottning, efter avslutad flottning mottaga motsvarande mängd virke av enahanda slag, få, såvitt skiljning till en del eller helt och hållet kan verkställas enligt sagda grund (samsortering), såsom avdrag på de flottningskostnader, vilka ankomma på dem, räkna sig till godo genom sådan anordning erhållen besparing i förhållande till mängden av det virke, som av dem överlämnats till flottning och på ovan avsett sätt skilts.

Är begränsning av längden på virke, som skall flottas, nödig, skall i reglementet föreskrivas, huru beslut därom skall fattas och huru mycket längden högst får begränsas.

I reglemente för flottningsförening må även andra än ovan i 1 och 2 mom. samt i 46 § detta kapitel nämnda föreskrifter intagas rörande föreningens organisation eller medlemmarnas av flottningen härflytande förhållande till varandra eller till föreningen och ordnandet av dessa förhållanden, såframt om dem föreskrifter icke ingå i lag, förordning eller flottningsstadga.

Fastställande av reglemente för flottningsförening skall sökas hos vattendomstolen.

Vattendomstolen må vid handläggningen av ansökningen i antaget reglemente göra av lag påkallade rättelser samt de tillägg och ändringar, som finnas nödiga för skyddande av medlemmarnas i föreningen eller utomståendes rätt.

Ändring av reglemente för flottningsförening må hos vattendomstolen sökas av flottningsförening eller av enskild flottande eller av myndighet, som utövar tillsyn över det allmänna flottningsintresset. Har ej ändringsförslaget behandlats vid föreningens stämma, skall stämman beredas tillfälle att avgiva utlåtande om förslaget.

Ändringen må, ändå att föreningen ej förordat densamma, fastställas, där fråga är om ändring, som avses i 48 § 2 mom. detta kapitel.

Flottningsförenings bokslut och berättelse över granskningen av dess säkenskaper skola framläggas vid föreningens ordinarie vårstämma. Vid stämman fattas beslut om fastställande av bokslutet, beviljande av ansvarsfrihet eller de andra åtgärder, till vilka föreningens förvaltning och räkenskaper giva anledning.

Beslut om överlåtelse av och medgivande av inteckning i fast egendom samt upptagande av lån, som ej förfaller till betalning under samma flottningsår, skall fattas vid flottningsförenings stämma.

I handläggningen av angelägenheter angående varje års flottning få vid flottningsförenings stämma endast de medlemmar av föreningen deltaga, vilka tillhörigt virke sagda år på åtgärd av flottningsföreningen flottats, samt därjämte den medlem, som företräder skogsägarna.

Vid flottningsförenings stämma, med undantag för den stämma, vid vilken föreningen konstitueras, utgör röstetalet för den medlem, som företräder skogsägarna, en femtedel av övriga i omröstningen deltagande medlemmars sammanlagda röstetal.

Flottningsförening bör hava styrelse, vilken består av medlemmar, som valts vid föreningens ordinarie vårstämma, samt därjämte av en medlem, som företräder skogsägarna. Den sistnämnde förordnas för tre kalenderår i sänder i samma ordning som enligt 41 § detta kapitel den medlem av föreningen, som företräder skogsägarna.

Ingår ej i reglemente föreskrift om val av styrelsens ordförande eller har ordförande ej utsetts, då val av medlemmar i styrelsen vid stämman ägt rum, väljer styrelsen inom sig ordförande.

Medlem av flottningsförenings styrelse må endast vara i landet bosatt finsk medborgare, som ej är omyndig.

Utan hinder av vad i 1 mom. är sagt må statsrådet i särskilt fall giva sitt tillstånd till, att utlänning eller i utlandet bosatt finsk medborgare får vara medlem av styrelsen. I denna må dock ej antalet sådana medlemmar överstiga en tredjedel av hela antalet medlemmar.

Medlem av styrelsen må av den, som valt eller förordnat honom, skiljas från uppdraget, ändå att tiden för hans uppdrag ej gått till ända. Medlem av styrelsen, som valts i enlighet med reglementet, erhåller dock arvode jämväl för den återstående tiden, därest ej vattendomstolen på ansökan av föreningen annorlunda förordnar.

Flottningsförenings styrelse åligger att med all omsorg och med oväldigt beaktande av medlemmarnas av föreningen intressen handhava föreningens förvaltning i enlighet med lag och fastställda stadgar samt föreningsstämmans anvisningar. Dock må styrelsen ej följa beslut av stämman, som uppenbarligen strider mot lag, flottningsstadga, flottningsföreningens reglemente eller av myndighet meddelad föreskrift eller beslut, som nedan i 76 § 3 mom. detta kapitel avses.

Styrelsen äger föra flottningsföreningens talan vid domstol samt jämväl i övrigt företräda föreningen.

Stämning samt, såframt ej annat av 91 § detta kapitel följer, annat tillkännagivande eller yrkande anses hava kommit till föreningens kännedom, då de i laga ordning delgivits medlem av styrelsen eller flottningschef.

Styrelsen må uppdraga åt medlem av styrelsen eller flottningschef eller annan funktionär i föreningen att under styrelsens tillsyn handhava vissa förvaltningsangelägenheter. I fråga om sådan person gäller i tillämpliga delar vad om medlem av styrelsen i 53 § 1 mom. och om styrelsen i 54 § detta kapitel är stadgat.

Styrelsen är såframt i reglemente ej annat föreskrivits, beslutför, då mera än hälften av hela antalet medlemmar är närvarande.

Såsom styrelsens beslut gäller, såframt ej beslut enligt reglementet skall fattas med viss röstövervikt eller enhälligt, den åsikt, som de flesta efter huvudtalet omfattat, eller vid lika röstetal den åsikt, som ordföranden biträtt, samt vid val den åsikt, för vilken lotten utfallit.

Flottningsförenings styrelse äger draga försorg därom, att föreningens namn, hemort och området för samfälld flottning, styrelsemedlemmarnas namn och hemorter samt huru föreningens namn tecknas och vilka som äro berättigade att teckna dess namn anmälas till ett register, som föres vid vattendomstolen och varom stadgas i förordning. Likaledes skall till registret göras anmälan om fastställande eller ändring av föreningens reglemente samt till anmälan fogas officiellt bestyrkt avskrift av beslutet.

För granskning av förvaltningen och räkenskaperna äger flottningsföreningen utse minst två revisorer samt ersättare för dem. Vattendomstolen må, där den finner anledning därtill föreligga, på ansökan av medlem i föreningen eller den myndighet, som utövar tillsyn över det allmänna flottningsintresset, förordna kompetent person att jämte av föreningen valda revisorer under tjänsteansvar granska föreningens räkenskaper och därom avgiva berättelse till ovan nämnda myndighet. Arvode för sålunda förordnad revisor fastställes av vattendomstolen och erlägges av flottningsföreningen.

Om revisor gäller vad i 53 § detta kapitel om medlem av styrelsen är stadgat. Av revisorerna må dock endast en vara person, som avses i 2 mom. av sagda paragraf.

Medlem av styrelsen, i 56 § detta kapitel avsedd funktionär samt revisor skall ersätta föreningen skada, som han vid handhavandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet åsamkat föreningen.

Person, som i 1 mom. avses, är pliktig att ersätta medlem av föreningen skada, vilken han åsamkat medlem genom åtgärd, som nedan i 76 § 3 mom. detta kapitel avses.

Finnes vårdslösheten vara lindrig, må ersättningens belopp nedsättas, där det med avseende å skadans omfång och andra omständigheter prövas skäligt.

För skada, som skall ersättas av flere, ansvara dessa solidariskt. Har dock ersättningen för skada i enlighet med 3 mom. nedsatts i fråga om någon, ansvarar denne endast med det nedsatta beloppet. Ersättningsbeloppet skall mellan de för ersättningen ansvariga fördelas enligt vad skäligt prövas med beaktande av den grad av skuld, som stannar envar ersättningsskyldig till last, och övriga omständigheter.

Ersättning i stöd av 60 § detta kapitel skall påyrkas medelst talan i vattendomstolen.

Talan om ersättning, som i stöd av 1 mom. sagda paragraf tillkommer flottningsförening, skall anhängiggöras inom sex månader från det beslut vid föreningsstämma fattats angående ansvarsfrihet, såframt fråga ej är om talan, som grundar sig på omständigheter, vilka framkommit efter det ansvarsfrihet beviljats. Ersättningstalan må även i det fall, att ansvarsfrihet beviljats, för föreningen väckas jämväl av den, som vid tiden för den åtgärd, vilken åsamkat skadan, varit medlem av föreningen och ej godkänt åtgärden.

Bedriver ej flottningsförening något år flottning eller upphör samfälld flottning helt i vattendraget, skall vattendomstolen på ansökan av föreningens senaste styrelse eller, om upphörande av samfälld flottning grundar sig på upphävande eller ändring av flottningsstadgan, av den myndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer, förordna en eller flere syssloman att i stället för styrelsen och med styrelsen tillkommande befogenhet handhava föreningens angelägenheter samt vid behov draga försorg om vidtagande av för föreningens upplösning behövliga utredningsåtgärder. Flottningsföreningens stämma tillkommande beslutanderätt utövas härvid, såvitt fråga är om angelägenhet, som angår flottningen under visst år, av medlemmarna i föreningen under sagda år samt i annat fall av sysslomännen.

Förutom för flottningen inlöst eller på grund av föreskrift i flottningsstadga till flottningsförenings förfogande stående egendom är föreningen berättigad att i sitt namn förvärva fast egendom eller nyttjanderätt till sådan, såvitt egendomen är behövlig omedelbart för själva flottningen eller för anskaffande av kontors-, förråds- eller verkstadsbyggnad för föreningen eller för ordnande av bostäder för föreningens funktionärer eller arbetare eller för annat dylikt ändamål och förvärvandet av egendomen eller nyttjanderätten bör anses vara ekonomiskt ändamålsenligt.

Flottningsmateriel och annan lös egendom må av flottningsföreningen förvärvas, såframt dess förvärvande bör anses behövligt för flottningen eller föreningens verksamhet i övrigt.

Flottningsförening i enlighet med denna lag tillhörig eller av föreningen i stöd av 63 § 1 mom. detta kapitel förvärvad fast egendom må föreningen överlåta eller låta inteckna för gäld endast om vattendomstolen på ansökan meddelat tillstånd därtill. Ej må tillstånd beviljas i fråga om egendom, vars bevarande i flottningsföreningens besittning måste anses nödvändigt för fortsatt bedrivande av flottningen. Ovan nämnda egendom jämte därtill hörande anordningar och anläggningar må ej tagas i mät för annan än i fastigheten intecknad fordran eller fordran, för vilken fastigheten eljest utgör pant eller som tillkommer bättre förmånsrätt i fastigheten än den inteckningen medför.

Överlåter flottningsförening egendom, som i 1 mom. avses, eller annan föreningen tillhörig egendom och är ej fråga om förvandlande i penningar av lös egendom, som är obrukbar eller blivit obehövlig, skall, såframt influtna medel ej omedelbart användas för anskaffande av egendom av motsvarande beskaffenhet, frågan om medlens användande medelst ansökan hänskjutas till vattendomstolens avgörande.

I stöd av flottningsstadga erhållen nyttjanderätt till annan tillhörigt område må icke överlåtas. Ej heller må sådan nyttjanderätt eller å området på grund av flottningsstadga utförda anordningar och anläggningar tagas i mät för flottningsföreningens gäld.

Om upphörande av nyttjanderätt är stadgat i 15 § detta kapitel.

Kostnader för anskaffande av egendom av visst slag, vilken är behövlig för flottningen, eller för arbeten, som främja föreningens verksamhet under flere år, må, såframt de ej böra anses vara utbyggnads- eller underhållskostnader, vilka enligt föreskrift i flottningsstadga eller utslag av vattendomstolen skola amorteras, enligt föreskrift i flottningsförenings reglemente eller medelst vattendomstolens utslag, som meddelats på ansökan, amorteras under senare år medelst amorteringsavgifter, som indrivas hos virkesägare, vilka äro föreningens medlemmar, med iakttagande av grunder, som i fråga om varje slag av egendom och arbete fastställts i reglementet eller av vattendomstolen särskilt fastställts.

Har flottningsförening gäld utöver vad som kan betalas medelst amorteringsavgifter, som under senare år erhållas av virkesägare vilka äro föreningens medlemmar, skola för erläggande av gälden erforderliga medel uppbäras såsom flottningskostnader för vederbörande år.

Flottningsförening är berättigad att även för längre tid än för flottningsåret ingå avtal med funktionärer och arbetare om arbetsförhållanden och till dem hörande avlöning, pension och övriga förmåner samt om skadestånd, utförande av arbeten, lega av egendom och andra med flottningen sammanhängande angelägenheter. Likaledes må föreningen ansluta sig såsom medlem eller delägare i sammanslutningar för främjande av flottningen eller för ordnande av pensionsskydd för arbetarna och dessas anhöriga. Ej må ovannämnda rätt dock utövas för överförande av förpliktelser, som åvila de medlemmar av föreningen, vilka under vederbörande år flottat virke tillhör, på de flottande under följande år.

Finnes avtal, som i 1 mom. avses, medföra uppenbart oskälig förmån för utomstående, må vattendomstolen, såframt denna ej på talan av någondera avtalsparten fastställt avtalet, på talan av sådan medlem i flottningsföreningen, som äger flottgods och ej medverkat till beslutet om avtalets ingående, ändra avtalet tidigast från början av det flottningsår, som följer efter året för dess ingående. Har avtal i fall, som här avses, väsentligt ändrats, äger den, med vilken flottningsföreningen ingått avtalet, rätt att häva detsamma. Yrkande härom skall framställas medelst talan i vattendomstolen.

Utan hinder av vad ovan sagts må vattendomstolen på talan av avtalspart eller medlem av föreningen, som äger flottgods, såframt förhållandena väsentligt förändrats och synnerligt skäl därtill är, vidtaga ändringar i avtal, som ovan avses.

Flottningsförening må hava från dess övriga medel avskilda, enligt fastställda stadgar förvaltade fonder för utjämnande av kostnader för anskaffande och underhåll av egendom, för erläggande av pensioner, för annan vård av funktionärer och arbetare samt för sådana skatte-, ersättnings- och andra utbetalningar, som förfalla till betalning först efter flottningsåret. Beslut av föreningens stämma om bildande av fond och antagande av stadgar för denna skall underställas vattendomstolen för fastställelse.

Vattendomstolen må i stadgarna vidtaga nödiga ändringar för säkerställande av föreningsmedlemmarnas intressen.

Medel i fond, som i 1 mom. avses, må tagas i mät endast för gäld, för vars erläggande fondens medel enligt stadgarna äro avsedda att användas.

Till flottningskostnader hänföras:

För de egentliga flottningskostnaderna under varje år ävensom för utbyggnads- och underhållskostnader, som hänföra sig till samma år, skola ägarna av virke, som på åtgärd av flottningsföreningen under året skall flottas, erlägga sin andel åt föreningen. Särskilda kostnader böra erläggas av den, till vars förmån den verksamhet, som föranlett dem, utövats. Annan ersättning för flottningens utförande må ej uppbäras.

De egentliga flottningskostnaderna skola fördelas mellan virkesägarna enligt grunder, som fastställts i reglementet. Vid fastställande av dessa grunder skall område för samfälld flottning på de ställen, vid vilka buntning eller skiljning av virke verkställas, samt även i Övrigt på sådana avsnitt, där flottning eller bogsering medför kostnader av olika storlek, indelas i särskilda distrikt.

Huvudgrunder för kostnadernas fördelning äro den flottade virkesmängden i rymdenheter, som i reglementet bestämmas, samt, där fråga ej är om buntnings- eller skiljningskostnader, transportavståndet enligt flottningsdistrikt i hela kilometer. Vid fördelningen skall svårighetsgraden vid flottningen och skiljningen av olika virkesslag samt av virkespartiets ringa omfång förorsakad tilläggskostnad behörigen beaktas. För sådant virke, som framföres genom flere skiljedistrikt, må vid fastställande av skiljningskostnaderna behörigen beaktas av skiljandet åsamkat dröjsmål med sagda virkespartis framförande.

Utbyggnads- och underhållskostnaderna skola fördelas mellan virkesägarna enligt de grunder i flottningsstadgan, vilka fastställts i stöd av 26 § 1 mom. och 31 § 1 mom. detta kapitel.

De medlemmar av flottningsföreningen, som äga flottgods, skola för bestridande av flottningskostnaderna åt föreningen erlägga de förskottsavgifter, som föreningens stämma besluter.

Förskottsavgiften må ej användas för annat ändamål än för bestridande av flottningskostnaderna. Medlem äger ej rätt alt kvitta förskottsavgift mot fordran, som han har hos föreningen.

För förskottsavgift skall gottskrivas och för försenad avgift betalningsskyldig erlägga sex procents årlig ränta, därest föreningens stämma ej bestämt annat öm räntan. Ränta på försenad avgift må fastställas till en räntesats, som med högst fyra procent överstiger den ränta, som skall gottskrivas.

Den andel av flottningskostnaderna, som medlem skall erlägga, fastställes på grundvalen av föreningens bokslut.

Har ej beloppet av alla flottningskostnader kunnat utredas innan räkenskaperna avslutats och finnes ej för outredda kostnader fond, som i 68 § detta kapitel avses, får i flottningskostnaderna innefattas särskilt beräknat belopp för outredda kostnader. Förslår det beräknade beloppet ej eller yppa sig senare nya utgifter, för vilka medel ej stå till förfogande, skall tilläggsbeloppet uppbäras av de medlemmar, som under vederbörande åt ägt flottgods, på grundvalen av dem delgiven fördelningslängd.

Är för outredda utgifter anslaget belopp större än det belopp, som erfordras för utgifternas erläggande, skall det överskjutande beloppet, såframt det ej är ringa, jämte ränta återbäras åt vederbörande virkesägare.

Utfås ej av virkesägare dennes andel av flottningskostnaderna, skall andelen uppbäras av övriga medlemmar av föreningen, som samma år ägt flottgods, med iakttagande av vad om uppbärande av erforderligt tilläggsbelopp för nya utgifter, som senare yppat sig, i 72 § detta kapitel är stadgat.

Flottningsförening ur, om medlem icke erlagt sin andel av flottningskostnaderna eller förskottsavgift, berättigad att till säkerhet för sin fordran kvarhålla honom tillhörigt virke, som av föreningen vederbörande år eller senare flottas, samt att på offentlig auktion försälja erforderlig mängd av virket för täckande av sin fordran och kostnaderna för dess uttagande.

I vattendrag äger nedströms flottningsförening på anmälan av annan flottningsförening för dess räkning kvarhålla flottgods för ändamål, som i 1 mom. nämnts.

75 §.

Flottningsförenings andra inkomster än medlemmarnas andelar av flottningskostnaderna skola användas till betalning av de utgifter, som förorsakats av inkomstens förvärvande, eller, såframt sådana utgifter ej finnas, till förmån för det års flottande, från vilket inkomsten erhållits.

Av flottningsförenings stämma fattat beslut, vilket i strid med lag, flottningsstadga, flottningsförenings reglemente eller föreskrift av myndighet inskränker föreningens medlem tillkommande rättigheter eller ålägger honom förpliktelser, är i fråga om honom ogiltigt, om han ej deltagit i beslutets fattande. Fråga om beslutets ogiltighet må medelst talan kunna hänskjutas till vattendomstolens avgörande.

I annat fall är, om beslut av flottningsförenings stämma eller åtgärd av styrelsen strider mot lag, flottningsstadga, flottningsförenings reglemente eller föreskrift av myndighet, den, som vid tiden för beslutets fattande eller åtgärdens verkställande var medlem av föreningen, samt medlem av styrelsen berättigad att klandra beslutet eller åtgärd, som han icke godkänt, medelst talan, som skall anhängiggöras i vattendomstolen senast den sextionde dagen efter det beslutet fattats eller han erhållit del av styrelsens åtgärd eller, där fråga är om uppbärande av tilläggsbelopp, som i 72 § 2 mom. detta kapitel avses, av i sagda moment nämnd fördelningslängd.

Hava de, som deltagit i beslut av förenings stämma eller åtgärd av styrelsen, på bekostnad av föreningen eller några av dess medlemmar förskaffat sig själva eller annan uppenbart orättmätiga förmåner, gäller om klander av beslutet eller åtgärden vad i 2 mom. är sagt.

Grundar sig rättshandling, som flottningsförening företagit med tredje man, på beslut eller åtgärd, som enligt 76 § detta kapitel kan klandras, eller har styrelsen eller funktionär, som avses i 56 § detta kapitel, vid företagande av rättshandling överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej bindande för föreningen, om tredje mannen insett eller bort inse felaktighet, som ovan avses.

Då flottningsförenings verksamhet upphör, skall föreningen tillhörig egendom, vars bibehållande i vattendraget ej med hänsyn till måhända fortsatt bedrivande av flottning i vattendraget bör anses nödvändigt, på åtgärd av de syssloman, som tillsatts för att handhava utredningen, förvandlas i penningar. Vattendomstolen äger på ansökan av sysslomannen förordna, vilken egendom som bör förvandlas i penningar. Övrig egendom överlåtes medelst utslag av vattendomstolen till staten, och beträffande utslaget gäller i fråga om fast egendom vad i 14 § 3 mom. detta kapitel är stadgat.

Genom försäljningen influtna medel skola, sedan föreningens ännu icke fullgjorda förpliktelser först uppfyllts, på åtgärd av den statsmyndighet, på vilken tillsynen över det allmänna flottningsintresset ankommer, användas till förmån för flottningen eller för annat ändamål, som tjänar skogshushållningen, främst på vederbörande vattendrags område.

Med flottningsskada förstås skada, men och annan förlust av förmån, som åsamkats annan tillhörig egendom av arbeten eller åtgärder i samband med flottningen, av flottningsmaterielens eller virkets uppbevarande i vattendrag och på dess strand eller tornande mot strand samt av flottningsmanskapets beträdande av och vistelse på strand, så ock skada, men och annan förlust av förmån, som åsamkats farkost, som färdas i vattendraget, av sjunket eller i sjunkande tillstånd befintligt flottgods eller av tillfällig flottningsanordning, som är under vatten, eller eljest av flottningen, såframt skadan är sådan, som i 11 kap. avses. Skada, om vars ersättande enligt 13 § detta kapitel föreskrift ingår i flottningsstadgan, hänföres ej till flottningsskada.

För flottningsskada, som i förväg kan uppskattas, må ersättning fastställas i flottningsstadga. Ersättningen skall utgivas främst av flottningsförening, om föreningen utövar verksamhet i vattendraget, eller av vattendragets utbyggare, och i fråga om den gäller i tillämpliga delar vad om kostnaderna för utbyggande är stadgat.

Ingår i flottningsstadga ej föreskrift om ersättande av flottningsskada, skall yrkande på ersättning vid äventyr av talans förlust framställas skriftligen mot den, som bedrivit flottningen, eller den, som företräder honom, eller ägare av virke, som flottats uti ifrågavarande del av vattendraget, senast under juni månad året efter flottningsåret. Har i någon del av vattendraget flottning bedrivits efter den 1 oktober, må ersättning för flottningsskada i denna del av vattendraget påyrkas inom följande kalenderår.

Skada, som åsamkats av samfälld flottning, skall ersättats av flottningsförening, som bedrivit, flottningen.

Hava flere virkesägare i separat flottning under samma flottningsperiod bedrivit flottning i vattendraget, skola de solidariskt ersätta flottningsskada.

Virkesägare, som visar, att hans virke flottats i separat flottning under sådan tid eller på sådant sätt, att skadan ej kunnat uppkomma genom flottning av ifrågavarande virke, är fri från ersättningsskyldighet.

Har flottningsförening bedrivit separat flottning, äger i fråga om föreningen motsvarande tillämpning vad om virkesägare ovan är stadgat.

Har flottningsskada, för vilken ersättning påyrkats, åsamkats därav, att den, som lidit skada, försummat underhållet av sådan anordning eller anläggning för skyddande av sin egendom mot flottningsskada, som han ålagts utföra och underhålla, eller har han i strid med lag eller gällande föreskrifter helt eller till en del förorsakat eller på annat sätt för sin del vållat skadan eller har omständighet, som ej har samband med flottningen, medverkat till uppkomsten av skadan, är flottningsföreningen eller virkesägaren för däremot svarande del fri från ersättningsskyldighet.

Virkesägare, som utgivit ersättning för flottningsskada, förorsakad vid separat flottning, till högre belopp än som förhållandevis motsvarar hans andel i den av honom och övriga ersättningsskyldiga sammanlagt flottade virkesmängden, äger rätt att av annan virkesägare erhålla dennas enligt samma grund beräknade andel av ersättningsbeloppet samt motsvarande del av den ersättning, som, med beaktande av vad i 12 kap. 10 § är stadgat, ej kunnat utfås av virkesägare, som är pliktig att gälda densamma. Visas flottningsskadan vara vållad av en virkesägare eller av någon i hans tjänst anställd, är han dock skyldig att gentemot de övriga ensam ansvara för hela ersättningsbeloppet.

Har flottningsförening bedrivit separat flottning, äger i fråga om föreningen vad i 1 mom. om virkesägare är stadgat motsvarande tillämpning.

Ersättning för flottningsskada, som flottningsförening utgivit, hänföres till de egentliga flottningskostnaderna. Om skadan förorsakats av separat flottning, som flottningsföreningen verkställt, och ej vållats av någon i föreningens tjänst anställd, skall ägaren av virket ersätta föreningen kostnaden för ersättande av skadan, såsom om gäldande av särskilda flottningskostnader är stadgat.

Kunna ej parterna enas om ersättningen för flottningsskada, skall, såvitt icke av 90 § detta kapitel annat följer, yrkande därom prövas av skiljemän. Av skiljemännen utses en av den, som lidit skadan, och en av den, som yrkar på ersättning, samt ordförande gemensamt av de sålunda utsedda. Påyrkas ersättning gemensamt av två eller flere ersättningsskyldiga, skola dessa utse gemensam skiljeman.

Om skiljemännens behörighet och ansvar gäller vad i lagen den 4 februari 1928 om skiljemannaförfarande (46/28) är stadgat.

Såframt ej part inom sju dagar efter det motparten bevisligen meddelat, att han påkallar skiljemannaförfarande, samt vem han till skiljeman utsett, tillkännagiver, vem han för sin del till skiljeman utsett, eller enas ej de, som skola utse gemensam skiljeman, om denne eller skiljemännen om val av ordförande, skall rådstuvurättens ordförande i den stad eller häradshövdingen i den domsaga, på vars område skadan angives hava inträffat, på ansökan av part förordna skiljeman eller ordförande. I sådant förordnande må ändring ej sökas.

Äro två eller flere enligt 81 § detta kapitel solidariskt skyldiga att ersätta flottningsskada, men har yrkande framställts endast mot någon av dem, skall, såframt den, mot vilken yrkandet framställts, för skiljemännen förebringar utredning därom, att han bevisligen underrättat annan ersättningsskyldig om saken, även denne åläggas att solidariskt deltaga i ersättandet av skadan.

Skiljedom skall skriftligen avfattas med anteckning om tiden och orten för dess avkunnande. Domen, som bör av skiljemännen underskrivas, skall tillställas vederbörande vattendomstol och exemplar av domen efter dess avkunnande utgivas till parterna.

Skiljemän äga rätt att i skiljedomen för sig bestämma ersättning för resekostnader samt arvode enligt vad den till deras avgörande överlämnade sakens beskaffenhet och omfång samt därför erforderliga särskilda insikter prövas skäligen betinga. Tillika äga skiljemännen förordna, vem kostnaderna för skiljemannaförfarandet skola stanna till last.

Part, som ej åtnöjes med skiljedom, må däri söka ändring i vattendomstolen. Stämning skall delgivas motparten inom sextio dagar efter skiljedomens avkunnande.

Sökes icke ändring i skiljedomen och är ej fråga om fall, som avses i 88 § 2 mom. detta kapitel, skall i fråga om verkställigheten iakttagas vad i 3 kap. 16 § utsökningslagen stadgas.

Har flottningsskada uppkommit och har den ersättningsskyldiga ej vid anfordran därför ställt godtagbar säkerhet, må utmätningsman, såframt anspråket ej uppenbart är grundlöst, på yrkande av den, som lidit skadan, med kvarstad belägga erforderlig mängd av flottgodset.

Med kvarstad belagt virke utgör pant för erläggande av ersättningen för flottningsskadan samt av kvarstods- och övriga indrivningskostnader.

Siljemännen må, innan saken avgöres, besluta, att det belopp, för vilket säkerhet enligt 87 § detta kapitel skall ställas eller till säkerhet för vilket i stöd av sagda paragraf anhållan om kvarstad göres eller kvarstad beviljats, skall nedsättas från det belopp ersättningssökanden uppgivit. Har kvarstaden beviljats och skiljemännens beslut om beloppets nedsättande tillställes utmätningsmannen, skall kvarstaden till motsvarande del upphävas.

Hava skiljemännen förordnat, att ersättning för flottningsskada skall erläggas, och fyra veckor förflutit från det flottgodset belagts med kvarstad, skall av det med kvar stad belagda godset, såframt inom sagda tid ersättningen ej guldits eller säkerhet därför ställts, så mycket försäljas, som motsvarar ersättningen och i 87 § 2 mom. detta kapitel nämnda kostnader.

Vad skiljemännen förordnat om ställande av säkerhet och bibehållande av kvarstaden på flottgodset eller, om något därav enligt 2 mom. blivit försålt, på dess pris skall landa till efterrättelse, ändå att ändring i skiljedomen sökes.

Flottgodsets beläggande med kvarstad eller dess tagande i mät utgör icke hinder för dess frambefordrande till skilje- eller upplagsställe eller annan plats, där det med minsta kostnad och minsta men för flottningens bedrivande kan förvaras, såframt den flottande oförtövat erlägger kostnaderna för virkets bevakning under flottningen och på uppbevaringsstället samt vid behov för dess överlämnande åt annan utmätningsman.

Parterna äro berättigade att komma överens om att hänskjuta fråga om ersättande av flottningsskada till handläggning av skiljemän med iakttagande av det förfarande, varom stadgas i lagen den 4 februari 1928 om skiljemannaförfarande (46/28). Härvid äger vad i 88 § är stadgat motsvarande tillämpning.

Varje flottningsår, senast två veckor innan flottningen vidtager, skall den flottande i varje kommun, inom vars område flottning bedrives, förordna flottningsombud, som under tiden för flottningen skall vara lätt anträffbar för allmänheten. Uppgift om flottningsombudets namn och adress skall tillställas vattennämnden samt därjämte vederbörande länsman eller magistrat.

Har ej stadgandet i 1 mom. iakttagits, äger länsman eller magistrat på yrkande av den, som saken angår, förordna lämplig person till flottningsombud och tillställa den flottande och vattennämnden uppgift därom. Den, som förordnats till flottningsombud, är berättigad att av den flottande erhålla skäligt arvode för uppdraget. Uppkommer meningsskiljaktighet om arvodet, må saken medelst talan hänskjutas till vattendomstolen för behandling.

Flottningsombudet företräder på orten den flottande och virkesägaren i angelägenheter, som angå flottningen. Tillkännagivande eller yrkande rörande sådan angelägenhet må, med undantag av stämning, med laga verkan delgivas flottningsombudet.

Flottas i vattendrag, där samfälld flottning ej är föreskriven, samtidigt två eller flere virkesägare tillhörigt virke, och kan av den enas flottning annan tillskyndas men, må vattendomstolen på ansökan av flottande för flottningen förordna regleringschef, som oväldigt äger tillvarataga alla virkesägares intressen och draga försorg om flottningens ordnande så, att men, såvitt möjligt, undvikes.

Följer ej flottande av regleringschefen i sin syssla meddelad föreskrift, är han skyldig ersätta skada, som därav kan tillskyndas annan flottande.

Regleringschef har rätt att av de flottande erhålla arvode för sitt uppdrag. Uppkommer meningsskiljaktighet om arvodets belopp eller om fördelningen mellan de flottande av skyldigheten att erlägga arvodet, må saken medelst talan hänskjutas till vattendomstolens behandling.

Av vattendomstolen i stöd av 1 mom. meddelat förordnande skall iakttagas, ändå att ändring däri sökes.

Sålunda ordnad flottning anses i fråga om ersättande av flottningsskada såsom separat flottning.

Innan virke utvältes i vattendrag, skall det förses med ägarens flottningsmärke. Teckning, som avbildar märket, skall senast två veckor innan flottningen vidtager tillställas vederbörande vattennämnder i de kommuner, på vilkas område flottningen bedrives, samt därjämte vederbörande länsman eller magistrat.

Flottas virke på åtgärd av flottningsförening eller bedrives separat flottning på flottningsförenings område, skall märket av föreningen godkännas och på dess åtgärd meddelas i 1 mom. nämnda myndigheter till kännedom.

Vattendomstolen må för visst fall medgiva befrielse från flottgodsets förseende med märke, såframt flottningen kan så utföras, att osäkerhet ej uppkommer därom, vem virket tillhör.

På separat flottning av husbehovsvirke må stadgandena i 91―93 §§ detta kapitel ej äga tillämpning.

Sammanblandas under flottning olika ägare tillhörigt sådant virke, som ej är försett med anmält flottningsmärke, och kan ej utredas, vem, virket tillhör, skall det vid separat flottning fördelas bland de virkesägare, som visa, att av dem under flottningen förkommit virke, i förhållande till vad av envar förkommit, samt vid samfälld flottning försäljas för de flottandes gemensamma räkning.

Virke må flottas obarkat, om flottningen beräknas med säkerhet kunna slutföras inom ett år efter det virket avverkats och vattendomstolen icke på ansökan förbjudit flottning av obarkat virke i vattendraget på grund av men, som därav följer.

Kan flottningen ej inom sagda tid slutföras, skall virket, innan dess flottning vidtager, vara ordentligt avbarkat. Dock må om sommaren syrfällt virke av lövträd ännu under följande år flottas obarkat, så ock annat virke under det andra året efter dess avverkning, såframt flottningen utföres såsom buntningsflottning och huvudsakligen på fjärdar, samt med tillstånd av vattendomstolen även eljest, om det betingas av synnerligen viktiga skäl.

Vattendomstolen må förordna, att utslag, som i denna paragraf avses, skall lända till efterrättelse, ändå att ändring däri sökes.

Har från flottningen för längre tid än ett år kvarblivit virke på strand eller i strandvatten, är ägare eller innehavare av stranden berättigad att tillvarataga virket. Han är dock skyldig att inom en månad hos vederbörande länsman eller magistrat anmäla om dess tillvaratagande och om flottningsmärke på virket, såvitt märket kan skönjas, samt om virkesslaget och mängden. Länsmannen eller magistraten äger utan dröjsmål genom postens förmedling meddela virkets ägare eller vederbörande flottningsförening om tillvaratagandet. Ägaren eller flottningsföreningen är berättigad, sedan åt den, som tillvaratagit virket, erlagts ersättning för de kostnader, som härflyta av tillvaratagandet och anmälan, inom tre månader efter det brevet avsänts taga virket i sin besittning. Försummas detta, tillfaller virket den, som tagit det till vara.

Är ej virkets ägare känd, skall länsmannen eller magistraten efter mottagen anmälan om tillvaratagandet utan dröjsmål meddela därom medelst offentlig kungörelse samt, ifall virkets värde är ansenligt, medelst tillkännagivande, som införes en gång i någon tidning med spridning på orten. I övrigt skall i tillämpliga delar iakttagas vad i 1 mom. är städat.

Vad ovan är stadgat gäller ej virke, som uppbevaras på upplags-, skilje- eller buntningsställe, som i flottningsstadgan angivits.

Vattenområdes ägare, delägare eller innehavare samt även annan, som lider men av flottat virke, som i vattendrag sjunkit eller där kvarblivit i sjunkande tilstånd, är berättigad att upptaga detsamma. I övrigt skall med avseende å sådant virke äga tillämpning vad i föregående paragraf är stadgat.

Har vid flottning i vattendraget kvarblivit sjunket eller i sjunkande tillstånd befintligt virke till men för vattnets fria lopp, fisket eller vattendragets nyttjande för annat ändamål, må vattendomstolen på ansökan av myndighet eller den, som därav lider men, ålägga den, som underhåller vattendraget, eller, där sådan ej finnes, den, som senast bedrivit flottning i vattendraget, att inom förelagd tid rensa vattendraget vid äventyr, att rensandet utföres på dens bekostnad, som underhåller vattendraget eller utfört flottningen. Virke, som vid rensning av vattendrag upptagits på annans bekostnad, skall försäljas på offentlig aution.

Vill utlänning bedriva flottning av virke i Finland, och är ej fråga om flottning, om vilken i avtal mellan Finland och främmande stat annorlunda överenskommits, skall han hos länsstyrelsen i det län, på vars område flottningen vidtager, ställa godtagbar säkerhet för fullgörande av den flottande enligt stadgandena i denna lag åliggande förpliktelser.

För torrläggning av odlings- eller skogsmark eller avledande av vatten, som är menligt för nyttjande av område av annat slag, äger markens ägare rätt att upptaga dike enligt vad nedan i detta kapitel stadgas. Om avledande av avloppsvatten stadgas i 10 kap.

Till dikning hänföres även sådan i avsikt, som i 1 mom. nämnts, utförd rensning av bäck, vilken ej inverkar på vattenståndet i ovanför belägen sjö, samt torrläggning av vattensjukt område, även då i samband därmed sänkes mindre sjö, vars betydelse såsom vattendrag är ringa.

Om utvidgande eller uträtande av dike eller bäck gäller vad om upptagande av nytt dike är stadgat.

Följer av dikning i älv eller sjö ändring, som i 1 kap. 15 § avses, skall tillstånd till dikningen, till den del ändring av sagda beskaffenhet därigenom åvägabringas i vattendraget, utverkas av vattendomstolen.

Är det för utförande av dikning nödvändigt att avlägsna eller ändra kraftverk, damm eller fast anordning, skall tillstånd därtil utverklas av vattendomstolen.

Vattendomstolen må meddela tillstånd, som ovan i 1 och 2 mom. avses, under samma förutsättningar som tillstånd till byggande i vattendrag. Vattendomstolen skall i tillståndsutsaget även bestämma de ersättningar, vilka i anledning av dikningen, till den del vattendomstolens tillstånd därtill erfordras, skola utgivas för skada, men och annan förlust av förmån, som av åtgärden åsamkas.

Dikning skall utföras och diket underhållas så, att ej annans område blir vattendränkt eller eljest tillskyndas skada.

Är skada, som tillskyndas annan därav, att marken blir vattendränkt, eller eljest av dikning likväl avsevärt mindre än kostnad, som skulle åsamkas den dikande genom förebyggande av sådan påföljd, må den dikande med penningar ersätta skadan.

Den dikande är berättigad, om det är av behovet påkallat för ändamålsenlig torrläggning av mark eller för förebyggande av påföljd, som i 3 § 1 mom. detta kapitel är sagt, att på annans mark lägga dike eller företaga sådan rensning av bäck, som hänföres till dikning. Till dike räknas på vardera sidan av diket ren till 60 centimeters bredd, såframt ej en bredare ren föreskrivits eller påkallas av markens beskaffenhet.

Under förutsättningar, som i 1 mom. sagts, må även anläggas för dikningen behövlig skyddsvall och pumpstation på annans område.

Dike på annans mark skall, såvitt det utan oskälig kostnad kan ske, läggas på markens råskillnad eller eljest på sådan plats, att det för markens ägare medför minsta möjliga men. Öppet dike må ej, såframt diket icke är på lagenhetens råskillnad, utan ägarens samtycke läggas på annan tillhörig tomt, byggnadsplats, trädgård, upplagsplats, badstrand eller annan för särskilt bruk avsedd plats, ej heller, såframt det icke är nödvändigt, på annans täckdikade område. Vad här sagt gäller i tillämpliga delar även anläggning, som i 2 mom. är nämnt.

Markens ägare är berättigad att tillgodogöra sig jord, som upptagits ur dike. Vill ägaren det ej, skall jorden av den dikande läggas vid sidan av diket eller på annat lämpligt ställe, där den ej är till nämnvärt men för ägaren och icke hindrar vattnets utrinnande i diket eller förorsakar ras i dikessläntan, eller av honom bortföras.

Av dikning föranledd skada skall ersättas.

Har dike lagts på annan tillhörig mark, tillkommer markens ägare rätt till ersättning för mark, som användes för dike och ren. Inledes vatten i bäck på annans område, skall ersättning, som här avses, utgivas endast till den del ny bädd för bäcken upptagits eller dess bädd avsevärt breddats.

Även den, för vilken samfälld dikning medför nytta, äger rätt att utfå ersättning, som i denna paragraf avses.

Dike, som lagts på annans mark, äger den underhålla, som tillgodogör sig diket. Försätter han ej diket efter uppmaning av markens ägare inom skälig tid i stånd, är markens ägare berättigad att av vattennämnden söka förordnande, som nedan i 20 kap. 7 § avses. Samma rätt som markens ägare tillkommer även annan, som lider men av att dikets underhåll försummats.

Om underhåll av samfällt dike stadgas nedan.

Har dike upptagits på annans mark, må markens ägare berättigas att på egen bekostnad ändra dikets läge och sträckning, såframt det kan ske utan att nyttan av diket minskas och nämnvärt ökad kostnad åsamkas den, som tillgodogör sig diket.

Jordägare är berättigad att för torrläggning av sin mark inleda vatten i annans dike eller i bäck på annans område.

Den, som inleder vatten i annans dike eller i bäck, vilken rensats av annan, är skyldig att i enlighet med grunder, som i fråga om samfälld dikning nedan stadgas, utgiva ersättning enligt dikets dåvarande skick för kostnader, som följt av dikets upptagande och till vilka även hänföras i 6 § 2 mom. detta kapitel avsedd ersättning, såvitt han ej tidigare erlagt motsvarande andel av kostnaderna, samt att enligt samma grunder taga del i erforderlig utvidgning av diket och dess underhåll i framtiden.

Ej må i annan tillhörigt rördike vatten utan ägarens samtycke inledas, såframt vattnets avledande utan oskäliga kostnader även eljest är möjligt. Skall rördike för avledande av vatten däri utvidgas, skall utvidgandet jämte möjliga tilläggsarbeten utföras av den, som inleder tillskottsvatten i diket. I övrigt gäller om deltagande i dikningskostnaderna och underhåll av diket vad i 1 mom. är stadgat.

Dikning må ej påbörjas, innan frågan i enlighet med stadgandena i 19 kap. handlagts vid dikningsförrättning,

Vid dikningsförrättning handläggas jämväl ändring av plan, som tidigare fastställts vid sådan förrättning, samt ärenden angående bildande av dikningsbolag samt bolagsmännens rättigheter och skyldigheter i bolaget, så ock ärenden, som vattennämnden enligt vad nedan stadgas hänvisat till dikningsförrättning.

Gäller dikning av skogsmark huvudsakligen staten tillhöriga områden och har vederbörande statstjänsteman uppgjort plan för dikningen, behöver dikningsförrättning ej äga rum, förutom då myndighet eller den, vars fördel eller rätt saken kan angå, därom anhåller.

I de fall, i vilka frågan om dikning enligt 10 § 1 eller 2 mom. detta kapitel bör handläggas vid dikningsförrättning, skall vid förrättningen uppgöras och fastställas dikningsplan jämte kostnadsförslag och längd över fördelningen av kostnaderna, dock med beaktande av vad nedan i detta kapitel om samfälld dikning stadgas.

Dikningsplan må uppgöras och fastställas även i andra fall än i 1 mom. avses, såframt sakens beskaffenhet eller omfattning prövas påkalla planen.

Dikning må utföras enligt fastställd dikningsplan utan hinder därav, att annan tillhörig mark eller eljest annans rätt beröres av dikningen.

Vid utförande av dikning må vid behov mindre avvikelse från fastställd dikningsplan äga rum utan ändring av dikningsplanen, såframt avvikelsen ej i avsevärd mån inverkar på kostnaderna och den nytta, som dikningen medför.

Upptages dike på annans mark eller genom annans enskilda väg eller önskas ändring i dikets sträckning eller inledande av vatten i annans dike eller i bäck på annans mark och träffas ej därom överenskommelse eller uppkommer eljest meningsolikhet om angelägenhet rörande dikning och är ej fråga om fall, som i 10 § 1 eller 2 mom. detta kapitel avses, skall vattennämnden handlägga ärendet i enlighet med stadgandena i 20 kap.

Medför dikning, till vars utförande förslag framställes av markägare, även för annan tillhörig mark gagn, som i 1 § detta kapitel avses, är ägaren av sistnämnda mark skyldig att vid anfordran taga del i dikningen samt berättigad att däri bliva delaktig och påyrka dess utförande enligt sådan plan, att den utan ändring av dikningens ursprungliga ändamål och oskälig ökning av kostnaderna även länder hans mark till största möjliga nytta.

Kommer ej avtal om samfälld dikning till stånd, skall dikningen utföras på sätt, som vid dikningsförrättning föreskrives.

Marker, för vilka samfälld dikning medför nytta, bilda ett torrläggningsområde.

För samfälld dikning må ej en mera omfattande dikningsplan fastställas än för utförande av dikningen för de nyttohavare, som påyrkat dikningen, är nödigt. Den, som påyrkat dikning eller förenat sig om sådant yrkande, är ej efter dikningsförrättningens slutsammanträde berättigad att frångå företaget.

Dikningsplan må dock ej fastställas, såframt alla nyttohavare, som påyrkat dikningen eller förenat sig om sådant yrkande, frångå dikningsyrkandet eller träffa överenskommelse om samfälld dikning utan att någon påyrkar fastställande av planen.

Vid bestämmande av torrläggningsdjupet vid samfälld dikning skola markens beskaffenhet, lutningsförhållandena och torrläggningsbehovet beaktas. Verkställes dikning för torrläggning av odlad jord och kommer ej avtal om torrläggningsdjupet till stånd, är envar berättigad att påyrka, att dikningen så utföres, att hans mark kan torrläggas genom öppen dikning till ett djup, varom i förordning närmare stadgas. Förutsätter markens torrläggning genom åkertäckdikning större torrläggningsdjup än vad i fråga om öppen dikning föreskrivits, skall dikningen utföras till detta djup, såframt de, vilka företräda minst hälften av den nytta, som därav vinnes, påyrka dikningen.

Såsom nytta av dikning anses den ökning markens värde undergår till följd av att markens avkastningsförmåga därigenom ökas även med beaktande av möjligheten att nyttja området på ett mera inbringande sätt än tidigare.

I fråga om mark, som använts eller uppenbarligen kan användas till byggnadsplats, väg- eller upplagsområde eller för annat sådant särskilt ändamål, skall såsom nytta anses ökningen av markens bruksvärde.

Till dikningskostnaderna hänföras utgifterna för uppgörande av plan för företaget, ärendets handläggning och anskaffande av medel för företaget, handhavande av dikningsbolagets angelägenheter intill dess dikningsarbetet slutförts, ersättande av skada, som åsamkas av arbetets utförande samt av dikningen, så ock övriga med dem jämförliga, av dikningen härflytande utgifter och ersättningar.

Leder torrläggningsområdets form, till bädden anslutna förgreningar, särskild svårighet i arbetets utförande på viss plats, av torrläggningsdjupets ökning betingad tilläggskostnad eller annan med dem jämförlig orsak till att torrläggningen av viss del av torrläggningsområdet beräknas bliva dyrare än torrläggningen av denna del särskilt för sig, skall torrläggningsområdet indelas i avsnitt sålunda, att ej andelen i dikningskostnaderna för någon del av torrläggningsområdet blir större än om torrläggningen av denna del skulle utföras såsom ett fristående företag.

Envar, för vilken dikningen medför nytta, är skyldig, såframt nedan ej annat stadgas eller de, som erhålla nytta av dikningen, annat överenskomma, att i förhållande till den nytta, som den samfällda dikningen bereder hans mark, taga del i de dikningskostnader, vilka följa av torrläggningsområdets eller, där indelning i avsnitt ägt rum, avsnittets torrläggning till djup, som i 15 § detta kapitel avses.

Utfås ej andelen i kostnaderna av någon nyttohavare, äro övriga nyttohavare skyldiga att erlägga andelen i det inbördes förhållande, i vilket de äro skyldiga att gälda dikningskostnaderna. Kan andelen senare utfås av den, som underlåtit att erlägga betalning, skola medlen enligt samma grunder fördelas mellan dem, som erlagt betalningen.

Har torrläggningsområdet indelats i avsnitt och är visst avsnitt så beläget, att upptagande av samfällt dike däri ej är nödigt för torrläggning av annat avsnitt, må det förordnas, att sådant dike icke skall utföras förrän den, som är i behov av diket, det yrkar. Vid fördelningen av dikningskostnaderna skall dock fastställas, i vilka delar och i vilket förhållande de, vilka draga nytta av avsnittet, äro skyldiga att taga del i kostnaderna för torrläggningsområdet.

Nyttohavare, som icke påyrkat dikning och ej heller förenat sig om sådant yrkande eller för erhållande av ökad nytta i stöd av 13 § detta kapitel påyrkat ändring i dikningsplanen, är skyldig att taga del i dikningskostnaderna högst med belopp, vilket motsvarar den nytta, som den samfällda dikningen medför för hans mark.

Nyttohavare, som ovan i 21 § avses, må vid dikningsförrättning berättigas att betala sin andel av kostnaderna inom viss tid, högst tio år, men är skyldig att på det oguldna beloppet erlägga årlig gängse ränta enligt vad i förordning stadgas.

Finnes vid fördelning av dikningskostnaderna mellan nyttohavarna, att någon av dem skulle komma att påföras större belopp av kostnaderna, än de beräknade kostnaderna för torrläggningen av hans mark särskilt för sig skulle betinga, skall hans andel i dikningskostnaderna så nedsättas, att deltagandet i den samfällda dikningen icke för honom blir dyrare än torrläggningen av hans mark särskilt för sig.

Delägare i oskiftad lägenhet eller i flere lägenheter samfällt tillhörigt område besluta om deltagande i samfälld dikning för sitt område med iakttagande av vad om utövande av ägares eller delägares beslutanderätt i fråga om den samfällda egendomen särskilt gäller.

För utförande av samfälld dikning skall dikningsbolag bildas, såframt de, för vilka dikningen medför nytta, äro minst två och i dikningen ingår åtgärd, som i 2 § 1 eller 2 mom. detta kapitel nämnts, eller överenskommelse om samfälld dikning ej ernås. Bolagsmän i dikningsbolaget äro de, för vilka den samfällda dikningen enligt dikningsplanen medför nytta.

Vill någon senare i enlighet med 9 § detta kapitel inleda vatten i samfällt dike, som upptagits på åtgärd av dikningsbolaget, må han medelst beslut av bolagsstämma antagas till bolagsman, och skall vid stämman även hans andel i dikningskostnaderna fastställas.

Dikningsbolag må även i annat fall bildas, om dikningen medför nytta för minst två och någon av dem det påyrkar, såframt bolagets bildande finnes nödigt för handhavande av de angelägenheter, som följa av dikningen.

I dikningsbolag tillkommer varje bolagsman rösträtt, motsvarande det förhållande, i vilket den honom i dikningsplanen påförda andelen står till dikningskostnaderna.

Beslut vid bolagsstämma fattas med enkel röstövervikt. Beslut om att företag skall förfalla må dock endast fattas, om det i kallelsen till stämman angivits, att sagda ärende skall upptagas till behandling, och alla de, som påyrkat dikning eller förenat sig om ett sådant yrkande, omfatta beslutet.

Dikningsbolag skall, såframt deltagarna ej därom annat överenskomma, bildas vid dikningsförrättning. Vid dikningsförrättning, där dikningsbolag bildas, skola stadgar för bolaget antagas och de första sysslomännen utses. Har för dikningen dihningsplan ej fastställts, skola ock bolagsmännens andelar fastställas vid förrättningen.

I stadgarna för dikningsbolag skall angivas :

Stadgarna för dikningsbolaget samt skriftlig uppgift om sysslomännen skall, innan dikningsarbetet inledes, tillställas de vattennämnder, inom vilkas verksamhetsområden dikningen utföres.

Sysslomännen äga föra dikningsbolagets talan vid domstol samt jämväl i övrigt företräda bolaget. Stämning eller annat tillkännagivande anses hava kommit till dikningsbolagets kännedom, då någon av dess sysslomän i laga ordning därav erhållit del. I övrigt skall i fråga om sysslomännen i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad om flottningsförenings styrelse i 5 kap. är stadgat, med undantag för 58 § i sagda kapitel.

Likaledes gäller i fråga om dikningsbolag, såframt ej annat följer av vad nedan i detta kapitel stadgas, i tillämpliga delar vad om flottningsförening i 5 kap. 76 § är stadgat, likväl sålunda, att klander av sådant beslut av bolaget, som rör bolagsmännens rättigheter och skyldigheter i bolaget, skall anhängiggöras vid dikningsförrättning.

Bolagsmännen i dikningsbolag skola för gäldande av dikningskostnaderna erlägga förskottsavgifter enligt vad bolagsstämman besluter. Å förskottsavgifter, som ej erlagts inom utsatt tid, skall årligen erläggas sex procents ränta, såframt ej bolagsstämman annat besluter.

Då dikningen verkställts, äga sysslomännen upprätta eller införskaffa av vederbörande myndighet uppgjord justerad uträkning angående kostnadernas fördelning och underställa den bolagsstämman för godkännande. Finnes fördelningen mellan bolagsmännen av den nytta, som dikningen medför för dem, avsevärt avvika från den beräkning, enligt vilken bolagsmännens andelar tidigare fastställts, skall motsvarande rättelse företagas i kostnadernas fördelning. På samma sätt skall förfaras, om ny bolagsman antages.

Av stämman fastställd fördelning av kostnaderna må bolagsman klandra vid dikningsförrättning, vars hållande skall påyrkas inom tre månader efter stämman.

Bolagsman, som icke påyrkat dikning och ej förenat sig om sådant yrkande, må icke åläggas att erlägga förskottsavgifter.

Finnes efter det dikning slutförts, att den utförda dikningen medför avsevärd nytta för någon, som ej är bolagsman i dikningsbolaget, må sådan nyttohavare, såframt han ej antagits till bolagsman, på yrkande av bolaget åläggas att taga del i kostnaderna för dikningen med skäligt belopp, motsvarande högst värdet av den nytta, som han erhållit.

Yrkande, som i 1 mom. avses, skall anhängiggöras vid dikningsförrättning. I fråga om gäldande av det belopp, som skall erläggas, äger vad i 22 § detta kapitel är stadgat motsvarande tillämpning.

Bolagsmännens i dikningsbolag avgifter till bolaget må av dem uppbäras på grundvalen av fördelningslängd, som av sysslomännen upprättas. Utfås ej avgift av någon bolagsman, skall vad i 19 § 2 mom. detta kapitel är stadgat lända till efterrättelse.

Samfällt dike skall av nyttohavarna underhållas, ifall någon, vars fördel saken rör, det yrkar. I kostnaderna för underhållet taga nyttohavarna del enligt samma grunder som i dikningskostnaderna, såframt särskilda skäl ej betinga annan fördelning av kostnaderna. Blir samfällt dike till följd av att nytt dike upptagits för någon onyttigt, skall han befrias från deltagande i underhållskostnaderna.

Har för dikningen bildats dikningsbolag. skall bolaget draga försorg om dikets underhåll. Dikningsbolag må i enlighet med 25 § 3 mom. detta kapitel bildas även för underhåll av dike.

Är det för torrläggning av mark av behovet påkallat, att nytt dike lägges under allmän väg, järnväg eller annan rälsbana eller att bäck eller dike genom sådan väg utvidgas, är den dikande berättigad påyrka, att åtgärden så utföres, att marken ovanom vägen kan torrläggas till djup, som fastställts i enlighet med 15 § detta kapitel.

Upptagande av dike eller utvidgande av bädd, som i 1 mom. nämnts, skall av den dikande utföras, men bro eller trumma jämte grund byggas och underhållas av väghållaren eller järnvägens eller annan rälsbanas ägare på dennes bekostnad. Bliva dikningskostnaderna oskäligt stora i jämförelse med den nytta, som av dikningen erhålles, är väghållaren eller järnvägens eller annan rälsbanas ägare icke skyldig att bygga bron eller trumman, men han skall, såvitt ersättning ej i samband med expropriation eller eljest redan erlagts, ersätta skada, som följer av att marken ej kan torrläggas.

Skall nytt dike läggas under enskild väg eller bäck eller dike genom sådan väg utvidgas och erfordras i anledning härav ny bro eller trumma eller ändring av tidigare sådan, skall åtgärden på den dikandes bekostnad utföras så, att bron eller trumman försättes i med den tidigare minst likvärdigt skick, men väghållaren äger ombesörja brons eller trummans underhåll.

I fråga om område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan gäller, skola stadgandena angående dikning äga tillämpning, såframt ej annat av byggnadslagstiftningen följer.

Avledes vatten från ovan nämnt område till plats utanför detsamma i syfte att åstadkomma torrläggning, må vattendomstolen på ansökan föreskriva, att området skall behandlas såsom ett särskilt avsnitt av torrläggningsområdet. Vederbörande stads-, köpings eller landskommun anses härvid vara nyttohavare.

Med vattenståndsreglering förstås sänkande av vattenståndet i vattendrag genom rensning, förflyttning av dess bädd eller annan åtgärd i vattendraget för avlägsnande eller minskande av översvämningsområde eller eljest för torrläggning av jord- eller vattenområde, såframt fråga ej är om åtgärd, som enligt 6 kap. skall anses såsom dikning. Till vattenståndsreglering hänföres likaledes utfyllande av vattendrag eller del därav eller torrläggning av jord- eller vattenområde genom invallning. Åtgärden anses såsom vattenståndsreglering även i det fall, att däri ingår reglering av vattnets avrinning i vattendraget, såframt den för förverkligande av vattenståndsregleringens ändamål är nödig.

Till vattenståndsreglering, som avser sänkande av sjö för dess torrläggning delvis eller i dess helhet eller varav kan förorsakas översvämning eller avsevärt vattenflöde annorstädes i vattendraget eller annan i 1 kap. 12―15 §§ avsedd skadlig eller menlig förändring eller påföljd, skall tillstånd av vattendomstolen sökas.

Tillstånd till vattenståndsreglering må, med beaktande i motsvarande mån av stadgandena i 2 kap. 3―5 §§, beviljas, såframt i 2 kap. 6 § 2 mom. stadgade förutsättningar föreligga och de, som understödja företaget, företräda, om ej av stadgandena nedan i denna paragraf eller i 4 § detta kapitel annat följer, mera än hälften av värdet av den i enlighet med 6 kap. 16 § fastställda nyttan av vattenståndsregieringen, i vilket värde därjämte skall inberäknas den nytta, som tillandning medför.

Avser vattenståndsreglering sänkning av sjö för dess torrläggning till en del eller i dess helhet eller följer av vattenståndsreglering sänkning av medellågvattnet under växtperioden och är ej fråga om mindre sjö, vars betydelse såsom vattendrag är ringa, må tillstånd meddelas endast, såframt förutom vad i 1 mom. sagts så många av dem, som äga del i sjön, därtill lämna skriftligt samtycke, att deras andelar av sjöns ytinnehåll utgöra minst två tredjedelar.

Tillstånd till vattenståndsreglering må med undantag, som i 4 § detta kapitel stadgas, meddelas på ansökan av den, för vilken vattenståndsregleringen medför nytta, eller i fråga om fall, som i 2 mom. nämnts, även på ansökan av den, som har andel i sjön.

Anhåller någon, för vilken vattenståndsregleringen medför i 6 kap. 16 § avsedd nytta eller annan förmån, eller staten om tillstånd till annan reglering än i 3 § 2 mom. detta kapitel avses, utan att önska andras medverkan i företaget, utgör ej förutsättning för meddelande av tillstånd, att de, som därav erhålla nytta, på i sagda moment angivet sätt understödja företaget.

Kostnaderna för reglering, som i denna paragraf avses, skola erläggas av den, som erhållit tillstånd. Den, som erhållit sådant tillstånd, har ej rätt att påyrka deltagande av andra i företaget eller i kostnaderna för detsamma. Vattendomstolen må, om annan än staten är sökande, fordra, att sökanden ställer säkerhet för gäldandet av de ersättningar, som föranledas av regleringen.

Är för vattenståndsreglering nödigt, att på annan tillhörigt område vidtages åtgärd, som avses i 2 kap. 7―9 §§, må sökanden i samband med tillståndet till regleringen meddelas rätt därtill under de förutsättningar, som i vederbörande paragraf angivas. Rätt till utförande av rensningsarbete och till område, som erfordras såsom grund för damm, vall och därtill ansluten pumpstation eller ny bädd, må meddelas, ändå att sagda förutsättningar saknas, såframt regleringen eljest ej utan oskäliga kostnader kan förverkligas. Skada och men, som följa av meddelandet av sådan rätt, skola beaktas vid prövningen av förutsättningarna för tillståndet.

Om vattenståndsreglering gäller i tillämpliga delar vad om byggande i vattendrag i 2 kap. 10 och 12―32 §§ är stadgat.

Vad i 2 kap. 24 § 1 mom. är stadgat om anläggande av bro, trumma eller vall må dock ej tillämpas i fråga om uträtande eller rensning av bäck i sammanhang med vattenståndsreglering, utan äger om sådan åtgärd vad i 6 kap. 33 § är stadgat motsvarande tillämpning.

Delägare i oskiftad lägenhet eller i flere lägenheter samfällt tillhörig mark besluta för sitt område om deltagande i vattenståndsregleringen med iakttagande av vad om utövandet av ägarnas eller delägarnas beslutanderätt beträffande ifrågavarande samfällda egendom särskilt gäller.

Delägare i samfälld vattenlägenhet besluta om deltagande i företaget eller beviljande av samtycke därtill envar särskilt enligt sin andel. Detsamma gäller även delägare i samfällt vattenområde, tillhörigt flere lägenheter, och må härvid ej lagen den 9 maj 1940 om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner (204/40) tillämpas.

Envar, för vilken vattenståndsregleringen medför nytta, som i 6 kap. 16 § avses, är skyldig, såframt nyttohavarna ej annat överenskomma eller annat icke följer av 4 § detta kapitel, att i förhållande till den nytta han erhåller av regleringen och med beaktande i tillämpliga delar av vad om dikning i 6 kap. 18―23 §§ är stadgat deltaga i kostnaderna för regleringen.

Utfås ej av någon nyttohavare hans andel i kostnaderna, skall vad i 6 kap. 19 § 2 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Träffa alla, för vilka vattenståndsregleringen medför nytta, överenskommelse om dess utförande såsom samfällt företag, skall, såframt till regleringen erfordras tillstånd av vattendomstolen, skriftligt avtal upprättas. Däri skall angivas envars andel i arbetets utförande och i kostnaderna för företaget samt de på avtalet grundade rättigheter och skyldigheter, som tillkomma envar i företaget delaktig. Likaledes skall i avtalsskriften, såframt tre eller flere äro delaktiga i avtalet, angivas, huruvida någon, och i så fall vem, äger företräda de i avtalet delaktiga vid domstol och i Övrigt uti angelägenheter rörande regleringen, samt nämnas en eller flere sysslomän, vilka stämning eller annat tillkännagivande i angelägenheter rörande regleringen med förpliktande verkan för de i avtalet delaktiga kan tillställas. Avtalsskriften skall företes vattendomstolen för fastställelse i samband med ansökan om tillståndet.

Har ej annat ovan i stöd av 9 § avtalats och är ej fråga om företag, som i 4 § detta kapitel avses, skall vattenståndsregleringen utföras på åtgärd av ett för ändamålet bildat bolag för vattenståndsreglering. I bolaget äro alla de ägare av mark och måhända uppkommande tillandning, för vilka företaget medför nytta, skyldiga att deltaga såsom bolagsmän.

För bildande av bolag för vattenståndsreglering skall förslagsställaren kalla de i 1 mom. avsedda nyttohavarna till sammanträde, som utan tillställande av ny kallelse må fortsättas på tid, som vid sammanträdet beslutes. Vid sammanträdet skola stadgar för bolaget antagas och en eller flere sysslomän utses. Kallelsen till sammanträdet skall offentliggöras minst sju dagar före sammanträdet i tidning med allmän spridning på orten. Därjämte skall om sammanträdet meddelande tillställas bolagsmännen under känd postadress.

I fråga om bolagets stadgar äger vad om dikning i 6 kap. 27 § 2 mom. är stadgat motsvarande tillämpning, dock sålunda, att i stadgarna även andra bestämmelser angående bolagets organisation än i sagda moment nämnts må intagas. För stadgarna skall vattendomstolens fastställelse sökas. Redan innan stadgarna fastställts, skola bolagets angelägenheter handhavas i enlighet med de antagna stadgarna. Har vattendomstolen vid fastställande av stadgarna föreskrivit ändringar i dem, skola de ändrade stadgarna följas, ändå att utslaget rörande fastställelsen ej äger laga kraft.

Vid vattenståndsreglering skall vad om dikning i 6 kap. 17 §, 27 § 3 mom., 28 § 1 mom. och 29―31 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock sålunda, att klandertalan mot beslut vid bolagsstämma, vari bolagsmännens andel i bolaget eller fördelningen av kostnaderna fastställts, skall anhängiggöras mot bolaget i vattendomstolen inom tre månader efter stämman samt att yrkande, vilket i fall, som avses i 6 kap. 30 §, framställes om att den, som drager nytta av den torrläggning regleringen medfört, skall skyldigkännas att deltaga i kostnaderna för regleringen, likaledes skall göras medelst talan i vattendomstolen.

I bolag för vattenståndsreglering tillkommer envar bolagsman rösträtt, motsvarande den i regleringsplanen honom till betalning påförda andelens förhållande till regleringskostnaderna. Beslut vid bolagsstämma fattas med enkel röstövervikt.

Medför förändring i vattendraget, som vattenståndsregleringen förorsakar, avsevärd nytta för tillgodogörande av vattenkraften, för bedrivande av flottning eller för ägare av anläggning i vattendraget eller på dess strand, må den, som erhåller sådan förmån, såframt yrkande därom framställes, i vattendomstolens utslag, medelst vilket tillstånd till regleringen meddelas, åläggas att deltaga i kostnaderna för regleringen med skäligt belopp, som högst motsvarar honom tillfallande nytta.

Finnes efter det vattenståndsregleringen verkställts, att förmån, som i 1 mom. avses, av orsak, som på förhand ej kunnat förutses, uppenbarligen är större eller mindre än vid utslagets meddelande förutsatts, må vattendomstolen i motsvarande mån höja eller nedsätta det belopp, som förmånens mottagare äger erlägga. Talan härom skall anhängiggöras i vattendomstolen inom ett år från den bolagsstämma, vid vilken uträkningen av kostnadernas fördelning godkänts, eller, om ändring yrkas av mottagare av förmån, som i 1 mom. avses, inom nämnda tid från det honom tillställts meddelande om godkännande av uträkningen.

Kräver bädd, som för vattenståndsregleringen ändrats eller rensats, eller för företagets utförande uppförda anordningar eller anläggningar efter det regleringsarbetet slutförts vård och underhåll eller ingår i vattenståndsregleringen reglering av vattnets lopp, skall den, som verkställt regleringen, ombesörja arbeten och åtgärder, som därav föranledas. Påkalla ej särskilda skäl annorlunda fördelning av kostnaderna för dessa åtgärder, skola kostnaderna fördelas enligt de grunder, som följts vid verkställande av vattenståndsregleringen.

Har vattenståndsreglering verkställts av bolag för vattenståndsreglering, som upphört med sin verksamhet, må bolagsmännen av vederbörande tillsynsmyndighet kallas till sammanträde för att besluta om tillsättande av en eller flere sysslomän för att ombesörja åtgärder, som i 1 mom. angivits. Härvid skall i tillämpliga delar iakttagas vad om bolag för vattenståndsreglering och dess sysslomän ovan stadgats.

Har staten verkställt vattenståndsregleringen, men nyttan av regleringen till väsentlig del kommit andra till godo, må vattendomstolen på talan av staten förordna, att alla, för vilka regleringen medfört nytta, skola samfällt ombesörja åtgärder, som ovan i denna paragraf avses, tillsätta därför erforderliga sysslomän och deltaga i kostnaderna för åtgärderna i förhållande till den nytta, som de erhållit. För ändamålet må ett bolag för vattenståndsreglering bildas.

Vattendomstolen må, då synnerligt skäl därtill finnes, befria nyttohavare från att taga del i kostnaderna för den i 3 mom. avsedda åtgärden.

Sedan vattenståndsreglering påbörjats, må regleringen ej utan tillstånd av vattendomstolen nedläggas. Meddelas tillstånd, skall i vattendomstolens utslag föreskrivas, vilka åtgärder den, som påbörjat regleringen, skall vidtaga för förebyggande av skada och men, som föranledas av arbetets avbrytande, och vilka ersättningar han skall utgiva åt vederbörande.

Erfordras ej för vattenståndsreglering i vattendrag i anledning därav, att regleringen ej medför ändring eller påföljd, som i 1 kap. 12―15 §§ avses, tillstånd av vattendomstolen, men vill förslagsställaren, att de övriga, för vilka regleringen medför nytta, skola taga däri del, skall vad om deltagande i samfälld dikning är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vill någon i syfte att utvinna, öka eller utjämna tillgången till vattenkraft, främja flottning eller samfärdsel, nyttja vatten såsom vätska, bibehålla vattnets renhet, torrlägga mark eller för annat sådant ändamål i vattendrag reglera vattnets avrinning, vartill även hänföres avledande av vatten i regleringssyfte från vattendraget eller del därav till ett annat, skall till åtgärden, såframt denna kan giva upphov till förändring eller påföljd, som i 1 kap. 12―15 §§ avses, tillstånd av vattendomstolen sökas.

Om reglering av vattnets avrinning i vattendrag medelst åtgärd i samband med vattenståndsreglering stadgas i 7 kap.

Tillstånd till vattenreglering må sökas eller förslag till regleringsföretag, som samfällt skall utföras, framställas av den, som kan tillgodogöra sig av regleringen härflytande nytta, såframt nyttan, med beaktande av företagets beskaffenhet och omfattning, bör anses vara betydande. Sådan nyttohavare är även berättigad att taga del i reglering, som av annan anhängiggjorts. Staten har rätt att ansöka om tillstånd till reglering även då den ej erhåller ovan avsedd nytta av företaget.

Såsom nytta, vilken regleringen medför, skola beaktas alla förmåner av dess förverkligande, däri inberäknat ökning av mängden och värdet av brukbar vattenkraft, ökning av markens avkastningsförmåga eller bruksvärde, förbättrad möjlighet att torrlägga mark eller att eljest sålunda tillgodogöra sig egendom på ett nyttigare sätt än förut, minskning av flottningskostnaderna, inbesparing av medel, som användas för samfärdseln, förmån av tillgång på vatten samt förbättring av vattnets reningsförmåga.

Ansöker annan än staten om tillstånd till vattenreglering, skall sökanden, förutom då den reglering, som i ansökningen avses, uppenbarligen ej för annan medför nytta, som i 2 § 2 mom. detta kapitel avses, inbjuda övriga nyttohavare att taga del i regleringen genom att därom anmäla hos vattendomstolen. Härvid bör vattendomstolen medelst offentlig kungörelse uppmana nyttohavare att på sätt, som i 4 § detta kapitel stadgas, hos vattendomstolen anmäla om sitt deltagande i företaget. Ansökningen om kungörelse bör biläggas plan för företaget, utredning av allmän natur därom, för vilka företaget medför nytta och till vilket belopp denna uppskattas, samt kostnadsförslag för företaget. Dessa handlingar skola under tid, som av vattendomstolen föreskrives, hållas tillgängliga i dess tjänsterum eller på ställe, som av vattendomstolen bestämmes och i kungörelsen angives.

Yrkar förslagsställaren i enlighet med 5 § detta kapitel, att annan nyttohavare skall förpliktas att deltaga i kostnaderna, skall han efter kungörelsens utfärdande i rekommenderat brev eller på annat sätt bevisligen tillställa denne sitt yrkande jämte avskrift av kungörelsen.

Har förslagsställaren i annat fall än i samband med tillståndsansökan anhållit om kungörelseförfarande, skall ansökan om tillstånd till företaget ingivas inom ett år efter kungörelsetidens utgång, såframt ej vattendomstolen på ansökan för ändamålet utsatt förlängd tid.

Är plan, som vid ansökan om tillstånd framlagts, uppenbarligen av den beskaffenhet, att tillstånd till reglering i enlighet med planen ej kan meddelas, må vattendomstolen ej bifalla ansökan om kungörelse.

Om vattenreglering, som verkställes på åtgärd av staten, stadgas i 24 § detta kapitel.

Vill nyttohavare, som enligt 2 § 1 mom. detta kapitel är därtill berättigad, bliva delaktig i regleringsföretag, som annan anhängiggjort, skall han därom skriftligen anmäla hos vattendomstolen inom i 3 § 1 mom. detta kapitel avsedd, i kungörelsen föreskriven tid. Har sådan anmälan hos vattendomstolen gjorts och finner denna förutsättningarna för deltagande föreligga, skall domstolen, då ansökan om tillstånd hänskjutits till dess behandling, anvisa sökanden att vidtaga åtgärder, som i 15 § detta kapitel avses.

Vattendomstolen må på ansökan ålägga nyttohavare, som ej velat deltaga i regleringen, att åt den, som utför regleringsföretaget, i förhållande till den nytta han har därav erlägga en avgift, som fastställts i enlighet med 21 § detta kapitel. Staten skall ej anses vara nyttohavare, som här avses, såframt regleringen ej omedelbart medför nytta för statens egendom eller företag, till vars förverkligande staten skridit för att vinna eller säkerställa i 2 § 2 mom. detta kapitel avsedd förmån.

Medför regleringen gagn för nyttjande av vattenkraft, flottning, samfärdseln eller vattentillgången eller sålunda, att vattnets reningsförmåga förbättras, må avgiften fastställas att utgå tidigast från det förmån, som av regleringen vinnes, begynner utnyttjas eller vattendraget begagnas på sådant sätt, att förmånen omedelbart blir till gagn för nytt j aren.

Om meddelande av tillstånd till reglering samt om rättigheter, som beviljas för dess utförande, gäller, med beaktande av stadgandena i 2 § 2 mom. detta kapitel samt, i fråga om vattenkraft, i 3 kap. 3 § 2 mom., i tillämpliga delar och med nedan angivna tillägg vad om byggande i vattendrag är stadgat.

Är det av behovet påkallat, att arbeten eller anordningar eller anläggningar utföras för regleringen, skall även om dem föreskrift meddelas i samband med regleringstillståndet.

Verkställes regleringen med användande av annan tillhörig, för regleringen lämplig anläggning, må anläggningens ägare i tillståndsutslaget åläggas att mot ersättning nyttja anläggningen på sätt, som regleringen förutsätter.

Har hos vattendomstolen ansökts om tillstånd till två särskilda regleringsföretag, som åtminstone till viss del angå samma del av vattendrag, och finner vattendomstolen, att företagen lämpligen kunna förenas, äger domstolen uppmana sökandena att inom viss tid träffa överenskommelse om igångsättande av ett samfällt företag. Ernås ej sådan överenskommelse och kunna företagen ej särskilt för sig förverkligas, skall tillstånd beviljas det företag, som i ekonomiskt avseende och ur allmän synpunkt är mera förmånligt.

I regleringstillståndet skall ingå stadga om uppdämning och vattenföring, vari skall bestämmas den höjd, till vilken vattnet under olika tider högst må uppdämmas och sänkas samt på vilket sätt vattenföringen skall ordnas.

Hava i vattendrag eller del av vattendrag, som regleringen gäller, för tidigare utförda företag meddelats föreskrifter, som i 1 mom. avses, må dessa ändras eller alla föreskrifter sammanföras till en stadga om vattenföring. Om gäldande av ersättning äger vad i 2 kap. 28 § är stadgat motsvarande tillämpning.

I fråga om reglering skall i tillämpliga delar iakttagas vad om byggande i vattendrag i 2 kap. 2 § 3 och 4 mom., 3 och 4 §§ samt 12―32 §§ är stadgat.

Framställa två eller flere gemensamt förslag om reglering av avrinningen i vattendrag eller anmäler sig nyttohavare såsom därtill berättigad i enlighet med 4 § detta kapitel till deltagande i regleringsföretag, som annan anhängiggjort, skall för företagets verkställande bildas bolag för vattenreglering.

Vattendomstolen må på nyttohavarens ansökan förordna, att för regleringens verkställande samt anordningars och anläggningars underhåll ett bolag för vattenreglering skall bildas även i andra än i 1 mom. nämnda fall och jämväl då regleringen påbörjats före denna lags ikraftträdande. De, som av regleringen erhålla sådan nytta, som i 2 § detta kapitel säges, äro skyldiga att taga del i bolaget, såframt ej vattendomstolen av särskilda orsaker beviljar någon av dem befrielse härifrån.

Bolag för vattenreglering äger ombesörja utförandet av erforderliga arbeten, anordningar och anläggningar för företaget samt deras underhåll, handhava regleringens verkställande och uppbära bolaget tillkommande avgifter samt gälda ersättningar och övriga kostnader.

Bolagsmän i bolag för vattenreglering äro förutom förslagsställaren och de, som i enlighet med 4 § detta kapitel anmält sig deltaga i regleringen, även de nyttohavare, som bolaget i enlighet med 20 § detta kapitel senare antagit till bolagsmän. Delaktiga i regleringen må även vara dikningsbolag eller bolag för vattenståndsreglering, om vattendomstolen finner det sakenligt, samt flottningsförening.

Bolagsmännens andelar i bolag för vattenreglering, rätt att utöva rösträtt samt skyldighet att taga del i kostnaderna för regleringen bestämmas i förhållande till den nytta, som regleringen för envar av dem medför.

Bolag för vattenreglering äger rätt att anskaffa för fullgörande av sin uppgift erforderlig egendom samt ingå förbindelser i angelägenheter, som röra dess verksamhet.

Förslagsställaren skall kalla bolagsmännen till sammanträde för att antaga stadgar och utse styrelse för bolaget. Om sammanträdet skola bolagsmännen tillställas meddelande minst sju dagar tidigare under känd postadress.

I stadgarna för bolag för vattenreglering skall angivas:

För bolagets stadgar, i vilka även må intagas andra än i 1 mom. nämnda bestämmelser angående bolagets organisation, skall fastställelse sökas i vattendomstolen. Redan före fastställelsen skola bolagets angelägenheter handhavas enligt de antagna stadgarna. Har vattendomstolen vid fastställande av stadgarna förordnat om ändringar i dem, skola de ändrade stadgarna följas, ändå att utslaget rörande fastställelsen ej äger laga kraft.

Beslut vid bolags för vattenreglering stämma fattas med enkel röstövervikt.

Bolags för vattenreglering styrelse äger föra bolagets talan vid domstol samt jämväl i övrigt företräda bolaget. Stämning eller annat tillkännagivande anses hava kommit till bolagets kännedom, då någon medlem av styrelsen i laga ordning erhållit del därav.

I fråga om bolagets styrelse skall i övrigt i tillämpliga delar iakttagas vad om flottningsförenings styrelse i 5 kap. är stadgat. Likaledes gälla om bolag för vattenreglering i tillämpliga delar stadgandena om flottningsförening i 5 kap. 58 och 76 §§.

Om regleringskostnader samt om förskottsavgifter, som av bolagsmännen skola erläggas, gäller i motsvarande delar vad om dikning i 6 kap. 17 § och 29 § 1―3 mom. är stadgat, dock att klander angående kostnadernas fördelning skall utföras inom tre månader efter bolagets stämma medelst talan, som i vattendomstolen anhängiggöres mot bolaget.

Nyttohavare är berättigad att ansluta sig till redan bildat bolag för vattenreglering, såframt grundad anledning finnes föreligga för hans inträdande såsom bolagsman. Om antagande av ny bolagsman beslutes vid bolagsstämma. Den, som ej antagits till bolagsman, må hänskjuta frågan om sin rätt att ansluta sig såsom bolagsman till bolaget till vattendomstolens avgörande, och skall talan härom anhängiggöras mot bolaget inom tre månader efter det vederbörande erhållit del av stämmans beslut.

Bolagsman i bolag för vattenreglering är berättigad att utträda ur bolaget, såframt den nytta, som företaget medfört för honom, är avsevärt mindre än den nytta, som vid bolagets bildande antogs tillfalla honom. Finner bolagsstämma, att ovan nämnda förutsättning för utträdande ej föreligger, äger om hänskjutande av stämmans beslut till vattendomstolens avgörande vad i 1 mom. är stadgat motsvarande tillämpning.

Vid fastställande av avgift, som ovan i 5 § detta kapitel avses, skola kostnaderna för oundgängliga arbeten, anordningar och anläggningar för regleringen samt för skadornas ersättande utan amortering av kapitalet jämte sex procents årlig ränta samt utgifterna för anordningarnas och anläggningarnas underhåll och regleringens utförande beaktas. Avgiften skall så bestämmas, att den skäligen motsvarar nyttohavarens andel i den nytta i sin helhet, som regleringen medfört, dock att den ej må överstiga den nytta, som han erhållit.

Fastställes avgiften i fall, som avses i 5 § 2 mom. detta kapitel, skall vid beräkningen av andelen i kostnader, som avses i 1 mom., till grund tagas värdet av arbeten, anordningar och anläggningar vid den tidpunkt, då skyldigheten att erlägga avgiften vidtager.

För ökning av markens avkastningsförmåga eller bruksvärde eller förbättrad möjlighet att torrlägga marken samt, där synnerliga skäl föreligga, för nytta, som även kommer andra förmåner till godo, skall bestämmas en avgift i ett för allt att gäldas årligen med visst belopp under högst tio år. I övriga fall skall en årsavgift fastställas att utgå från ingången av det år, som följer näst efter det ansökningen om åläggandet gjorts. Årsavgiften skall erläggas varje år före utgången av juni månad.

Förändras förhållandena väsentligt, må på ansökan av vederbörande eller på åtgärd av vattendomstolen årsavgiften höjas eller nedsättas eller betalningsskyldigheten upphävas.

Har vattendomstolen i stöd av 5 § detta kapitel ålagt nyttohavare att erlägga avgift åt den, som verkställt regleringen, må vattendomstolen, om bolag för vattenreglering verkställt regleringen, på ansökan av betalningsskyldig förordna lämplig person att i samband med revision, som i stadgarna föreskrivits, granska bolagets räkenskaper och förvaltning. Sålunda förordnad revisor skall avgiva berättelse över revisionen till myndighet, som utövar tillsyn över regleringen och på vars åtgärd berättelsen skall hållas tillgänglig för dem, som saken angår. Bolaget äger erlägga arvode åt revisorn. Ernås ej överenskommelse om arvodets belopp, må frågan medelst talan hänskjutas till vattendomstolens avgörande.

Har reglering verkställts av annan än bolag för vattenreglering, må vattendomstolen på ansökan av betalningsskyldig ålägga den, som verkställt regleringen, att avgiva utredning om avgiftens användning åt den myndighet, som utövar tillsyn över regleringen och hos vilken utredningen skall hållas tillgänglig för sökanden.

Om nedläggande av regleringsföretag gäller i tillämpliga delar vad om vattenståndsreglering i 7 kap. 14 § är stadgat.

Hava för regleringen erforderliga arbeten, anordningar och anläggningar utförts på åtgärd av staten på dess bekostnad, må staten göra i 11 § 2 mom. detta kapitel avsedd ansökan om bildande av bolag för vattenreglering. Staten är berättigad att deltaga i handhavandet av bolagets angelägenheter genom att vara företrädd vid bolagsstämman samt genom att förordna en medlem i bolagets styrelse utöver de av bolaget valda medlemmarna. Företrädarens för staten röstetal vid bolagsstämman utgör en femtedel av de i omröstningen deltagande bolagsmännens sammanlagda röstetal. Åt den av staten förordnade styrelsemedlemmen erlägges av statens medel arvode för hans uppdrag.

Föranledes av reglering, som huvudsakligen medför gagn för utnyttjande av vattenkraft, tillförsel av vatten till industriell inrättning, bedrivande av flottning eller annan därmed jämförlig ekonomisk verksamhet, i omgivningens förhållanden sådan med avseende å allmänt intresse betydande skada eller olägenhet, vilken icke genom särskilda åtgärder kan avlägsnas eller ersättas med penningar, må den, som verkställt regleringen, eller, om ovan nämnda förmån tillfaller nyttohavare, som i 5 § detta kapitel avses, den sistnämnde i tillståndsutslaget angående regleringen åläggas att till staten årligen erlägga en regleringsavgift, som skall användas för nedan angivna ändamål. Regleringsavgiftens belopp skall fastställas till högst en procent av det årliga värdet av den rena nytta, som utgör grund för avgiftens erläggande. Ålägges bolag för vattenreglering att erlägga avgiften, äro de bolagsmän, för vilka regleringen medfört ovan avsedd nytta, skyldiga att i förhållande till den nytta, som envar erhållit, deltaga i därav förorsakade kostnader.

Medel, som inflyta genom regleringsavgifterna, skola i enlighet med vad i 12 kap. 14 § stadgas användas såsom bidrag åt vederbörande kommun för utförande av sådana arbeten, anskaffningar eller åtgärder eller för sådan undervisnings- eller annan därmed jämförlig verksamhet, som erfordras för minskande av följderna av skada eller men, som av regleringen förorsakats på kommunens område och som utgör grund för regleringsavgiftens erläggande, eller eljest är ägnad att främja de ekonomiska eller sociala förhållandenas utveckling på vederbörande ort. Bidraget må utgå i ett för allt eller under flere år.

Har tillstånd till reglering erhållits före denna lags ikraftträdande, må nyttohavare, vilken erlagt de kostnader, som föranledas av för regleringen nödvändiga arbeten, anordningar och anläggningar samt av ersättandet av skador, föranledda av regleringen, medgivas rätt att av dem, som av regleringen draga i 2 § detta kapitel avsedd nytta, på grundvalen av ovannämnda kostnader erhålla en i enlighet med 21 § detta kapitel beräknad, skäligbefunnen avgift. Dylik avgift må fastställas att utgå tidigast räknat från den tidpunkt, då ansökan gjorts, och skola i övrigt j fråga om sagda avgifter de stadganden i detta kapitel lända till efterrättelse, som gälla, då den, som verkställer reglering, är berättigad att utkräva motsvarande avgift.

Envar har rätt att avleda vatten från annan tillhörigt vattenområde i vattendrag för användning såsom hushållsvatten, såframt vattnet fortfarande förslår för deras behov, vilka såsom ägare eller på grund av tillstånd taga eller avleda vattnet för att nyttjas såsom vätska och avledandet ej förorsakar förändring eller påföljd, som avses i 1 kap. 12―15 §§. Arbeten och anordningar på annans vattenområde för avledande av vatten skola så utföras, att ägaren eller annan av dem ej nämnvärt åsamkas men eller olägenhet.

Vill någon, som ej är ägare av eller delägare i vattenområde, avleda vatten från vattendraget för att användas såsom vätska för annat ändamål än för hushållsvatten eller såsom hushållsvatten med påföljd, som enligt 1 § detta kapitel ej får åsamkas, må vattendomstolen på ansökan meddela tillstånd härtill och till förläggande på annans vattenområde av anordningar, som äro erforderliga för ändamålet. Lag samma vare, om ägare av eller delägare i vattenområde vill avleda vatten från området för att användas såsom vätska och sagda åtgärd, med beaktande av vad i 1 kap. 16 § är stadgat, förorsakar ändring eller påföljd, som i 12―15 §§ sagda kapitel avses.

I fråga om åtgärd, som ovan i 1 mom. avses, gäller angående förutsättningarna för meddelande av tillstånd, handläggningen av tillståndsansökningen, ersättande av skada, men och annan förlust av förmån samt i tillämpliga delar även angående de skyldigheter, som för skyddande av andras intressen skolan föreskrivas för den, som vidtager åtgärden, och även i övrigt vad i 2 kap. är stadgat om byggande i vattendrag.

Ansöka flere om tillstånd att avleda vatten från vattendrag för dess nyttjande såsom vätska och förslår ej vattnet för dem alla, äger den företräde, som vill nyttja vattnet på vattendragets strand eller i dess närhet såsom hushållsvatten eller eljest för hushållsändamål, såsom för sjukhus, kasern, härbärgerings- eller förplägnadsrörelse, badinrättning eller för huvudsakligen för anskaffande av hushållsvatten bildad sammanslutnings behov. Sak samma gälle nyttjande av vatten i skälig omfattning för bevattning av mark, där odlingens beskaffenhet sådant särskilt förutsätter och vattenanskaffning för allmänt behov därigenom icke försvåras. Därnäst tillkommer företräde företag, som åsyftar avledande av vatten för samhälles behov. Följande i ordningen i fråga om företräde är den, som vill avleda vatten för användning i industri.

Av sökande, som önska avleda vatten från vattendraget för ändamål, vilka på grund av vad ovan sagts skola anses vara likvärdiga, har, såframt ej må prövas skäligt, att sökandes rätt begränsas, ägare av det vattenområde, som är föremål för åtgärden, eller större delen därav samt, om sökandena även i detta avseende äro likvärdiga, den sökande, som först ingivit sin ansökan till vattendomstolen, rätt till företräde.

Ovan i 1 mom. stadgad ordning i fråga om rätt till företräde skall ock följas vid jämförelse i enlighet med 2 kap. 11 § 3 mom. av stridiga intressen inbördes, då tillstånd sökes för sådant avledande av vatten, varav följer förlust av äganderätt eller avledningsrätt, som grundar sig på i stöd av denna eller äldre lag meddelat tillstånd, eller försvårande av dess nyttjande.

Kan ej eljest till hushållsvatten tjänligt vatten utan oskäliga kostnader i tillräcklig mängd erhållas, må vattendomstolen på ansökan berättiga den, som är i behov av vatten, att från annans mark taga grundvatten till hushållsvatten samt där vidtaga för ändamålet erforderliga åtgärder, såframt vattnet framgent förslår även för ägarens, på hans mark bosattas, där emotsedd bosättnings samt där belägna företags behov och åtgärden ej åsamkar dessa oskälig störning eller olägenhet. Under ovan angivna förutsättningar må även rätt att avleda grundvatten från annans område beviljas för nyttjande i sådan industriell eller annan ekonomisk verksamhet, för vilken tillgång till grundvatten är av synnerlig vikt. Sådan rätt må medelst utslag av vattendomstolen på ansökan upphävas, såframt de förhållanden, som inverkat på dess beviljande, väsentligt förändrats, samt mot ersättning även då ägarens eget bruksbehov, som finnes vara avvikt, det påkallar.

Förutsätter ordnande på ett i tekniskt och ekonomiskt avseende ändamålsenligt sätt av vattenanskaffningen för företag, som tillgodoser kommuns eller ett större antal förbrukares behov huvudsakligen av hushållsvatten, eller av annan vattenanskaffning för allmänt behov ibruktagande av grundvatten på annans område, må vattendomstolen, utan avseende å vad i 1 mom. är sagt, på ansökan meddela tillstånd därtill och till erforderliga åtgärder för ändamålet. Sådant tillstånd må dock ej beviljas för avledande av vatten till plats utanför orten, såframt motsvarande behov på vederbörande ort ej i skälig omfattning kan tillgodoses.

Rätt att taga vatten från annan tillhörig brunn eller annan grundvattentäkt må dock beviljas endast om ägaren därtill givit sitt samtycke. Den, som erhåller sådan rätt, är skyldig att deltaga i kostnaderna för vattentäktens anläggande och underhåll i det förhållande, i vilket vatten därifrån tages. Anläggningskostnaderna beräknas enligt vattentäktens dåvarande skick.

Är åtgärd, som avser tagande av grundvatten från annan tillhörigt område, av den beskaffenhet, att därtill av annan än i denna paragraf nämnd orsak bör utverkas vattendomstolens tillstånd, skall jämte vad ovan stadgats iakttagas, vad om sådant tillstånd nedan stadgas.

Med grundvattentäkt förstås brunn eller annan inrättning, varur grundvatten avlevdes, pumpas eller på annat sätt tages för hushållning, industri eller annat ändamål. Bilda flere samma ägare tillhöriga, för nyttjande av samma grundvattentillgång inrättade vattentäkter tillsammans en anläggning för ovan nämnda ändamål, skola de betraktas såsom en vattentäkt.

Grundvattentäkt skall så anläggas, begagnas och underhållas, att ej någon åsamkas större skada och men än för förverkligande av företag för vattens erhållande utan oskälig kostnad nödigt är.

Slösande med vatten vid begagnande av vattentäkt bör undvikas.

Till åtgärd, som i 1 kap. 18 § avses och förorsakar däri nämnda påföljder, samt för anläggande av grundvattentäkt, som är planerad för tagande av en vattenmängd om minst tvåhundrafemtio kubikmeter i dygnet, bör tillstånd av vattendomstolen sökas. Detsamma gäller även utvidgande av tidigare anlagd grundvattentäkt eller av dess nyttjande i sådan omfattning eller med sådana påföljder, som ovan sagts.

Även i andra fall än ovan i denna paragraf avses må förutsättningarna för åtgärd, som avser anläggande eller ändrande av grundvattentäkt, och skyldigheter, som måhända följa av företaget, av ägaren till grundvattentäkt medelst ansökan underställas vattendomstolen för prövning och för fastställelse medelst tillståndsutslag.

För anläggande av grundvattentäkt och för annan åtgärd, som i 1 kap. 18 § avses, må med undantag, som i 2 mom. stadgas, tillstånd meddelas, såframt nyttan av sagda åtgärd, med beaktande i fråga om dess förverkligande i tillämpliga delar av vad i 6 § detta kapitel stadgas, är avsevärt större än skada, men och annan förlust av förmån, som därav följer, eller om allmänt behov påkallar åtgärdens vidtagande.

Tillstånd till åtgärd, som i 1 mom. sägs, må ej beviljas, om åtgärden skulle leda till, att vattentillgången till förfång för bosättningen och näringslivet skulle hindras eller försvåras på ett vidsträckt område eller att förhållandena i omgivningen eljest ur allmän synpunkt avsevärt skulle förändras på ett menligt sätt och förändringens verkningar genom anstalter i samband med åtgärden ej skulle kunna förhindras.

Söka flere tillstånd till åtgärd, som avser tillgodogörande av viss grundvattenförekomst, och förslår ej vattnet för alla i den omfattning, som i ansökningarna avses, skall företräde givas sökande, för vilken tillgången till grundvatten är synnerligen behövlig och vars verksamhet ur allmän synpunkt bör anses vara av betydelse. Är ej i detta avseende någon skillnad, skall vad i 3 § 2 mom. detta kapitel är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vid beräknande och jämförande av nytta av åtgärd, som i detta kapitel avses, samt av skada och men, som därav följer, skall i tillämpliga delar iakttagas vad i 2 kap. 11 § är stadgat.

Skada, men och annan förlust av förmån, som följer av anläggande och nyttjande av grundvattentäkt samt av annan åtgärd med avseende å grundvatten, skall, med beaktande av vad i 2 mom. stadgas, ersättas med tillämpning av stadgandena i 11 kap.

Områdets ägare är icke berättigad till ersättning för grundvatten, som tages från området. Såsom skada, vilken skall ersättas, anses likväl försämrad tillgång till vatten, som föranledes av vattentagning och som drabbar agaren eller den, vilken i stöd av annan särskild rätt nyttjar grundvattnet, såframt. skadan ej är ringa. Vid fastställande av ersättning för nyttjanderätt bör även markens värdestegring till följd av möjligheten att erhålla grundvatten beaktas.

Förorsakar användningen av grundvattentäkt, som anlagts innan denna lag trätt i kraft eller till vars anläggande eller ändrande sökande av tillstånd av vattendomstolen ej erfordrats, skada eller men, äger den, som därav blivit lidande, rätt att på ansökan underställa saken vattendomstolens handläggning för utverkande av föreskrifter angående vattentäktens användande samt angående ersättande av skada och men, som följer av dess användning. Vattentäktens användande må därvid dock ej inskränkas, såframt ej allmänt intresse eller annat synnerligen betydelsefull skäl det påkallar; ej heller må utgivande av ersättning för skada och men, som av vattentäkten förorsakas, föreskrivas för längre tid än för de senaste fem åren före ansökningens anhängiggörande.

För ökande eller säkerställande av tillgången till vatten från grundvattentäkt, vilken anlagts i stöd av tillstånd, som i denna lag avses, må vattendomstolen på ansökan begränsa tagande av vatten från annan även på grund av tillstånd anlagd grundvattentäkt, såframt det påkallas av allmänt behov. Skada, men och annan förlust av förmån, som åsamkas av begränsningen, skall ersättas. Är begränsningen så avsevärd, att den inrättning, som drabbas därav, förlorar sin betydelse, må sökanden åläggas att inlösa inrättningen, om dennas ägare det påyrkar.

Åsamkar långvarig torka eller annan därmed jämförlig orsak väsentlig minskning av tillgången till grundvatten, må vattendomstolen på ansökan ålägga ägare av grundvattentäkt att för viss tid begränsa den vattenmängd, som tages ur vattentäkten, såframt begränsningen är behövlig för säkerställande av oundgänglig tillgång till hushållsvatten i vattentäktens omgivning. För uppenbart oskälig skada, som följer av begränsningen, må vattentäktens ägare tillerkännas ersättning. I gäldandet av ersättningen skola, såframt ej nyttan av begränsningen huvudsakligen tillfaller sökanden, alla, som taga grundvatten och för vilka begränsningen medför väsentlig nytta, taga del. Kan ej ersättningen fastställas i samband med ansökningen om begränsning, må fastställande av ersättningen senare särskilt sökas hos vattendomstolen.

Om ovan i denna lag avsett sökande av tillstånd, föreskrifter, som skola intagas i tillståndsutslaget, och tiden för utslagets giltighet samt ersättande av skada, som senare yppas, gäller i tillämpliga delar vad i motsvarande stadganden om byggande i vattendrag är sagt.

Vad ovan i denna lag är sagt om grundvatten och om därmed sammanhängande åtgärder, gäller i tillämpliga delar även i fråga om vatten, som för ökande av grundvatten eller förbättrande av dess beskaffenhet med tillhjälp av filtrering eller eljest på konstgjord väg inletts i marken. Tagande av vatten för dylikt ändamål från vattendrag anses vara sådant avledande av vatten för användning såsom vätska, varom ovan i detta kapitel är stadgat.

Vad om grundvatten i detta kapitel är stadgat gäller i tillämpliga delar även vatten, som i 1 kap. 2 § avses, med undantag av vattencisterner och vattentäkter.

Erfordras för avledande av vatten för användning såsom vätska, att vattenledning drages genom annan tillhörigt område, är områdets ägare pliktig att tillåta det, såframt ej skada eller olägenhet, som av ledningens anläggande åsamkas honom, i förhållande till den nytta, som genom åtgärden vinnes, är oskäligt stor. Öppen vattenledning må dock ej utan ägarens samtycke anläggas på annan tillhörig tomt, byggnadsplats, trädgård, upplagsplats, badstrand eller på annat område för särskilt bruk. I fråga om jord, som avlägsnas vid dragande av ledning, gäller i tillämpliga delar vad om jord, som upptages vid anläggande av dike, är stadgat.

Bör till avledande av vatten från vattendrag eller tagande av grundvatten enligt denna lag tillstånd av vattendomstolen utverkas, skola i tillståndsutslaget, om ledningen kommer att dragas genom annans område och sökanden därom anhållit, föreskrifter intagas därom, huru ledningen med iakttagande av stadgandena i 1 mom. skall anläggas. Erfordras ej tillstånd av vattendomstolen eller ingå icke föreskrifter om ledningens anläggande i tillståndsutslaget, må frågan, om meningsskiljaktighet angående ledningens anläggande uppkommer med områdets ägare, hänskjutas till vattennämndens avgörande.

Skada och men, som förorsakas av ledningens anläggande och användande av därför erforderligt område, skall ersättas.

Avledes vatten från vattendrag för att nyttjas såsom vätska för ändamål, som av hygieniska eller andra viktiga allmänna skäl förutsätter bibehållande av vattnets renhet, må vattendomstolen på anhållan av sökanden i tillståndsutslag angående vattnets avledande, såframt sådant meddelas, eller på särskild ansökan föreskriva, att visst omkring vattentäkten befintligt jord- eller vattenområde skall utgöra vattentäktens skyddsområde. Utan tillstånd av vattendomstolen må ej på skyddsområde, som ej må givas större omfattning än av oundgängligt behov påkallas, hållas cistern, upplag, avlopp, ledning eller annan inrättning, från vilken ämne, som förorenar vattnet, kan inkomma i vattendraget, ej heller utövas verksamhet, viken på skadligt sätt kan försämra beskaffenheten av det vatten, som erhålles ur vattentäkten. Likaså må, om synnerliga skäl det påkalla, tillstånd att på skyddsområde avlägsna träd och annan växtlighet givas. På vattendomstolen ankommer att med beaktande av ändamålet med den vattentäkt, som skall skyddas, i utslaget meddela föreskrifter om erforderliga skyddsåtgärder och andra inskränkningar i fråga om nyttjande av skyddsområdet. Tidigare utslag utgör ej hinder för vattendomstolen att på ansökan av sakägare eller myndighet i nytt utslag föreskriva nya eller mildra tidigare inskränkningar i fråga om nyttjande av skyddsområde.

Skada, men och annan förlust av förmån, som tillskyndas annan av föreskrift angående skyddsområde, skall av sökanden ersättas.

Utslag angående inskränkning i fråga om nyttjande av skyddsområde skall iakttagas, ändå att ändring däri sökes.

Vattendomstolen må, såframt det av hygieniska skäl eller för bibehållande av grundvattnets renhet eljest befinnes vara av angeläget behov påkallat, i tillståndsutslag angående anläggande av grundvattentäkt eller på särskild ansökan föreskriva, att visst omkring vattentäkten befintligt område skall utgöra vattentäktens skyddsområde, på vilket utan vattendomstolens tillstånd ej får finnas boningshus eller annan byggnad för regelbunden vistelse eller upplag, cistern, ledning, avlopp eller inrättning, från vilken orenlighet eller annat ämne, som inverkar på vattnets beskaffenhet, kan inkomma i grundvattnet, ej heller utövas verksamhet, som på skadligt sätt kan försämra beskaffenheten av det vatten, som erhålles ur vattentäkten.

I fråga om utslag angående ovan nämnd inskränkning skall eljest i tillämpliga delar gälla vad i 19 § detta kapitel är stadgat.

Är fråga om sådant avledande av vatten eller tagande av grundvatten, som i 19 § 1 mom. eller 20 § 1 mom. detta kapitel avses, må vattendomstolen på ansökan bevilja rätt att nyttja eller med äganderätt inlösa sådant jord- eller vattenområde, som erfordras för de bassänger, anläggningar och anordningar, vilka användas vid hantering av vattnet.

Med avloppsvatten förstås vatten, som använts såsom vätska och icke längre skall användas. Till avloppsvatten hänföres ock annan vätska, som icke längre användes, så ock vatten från begravningsplats, upplagsplats eller annat dylikt område, såframt däri i menlig omfattning finnas främmande ämnen.

Avloppsvatten må avledas i vattendrag eller marken med anlitande av dike eller avlopp enligt vad nedan stadgas.

Med avlopp avses öppen bädd eller annan ledning, som anlagts huvudsakligen för avledande av avloppsvatten. Till avlopp hänföras även därtill anslutna anordningar, såsom avloppsbrunnar och pumpinrättningar.

Dike, vari i väsentlig omfattning flyter avloppsvatten, skall betraktas såsom avlopp. Om förklarande av dike för avlopp i vissa fall stadgas i 5 § detta kapitel.

Vad i detta kapitel är stadgat om dike gäller, såframt nedan ej annat säges, även bäck.

Har jordägare enligt stadgandena om dikning rätt att inleda vatten i dike på annans mark, må, såframt ej av vad nedan stadgas annat följer, i diket även inledas avloppsvatten från bostads- och ekonomi- samt med dem jämförliga byggnader. Detsamma gäller även sådan mindre bädd än bäck, som avses i 1 kap. 2 §. Avloppsvatten må dock ej inledas i bädd, vars vatten är dugligt till hushållsvatten.

Avloppsvatten från sjukhus, kasern eller annan med dem jämförlig inrättning samt från boskapsbyggnad, gödselstad eller annat sådant förvaringsställe, så ock annat avloppsvatten, som ej avses i 1 mom., må ej utan tillstånd, som i 4 § detta kapitel avses, inledas i dike på annan tillhörig mark, såframt ej uppenbart är, att det på grund av vätskemängdens obetydlighet eller av annan orsak kan ske utan att förorsaka men.

Ej må i dike på annan tillhörig mark avloppsvatten utan i 5 § detta kapitel avsett tillstånd inledas från sådan inrättning eller sådant bebott område, för vars vidkommande i 1 kap. 23 § omförmälda åtgärder böra vidtagas eller i sagda lagrum nämnd anmälan bör göras.

Om anordningar för renande av avfallsvatten från vattenklosett stadgas nedan i 19 § 1 mom. detta kapitel.

Tillstånd att inleda avloppsvatten, som avses i 3 § 2 mom. detta kapitel, skall sökas hos vattennämnden. Tillståndet må av nämnden meddelas, om den vattenmängd, som skall inledas, är ringa och avloppsvattnets beskaffenhet ej medför avsevärt men. I annat fall äger vattennämnden förfara på sätt i 20 kap. 2 § 3 mom. är stadgat.

Vattendomstolen må i fall, som avses i 3 § 3 mom. detta kapitel, samt då tillståndsansökan, som avses i 4 § detta kapitel, i enlighet med 20 kap. 2 § inkommit till dess handläggning, meddela tillstånd att inleda avloppsvatten i dike på annan tillhörig mark, såframt därav ej förorsakas sanitär fara eller oskäligt men för någon. I utslaget skall vattendomstolen föreskriva, huruvida och hurudana åtgärder för avloppsvattnets renande i erforderlig omfattning skola vidtagas. Vattendomstolen skall tillika förordna, huruvida bädden fortfarande skall anses vara dike eller om den skall betraktas såsom avlopp

Den, som inleder avloppsvatten i dike på annan tillhörig mark, är pliktig att utföra sådana arbeten för utvidgning, iståndsättande och underhåll av diket, som förorsakas av nvloppsvattnets inledande. Har arbete, som bort utföras, underlåtits, må vattennämnden på ansökan av den, som lider men, medelst beslut förordna, att arbetet inom förelagd tid skall utföras, och gäller om beslutet vad i 20 kap. 7 § stadgas.

Medför åtgärd, som i 1 mom. avses, nytta för annan, äger om dennes skyldighet att deltaga i kostnaderna för åtgärden och om förfarandet vid förordnande om deltagande vad om dikning är stadgat motsvarande tillämpning.

Erfordras för ändamålsenligt avledande av avloppsvatten, att avloppet drages genom annan tillhörig mark, och samtycker ej markens ägare därtill, må vattennämnden meddela tillstånd att anlägga avloppet. Är likväl fråga om anläggande av öppet avlopp för avledande av avloppsvatten från inrättning eller bebott område, i fråga om vilket i 1 kap. 23 § avsedda åtgärder böra vidtagas eller däri nämnd anmälan göras, ankommer meddelande av tillståndet på vattendomstolen.

Öppet avlopp må ej dragas genom annans tomt, byggnadsplats, trädgård, upplagsplats, badstrand eller annat område för särskilt bruk, såframt därav genom avloppsvattnets beskaffenhet kan förorsakas avsevärt men, ej heller eljest genom sådant område utan ägarens samtycke. Röravlopp skall, där förhållandena det påkalla, göras vattentätt.

Om förutsättningarna för meddelande av tillstånd gäller i tillämpliga delar vad i 4 och 5 §§ detta kapitel är stadgat.

Drages avlopp under allmän eller enskild väg, järnväg eller annan rälsbana, äger vad i fråga om byggande i vattendrag i 2 kap. 24 och 25 §§ är stadgat motsvarande tillämpning, dock sålunda, att då fråga är om dragande av avlopp under enskild väg och frågan om avloppets anläggande ej i övrigt skall handläggas av vattendomstolen, frågans handläggning ankommer på vattennämnden.

Inledes i avlopp även vatten, som för torrläggning av mark skall avlägsnas, och förorsakas ändringen, där avloppet drages under väg eller bana, huvudsakligen av avledande av sådant vatten, skola på väghållaren eller järnvägens eller annan rälsbanas ägare tillämpas motsvarande stadganden om dikning.

Avlopp skall av ägaren så underhållas, att därav ej åsamkas sanitär fara eller annat uppenbart men. Försummas underhållet, må vattennämnden på anhållan av den, som lider men, medelst beslut föreskriva, att för underhållet erforderliga arbeten skola utföras inom förelagd tid, och gäller om beslutet vad i 20 kap. 7 § stadgas.

Vill någon inleda avloppsvatten eller vatten, som för torrläggning av mark skall avlägsnas, i annan tillhörigt avlopp och kan det ske utan att medföra nämnvärt men och, där fråga är om röravlopp, utan att ändringar i avloppet och därtill hörande anordningar erfordras, må vattennämnden medgiva rätt till sådant avledande av vattnet. Den, som beviljas sådan rätt, är pliktig icke blott att för avloppets anläggningskostnader erlägga enligt dess dåvarande skick skälig ersättning, motsvarande högst den andel, som enligt de i 15 § detta kapitel angivna grunderna skulle ankomma på honom, om fråga vore om samfällt avlopp, utan även att med skäligt belopp, som motsvarar högst hans enligt de i sagda paragraf stadgade grunderna beräknade andel, deltaga i kostnaderna för avloppets framtida underhåll. Ernås ej överenskommelse om ersättningen, skall den fastställas av vattennämnden.

Erfordras i anledning därav, att vatten inledes i annan tillhörigt avlopp, utförande av arbeten, som avses i 6 § detta kapitel, äger vad i sagda paragraf stadgas motsvarande tillämpning.

Har tillstånd att anlägga röravlopp på annan tillhörig mark meddelats, må ej marken vid avloppet så nyttjas, att avloppet kan taga skada eller dess underhåll oskäligt försvåras. Om ratt för markens ägare att flytta avlopp äger vad om dikning i 6 kap. 8 § är stadgat motsvarande tillämpning.

Vilja två eller flere anlägga samfällt avlopp för avledande av avloppsvatten eller i samband därmed även för avlägsnande av vatten för torrläggning av mark, skall med avseende därå, såframt sakägarna ej annat överenskomma, tillämpas vad om samfällt avlopp nedan stadgas. Vill annan än förslagsställaren förena sig om anläggande av samfällt avlopp, har han därtill rätt, om avloppet även efter det han anslutit sig är lämpligt för det ändamål, för vilket det ursprungligen avsetts, och av anslutningen ej förorsakas oskälig ökning av kostnaderna.

Vill någon inleda avloppsvatten eller sådant vatten, som för torrläggning av mark skall avlägsnas, i tidigare anlagt samfällt avlopp och kan det ske utan att medföra avsevärt men och, där fråga är om röravlopp, utan att förorsaka ändring av avloppet och därtill hörande anordningar, må den, som önskar anslutning, berättigas att bliva delägare i samfällt avlopp, såframt nyttan för honom i jämförelse med de övriga är så stor, att hans intresse bör anses påkalla hans inträdande såsom delägare i det samfällda avloppet.

Vad i 1 och 2 mom. är stadgat om deltagande i samfällt avlopp skall äga motsvarande tillämpning, då någon, som vill deltaga i planlagt avlopp, påyrkar dess förklarande för samfällt.

Om rätt att inleda vatten i annan tillhörigt avlopp utan att inträda såsom delägare stadgas i 10 § detta kapitel.

Kan anlagt eller planlagt avlopp nyttjas för avledande av avloppsvatten eller vatten, som för torrläggning av mark skall avlägsnas, från viss fastighet, för vilken inledande av vattnet i avloppet medför väsentlig förmån, må fastighetens ägare förpliktas att inträda såsom delägare i samfällt avlopp, om vattnets avlägsnande på annat sätt från hans fastighet icke kan på ett förmånligare sätt förverkligas. Ej må dock någon förpliktas att bliva delägare i tidigare anlagt avlopp, såframt utvidgningen eller förnyandet av avloppet eller dess anordningar skulle komma att av honom helt eller till avsevärd del bekostas.

Delägare i samfällt avlopp äro skyldiga att deltaga i anläggnings- och underhållskostnaderna för avloppet och dess anordningar i fråga om den del av avloppet, som de gemensamt begagna. Tillföres avloppsvatten i samfällt avlopp endast från bostads- och ekonomibyggnader, skola kostnaderna för den gemensamma delen av avloppet fördelas mellan delägarna i förhållande till våningsarealen i de byggnader, från vilka avfallsvatten avledes. Tillgodoser sådant avlopp även avlägsnande av vatten för torrläggning av mark, skola vid fördelningen av kostnaderna samma grunder följas, som i 6 kap. 16 § är stadgat om fördelning av kostnaderna för samfälld dikning, dock så, att till det område, enligt vilket nyttan bestämmes, därjämte skall hänföras ett område, motsvarande våningsarealen i de byggnader, från vilka avloppsvatten avledes.

Delägare, som i samfällt avlopp inleder annat än i 1 mom. avsett avloppsvatten, skall taga del i kostnaderna för anläggningen och underhållet av avloppet och dess anordningar i förhållande till den vattenmängd, som motsvarar den beräknade andelen för sådant avloppsvatten av hela den vattenmängd, som ledes genom avloppet. Är sådant avloppsvatten dock till sin beskaffenhet i avsevärd grad menligt, skall beloppet av kostnaderna för deltagandet i motsvarande mån ökas. Tillföres ej härvid avloppet annat än avloppsvatten, skola ock för avloppsvatten, som i 1 mom. avses, dess mängd och beskaffenhet utgöra grund för kostnaderna.

Den, som endast för torrläggning av mark inleder vatten i avlopp, är ej skyldig att taga del i kostnaderna för röravlopp med större belopp än som motsvarar kostnaderna för anläggande av öppet avlopp, ej heller i de ersättningar, som följa av det men avloppsvattnet framkallat, eller i andra utgifter, som förorsakas enbart därav, att avloppet tillföres avloppsvatten.

Den, som inträder såsom delägare i tidigare anlagt avlopp, är pliktig att i enlighet med grunder, som i 14 § detta kapitel sägs, utgiva ersättning för avloppets anläggningskostnader enligt dess dåvarande skick samt enligt enahanda grunder deltaga i avloppets framtida underhåll. Erfordras utvidgande eller ombyggnad av avlopp och dess anordningar till följd av hans anslutning, är han pliktig att erlägga härav föranledda kostnader. Har härvid avloppet till gemensam nytta ombyggts eller förbättrats, skall dock motsvarande kostnad fördelas mellan sakägarna.

Begynner den, som inleder hushållsavloppsvatten i avlopp, inleda däri avloppsvatten från byggnad, från vilken avloppsvatten ej tidigare inletts, eller väsentligt utvidgar till avloppet ansluten byggnad eller ökas mängden av annat avloppsvatten avsevärt, skall den, som avleder avloppsvattnet, erlägga tilläggsersättning, som skall fastställas med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 14 § detta kapitel.

I fråga om samfällt avlopp skall vad i 6 kap. 17, 18, 20, 22―29 och 31 §§ är stadgat i tillämpliga delar iakttagas, dock sålunda, att frågor om ombildande av avlopp till samfällt, delägares i samfällt avlopp inbördes förhållanden samt avloppsbolag handläggas av vattendomstolen.

Avloppsbolag bildas vid sammanträde med deltagarna i avloppet. För bildandet av avloppsbolaget skall förslagsställaren kalla övriga deltagare i avloppet till sammanträdet, i fråga om vilket i tillämpliga delar motsvarande stadganden i 7 kap. 10 § gälla.

Kan för samfällt avlopp redan förefintligt avlopp eller del därav ändamålsenligt tillgodogöras, må vattendomstolen på ansökan av vederbörande anläggare av nytt avlopp berättiga eller på ansökan av den, som redan förefintligt avlopp tillhör, ålägga vederbörande att inlösa det tidigare avloppet till det värde, som det vid tiden för det nya avloppets anläggande finnes äga.

Om avlopp på område, för vilket stadsplan fastställts, är särskilt stadgat. Sträcker sig avlopp utanför stadsplaneområde, äger om avloppet till denna del, så ock om avlopp på område, för vilket byggnadsplan fastställts, vad i 6 kap. 35 § om dikning är stadgat motsvarande tillämpning.

Från vattenklosett rinnande avloppsvatten, som flyter i öppen bädd eller utsläppes i marken, skall innan det utsläppes i bädden eller marken ledas genom en sakenligt anlagd avsättningsbrunn, såframt ej genom förordning stadgats, att annan reningsanordning skall anläggas.

Genom förordning må stadgas, att även annat än i 1 mom. avsett avloppsvatten, som rinner i öppen bädd eller utsläppes i marken och varav kan åsamkas avsevärt men, skall ledas genom sakenlig reningsanordning.

Stadgandena i denna paragraf gälla ej område, för vilket stadsplan fastställts.

Förorsakas av avloppsvatten, om vilket ej i förordning, som givits i stöd av 19 § detta kapitel, bestämmelser meddelats och vilket rinner i öppen bädd eller utsläppes i marken, avsevärd olägenhet och är ej fråga om område, för vilket stadsplan fastställte, må den, från vars mark eller inrättning avloppsvattnet utgår, på ansökan av den, som lider olägenhet, eller av vederbörande tillsynsmyndighet åläggas att för avlägsnande av olägenheten i nödig omfattning rena avloppsvattnet, innan det inledes i bädden eller i marken, eller vidtaga annan åtgärd för förebyggande av olägenheten.

Är fråga om avloppsvatten, för vars avledande tillstånd av myndighet ej erfordras, handlägges saken av vattennämnden. Har till avledande av avloppsvattnet utverkande av myndighets tillstånd erfordrats, ankommer meddelande av föreskrift, som i 1 mom. avses, på den myndighet, som beviljat tillståndet.

Då åtgärder, som ovan i detta kapitel avses, vidtagas, äger i fråga om ersättning vad om dikning stadgats motsvarande tillämpning.

För olägenhet, som av avloppsvattnets beskaffenhet förorsakas annan, äger den, som drabbas därav, rätt till ersättning, om olägenheten är avsevärd.

Frågor om avledande av avloppsvatten och om avlopp, vilka ej enligt stadgandena ovan i detta kapitel ankomma på vattennämnden, handläggas av vattendomstolen.

Om inledande av avloppsvatten i vattendrag eller i bädd eller bäcken, som i 1 kap. 2 § avses, gäller vad i 1 kap. 19 och 20 §§ är stadgat om förebyggande av vattnets förorening.

Vad i 1 mom. är sagt gäller ej avledande av sådant avloppsvatten, som i stöd av 3 § detta kapitel får inledas i dike utan tillstånd av myndighet. I fråga om avledande av sådant vatten äger dock vad i 19 och 20 §§ detta kapitel är stadgat tillämpning.

Vattendomstolen må på ansökan meddela enskild, sammanslutning eller samhälle tillstånd till avledande av avloppsvatten eller till annan åtgärd, som enligt 1 kap. 19 och 20 §§ utan tillstånd är förbjuden. Förutsättning för meddelande av tillstånd är, att men, som av åtgärden förorsakas, i förhållande till den förmån, som erhålles, bör anses vara jämförelsevis obetydligt och att avlägsnande av avloppsvattnet eller annat ämne, som förorenar vattnet, eller förhindrande av dylika ämnens inkommande i vattendraget icke på annat sätt med skäliga kostnader är möjligt. Tillstånd må ej beviljas, om åtgärden skulle leda till påföljd, som i 2 kap. 5 § avses.

Då tillstånd, som i 1 mom. avses, meddelas, må vattendomstolen föreskriva, att innan åtgärden vidtages eller inom viss tid efter det utslaget givits skydds- eller reningsanordningar skola utföras eller åtgärd för ändring av vattenföringen eller annan åtgärd vidtagas för minskande av skada och men.

Skada, men och annan förlust av förmån, som av åtgärden förorsakas, skola ersättas.

Förorsakas av avloppsvattens avledande i vattendrag eller av annan verksamhet avsevärd förorening av vattendraget, må vattendomstolen, såframt fråga ej är om avledande av avloppsvatten, som ovan i 23 § 2 mom. avses, på ansökan av den, som därav lider men, eller på framställning av vederbörande tillsynsmyndighet förbjuda verksamheten eller såsom föutsättning för dess fortsättande föreskriva, att för förhindrande eller minskande av olägenheten vidtagas åtgärder, som ovan i 24 § avses. Föreskriften må, då förhållandena undergått ändring, meddelas utan hinder av tillstånd, varom i sistnämnda paragraf stadgas, eller tidigare föreskrift.

Föranledes meddelande av föreskrift, som i 1 mom. avses, av ändring av förhållandena i vattendraget till följd av byggande i vattendraget eller annan åtgärd, som avses i denna lag, vartill dock ej hänföres avledande av avloppsvatten i ökad omfattning i vattendraget, må vattendomstolen på ansökan ålägga anläggaren eller annan, som vidtagit åtgärden, att ersätta kostnaderna för fullgörande av föreskriften till den del kostnaderna förorsakats av hans åtgärder.

Blir förverkligande av någon i 24 eller 25 § detta kapitel avsedd åtgärd, som inom viss tid skall vidtagas, under sagda tid ekonomiskt oskäligt betungande eller medför åtgärden till följd av brist på material eller annan sådan orsak avsevärda svårigheter och följer icke därav, att åtgärdens förverkligande uppskjutes, avsevärd fara för vattendragets varaktiga förorening, må lantbruksministeriet eller, där fråga är om kommuns förpliktande att anlägga reningsinrättning i samband med allmänt avlopp, statsrådet förlänga tiden för åtgärdens vidtagande med högst tre år i sänder.

Meddelas enskild, sammanslutning eller samhälle tillstånd, som avses i 24 § detta kapitel, på villkor att den, som erhåller tillståndet, delvis eller helt befrias från vidtagande av åtgärder för förebyggande av vattendragets förorening eller i anledning av tillståndet genom inbesparing av driftskostnaderna eller eljest erhåller avsevärd ekonomisk förmån, må den, som erhåller tillståndet, förpliktas att årligen till staten erlägga en vattenskyddsavgift.

Vattenskyddsavgiften skall användas för utgifter, som åsamkas staten av vattnens skyddande, särskilt av forskningsarbete, som utföres för ändamålet, eller, om åtgärder, som vidtagas på grund av tillståndet, uppenbarligen skada fiskbeståndet i vattendraget, för bevarande av fiskbeståndet.

Avgiften skall fastställas till högst två procent av det årliga värdet av den förmån, vars erhållande utgör grund för betalningsskyldigheten.

Vattenskyddsavgiften må fastställas på yrkande av den statsmyndighet, på vilken tillsynen över vattnen i fråga om deras skyddande eller fisket ankommer. Yrkandet skall, såframt det ej framställes, då tillstånd sökes, handläggas i den ordning, som gäller om ansökningsmål. Då förhållandena väsentligt förändras, må avgiftens belopp på ansökan av sagda myndighet eller den betalningsskyldige. ändras eller avgiften helt avlyftas.

Har åtgärd, som i detta kapitel avses, vidtagits eller anordning eller anläggning tagits i bruk, innan denna lag trätt i kraft, skola i fråga om den stadgandena i denna lag tillämpas.

För samfällt avlopp, som tagits i bruk innan denna lag trätt i kraft, behöver dock ej bildas avloppsbolag, som i detta kapitel avses, om för avloppet såsom bidrag eller lån medel av staten eller kommunen erhållits eller för ändamålet aktiebolag, andelslag eller annan sammanslutning bildats. I annat fall skall vad i 6 kap. 25 § 3 mom. om dikningsbolag är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om vad för förebyggande av grundvattens förorenande genom avloppsvatten skall iakttagas är stadgat i 1 kap. 22 §.

Angående förebyggande av de sanitära vådor avloppsvatten kan förorsaka gälla utöver stadgandena i denna lag bestämmelserna i hälsovårdslagstiftningen.

Skall ersättning enligt stadgandena i denna lag gäldas för skada, men eller annan förlust av förmån till följd av åtgärd, som vidtagits i stöd av denna lag eller tillstånd, som meddelats på grund av densamma, skola vid fastställande och gäldande av ersättningen stadgandena i detta kapitel lända till efterrättelse.

Vad i 1 mom. är stadgat skall äga tillämpning på flottningsskada, som i 5 kap. 79 § avses, och dess ersättande, såframt ej av stadgandena angående sådan skada och fastställande av ersättning för den annat följer.

Förorsakas skada, för vilken i samband med beviljande av tillstånd ersättning borde föreskrivas att utgå, av åtgärd, vartill tillstånd ej sökts i anledning av att därav ej kunnat förutses verkningar, av vilka skyldighet att söka tillstånd följer, skall vederbörande även för sådan skada i enlighet med vad nedan stadgas utfå ersättning.

Föranledes vattenflöde, förorening av vattendrag eller grundvatten eller annan skada därav, att i denna lag avsedd anordning eller anläggning, som uppförts eller är under uppförande i vattendrag eller på dess strand, eller dike, vattenledning, avlopp eller annan sådan ledning av annan än yttre orsak av undantagsnatur kommit i olag, ansvarar ägaren och, om egendomen överlåtits i annans besittning, innehavaren och ägaren solidariskt för skadan, ändå att skadan ej vållats av dem.

I fall, som ovan i 1 mom. samt 1 kap. 25 § och 5 kap. 79 § avses, skall likväl den, som ej uppsåtligen eller av vållande förorsakat skadan, ersätta endast skada, som omedelbart tillskyndats annans egendom.

Har ej om ersättning till följd av viss åtgärd annat stadgats, skall såsom skada, men och annan förlust av förmån, som i denna lag avses, ersättas:

Till skada, som skall ersättas, hänföres ej hindrande eller försvårande av vattendrags befarande eller flottning, som grundar sig på allmän rätt, varom i denna lag stadgas. Om åtgärder för skyddande av dessa förmåner är ovan särskilt stadgat.

För skada, som avses i 3 § 1―5 punkterna detta kapitel, skall, såframt ej av 6 och 7 §§ detta kapitel annat följer, gäldas dess fulla värde motsvarande ersättning. Då ersättning gäldas för överlåtelse av fast egendom eller del därav eller för upplåtande av nyttjanderätt till fast egendom och i denna lag ej annat stadgats, skola vid ersättningens fastställande stadgandena om ersättningsgrunderna i den allmänna expropriationslagstiftningen tillämpas.

Medför åtgärd, som förorsakat skada, omedelbar nytta för den till ersättning berättigades egendom och är han ej på den grund pliktig att taga del i kostnaderna för företaget, skall den nytta han erhållit skäligen jämkningsvis beaktas vid fastställande av ersättningen.

För skada, varom i 3 § 6―8 punkterna detta kapitel är stadgat, skall ersättning fastställas med beaktande efter omständigheterna även av den nytta, som företaget omedelbart medför för den till ersättning berättigade, såframt han ej skall taga del i kostnaderna för företaget.

Medgives i stöd av denna lag rätt att inlösa, taga i ständigt bruk eller till vattenområde ändra annan tillhörigt jordområde, skall skada med avseende å marken samt å densamma befintliga byggnader, anläggningar och anordningar ersättas till halvannan gång dess värde. Ersättning skall likaledes utgå till halvannan gång värdet åt den, som går förlustig vattenkraft.

Vad i 1 mom. är stadgat om gäldande av ersättning för nyttjande av annan tillhörig mark gäller ej område, som erfordras för dike, vattenledning, vattentäkt eller avlopp.

Försättes genom åtgärd, som grundar sig på denna lag, annan tillhörig mark varaktigt under vatten eller förorsakas eljest omedelbart avsevärt varaktigt men för nyttjande av annans fastighet eller därtill hörande område, må på ägarens yrkande i stället för upplåtande av nyttjanderätt föreskrivas, att fastigheten eller området skall inlösas.

Inlöses del av fastighet av ägaren eller går han förlustig möjligheten att nyttja den och förorsakas härav för nyttjande av den återstående delen avsevärt varaktigt men, skall, där ägaren det yrkar, föreskrivas, att hela fastigheten bör inlösas.

Likaledes må föreskrivas, att fast eller lös egendom, som blir onyttig och för vilken ägaren i stöd av 3 § 3 eller 5 punkten detta kapitel har rätt att göra anspråk på ersättning, skall inlösas, såframt ägaren det yrkar och det ej prövas, att han skäligen bör åtnöjas med ersättning för förlusten av nyttjanderätten.

Ersättning, som erlägges i stöd av denna paragraf, utgår till halvannan gång värdet av område, som avses i 6 § 1 mom.

Då till viss åtgärd i stöd av denna lag meddelas tillstånd, skall tillika föreskrivas, huruvida och till vilket belopp ersättning skall gäldas för veterlig skada, men och annan förlust av förmån. För skada, men och annan förlust av förmån, som icke förutsetts vid tillståndets meddelande eller om vars ersättande enligt vad i tillståndsutslaget förordnats senare skall beslutas, så ock för skada, som avses i 1 § 3 mom. detta kapitel, skall ersättning särskilt sökas i samma ordning som för tillstånd till åtgärden.

Ersättning i anledning av sådan åtgärd i stöd av denna lag, vartill tillstånd ej erfordras, eller för skada, som avses i 2 § detta kapitel, skall påyrkas medelst ansökan i vattendomstolen eller i fråga om ersättning i samband med dikning vid dikningsförrättning.

Parterna må träffa överenskommelse om ersättningens gäldande och belopp ävensom om övriga omständigheter angående ersättningen.

Gäller överenskommelsen fast egendom, som utgör pant för fordran eller rätt att uppbära viss återkommande avkomst i penningar eller varor, eller egendom, vari lösöreinteckning fastställts, skall samtycke till överenskommelsen utverkas av innehavaren av dylik rätt.

Fastställd ersättning skall bestämmas att utgå i ett för allt, såframt ej fråga är om fall, som i 11 § detta kapitel avses, eller andra särskilda skäl påkalla dess erläggande på bestämda tider. För ersättning, som skall gäldas på bestämda tider, må, där ersättningstagaren det yrkar, föreskrivas ställande av säkerhet, som av vattendomstolen godkännes.

Då i stöd av denna lag medgivits rätt att nyttja vattenkraft, tillhörande lägenhet, vilken äges av annan, skall lägenhetens ägare, där han det yrkar och det prövas kunna ske utan att nyttjandet av vattenkraften för avsett ändamål särskilt försvåras, tillerkännas rätt att med motsvarande nedsättning av beloppet av den penningersättning, som erlägges för vattenkraftens nyttjande, från det vattenverk, som skall anläggas, erhålla elektrisk kraft för sitt hushåll och lantbruk.

Ernås ej vederbörande emellan överenskommelse om elektrisk kraft, som enligt 1 mom. skall tillhandahållas, skall vattendomstolen fastställa den kraftmängd, som skall avstås, sättet för dess avstående och dess fördelning på dygnets och årets olika delar samt övriga erforderliga villkor.

Den till ersättning berättigade skall, såframt ej annat avtalas eller allmänt distributionsnät för elektrisk kraft ej står till buds, mottaga den elektriska kraften vid fördelningsställe på kraftverkets område, och vare han berättigad att utan ersättning på området hålla för överförande av kraften erforderliga ledningar och övriga anordningar.

Rätten till elektrisk kraft i stöd av denna paragraf är en med lägenheten förenad förmån, som ej kan skiljas från densamma.

Följer av åtgärd, vartill tillstånd enligt stadgandena i denna lag skall sökas, att tillgången till vatten från visst område förhindras eller avsevärt försvåras, skall vattendomstolen, ifall vederbörande det yrkar, förordna, att härigenom uppkommande skada skall, i stället för att ersättas med penningar, gottgöras områdets ägare eller den, som i stöd av annan särskild rätt därifrån tager vatten, genom anläggande åt den till ersättning berättigade av ny eller fördjupande av tidigare brunn eller förlängande av vattenledning eller genom ställande till hans förfogande av annan vattentäkt jämte därtill hörande anordningar, vilka motsvara skäliga anspråk, samt ledning, som erfordras för vattnets ledande till vederbörandes tomt eller byggnadsplats. Utförda anordningars och anläggningars underhåll ankommer, såframt ej vattendomstolen med beaktande av förhållandena annorlunda föreskriver, på den till ersättning berättigade.

Förorsakas i 1 mom. avsedd ersättningsskyldighet av anläggande eller nyttjande av vattentäkt, må till ersättning berättigad, såvitt det utan oskäliga kostnader och utan att ändamålet med vattentäktens nyttjande äventyras är möjligt, i stället för ersättning i penningar beviljas rätt att från vattentäkten, så länge den användes, erhålla en högst vederbörandes tidigare förbrukning motsvarande vattenmängd, som fastställes av vattendomstolen, till ett pris, som motsvarar vattnets andel i vattentäktens driftkostnader. Härför erforderlig ledning till den till erhållande av vatten berättigades tomt eller byggnadsplats skall på den ersättningsskyldiges bekostnad anläggas och underhållas.

Medför nyttjande av ovan i denna paragraf avsedda anordningar för den till ersättning berättigade större nytta än den skada han lidit, må han i utslag, vari föreskrift om åtgärderna meddelas, åläggas att efter vad skäligt prövas taga del i anordningarnas anskaffnings- och underhållskostnader med en andel, motsvarande högst den nytta, som sålunda erhålles.

Kan skada, men eller annan förlust av förmån, för vilken enligt denna lag ersättning skall gäldas, genom särskilda anordningar eller åtgärder förebyggas eller minskas i andra än i ovan särskilt nämnda fall och överstiga ej kostnaderna för dem oskäligt beloppet av den penningersättning, som borde utgå för skadan, skall den ersättningsskyldige, där det finnes skäligt, åläggas att i stället för penningersättning på sin bekostnad utföra sagda anordningar och vidtaga övriga åtgärder för förebyggande av skadan.

Då avgörande angående ersättningsskyldigheten meddelas, skall tillika fastställas, när och huru ersättningen skall gäldas, samt vid behov föreskrifter meddelas därom, när de åtgärder få vidtagas, för vilka ersättning skall utgå.

Om ersättning i ett för allt, som bör utgå i penningar, skall, såframt sakägarna icke annorlunda överenskomma eller annat ej följer av 2 kap. 26 §, föreskrivas, att den skall gäldas eller behörigen deponeras, innan den åtgärd får vidtagas, av vilken ersättningsskyldigheten följer.

Där ovan avsedd åtgärd dock får vidtagas, innan ersättningen guldits eller deponerats, skall föreskrift meddelas om erläggande av sex procents ränta årligen på ersättningsbeloppet, räknat från det rätt till den åtgärd, som förorsakat skadan, meddelats.

Då ersättning i ett för allt fastställes att utgå för överlåtelse av fastighet eller därtill hörande område, för upplåten nyttjanderätt till fast egendom eller för åtgärd, som eljest i stöd av denna lag hänför sig till fast egendom och egendomen utgör pant för fordran eller rätt att uppbära viss återkommande avkomst i penningar eller varor, äger vattendomstolen tillika förordna, att ersättningen, sedan utslaget vunnit laga kraft, skall hos överexekutor deponeras och så fördelas, som om köpeskillingen för utmätt egendom är stadgat. Panträttens innehavare har till det deponerade ersättningsbeloppet enahanda rätt, som han haft till vederbörande fastighet.

Föreskrift om deponering må dock icke meddelas, om innehavarens av panträtten samtycke därtill, att ersättningen icke skall deponeras, företes eller om skadan i anledning av att den förmån, som skall ersättas, är obetydlig eller av annan sådan orsak ej kan anses hava nämnvärt minskat säkerhetens värde.

Åsamkas fast egendom, som utgör pant för fordran eller rätt att uppbära viss återkommande avkomst i penningar eller varor, skada av sådan i denna lag avsedd åtgärd, som kommer samma ägare tillhörig annan fastighet eller till sin natur självständigt företag till godo, skall, då tillstånd till åtgärden beviljas, en skadan motsvarande ersättning fastställas och föreskrift meddelas om dess deponerande, såsom i 15 § 1 mom. detta kapitel är stadgat, såframt ej fråga är om fall, som i 2 mom. sagda paragraf avses.

Hava flere gemensamt skridit till företag, som i denna lag avses och i anledning av vars utförande ersättning skall utgå, ansvara de solidariskt för ersättningens gäldande.

Har på bestämda tider utgående ersättning fastställts för skada, men eller annan förlust av förmån, söm åsamkats fast egendom eller inrättning, i vilken inteckning kan beviljas, är rätten till ersättning en med egendomen förenad förmån, som ej kan skiljas från densamma.

Innehar någon område på grund av legorätt och går legotagaren i anledning av åtgärd, som avses i denna lag, förlustig besittningen till eller möjligheten att nyttja en del av området, är han berättigad att till den del, som motsvarar den honom tillskyndade förlusten, erhålla nedsättning av legovederlaget.

I frågor angående dikning och då stadgandena om dikning skola tillämpas med avseende å avledande av avloppsvatten gälla i tillämpliga delar stadgandena i 2, 8―10 samt 14―19 §§ detta kapitel.

Har i stöd av denna lag medgivits rätt att inlösa eller föreskrift meddelats om inlösande av område, som tillhör annan, skall området, då fråga är om visst lägenhet eller lägenheters samfällda mark tillhörande område, genom styckning utbrytas samt i annat fall avskiljas till särskild fastighet eller fogas till tidigare fastighet med iakttagande i tillämpliga delar av vad i skifteslagstiftningen är stadgat om fristående områdes bildande till lägenhet eller anslutning till redan förefintlig lägenhet.

Äganderätten till fastighet, som i stöd av denna lag inlöses, övergår till egendomens mottagare, då utslaget i målet vunnit laga kraft och ägaren tillkommande ersättning guldits eller behörigen deponerats och, där fråga är om inlösande av visst område, även förrättning, som i 1 § detta kapitel avses, vunnit laga kraft.

Om utslag, medelst vilket rätt medgivits eller skyldighet föreskrivits att inlösa annans fastighet tillhörande område, skall på åtgärd av vattendomstolen, ändå att ändring i utslaget sökts, anmälan göras hos vederbörande domare för anteckning i protokollet över inteckningsärenden. Då dylikt område utbrytes till särskild fastighet, anses utbrytningens rättsliga verkan begynna den dag, då anteckningen i protokollet över inteckningsärenden gjordes. Rätt att avskilja område, som skall inlösas, förblir gällande, även om äganderätten till fastigheten övergår till annan, jämväl vid exekutiv försäljning av fastigheten.

Fastighet, som i stöd av denna lag övergår i annans ägo, blir fri från därå vilande panträtt, då i 11 kap. 15 § stadgat deponerande äger rum eller vattendomstolens utslag, såframt deponerande ej skall ske, vinner laga kraft och anmälan härom gjorts hos vederbörande häradshövding för anteckning i protokollet över inteckningsärenden. Detsamma gäller område, som i stöd av denna lag övergått till annan, då även dess avskiljande verkställts och vunnit laga kraft.

Kan ej annan rättighet med avseende å fastighet till följd av företagets förverkligande bibehållas eller försvåras nyttjandet av sådan rättighet avsevärt och påyrkar dess innehavare inlösande av rättigheten, skall vattendomstolen i utslag angående inlösandet föreskriva, att rättigheten skall förfalla, räknat från den tidpunkt, då utslaget vunnit laga kraft och ersättning för förlusten av rättigheten, såvitt ersättning fastställts, guldits eller behörigen deponerats.

Utövande av rätt på grund av tillstånd, som meddelats i stöd av denna lag, må vid tillståndets meddelande begränsas till visst ändamål.

Övergår fastighet, för vilken tillstånd eller rättighet, som i denna lag avses, beviljats eller för vilken deltagits i åtgärd, som medfört nytta för fastigheten, till annan, övergå till denne även de rättigheter och skyldigheter, som tillkommit den, som erhållit tillståndet eller rättigheten eller deltagit i åtgärden. Fastighet, för vilken tillståndet, rättigheten eller åtgärden medfört nytta, häftar för ersättning eller avgift, som skall gäldas för fastigheten, på sätt nedan i 9 § är stadgat.

Vad i 1 mom. sagts om fastighet gäller i tillämpliga delar även inrättning och företag.

Rättigheter, som meddelats i stod av denna lag med avseende å annan tillhörig egendom, förbliva i kraft även då egendomen exekutivt försäljes eller på annat sätt överlåtes eller övergår till annan.

Har för företag, till vars utförande i denna lag avsett tillstånd beviljats, på annat sätt än i stöd av denna lag erhållits därför behövligt område och området i anledning av tvist, konkurs eller utsökning eller av annan orsak frångått den, som området vid tillståndets meddelande ansetts tillhöra, må vattendomstolen på ansökan, såframt det med beaktande av företagets beskaffenhet och betydelse finnes nödigt, tillerkänna företagets ägare sådan nyttjanderätt till området, som avses i 2 kap. 7 §.

Har på sätt, som i 2 mom. nämnts, förvärvad rätt till vattenkraft, som tagits i användning vid kraftverk, gått förlorad, må vattendomstolen på ansökan tillerkänna kraftverkets ägare i 3 kap. 9 § föreskriven ständig nyttjanderätt till vattenkraften.

För rätt till område eller vattenkraft skall en dess dåvarande värde motsvarande ersättning fastställas att utgå.

Grundar sig rätt till åtgärd, vartill tillstånd i stöd av denna lag kunde beviljas, på överenskommelse mellan sakägarna, må sådant tillstånd dock i behörig ordning sökas och beviljas för säkerställande av rättigheten mot ny ägare av fastigheten.

Om stiftande av servitut i fastighet enligt skifteslagstiftningen gäller vad därom är särskilt stadgat.

Hava flere förenat sig om utförande av företag, som avses i denna lag, och har någon av dem underlåtit att utföra sin andel, har för ändamålet i enlighet med denna lag bildat bolag eller, där sådant ej finnes, annan delägare rätt att på den försumliges bekostnad utföra arbetet eller ombesörja dess utförande.

För skäliga kostnader, som förorsakas av arbetet, svarar, såframt de kommit den försumlige tillhörig fastighet tillgodo, fastigheten på sätt nedan i 9 § är stadgat.

Kostnader, som ovan i 1 mom. avses, skola, såframt vederbörande ej på anfordran erlägger dem, sökas medelst talan i vattendomstolen. Då vattendomstolen förordnar om kostnadernas gäldande, skall vattendomstolen tillika avgöra, om 2 mom. denna paragraf med avseende å dem skall tillämpas.

Ersättning eller annan fullgörelse, för vilken fastighet enligt denna lag häftar eller utgör pant, må, såframt den ej utestått längre tid än tre år från förfallodagen eller åtgärd för dess indrivande inom sagda tid vidtagits och indrivningen utan avbrott fullföljts, uttagas ur fastigheten med samma förmånsrätt som stadgats om offentligträttsliga prestationer, som utgå för fastighet.

Personligen svarar för sådan fullgörelse den, som, då densamma förfaller, är ägare till fastigheten.

Åligger i stöd av denna lag flere gemensamt samma fullgörelse, men fråga ej är om skadeståndsskyldighet på grund av brott, och har någon av dem erlagt mera än vad på honom enligt hans andel ankommer, äger han, såframt ej i denna lag annat är stadgat, rätt att av de övriga indriva deras andel. Är någon av dem uppenbarligen insolvent eller är hans vistelseort okänd, skall envar av de övriga gälda sin andel av det, som brister. Lag samma vare, där den, som erlagt mera än sin andel, av annan krävt dennes andel eller på behörigt sätt översänt anmälan om sitt krav och betalning ej inom en månad därefter följt.

Skall någon erligt denna lag åläggas att till staten erlägga avgift för fiskbeståndets bevarande, skall den fastställas till sådant belopp, att därmed kan bekostas tillräckligt omfattande utplantering av fisk i det vattenområde, till vilket de för fiskbeståndet skadliga verkningarna sträcka sig, eller andra erforderliga åtgärder vidtagas.

Följer skada, som i 1 mom. nämnts, av nyttjande av vattenkraft eller av huvudsakligen för sagda ändamål verkställd vattenreglering, skall avgiften beräknas enligt den i bruk tagna eller såsom tillskott utvunna kraftmängden. För skada å fiske, som förorsakas av utbyggande av vattendrag för flottning, skall avgiften beräknas enligt flottningsenheter.

Avgiften för fiskbeståndets bevarande erlägges till lantbruksstyrelsen, och medlen skola på dess åtgärd användas på sätt, som i vattendomstolens tillståndsutslag föreskrivits.

Då medel, som influtit genom de i 10 kap. 27 § avsedda vattenskyddsavgifterna, enligt föreskrift i utslag om avgifternas erläggande böra användas för bevarande av fiskbeståndet i vattendraget, skall tillika förordnas, att avgiften skall erläggas till lantbruksstyrelsen, på vars åtgärd medlen skola användas för sagda ändamål. I annat fall skall föreskrivas, att avgiften bör erläggas till den statsmyndighet, på vilken tillsynen över vattnen i fråga om deras skyddande ankommer, för att i enlighet med ovan nämnda paragraf på dess åtgärd användas för skyddande av vattnen.

Vattendomstolen äger förordna, att regleringsavgift, varom stadgas i 8 kap. 25 §, skall erläggas till länsstyrelsen i det län, inom vilket den kommun är belägen, för vilken avgiften skall användas. Då länsstyrelsen beviljar kommunen medel på dess ansökan, äger den tillika föreskriva, för vilket ändamål medlen få användas.

Vad i denna lag är stadgat om fastighet gäller ock sådan byggnad eller inrättning på annans mark, som jämte besittningsrätten till marken utan markägarens hörande kan överlåtas.

Då åtgärd för vattenståndsreglering eller reglering av vattnets avrinning i vattendrag vidtages, äger den, som utför åtgärden, även då därtill enligt denna lag tillstånd av vattendomstolen ej behöver sökas, i god tid före arbetenas inledande anmäla därom hos vederbörande myndighet, som utövar tillsyn över vattendragen, enligt vad därom genom förordning närmare stadgas.

Ägare av inrättning eller anläggning, flottande samt vederbörande statsmyndighet hava, där detta är av behovet för förhindrande av skada eller olägenhet, som föranletts av isbildning eller is, rätt att med iakttagande av nödig försiktighet spränga is, uppställa tillfälliga bommar eller utföra andra nödvändiga åtgärder. Avlägsnas ishinder genom sprängning, bör detta ske sålunda, att allmän eller allmänt använd vinterväg icke utan tvingande behov avskäres eller fiskbeståndet nämnvärt skadas.

Innan i 1 mom. avsedd sprängning sker, bör därom meddelas till vederbörande polismyndighet.

Är vattenområdets i 1 kap. 6 § 1 mom. avsedda gräns mot land till följd av växlingar i vattenståndet, vilka förorsakats av reglering av vattendraget, svår att fastställa, må vattendomstolen i sitt tillståndsutslag rörande regleringen eller på särskild ansökan bestämma, var sagda gräns skall anses löpa.

Var, som i strid med vad i 1 kap. är stadgat, stänger eller utsätter hinder i led, som skall hållas öppen, ändrar vattendrag eller i strid med stadgandet i 1 kap. 17 § hindrar vattnets fria lopp, vidtager åtgärd, som åsamkar förorening av vattendrag eller vatten, eller eljest utan laga rätt uppsåtligen åstadkommer skadlig förändring i vattenförhållandena, straffes med böter eller fängelse ej över två år.

Var, som av grovt vållande förorsakat i 1 mom. avsedd påföljd, straffes, där ej kränkningen av enskilt eller allmänt intresse är obetydlig, med böter eller fängelse ej över sex månader.

Var, som utan tillstånd vidtager åtgärd, vartill enligt denna lag tillstånd bör sökas, eller verkställer företag på annat sätt än i lag eller tillståndsutslag eller i stöd av dem föreskrivits eller efter det tillståndsutslag upphört att gälla, straffes, därest gärningen ej är straffbelagd i 1 § i detta kapitel, med böter eller fängelse ej över sex månader.

Till enahanda straff dömes den, som innan han enligt denna lag är därtill berättigad vidtager åtgärd, vartill tillstånd meddelats, eller tager i bruk annan tillhörig egendom utan dennes samtycke. Lag samma vare, om innehavare av tillstånd underlåter att iakttagta, vad i tillståndsutslaget om vattenståndet eller vattenföringen, arbetets utförande, anordningar och anläggningar för säkerställande av andras intressen eller åtgärdens utförande i övrigt är stadgat.

Var, som försummar att slutföra företag, som erfordrat tillstånd och vars inställande kan förorsaka fara för annan eller annan tillhörig egendom, eller utan tillstånd avlägsnar anordning eller anläggning, till vars avlägsnande tillstånd bör sökas, straffes såsom i 1 mom. är stadgat.

Var, som försummar på denna lag eller i stöd av densamma meddelad föreskrift grundad skyldighet att underhålla damm eller annan anläggning i vattendrag eller i eller utanför vattendraget anlagd vall, bädd, kanal eller farled, eller till vattenstånds- eller vattenregleringsföretag hörande inrättning eller dike, vattenledning eller avloppsledning, straffes med böter eller, där av försummelsen kan föranledas fara för annan eller annan tillhörig egendom, med fängelse ej över sex månader.

Var, som genom att förorsaka störning eller eljest missbrukar rätt att befara vattendrag eller gör sig skyldig till missbruk av rätt, som i 1 kap. 27―31 §§ avses, straffes, såframt ej fråga är om gärning eller underlåtenhet, som nämnes i 5―8 §§ detta kapitel, med böter eller fängelse ej över sex månader.

Var, som i vattendrag, för vilken flottningsstadga fastställts, bedriver flottning på annat sätt eller under annan tid än i flottningsstadgan föreskrivits eller eljest bryter mot bestämmelserna i flottningsstadgan eller bedriver flottning på annat sätt än därom meddelat interimstillstånd förutsätter, straffes med böter eller fängelse ej över sex månader.

Var, som på område för samfälld flottning bedriver separat flottning utan vederbörligt tillstånd, där sådant erfordras, straffes med böter.

Var, som gör sig skyldig till missbruk av rättighet, som enligt 5 kap. 3―5 §§ tillkommer flottande, straffes med böter eller fängelse ej över sex månader.

Underlåter till utbyggare av vattendrag förordnad att utföra honom anförtrodd uppgift eller försummar flottande eller annan, vilken vattendragets underhåll för flottning åligger, att underhålla för sådant ändamål utförda anläggningar eller anordningar eller att iakttaga, vad om deras avlägsnande efter flottningens avslutande eller vid ändrande av flottningssättet föreskrivits, straffes med böter eller fängelse ej över sex månader. Lag samma vare, om flottande underlåter att fullgöra, vad om hans skyldighet för säkerställande av andras intressen i denna lag är stadgat eller i stöd av densamma är föreskrivet.

Underlåter flottande att inom föreskriven tid anmäla sitt ombud eller försummar flottgodsets ägare att anmäla sitt virkesmärke, straffes med böter.

Till enahanda straff dömes den, som i strid med stadgandet i 5 kap. 93 § underlåter att förse flottgods med märke eller flottar virke obarkat, då det i denna lag eller i stöd av densamma är förbjudet.

Lag samma vare, om flottande försummar i 5 kap. 5 § 2 mom. stadgad anmälan om ändring i vattenståndet eller vattnets lopp eller trots vederbörandes yrkande underlåter att låta förrätta i sagda lagrum nämnd syn.

Vad om flottande och ägare av virke är stadgat skall äga tillämpning även på medlem av flottningsförenings styrelse och flottningschef.

Hindrar ägare eller annan uppsåtligen utan laga rätt befarande av vattendrag, flottning av virke eller annat nyttjande av vatten- eller jordområde, som grundar sig på denna lag der i stöd av densamma meddelat. tillstånd eller förordnande, straffes med böter eller fängelse ej över sex månader.

Till straff, som stadgats i 2―8 §§ detta kapitel, skall dömas även för gärning eller underlåtenhet, som skett av vållande.

Allmän åklagare må efter prövning lämna underlåtenhet av anmälningsplikt, som grundar sig på denna lag, eller annan därmed jämförlig ringa förseelse, som ej medfört skada för andra, utan åtal.

Har medelst gärning, som i detta kapitel nämnts, endast enskilds intresse eller rätt blivit kränkt, må åtal därför ej väckas, om icke målsäganden anmält gärningen till åtal.

Mål, i vilka stadgandena i denna lag eller i enlighet mod dess 22 kapitel stadgandena i äldre lag skola tillämpas, äro vattenmål. De handläggs, såframt ej i fråga om visst mål annat är stadgat, av vattendomstolen samt såsom högre rättsinstanser av vattenöverdomstolen, högsta förvaltningsdomstolen och högsta domstolen enligt vad nedan stadgas.

Vad i 1 mom. är sagt utgör ej hinder för allmän domstol eller annan myndighet att tillämpa stadgandena i denna lag med avseende å prejudiciell eller accessorisk fråga i mål, som ankommer på dess handläggning.

Vattendomstolen må, såframt annat ej följer av stadgandena i 3―5 §§ detta kapitel, i samband med vattenmål upptaga till prövning även sådan på målets avgörande verkande fråga, som ej är vattenmål.

Om vattenmål, som ankomma på vattennämnds handläggning, dikningsförrättning samt särskilda uppgifter, som hänföra sig till tillsynen över vattenförhållandena, och om meddelande av handräckning stadgas nedan.

Tvist om äganderätt till fastighet eller om fastighets råsträckning eller legoförhållande må vattendomstolen ej upptaga till prövning.

Skall fråga om ersättning, som i 1 kap. 25 § avses, eller annat mål, vari denna lag skall tillämpas, enligt gällande stadganden handläggas såsom sjörättsmål, må vattendomstolen ej upptaga det till prövning.

Åtal för gärning, som enligt denna lag är straffbelagd, och övriga yrkanden i samband därmed skola väckas antingen vid vederbörlig vattendomstol eller allmän domstol. Förutsätter målets avgörande särskild förtrogenhet med vattenmål, skall åklagaren anhängiggöra målet vid vattendomstol.

Innefattar likväl gärning, för vilken straff i denna lag är stadgat, även brott enligt allmänna strafflagen, för vilket i strafflagen stadgat straff är strängare än straff, som enligt denna lag följer för gärningen, skola åtal och övriga yrkanden i anledning avbrottet alltid väckas vid allmän domstol.

Föreligger vid allmän domstol till handläggning mål, vars avgörande förutsätter särskild förtrogenhet med vattenmål, må domstolen till denna del anhålla om utlåtande av vattendomstolen i det område, vars vattenförhållanden målet angår.

Vattenmålen handläggas i vattendomstolen såsom ansöknings-, tviste-, brott- eller besvärsmål.

Såsom ansökningsmål handläggas de vattenmål, som enligt denna lag anhängiggöras medelst ansökan, med undantag av handräckningsmål, som i 21 kap. 3 § angivas.

Brottmål äro de på vattendomstolen ankommande mål, i vilka straff enligt denna lag påyrkas.

Såsom tvistemål handlägges i vattendomstolen fråga om kungsådras läge och bredd samt sådana andra än i samband med ansökan eller straffyrkande anhängiggjorda mål, som härflyta av olovligt stängande av vattendrag, av byggande i vattendrag med kränkning av enskild tillkommande rätt eller eljest utan laga rätt, av förorenande av vattendrag eller vatten eller av annan mot denna lag eller tidigare vatten rättslagstiftning stridande åtgärd angående vattenområde, mark eller grundvatten och som avse förbud mot sådan åtgärd, avlägsnande av inrättning eller anläggning och annat återställande av tidigare förhållanden samt ersättning för skada, som tillskyndats genom olovlig åtgärd, så ock mål, om vilkas anhängiggörande medelst stämning stadgats, samt övriga enligt denna lag på vattendomstolens handläggning ankommande mål, som icke äro i 2 och 3 mom. avsedda ansöknings- eller brottmål eller nedan nämnda besvärsmål.

I 16 kap. 49 § nämnda mål handläggas såsom besvärsmål.

Om vattendomstolarnas antal, deras verksamhetsområden och förläggningsorter stadgas genom förordning.

Vattendomstolen består av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt två vattenrättsingenjörer såsom ledamöter.

Till vattendomstolen må utöver ordförande och vattenrättsingenjörer, som i 1 mom. nämnts, för viss tid utnämnas vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer. Vattendomstolen utövar härvid sin verksamhet, enligt vad genom förordning stadgas, på två eller flere divisioner.

Vattenrättsdomaren skall äga behörighet för domarämbete och erfarenhet i domarvärv.

Vattenrättsingenjörerna böra hava avlagt diplomingenjörsexamen, den ena inom området för byggnadsteknik och den andra inom området för lantbrukets vattenbyggnad, och äga erfarenhet i uppgifter på sitt område.

Innan ledamot av vattendomstolen vidtager med sin tjänstgöring i domstolen, skall han inför domstolens ordförande avlägga domared, såframt han ej tidigare avlagt eden.

Vattenrättsdomare utnämnes till tjänsten i samma ordning som häradshövding, dock sålunda, att tjänsten bör ansökas hos vattenöverdomstolen, vilken även upprättar tjänsteförslag.

Vattenrättsingenjörerna utnämnas av högsta domstolen på grundvalen av tjänsteförslag, som upprättas av vattenöverdomstolen. Tjänsten bör sökas hos vattenöverdomstolen inom trettio dagars ansökningstid. Vattenöverdomstolen äger för upprättande av förslag inhämta utlåtande om sökandena till vattenrättsingenjörstjänsten inom området för byggnadsteknik av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och om sökandena till vattenrättsingenjörstjänsten inom området för lantbrukets vattenbyggnad av lantbruksstyrelsen.

I vattendomstolen finnes erforderligt antal sekreterare, som skola äga behörighet för domarämbete, samt andra behövliga innehavare av tjänst och befattning.

Sekreteraren utnämnes av vattenöverdomstolen efter det tjänsten under trettio dagar varit lediganslagen hos vattendomstolen och denna upprättat tjänsteförslag. Övriga innehavare av tjänst och befattning antagas av vattendomstolen.

Tjänstledighet beviljas vattendomstolens ordförande och ledamöter samt förordnande för tjänsternas bestridande under tiden för tjänstledigheten och i andra fall meddelas för högst tre månader av vattenöverdomstolen samt för längre tid av högsta domstolen på framställning av vattenöverdomstolen.

Sekreteraren beviljas tjänstledighet och förordnande till bestridande av sekreterartjänsten meddelas för högst tre månader av vattendomstolen och för längre tid av vattenöverdomstolen. I fråga om övriga innehavare av tjänst och befattning förordnar vattenrättsdomaren i saken.

Vattenöverdomstolen må vid behov förordna sekreterare vid vattendomstol att tjänstgöra såsom vikarie för vattendomstolens ordförande, dock ej i mål, vari han på förordnande av vattendomstolen utfört i 18 kap. 1 § 3 mom. avsedd uppgift.

Åtal för tjänstefel väckes mot ordförande, ledamot och sekreterare i vattendomstol i Vasa hovrätt och mot övriga innehavare av tjänst och befattning i allmän underrätt på vattendomstolens förläggningsort.

Arbetsordning för vattendomstol fastställas på vattenöverdomstolens framställning av högsta domstolen.

Vattendomstolen äger handlägga vattenmål angående företag, som anläggas på dess verksamhetsområde, eller annan i denna lag avsedd åtgärd, som dar vidtages. Skulle målet på ovannämnd grund komma att handläggas vid flere än en vattendomstol, skall målet handläggas vid den domstol, på vars område företaget huvudsakligen utföres eller verksamheten huvudsakligen äger rum eller vars vattenförhållanden målet främst angår.

Brottmål skall handläggas vid den vattendomstol, inom vars verksamhetsområde brottet förövats eller vars vattenförhållanden dess verkan huvudsakligen angår.

Har vattendomstol upptagit vattenmål till prövning, må högre domstol ej i annat fall än i 2 mom. denna paragraf avses upptaga till prövning frågan om domstolens territoriella behörighet.

Hava skilda vattendomstolar i stöd av 10 § detta kapitel begynt handlägga samma mål, eller har ingen vattendomstol funnit målet underlyda dess territoriella behörighet, skall vattenöverdomstolen på anhållan av part förordna, på vilken vattendomstol målet ankommer. I vattenöverdomstolens utslag i sådan sak må ändring ej sökas.

I vattendomstol skall föras vattenbok, vari skola införas erforderliga uppgifter om företag och åtgärder, som i denna lag avses, enligt vad i förordning därom stadgas.

Har ej i denna lag eller i stöd av densamma annat stadgats, skall på vattendomstol och rättegång vid den tillämpas vad om allmän underrätt gäller. I de fall, i vilka om invändning angående rättegången enligt allmän rättegångsordning särskilt utslag skall givas, må dock vattendomstolen pröva, huruvida särskilt utslag skall meddelas.

Angående omröstning i vattendomstol gäller vad om omröstning i kollegial domstol är stadgat.

Vattenöverdomstolen, som utövar sin verksamhet såsom en division av Vasa hovrätt, består av en vattenöverdomare såsom ordförande och erforderligt antal hovrättsråd och ingenjörsråd såsom ledamöter. Vattenöverdomstolen är domför med ordföranden och två ledamöter, av vilka den ena är ingenjörsråd. I handläggningen av mål, som i arbetsordningen angivas, äga dock utöver ordföranden två hovrättsråd och två ingenjörsråd taga del.

Hovrättsråd, som är ledamot av vattenöverdomstolen, må vid behov förordnas att tjänstgöra såsom dess ordförande.

Vattenöverdomaren och ingenjörsråden deltaga i hovrättens plena endast i handläggningen av ärenden, som angå vattenöverdomstolen.

Om vattenöverdomarens och ingenjörsrådens kompetens gäller vad om vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer i 3 § detta kapitel är stadgat.

Vid utnämning av vattenöverdomare och ingenjörsråd skall särskilt beaktas vederbörandes förtrogenhet med frågor, som tillhöra vattenlagstiftningens tillämpningsområde.

Innan ingenjörsråd vidtager med sin tjänstgöring, skall han inför hovrätten avlägga domared, såframt han ej tidigare avlagt eden.

Vattenöverdomaren utnämnes av republikens president i den ordning, som om utnämning av hovrättsråd är stadgad. Detsamma gäller ock besättande av ingenjörsrådstjänst, dock sålunda, att hovrättens uppgifter därvid handhavas av vattenöverdomstolen. Den äger även om sökandena införskaffa utlåtande, som i 4 § detta kapitel i fråga om sökandena till vattenrättsingenjörstjänst är stadgat.

Om semester, tjänstledighet och vikarie för vattenöverdomare och ingenjörsråd gäller vad angående hovrättsråd är stadgat.

Vid tillfälligt förfall för ingenjörsråd att handhava sin tjänst eller vid jäv för honom att vidtaga någon på honom ankommande tjänsteåtgärd må vattenöverdomstolen förordna annan kompetent person att tjänstgöra för honom.

I vattenöverdomstolen finnas för uppgifter, som ansluta sig till målens beredning, fiskaler, som skola äga behörighet för domarämbete och vilka utnämnas i samma ordning som hovrättsfiskalerna.

Sekreterare, fiskal eller annan tjänsteman i hovrätten må förordnas till adjungerad ledamot i vattenöverdomstolen med iakttagande av vad om adjungerande av ledamot i hovrätt gäller.

Målen föredragas i vattenöverdomstolen av dess medlemmar eller fiskaler enligt vad därom i arbetsordningen föreskrives.

Sekreteraren, registratorn och kanslisten i hovrätten bestrida även i fråga om vattenöverdomstolen de göromål, som tillhöra deras verksamhetsområde.

Vid behov må extraordinarie tjänstemän och befattningshavare vid hovrätten förordnas att tjänstgöra i vattenöverdomstolen såsom föredragande eller utföra andra där förekommande göromål.

Arbetsordning för vattenöverdomstolen fastställes av högsta domstolen.

Vattenöverdomstolen äger utöva tillsyn över vattendomstolarnas verksamhet och rättsskipningen vid dem med iakttagande i tillämpliga delar av vad om hovrätts tillsyn över dem underlydande underdomstolar är stadgat. Medlem av eller fiskal vid vattenöverdomstolen skall förordnas att handhava de uppgifter, som i fråga om tillsynen ankomma på advokatfiskalen.

Såvitt ej annat i denna lag eller annorstädes är stadgat, skall på vattenöverdomstolen och rättegången därstädes och för dess vidkommande även i övrigt vad om hovrätt gäller äga motsvarande tillämpning.

Ansökningsmål anhängiggöras medelst skriftlig ansökan, som inlämnas till vattendomstolen.

Ansökningen skall biläggas nödig utredning samt, då ansökningen avser erhållande av tillstånd för visst företag eller viss åtgärd, erforderlig plan, varom i förordning närmare stadgas, såframt fråga ej är om företag, vartill plan skall uppgöras på åtgärd av myndighet vid syneförrättning.

Vad i detta kapitel stadgas om företag, som skall förverkligas enligt viss plan, gäller i tillämpliga delar även ansökningsmål angående fastställande eller ändrande av flottningsstadga samt utbyggande av vattendrag för flottning.

Ansökningen jämte bilagor skall ingivas till vattendomstolen i tre exemplar.

Ankommer mål, som i ansökningen avses, uppenbarligen ej på vattendomstolen, skall ansökningen utan vidtagande av vidare åtgärd medelst utslag av vattenrättsdomaren avvisas.

Finner vattenrättsdomaren, innan vattendomstolen handlagt målet, den ansökningen bilagda utredningen bristfällig eller särskild tilläggsutredning nödig eller erfordras flere än tre exemplar av ansökningshandlingarna, skall sökanden föreläggas viss tid för fullständigande av ansökningen vid äventyr, att målet lämnas därhän.

Utslag, varmed ansökning avvisas eller sökanden ålägges att fullständiga ansökningen, skall åtecknas ett exemplar av ansökningen och bevisligen tillställas sökanden eller avsändas till honom i rekommenderat brev under adress, som av honom uppgivits.

Sträcka sig verkningarna av företag, som i ansökningen avses, till ett vidsträckt område eller finnes undersökning på platsen för utredande av företagets verkningar eljest nödig, äger vattendomstolen förordna, att ansökningen för granskning av densamma bilagd plan skall handläggas vid syneförrättning, varom i 18 kap. stadgas. I annan händelse må vattendomstolen ej förordna, att syneförrättning skall äga rum, såframt målets utredande ej oundgängligen det påkallar.

Plan för vattenståndsreglering skall vara uppgjord av myndighet. Har av vederbörande myndighet uppgjord plan ej bilagts ansökningen, äger vattendomstolen vidtaga åtgärder för uppgörande av plan vid syneförrättning.

Hålles ej syneförrättning, skall ansökningen, såframt ej av 9 § detta kapitel annat följer, delgivas dem, vilkas rätt eller intresse målet kan angå, för att bereda dessa tillfälle att inkomma med påminnelser och yrkanden i anledning av ansökningen. Påminnelser och yrkanden skola vid äventyr av talans förlust framställas i vattendomstolen, om muntlig förhandling anställes, antingen vid densamma eller skriftligen i god tid därförinnan eller, om muntlig förhandling ej äger rum, skriftligen inom av vattendomstolen förelagd tid, som ej får vara kortare än trettio dagar.

Är ansökningsmål av mindre betydelse eller eljest av beskaffenhet, att beredande av tillfälle för framställande av muntliga påminnelser och yrkanden ej är nödigt, må vattendomstolen före delgivningen besluta, att muntlig förhandling ej skall äga rum, och skall därom meddelas samtidigt som ansökningen delgives.

Följer ej annat av 9 § detta kapitel, skall ansökningen delgivas medelst kungörelse, vari skall angivas, vad i enlighet med 6 § detta kapitel skall iakttagas vid framställande av påminnelser och yrkanden. Kungörelsen skall framläggas i vattendomstolens tjänsterum till allmänt påseende och i de kommuner, till vilkas områden det i ansökningen avsedda företagets verkningar sträcka sig eller vilkas vattenförhållanden målet eljest angår, tillkännagivas på sätt om offentliga kungörelser är stadgat. Ett exemplar av ansökningen jämte bilagor skall i sådant syfte tillställas vederbörande kommun för att hållas tillgängligt på ställe, som i kungörelsen angives.

Vattendomstolen må under målets handläggning låta i tidning offentliggöra kallelser och andra tillkännagivanden, såframt i kungörelse, som i 1 mom. avses, uppgivits, i vilken tidning tillkännagivandena införas. Sålunda må dock ej kallelse till muntlig förhandling delgivas.

Avser ansökningen företag, vars utförande kan särskilt inverka på ägares av visst jord- eller vattenområde eller kraftverk eller annan anläggning eller bro eller vattenledning eller flottningsförenings eller någons, som veterligen idkar allmän samfärdsel i vattendraget, ävensom annan persons eller sammanslutnings rätt och fördel, skall dem under känd postadress tillställas exemplar av kungörelse, som i 7 § detta kapitel nämnes. Likaledes skall kungörelsen delgivas de statsmyndigheter, på vilka det ankommer att i det mål, som i ansökningen avses, bevaka det allmännas intresse, ävensom de kommuners vattennämnder, på vilkas verksamhetsområden företagets verkningar framträda.

Föreligger anledning därtill, må vattendomstolen i enlighet med 1 mom. föranstalta om delgivning även åt annan person, sammanslutning eller myndighet än i sagda moment är stadgat.

Gäller ansökningen endast vissa personer eller sammanslutningar utan att kunna inverka på annans rätt eller allmänt intresse, må vattendomstolen i stället för i 7 och 8 §§ detta kapitel stadgat förfarande medelst delgivningsbeslut förständiga sökanden att bevisligen delgiva dem, som saken angår, ansökningshandlingarna och delgivningsbeslutet. I beslutet skall angivas, vad enligt 6 § detta kapitel skall iakttagas vid framställande av påminnelser och yrkanden.

I ansökningsmål av mindre betydelse samt i ansökningsmål, i vilka sådan delgivning, varom ovan stadgats, till följd av målets beskaffenhet ej är nödig, må vattendomstolen besluta, att ansökningen skall delgivas på annat sätt än i 7 och 8 §§ detta kapitel eller ovan i 1 mom. är stadgat eller, om målet ej kan inverka på annans rätt eller fördel, att delgivning ej skall ske.

I delgivningsbeslutet skall sökanden åläggas att mom viss tid tillställa vattendomstolen utredning om eldgivningen vid äventyr, att målet lämnas därhän, såframt ej utredningen dessförinnan ingivits eller påminnelse eller skriftligt yrkande inkommit till vattendomstolen. Delgivningsbeslutet skall bevisligen tillställas sökanden.

Tid, inom vilken påminnelser och yrkanden skola framställas, skall i delgivningsbeslutet utsättas att vidtaga från det vederbörande erhållit del av beslutet. Vid delgivningen skola tillika avskrifter av beslutet, ansökningen och dess bilagor givas.

Vattenrättsdomaren må vid behov förlänga i 1 mom. avsedd tid.

Om påminnelser eller yrkanden, som framställts i anledning av ansökningen, eller målets beskaffenhet eller omfattning i övrigt det påkallar, må vattendomstolen för att bereda sökanden eller annan part tillfälle att avgiva förklaring tillställa denne exemplar av påminnelseskrift jämte bilagor. I anledning av förklaringen må part, om särskilda skäl därtill föreligga, beredas tillfälle att ingiva genmäle.

Ansluta sig två eller flere sökandes ansökningar nära till varandra, må vattendomstolen förordna, att ansökningarna skola handläggas gemensamt, såframt det prövas ändamålsenligt och gemensam handläggning ej åsamkar någon sökande oskäligt dröjsmål eller annat men.

Åsyfta flere ansökningar delvis eller helt förverkligande av samma ändamål på olika sätt eller framställes under målets handläggning yrkande, att företaget skall utföras annorlunda än i ansökningen avsetts, må vattendomstolen, sedan parterna och vid behov andra, vilkas rätt eller fördel saken angår, beretts tillfälle att yttra sig i målet, förordna, att målets handläggning skall fortsättas såsom ansökningsmål angående åtgärd eller företag, som vattendomstolen med beaktande av omständigheterna finner mest sakenligt. Är förutsättning för åtgärd eller företag av annat slag, att det omfattas av visst flertal, skall förefintligheten av denna förutsättning utredas, innan förordnandet meddelas. Förordnande må ej meddelas, om åtgärderna eller företagen till sin omfattning avsevärt skilja sig från varandra.

Om handläggningen av ansökningar, som avse tagande i bruk av samma vattenkraft, gäller vad därom i 3 kap. 12 § är stadgat.

Efter avslutad skriftväxling skall muntlig förhandling anställas, såframt vattendomstolen ej i stöd av 6 § 2 mom. detta kapitel annat beslutat.

Kallelse till muntlig förhandling skall delgivas sökanden och övriga parter på sätt om delgivning av ansökan i 7 § 1 mom. och 8 § detta kapitel är stadgat.

I fall, som avses i 9 § detta kapitel, må vattendomstolen utan offentlig kungörelse tillställa envar part särskilt för sig meddelande om muntlig förhandling i rekommenderat brev eller bevisligen på annat sätt.

Har i ansökningsmål syneförrättning hållits, skall vattendomstolen, sedan handlingarna inkommit från förrättningsmännen och för framställande av påminnelser och yrkanden förelagd tid gått till ända, anställa muntlig förhandling, såframt påminnelser eller yrkanden i anledning av förrättningsmännens utlåtande det påkalla eller domstolen eljest finner sådan förhandling nödig. Före den muntliga förhandlingen skola handlingarna hållas i vattendomstolens tjänsterum tillgängliga. Domstolen må ock av förrättningsingenjören och biträdande ingenjören infordra yttrande i anledning av de påminnelser och yrkanden, som framställts.

Om den muntliga förhandlingen skall underrättelse minst fjorton dagar tidigare i rekommenderat brev eller eljest bevisligen tillställas sökanden, dem, som framställt påminnelser och yrkanden, samt myndigheter, som i 8 § detta kapitel avses.

Muntlig förhandling anställes på vattendomstolens förläggningsort eller, därest parterna eller andra, som skola kallas till sammanträdet, av målets handläggning därstädes skulle åsamkas avsevärd olägenhet eller sakens utredning eller annat synnerligt skäl det påkallar, på annat lämpligt ställe.

Muntlig förhandling må ej uppskjutas, såframt icke viktiga skäl det påkalla. Om tid och ställe för målets fortsatta handläggning skall tillkännagivas i uppskovsbeslutet.

Vid muntlig förhandling skola framställda påminnelser och yrkanden prövas. Sökanden och övriga parter må vid muntlig förhandling låta avhöra vittnen och framställa annan bevisning, som de vilja i målet anlita, med iakttagande av vad om bevisning vid allmän domstol är stadgat. Vattendomstolen må ock på anhållan medgiva part rätt att låta avhöra vittnen vid allmän underrätt.

Vattendomstolen må, då muntlig förhandling anställes, i samband därmed förrätta syn. Om tid och plats för synen må även, då om muntlig förhandling ej annars medelst kungörelse borde tillkännagivas, offentligt kungöras i vederbörande kommuner.

Finner vattendomstolen syneförrättning bristfällig eller godkänner ej vattendomstolen därvid uppgjord, i 5 § 2 mom. detta kapitel avsedd plan, må rätten återförvisa saken till förrättningsmännen för ny eller kompletterande syneförrättning.

Finnes vid målets handläggning, att vattendomstolen ej delgivit eller ålagt sökanden att delgiva ansökningen part, åt vilken enligt vad ovan stadgats särskild delgivning bort ske, men vilken i samband med ansökningen icke uppgivits eller av annan orsak ej beaktats, och har denne ej heller på eget initiativ tagit sig talan i målet, skall vattendomstolen genom meddelande i rekommenderat brev bereda honom tillfälle att framställa sina påminnelser och yrkanden.

Vattendomstolen må självmant införskaffa eller medelst beslut eller part tillställt brev uppmana part att införskaffa nödigbefunnen utredning. Om allmänt intresse det påkallar, må part åläggas att vid vite framställa utredning, vartill han har tillgång.

Om skyldighet att förete handling gäller vad därom i rättegångsbalken är stadgat.

Ordförande, ledamot eller sekreterare i vattendomstolen må på förordnande av vattendomstolen på platsen förrätta besiktning, över vilken upprättad berättelse skall bifogas akten i målet.

I ansökningsmål angående erhållande av tillstånd till företag eller åtgärd, som i denna lag avses, äger vattendomstolen på tjänstens vägnar pröva, huruvida förutsättningar för tillståndet föreligga. Likaledes skall vattendomstolen, ändå att ersättningsyrkande ej framställts, ingå i prövning därav, huruvida och till vilket belopp ersättning bör utgå för konstaterad skada, men och annan förlust av förmån, och på tjänstens vägnar även i övrigt beakta, vad i denna lag för säkerställande av allmänt intresse och enskilds rätt och fördel är stadgat. Har i målet syneförrättning ägt rum, må vattendomstolen dock icke avvika från vad förrättningsmännen i fråga om ersättningen anfört, såframt ej därom i domstolen i laga ordning framställts yrkande eller avvikelsen följer av förändringar i planen eller förhållandena eller av annan synnerlig anledning.

Vattendomstolen må uti den i samband med ansökningen framlagda eller vid syneförrättning uppgjorda planen göra sådana ändringar eller tillägg, som domstolen med beaktande av stadgandena i denna lag finner nödiga.

Vill sökande återkalla ansökningen, skall återkallandet göras senast vid den muntliga förhandlingen i målet eller, då sådan ej anställts, innan utslag medelst vattendomstolen tillställd skrift givits. Gäller ansökningen fastställande av flottningsstadga eller utbyggande av vattendrag för flottning och är ej staten sökande, skall meddelande om återkallandet tillställas forststyrelsen.

I ansökningsmål skall vattendomstolen giva utslag, vari, där ansökningen godkännes, jämte målets avgörande böra meddelas föreskrifter om de omständigheter, vilka vid verkställande av åtgärd, som i uslaget avses, skola beaktas.

Gäller ansökningen företag, som skall förverkligas enligt viss plan, skall i vattendomstolens utslag ingå utlåtande om i målet framställda påminnelser och yrkanden, noggrann redogörelse för plan, som skall följas vid företagets verkställande, och föreskrifter därom, huru företaget i övrigt skall utföras och vad sökanden skall iakttaga för skyddande av andras intressen, så ock huruvida och till vilket belopp ersättningar skola utgivas för skada, men och annan förlust av förmån, samt övriga föreskrifter, som på grund av denna lag skola intagas i utslaget.

Till utslaget skall fogas undervisning om ändringssökande.

Då viktiga skäl det påkalla, må vattendomstolen i ansökningsmål meddela slutligt utslag i viss del, innan målet i övrigt avgöres. I fråga om gäldande av ersättning äger om sådant utslag vad i 31 kap. är stadgat motsvarande tillämpning.

Är fråga, som verkar på ansökningsmålets avgörande, särskilt anhängig eller anvisas part att särskilt tvista om sådan fråga, må vattendomstolen, där part det yrkar och domstolen finner det lämpligt, fortsätta med handläggningen av förevarande mål och däri giva utslag, vars beständighet blir beroende därav, om det särskilt handlagda målet avgöres på sätt i utslaget förutsatts. Är målets utgång en annan än förutsatts, förfaller det givna utslaget, och målet må på ansökan av någon av parterna hänskjutas till vattendomstolens handläggning för fastställande därav, att utslaget förfallit.

Om i ansökningsmål muntlig förhandling anställts och målets beskaffenhet och omfång det tillåta, må vattendomstolens utslag avkunnas för parterna, sedan den muntliga förhandlingen avslutats, och skall utslaget tillhandahållas parterna och vara allmänt tillgängligt i vattendomstolens tjänsterum senast å den trettionde dagen efter avkunnandet. I annat fall gives utslaget på dag, som tillkännagivits medelst anslag i vattendomstolens tjänsterum. Är målet ringa och finner vattenrättsdomaren det, möjligt, må utslag utgivas åt sökanden på tid, som meddelas honom vid ansökningens inlämnande till vattendomstolen.

Av utslaget utfärdas exemplar åt sökanden och de övriga parter, som därom anhållit. Avskrift av utslaget skall, där saken ej är av ringa betydelse eller fråga icke är om mål, som endast angår sökanden, tillställas vederbörande vattennämnder och de myndigheter, vilka tillställts meddelande om målet under dess handläggning, samt vederbörande kommuner för att hållas allmänt tillgänglig. Om framläggande av utslaget till påseende skall på åtgärd av vattendomstolen i dessa kommuner tillkännagivas medelst offentlig kungörelse, vari även bör nämnas, när den för ändringssökande stadgade tiden utgår.

Innehåller vattendomstolens utslag beständiga föreskrifter, som allmänt skola iakttagas, bör utslaget på anhållan hållas tillgängligt i vederbörande vattennämnd.

I mål, i vilka enligt vad i denna lag är stadgat fördelningen av kostnaderna eller annan åtgärd skall vidtagas först efter slutförandet av det företag, som i ansökningen avses, skall vattendomstolen i utslaget förständiga den, som förverkligar företaget, att för vidtagande av åtgärden till domstolen anmäla om företagets slutförande. Målet skall därefter handläggas såsom av den, som gjort anmälan, anhängiggjort ansökningsmål.

Fördröjer part genom invändning, som han vetat sakna fog, eller på annat sätt uppsåtligen utan anledning ansökningsmålets handläggning så, att annan part därav åsamkas kostnader, är denna berättigad att erhålla gottgörelse för dem. I annat fall må part ej åläggas ersättning för sina kostnader i ansökningsmål.

De statsmyndigheter, vilka i stöd av 8 § detta kapitel skall tillställas meddelande om ansökan, tillkommer på sitt verksamhetsområde parts talan i ansökningsmål.

I anledning av ansökan äro vattennämnderna i de kommuner, på vilkas verksamhetsområde företagets verkningar framträda, berättigade att till vattendomstolen inkomma med utlåtanden och erinringar, till vilka nämnderna såsom utövande tillsyn över vattenförhållandena i sina kommuner finna anledning.

Sökandens eller annan parts utevaro från vattendomstolens sammanträde utgör ej hinder för ansökningsmålets handläggning.

Då företag eller åtgärd, vartill tillstånd meddelats, utförts eller inrättning eller anläggning, till vars utförande i tillståndsutslaget meddelats rätt, fullbordats, skall den, som erhållit tillståndet, eller den, till vilken hans rätt övergått, skriftligen anmäla därom till vattendomstolen inom tid, som i tillståndsutslaget för sagda anmälan föreskrivits. Efter det anmälan inkommit, må vattendomstolen förordna om slutsyn, varom i 18 kap. stadgas.

I ansökningsmål, vari enligt vad ovan stadgats syneförrättning ej skall anställas, må förordnande om slutsyn ej meddelas, såframt ej vattendomstolen på yrkande av myndighet eller part eller eljest finner särskild anledning därtill föreligga. Även i annat mål än ovan avses må vattendomstolen besluta, att slutsyn ej skall hållas, såframt icke myndighet eller part påyrkat sådan syn.

Har slutsyn i målet förrättats, skall vattendomstolen, sedan förrättningsmännens utlåtande och vid förrättningen tillkomna handlingar inkommit, pröva, om synen föranleder åtgärd.

Har vid slutsynen befunnits, att lag eller meddelade föreskrifter vid utförande av inrättningen eller anläggningen eller förverkligande av företaget ej iakttagits, skall vattendomstolen förordna om vidtagande av erforderliga ändringar och, om anledning därtill prövas föreligga, anmäla om saken hos allmän tillsynsmyndighet, som i 21 kap. 1 § avses.

I mål, som här avses, anställes muntlig förhandling endast, då vattendomstolen finner det nödigt, och parterna meddelas utslag blott om utslaget innehåller förpliktelser, som ej tidigare föreskrivits.

Finnes vid utförande av företag eller vidtagande av åtgärd ändamålsenligt, att ändring i föreskrifter, som ingå i tillståndsutslaget, erhålles, må vattendomstolen, där ändringen är av ringa betydelse och ej kränker annans rätt eller intresse, på ansökan av den, som erhållit tillståndet, tillåta ändringen. Vid handläggningen av ansökan om ändring av föreskrift må vattendomstolen i nödiga delar följa ett enklare förfarande än ovan i detta kapitel är stadgat.

Tvistemål skall i vattendomstolen anhängiggöras medelst inlaga.

Inlagan skall, förutom kärandens och svarandens namn och adress, innehålla kärandens yrkanden och grunderna för dem. Till inlagan skola fogas de handlingar käranden vill förete för utredande av sin talan.

Inlagan jämte bilagor skall ingivas i två exemplar. Vattenrättsdomarcn må dock tillåta, att karta, ritning eller annan handling, vars kopierande skulle medföra olägenhet eller oskäliga kostnader, ingives i ett exemplar.

Är inlagan i väsentligt avseende bristfällig eller har icke stadgandena i 33 § 3 mom. detta kapitel iakttagits eller är det uppenbart, att den i inlagan avsedda frågan icke ankommer på vattendomstolens prövning eller ej skall handläggas såsom tvistemål, skall målet medelst å det ena exemplaret av inlagan tecknat utslag av vattenrättsdomaren avvisas.

Utslaget skall tillställas käranden bevisligen eller i rekommenderat brev under av honom uppgiven adress.

Har ej talan i stöd av 34 § detta kapitel avvisats, skall vattenrättsdomaren medelst delgivningsbeslut, som bilägges det ena exemplaret av inlagan, förständiga käranden att delgiva motparten talan och delgivningsbeslutet på sätt om stämnings delgivande är stadgat. Av bilagor, vilkas ingivande till domstolen i ett exemplar i stöd av 33 § 3 mom. detta kapitel tillåtits, behöver dock avskrift ej tillställas motparten, utan i delgivningsbeslutet skall meddelas, att bilagorna äro tillgängliga i vattendomstolens tjänsterum. I övrigt äger vad i 10 § detta kapitel är stadgat motsvarande tillämpning.

Skriftligt svaromål och de handlingar svaranden till stöd för sitt svaromål vill åberopa skola ingivas till vattendomstolen i två exemplar, såframt ej svaranden, med motsvarande tillämpning av stadgandena i 33 § 3 mom. detta kapitel, tillåtes ingiva vissa handlingar endast i ett exemplar.

I fråga om gentalan skola stadgandena ovan i detta kapitel tillämpas.

Invändningar om rättegångens laglighet skola framställas, innan svaranden ingår i svaromål rörande huvudsaken. Senare framställd invändning må ej upptagas till prövning, med mindre invändningen angår omständighet, som domstolen äger beakta, ändå att invändning ej gjorts.

Vattenrättsdomaren må, där skäl därtill föreligger, bereda parterna tillfälle till ny skriftväxling inom viss tid med iakttagande i tillämpliga delar av vad om inlaga och skriftligt svaromål ovan är stadgat.

Efter avslutad skriftväxling skall muntlig förhandling anställas, såframt ej vattendomstolen på grund av målets beskaffenhet fin ner sig kunna avgöra målet utan sådan förhandling.

Vid kallelse till muntlig förhandling skall tid och plats för sammanträdet utsättas och kallelsen minst fjorton dagar före sammanträdet tillställas envar part i rekommenderat brev och tillika hållas i domstolens tjänsterum allmänt tillgänglig.

Underlåtenhet av svaranden eller den, som skall höras, att taga sig talan utgör ej hinder för tvistemåls avgörande.

Vad i 15―17 §§, 20 § 2 och 3 mom. samt 23 och 25 §§ detta kapitel om ansökningsmål stadgats skall i tillämpliga delar iakttagas i fråga om tvistemål, dock sålunda, att stadgandena i 25 § om framläggande av utslag till påseende och tillställande av avskrift av utslaget åt myndigheter och vederbörande kommuner ej äga tillämpning.

Angår tvistemål avlägsnande av anordning eller anläggning eller förbjudande av åtgärd, men ansökan anhängiggjorts om erhållande av tillstånd för bibehållande av anordningen eller anläggningen eller vidtagande av åtgärden, må utslag i tvistemålet ej givas, innan målet angående meddelande av tillstånd avgjorts i vattendomstolen.

I brottmål, som i vattendomstolen handlägges enligt denna lag, är den allmänna åklagare, inom vars tjänstedistrikt brottet förövats, åklagare.

Har allmänt intresse kränkts, skall vederbörande, i 21 kap. 1 § 1 mom. avsedda allmänna tillsynsmyndighet beredas tillfälle att föra talan i målet.

Innan åklagaren hos vattendomstolen anmäler brottmål för handläggning, skall polismyndighet verkställa undersökning i saken.

Vederbörande tillsynsmyndighet är skyldig att vid undersökningen tillhandagå polismyndigheten med för denne erforderliga upplysningar och utredningar samt annan handräckning.

Då åklagaren anmäler brottmål för handläggning, skall han till vattendomstolen insända åtalsskrift samt polisundersökningsprotokoll.

Vattenrättsdomaren skall för muntlig förhandling utsätta tid och plats för sammanträde samt kalla åklagaren och målsäganden till sammanträdet medelst minst fjorton dagar därförinnan avsänt rekommenderat brev. Om tid och plats för förhandlingen skall i 21 kap. 1 § 1 mom. avsedd myndighet på samma sätt underrättas.

Den åtalade skall instämmas till domstolen på åtgärd av åklagaren med iakttagande av vad i rättegångsbalken om stämning i brottmål är stadgat. Avskrift av åtalsskriften skall tillika tillställas den åtalade.

Vill målsägande i vattendomstolen utföra åtal i mål, som allmänna åklagaren icke anmält till åtal, skall han tillställa vattendomstolen åtalsskrift på sätt om inlaga i tvistemål är stadgat. Vattenrättsdomaren skall utan dröjsmål anmäla om åtalsskriften hos åklagaren. Anmäler åklagaren, att han ej väcker åtal, skall vattenrättsdomaren förordna, att målet skall företagas till muntlig förhandling eller att skriftväxling därförinnan skall försiggå, varvid i tillämpliga delar skall iakttagas vad i 35 § och 36 § 1 mom. detta kapitel är stadgat.

Om kallelse till och meddelande om muntlig förhandling gäller vad i 45 § 2 mom. detta kapitel är sagt. Kallelse till muntlig förhandling skall tillställas den åtalade genom åklagarens förmedling med iakttagande av vad i rättegångsbalken om stämning i brottmål är stadgat.

Vattenrättsdomaren eller vid muntlig förhandling vattendomstolen må i mål, som avses i detta kapitel, förordna om verkställande av polisundersökning eller, där undersökning verkställts, om dess kompletterande i angivet avseende. Vattendomstolen må vid behov förrätta syn eller förordna ordföranden, ledamot eller sekreteraren att på platsen förrätta besiktning.

Vid handläggningen av brottmål skola de stadganden angående ansökningsmål, som i 41 § med däri angivna undantag nämnas, äga motsvarande tillämpning. Åt målsägande utfärdas utan anhållan utslag endast, såframt målsäganden utför åtal för brott, som han ej för väckande av åtal anmält hos åklagaren.

Anföras besvär i vattendomstolen över vattennämnds beslut i mål, som nedan i 20 kap. 2 § 1 mom. avses, eller beslut vid dikningsförrättning eller över åtgärd, varom stadgas i 21 kap. 7 §, gäller om anhängiggörandet och handläggningen av besvärsmålet i tillämpliga delar vad om ansökningsmål ovan är stadgat, dock sålunda, att besvärshandlingarna för avgivande av skriftligt svaromål skola hållas i vattendomstolen tillgängliga fjorton dagar efter besvärstidens utgång, inom vilken tid skriftligt svaromål även skall tillställas domstolen.

Hava besvär anförts över dikningsförrättning, skall vattendomstolen för handläggning av besvärsmålet infordra vid dikningsförrättningen tillkomna handlingar samt efter det handläggningen slutförts återställa dem till vederbörande myndighet

I vattendomstols eller vattenrättsdomares utslag i tviste-, brott-, besvärs- och underställningsmål samt i ansökningsmål rörande flottningsförenings och i denna lag avsett bolags grundande, upplösning och verksamhet samt dess medlemmars eller delägares rättigheter och skyldigheter ävensom rörande avlopp, så ock i annat ansökningsmål, försåvitt fråga uteslutande är därom, huruvida och huru samt till vilket belopp ersättning skall erläggas, samt i utslag, som i sådant mål givits angående invändning i rättegången, må, såframt ej annat är stadgat, ändring sökas i vattenöverdomstolen.

I annat än i 1 mom. avsett ansökningsmål och i vattendomstols eller vattendomares utslag angående invändning i dylikt mål må ändring sökas i högsta förvaltningsdomstolen.

Besvärsskriften jämte bilagor samt det överklagade utslaget, de förstnämnda i två exemplar, skola ingivas till vederbörande vattendomstol senast den sextionde dagen efter det utslaget avkunnats eller efter anslag givits eller, om så ej skett, bevisligen tillställts vederbörande eller behörigen inlämnats till posten, sagda dag oräknad. Missnöje mot utslaget behöver ej särskilt anmälas.

Om ändringssökande i vattendomstolens utslag i handräckningsmål stadgas i 21 kap. 3 §.

Finner vattenrättsdomaren, att motparten eller andra parter bör beredas tillfälle att inkomma med genmäle, skola besvären delgivas dem med uppgift därom, var besvärshandlingarna äro tillgängliga samt inom vilken tid och vart skriftligt genmäle skall inlämnas.

Delgivningen skall, såframt ej offentlig kungörelse finnes nödig, tillställas genom förmedling av vederbörande länsman eller magistrat, och besvärshandlingarna skola insändas till sagda myndigheter för att hållas tillgängliga för dem, vilka beretts tillfälle att inkomma med genmäle.

Skriftligt genmäle skall ingivas till den myndighet, hos vilken handlingarna äro tillgängliga. Denna myndighet skall befordra handlingarna till vattenrättsdomaren, som äger insända besvärshandlingarna jämte den i målet tillkomna akten till vattenöverdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen.

Vid handläggningen av ändringsansökan må vattenöverdomstolen höra motparten eller annan part med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 2 § detta kapitel. Domstolen må ock förrätta syn eller begära nödigbefunna utlåtanden och utredningar av myndighet, som avses i 16 kap. 8 § 1 mom., eller av vattennämnden. I övrigt gäller om förfarandet i tviste-, besvärs- och ansökningsmål i vattenöverdomstolen vad om förfarandet i tvistemål i hovrätt är stadgat.

Om handläggningen av brottmål i vattenöverdomstolen gäller vad om handläggningen av sådana mål i hovrätt är stadgat.

I vattenöverdomstolens utslag i tvistemål och i ansökningsmål, försåvitt fråga enbart är därom, huruvida, huru och till vilket belopp ersättning skall erläggas, må ändring sökas i högsta domstolen under samma förutsättningar och med iakttagande av samma förfarande som vid ändringssökande uti hovrättsdom i tvistemål, vilket anhängiggjorts i allmän underrätt. Likaledes gäller om ändringssökande i vattenöverdomstolens utslag i brottmål vad om ändringssökande i hovrätts utslag i brottmål, som anhängiggjorts i allmän underrätt, är stadgat.

I vattenöverdomstolens utslag i besvärsmål och i annat än i 1 mom. omförmält ansökningsmål må ändring ej sökas.

Är i besvär, vilka enligt detta kapitels 1 § 2 mom. inlämnats till högsta förvaltningsdomstolen, fråga jämväl därom, huruvida, huru och till vilket belopp ersättning skall erläggas, eller kan högsta förvaltningsdomstolens utslag medföra ändring i, vad vattendomstolen förordnat angående de ersättningar, som i målet skola erläggas, skall högsta förvaltningsdomstolen återförvisa målet till vattenrätten eller till ifrågavarande del hänskjuta det till vattenöverdomstolen i och för handläggning.

Då i denna lag omförmälda ärenden handläggas i högsta förvaltningsdomstolen, skola i handläggningen av dem, förutom det i lagen föreskrivna domföra antalet ledamöter, tvenne av republikens president för tre år i sänder förordnade överingenjörråd deltaga, om vilka i tillämpliga delar gäller, vad i 15 kap. 3 § 2 mom., 15 § 2 mom. och 16 § är stadgat.

I högsta förvaltningsdomstolen må i fråga rörande tillämpningen av denna lag muntligt förhör och syn förrättas samt under edligt förpliktelse vittnen och i stöd av sanningsförsäkran sakägare förhöras. Förrättas förhör eller syn icke av högsta förvaltningsdomstolen, ankommer detta på en av domstolen tillförordnad medlem såsom ordförande och på föredraganden i ärendet.

Vattenöverdomstolen, högsta förvaltningsdomstolen och högsta domstolen skola tillställa vederbörande vattendomstol ett exemplar av sitt utslag eller sin dom i vattenmål eller avskrift därav.

Förordnar vattendomstol i stöd av 16 kap. 5 §, att i anledning av ansökan syneförrättning skall äga rum, skall vattendomstolen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen eller forststyrelsen med beaktande av, vilken myndighets verksamhetsområde företaget huvudsakligen rör, anhålla om förordnande av förrättningsingenjör för syneförrättningen. Angår företaget i avsevärd mån även annan ovan avsedd myndighets verksamhetsområde, skall myndigheten på anhållan av vattendomstolen i samma ordning förordna biträdande ingenjör för förrättningen. Om förordnande av förrättningsingenjör och biträdande ingenjör skall vattendomstolen underrättas.

Vid förrättningen skola närvara två gode män, vilka förrättningsingenjören efter samråd med biträdande ingenjören, där sådan förordnats, tillkallar bland valda ledamöter i ägodelningsrätten eller för skiftesförrättningar utsedda gode män i den eller de kommuner, inom vilka företaget skall utföras. Dock bör den ena av gode männen vid förrättning, som angår flottning, vara förfaren i flottning.

På anhållan av förrättningsingenjör eller part må vattendomstolen, där sakkunskap på något särskilt område erfordras, förordna sakkunnig på området att biträda vid förrättningen. Vattendomstolen må även vid behov förordna sekreteraren att biträda förrättningsingenjören vid utredning av rättsfrågor, som förekomma vid förrättningen.

Förrättningsingenjören, biträdande ingenjören och gode männen, såsom förrättningsmän, samt sakkunnig utföra sitt uppdrag under tjänstemannaansvar. Om jäv för dem och framställande av jävsanmärkning och verkan av jävsanmärknings godkännande äger vad i fråga om skiftesförrättningar i dessa avseenden i lagen om skifte är stadgat motsvarande tillämpning. I fråga om tillkallande av annan god man i stället för jävig eller från förrättningen utebliven god man äga likaledes stadgandena i sagda lag tillämpning.

Sedan förrättningsingenjören av vattendomstolen erhållit ansökningshandlingarna, äger han inleda förrättningen med att kalla dem, vilkas intresse eller rätt ansökningen kan beröra, att vid begynnelsesammanträde invid vattendraget eller eljest i närheten av den plats, där företaget utföres, yttra sig om företaget. Sammanträdet må fortsättas på skilda platser och dagar.

Sedan begynnelsesammanträdet hållits, skall förrättningsingenjören i samråd med förrättningsmännen granska den till ansökningen fogade planen och däri göra nödigbefunna ändringar eller i fall, som i 16 kap. 5 § 2 mom. avses, uppgöra plan för företaget. Vid förrättningen skall därjämte undersökas, huruvida och på vilka villkor enligt förrättningsingenjörens mening tillstånd till företaget kan meddelas, samt av företaget förorsakade skador utredas och till sitt belopp beräknas. För utförande av uppdraget skola förrättningsmännen medelst besök på platsen göra sig förtrogna med förhållandena och företagets verkningar på det område, som företaget gäller.

Har biträdande ingenjör förordnats för förrättningen, skall han granska planen eller i fall, som avses i 16 kap. 5 § 2 mom., uppgöra förelag till plan till den del, som angår hans verksamhetsområde. Har sakkunnig förordnats att biträda vid förrättningen, skall denna avgiva utlåtanden i frågor, som falla inom hans område.

Förrättningsman, som är av annan mening än förrättningsingenjören i fråga om förutsättningarna för tillståndet, planen för företaget eller andra omständigheter angående företaget, må låta anteckna sin skiljaktiga mening till protokollet.

Av plan, som granskats eller uppgjorts, skall avskrift i nödiga delar översändas till vattennämnden i varje kommun, till vars område företagets verkningar enligt planen sträcka sig. Vattennämnden äger tillhandahålla handlingarna till allmänt påseende under tid, som bestämts i den enligt 6 § detta kapitel utfärdade kungörelsen. Avskrift av handlingarna skall därjämte översändas till sökanden samt enligt sakens beskaffenhet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, forststyrelsen eller sjöfartsstyrelsen.

Sedan den granskade eller uppgjorda planen i enlighet med 4 § detta kapitel hållits tillgänglig, skall förrättningsingenjören kalla dem, vilkas rätt eller fördel saken kan angå, att vid synesammanträde på plats, som i 2 § detta kapitel avses, framställa eventuella erinringar i anledning av planen samt yrkanden och utredningar, till vilkas framställande de finna skäl föreligga.

Sträcka sig företagets verkningar till flere kommuners område, skall i varje kommun hållas åtminstone ett synesammanträde.

Kallelse till begynnelsesammanträde skall tillkännagivas minst fjorton dagar före sammanträdet medelst offentlig kungörelse i de kommuner, till vilka företagets verkningar kunna antagas sträcka sig, samt genom kallelsens införande åtminstone i en tidning med allmän spridning i dessa kommuner.

Om planens framläggande till påseende och synesammanträde skall förrättningsingenjören offentligt kungöra i vederbörande kommuner fjorton dagar tidigare, varjämte kallelsen till sammanträdet skall särskilt delgivas med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 16 kap. 8 § om delgivning av ansökan.

Kallelsen till sammanträde skall även tillställas vederbörande vattennämnder och i 4 § detta kapitel angivna myndigheter.

Om fortsättande av synesammanträdet är nödigt och tiden för det fortsatta sammanträdet tillkännagives vid det tidigare sammanträdet, är tillkännagivande om sammanträdet på annat sätt ej behövligt.

Finnes vid syneförrättning nödigt att i anledning av företag eller åtgärd, som därvid handlägges, vidtaga ändringar i flottningsstadga, skall förrättningsingenjören, sedan forststyrelsen och flottningsföreningen, såframt sådan utövar verksamhet på området, blivit hörda, anmäla om saken hos vattendomstolen, som äger avgöra, huruvida frågan om ändring av flottningsstadgan skall handläggas i samband med ansökningsmålet angående företaget. I vattendomstolens utslag i denna sak må ändring ej sökas.

Sedan synesammanträdet avslutats, äga förrättningsmännen giva utlåtande om företaget och övriga omständigheter, som enligt 3 § detta kapitel vid syneförrättningen skola utredas, så ock om framställda erinringar och yrkanden. Förrättningsmännen skola, ändå att ersättningsyrkande ej framställts, giva utlåtande därom, huruvida och till vilket belopp ersättning för konstaterad skada, men och annan förlust av förmån skall utgå.

Falla vid omröstning förrättningsmännens röster lika, avgör förrättningsingenjörens röst.

Framställes vid syneförrättning yrkande om företagets utförande på annat sätt än i ansökningen avsetts, skola förrättningsmännen även avgiva utlåtande om detta yrkande.

Förrättningsmännens utlåtande, plan samt vid syneförrättningen tillkomna övriga handlingar skola inom fyratiofem dagar efter det sista sammanträdet, såframt ej vattendomstolen på grund av synnerliga skäl förlänger tiden, insändas till vattendomstolen. Inom samma tid skall avskrift av utlåtandet tillställas sökanden och de vattennämnder och myndigheter, som i 4 § detta kapitel nämnts, samt vederbörande kommuner för att framläggas till allmänt påseende under trettio dagars tid. Om framläggande av utlåtandet till påseende äger förrättningsingenjören offentligt kungöra, och kungörelsen bör särskilt delgivas på samma sätt som om synesammanträde skall tillkännagivas. I kungörelsen skall meddelas, vad parterna för bevarande av sin talan äga iakttaga.

Var, som till vattendomstolen vill inkomma med påminnelser i anledning av ansökningen, planen eller förrättningsmännens utlåtande eller med yrkanden i målet, skall vid äventyr av talans förlust framställa dem i vattendomstolen inom trettio dagar efter det utlåtandet i vederbörande kommuner framlagts till allmänt påseende.

De myndigheter, vilka utlåtandet tillställts, skola framställa nödigbefunna erinringar i vattendomstolen inom sextio dagar efter det utlåtandet inkommit.

Ovan i denna paragraf avsedda påminnelser, yrkanden och erinringar skola framställas i vattendomstolen skriftligen i två exemplar.

Har i stöd av 16 kap. 30 § förordnats om verkställande av slutsyn, skall om förrättningsmännen vid denna i tillämpliga delar iakttagas vad i 1 § detta kapitel är stadgat. För slutsyn skall hållas sammanträde, om vars sammankallande gäller vad om synesammanträde är stadgat.

Vid slutsyn skall fastställas, huruvida företaget eller åtgärden utförts på sätt i lag och tillståndsutslaget föreskrivits samt om därav är att motse sådana skadliga verkningar för allmänt eller enskilt intresse, som vid meddelande av tillståndet icke beaktats.

Ett exemplar av utlåtande, som uppgjorts vid slutsyn, skall utan dröjsmål tillställas vattendomstolen, vattennämnden i vederbörande kommun, på vars åtgärd det skall hållas allmänt tillgängligt, samt vederbörande allmänna tillsynsmyndighet.

Skall i dikningsärende enligt 6 kap. 10 § hållas dikningsförrättning, skall därom skriftligen ansökas hos lantbruksingenjören i vederbörande distrikt eller, där fråga huvudsakligen är om dikning av skogsmark, hos forststyrelsen. Lantbruksingenjören skall, såframt han ej själv övertager dikningsförrättningen, förordna honom underlydande ingenjör att hålla förrättningen. Forststyrelsen äger, där om dess förordnande anhållits, förordna forststyrelsen underlydande ingenjör eller forstmästare att hålla förrättningen.

Där förrättningens beskaffenhet det tillåter, må i dikning förfaren agronom eller annan sakkunnig person, enligt vad därom i förordning stadgas, förordnas att hålla dikningsförrättning.

Har annan än ingenjör förordnats att utföra dikningsförrättning, gäller om honom vad om förrättningsingenjör nedan är stadgat.

Om vid dikningsförrättning förutom annat fråga är om dikning av skogsmark och skogsområdet är vidsträckt, äger förrättningsingenjören av forststyrelsen anhålla om förordnande av ingenjör eller forstmästare till sakkunnig vid förrättningen.

Till dikningsförrättning skall förrättningsingenjören kalla två gode män, om vilka liksom även om förrättningsmännen i övrigt gäller vad om förrättningsmän i 18 kap. 1 § är stadgat, dock sålunda att, då förrättningsmännen äro av olika mening, förrättningsingenjörens åsikt blir gällande.

Vid samma dikningsförrättning må dikningsärenden angående flere torrläggningsområden handläggas, såframt ärendena lämpligen kunna förenas utan att dröjsmål eller annat men därav förorsakas.

Vid dikningsförrättning skall, såframt dikningsplan därvid bör uppgöras, hållas begynnelsesammanträde. Till begynnelsesammanträdet äger förrättningsingenjören kalla dem, vilkas rätt eller fördel dikningsärendet kan angå, att yttra sig i frågan. Sammanträdet bör hållas i närheten av det område, som skall dikas, och må fortsättas på skilda ställen och dagar.

Finner förrättningsingenjören, att för förverkligande av torrläggningsföretag, som skall verkställas såsom dikning, vattenståndsreglering erfordras, eller är fråga om sådan dikning eller åtgärd i samband därmed, till vilken enligt 6 kap. 2 § 1 och 2 mom. tillstånd skall utverkas av vattendomstolen, äger förrättningsingenjören om saken underrätta den, som ansökt om förrättningen, och uppmana denne att, såframt han vill, att dikningsförrättningen skall fortsättas, ansöka om tillstånd härtill av vattendomstolen. Tillståndsansökningen skall biläggas av förrättningsingenjören upprättad plan till den del saken hänskjutes till vattendomstolen för samt, då fråga är om vattenståndsreglering, utredning därom, att de, som därav erhålla nytta, omfatta företaget på sätt i 7 kap. 3 § är stadgat.

Innan ovan avsedd ansökan av vattendomstolen avgjorts med laga kraft ägande utslag, må vid dikningsförrättning ej meddelas i 9 § detta kapitel avsett beslut.

Då dikningsplan uppgjorts, skall på platsen hållas slutsammanträde för förrättningen. Förrättningsingenjören skall till sammanträdet kalla dem, vilkas rätt eller fördel saken kan angå, för att framställa de påminnelser samt yrkanden och utredningar, till vilkas framställande de finna anledning föreligga.

Om begynnelse- och slutsammanträde vid dikningsförrättning skall, såvitt ej av 2 mom. annat följer, tillkännagivas medelst offentlig kungörelse minst fjorton dagar före sammanträdet i de kommuner, till vilkas område dikningens verkningar sträcka sig. Därjämte skall meddelande om slutsammanträdet inom samma tid tillställas vederbörande vattennämnd, vilken tillika bör erhålla ett exemplar av planen för att på dess åtgärd framläggas till allmänt påseende, och medelst brev under känd postadress de markägare, vilka åsamkas skada av dikningen, samt, då dikningen rör på annans mark befintlig bäck, vari kraftverk eller annan anläggning finnes, ägaren av kraftverket eller anläggningen. Bedrives i bäck, som dikningen rör, flottning, skall om slutsammanträdet forststyrelsen och, såframt flottningsförening ombesörjer flottningen, även föreningen medelst brev underrättas.

I fall, som avses i 16 kap. 9 §, må i stället för tillkännagivande, som i 1 mom. avses, förfaras med motsvarande tillämpning av stadgandena i sagda paragraf.

Skall ej vid dikningsförrättning uppgöras dikningsplan, skall därvid hållas förrättningssammanträde. Sammanträdet skall hållas i närheten av det område, som skall dikas, och må fortsättas på skilda platser och dagar. I övrigt gäller om förrättningssammanträde vad i 6 och 7 §§ detta kapitel om slutsammanträde är stadgat.

Vid dikningsförrättning skall, efter det slutsammanträde eller förrättningssammanträde hållits, av förrättningsmännen meddelas beslut, i vilket dikningsplanen skall fastställas, där sådan uppgjorts, och avgörande meddelas om framställda påminnelser och yrkanden samt erforderliga föreskrifter därom, huru dikningsföretaget i övrigt skall utföras. I beslutet skall ock, ändå att ersättningsyrkande ej framställts, föreskrivas, huruvida och till vilket belopp ersättning skall gäldas, därest skada befinnes hava inträffat. Likaledes skola i beslutet, såframt i dikningsärendet fråga är om dessa omständigheter, dikningskostnaderna uppskattas samt fördelning av utgifterna verkställas och föreskrifter om dikets framtida underhåll meddelas.

Av beslutet, till vilket besvärsanvisning bör fogas, skall inom trettio dagar efter slutsammanträdet eller förrättningssammanträdet ett exemplar utfärdas åt sökanden och åt annan part, som därom anhållit. Ett exemplar skall ock insändas till vederbörande vattennämnd. Om beslutets meddelande skall tillika tillkännagivas på kommunens anslagstavla.

Ändring i beslut vid dikningsförrättning må den, vars rätt eller fördel saken angår, söka medelst besvär i vattendomstolen. Besvärsskriften skall jämte det överklagade beslutet tillställas vattendomstolen senast den trettionde dagen efter det om beslutets meddelande på kommunens anslagstavla i enlighet med 9 § 2 mom. detta kapitel tillkännagivits, sagda dag oräknad.

I kommun skall finnas vattennämnd, såframt ej länsstyrelsen på framställning av kommunen förordnar, att kommunalstyrelsen eller annan kommunal myndighet skall handhava på vattennämnden ankommande uppgifter. Om anledning förekommer, må kommunalfullmäktige indela kommunen i distrikt och tillsätta särskild nämnd för varje distrikt.

Vattennämnden består av ordförande, viceordförande och tre ledamöter samt erforderligt antal ersättare, som av kommunens fullmäktige utses för fyra år i sänder.

Om vattennämnd samt dess ordförande och ledamöter är, därest ej i denna lag annat är stadgat, gällande vad i kommunallagstiftningen är föreskrivet om kommunala nämnder och kommunala förtroendemän.

Vattennämnden utövar beslutanderätt i de ärenden, som i enlighet med stadgandena i 1 kap. 16 och 31 §§ samt 6, 9 och 10 kapitlen ankomma på dess handläggning.

Finner vattennämnden, att till dess handläggning hänskjutet ärende angående dikning erfordrar sådan särskild utredning, som vid nämndens handläggning ej kan erhållas, skall vattennämnden anvisa sakägare att ansöka om dikningsförrättning.

Erfordras i annat i vattennämnden anhängigt ärende ovan avsedd utredning, äger vattennämnden underställa ärendet vattendomstolen, där ärendet skall handläggas såsom ett vid vattendomstolen anhängiggjort mål.

Vattennämnden åligger att på sitt verksamhetsområde övervaka efterlevnaden av denna lag och i stöd av densamma givna utslag och föreskrifter samt vid fullgörande av denna uppgift, förutom annat, tillse:

Då vattennämnden blir underkunnig om förseelse eller försummelse, skall nämnden, med beaktande av vad i 8 § detta kapitel och 21 kap. 2 § stadgas, vidtaga erforderliga åtgärder.

Vattennämnden må ingå med förslag och framställningar om ordnande och utvecklande av vattenförhållandena inom dess verksamhetsområde.

Om ordförandes i vattennämnden uppgifter gäller därjämte vad i 5 kap. 5 § 2 mom. är stadgat.

Ärende, vari vattennämnden enligt 2 § detta kapitel utövar beslutanderätt, anhängiggöres medelst skrivelse, som tillställes nämnden, eller genom muntlig anmälan hos nämndens ordförande. Nämnden äger bevisligen delgiva ärendet dem, som saken angår, och bereda dessa tillfälle att inkomma med svaromål. Svaromålet må avgivas antingen skriftligen senast vid nämndens sammanträde eller muntligen vid sammanträdet. Tid och plats för sammanträdet böra angivas, då förenämnda delgivning sker.

Vid handläggningen av ärende vid nämndens sammanträde skall nämnden, där den finner förlikning möjlig, uppmana parterna att sämjas. Åvägabringas avtal i ärende, varöver kontrahenterna enligt denna lag kunna förfoga, skall detta antecknas i nämndens protokoll, och har det samma verkan som laga kraft vunnet beslut av vattennämnden.

Kommer ej i 5 § 2 mom. detta kapitel avsett avtal till stånd, skall vattennämnden efter handläggning av ärendet och vid behov förrättad syn avgöra ärendet medelst beslut, vartill besvärsanvisning skall fogas och som bevisligen bör tillställas parterna.

Med här avsett beslut av vattennämnden missnöjd må söka ändring däri medelst besvär i vattendomstolen. Till vattendomstolen ställd besvärsskrift jämte det överklagade beslutet skall inom trettio dagar efter beslutets delfående, sagda dag oräknad, tillställas vattennämnden, som med biläggande av den i saken tillkomna akten utan dröjsmål äger insända dem till vattendomstolen.

Har vattennämnden i beslut förordnat om utförande av visst arbete, skall nämnden förelägga tid för arbetets utförande och föreskriva, att arbetet skall utföras vid äventyr, att sökanden eller vattennämnden låter utföra arbetet på den försumliges bekostnad.

Då vattennämnden till behandling upptager annat på nämnden ankommande ärende än i 2 § detta kapitel avses, skola de, som saken rör, medelst bevisligen tillställt meddelande beredas tillfälle att bliva i saken hörda. Nämnden eller enligt nämndens förordnande någon av dess medlemmar må ock förrätta besiktning på platsen.

Har nämnden blivit underkunnig om att gällande stadganden eller föreskrifter ej iakttagits, skall nämnden, såframt av denna meddelad uppmaning ej följes eller saken fordrar särskild utredning, anmäla saken hos allmän tillsynsmyndighet, som i 21 kap. 1 § avses. Är försummelsen eller förseelsen likväl uppenbar, må vattennämnden göra i 2 och 3 §§ sagda kapitel avsedd anmälan eller ansökan.

Vattennämnden äger ur handlingar, som innehavas av nämnden, samt anmälningar, som inkommit till nämnden, utgiva utdrag, uppgifter och utredningar åt dem, som önska erhålla sådana.

För beslut, som vattennämnd utgiver åt part, må uppbäras skälig lösen enligt vad i förordning stadgas. I fråga om övriga handlingar, som av vattennämnden utgivas, gäller vad i 212 § kommunallagen är stadgat.

Den allmänna tillsynen över, att denna lag och i stöd av densamma meddelade bestämmelser iakttagas, åligger i fråga om flottning och dikning av i huvudsak skogsmark forststyrelsen jämte underlydande distriktsförvaltning, i fråga om ärenden angående annan dikning, grundvatten och skyddande av vattnen lantbruksstyrelsen jämte underlydande distriktsförvaltning samt i övrigt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte underlydande distriktsförvaltning.

Lokal tillsynsmyndighet är vattennämnden enligt vad därom i 20 kap. 3 och 8 §§ är stadgat.

I fråga om straffbar gärning handhava polismyndighet och allmän åklagare på dem allmänt ankommande åligganden.

Finner i 1 § detta kapitel avsedd tillsynsmyndighet, att till dess verksamhetsområde hörande stadganden i denna lag eller i stöd av dem meddelade föreskrifter ej följts, äger myndigheten, då allmänt intresse det påkallar, eller på anmälan av den, som saken rör, anmäla om saken hos allmänna åklagaren eller på annat sätt vidtaga åtgärd för rättande av vad rättsstridigt gjorts eller underlåtits.

Tillsynsmyndighet äger på eget initiativ eller på anhållan av vattendomstolen rätt att anställa besiktningar och erforderliga undersökningar i fråga om anordningar samt byggnader och andra anläggningar inom sitt verksamhetsområde.

Ovan i 2 mom. avsedda besiktningar och undersökningar skola, såvitt möjligt, utföras så, att av dem ej åsamkas men för anordningens eller anläggningens ägare eller störning av företagets verksamhet och att affärs- eller yrkeshemlighet därvid ej röjes.

Utför någon företag eller vidtager annan åtgärd i strid med stadgandena i denna lag eller i stöd av dem meddelade föreskrifter eller i strid med stadgarna för sammanslutning, som bildats enligt denna lag, eller försummar honom enligt lag eller sagda föreskrifter eller stadgar åliggande skyldighet eller eljest tredskas i fullgörande därav, må vattendomstolen på anmälan av myndighet eller anhållan av den, vars rätt eller fördel saken angår, sedan vederbörande beretts tillfälle att avgiva förklaring, med föreläggande av vite eller vid äventyr, att det försummade utföres på den försumliges bekostnad, förordna om rättande av vad rättsstridigt gjorts eller underlåtits. Tillsynsmyndigheten eller annan, som saken angår, må berättigas att vidtaga erforderlig åtgärd.

Ändring i vattendomstolens utslag, som innehåller i 1 mom. avsett förordnande, sökes i högsta förvaltningsdomstolen på sätt i 17 kap. 1 § 3 mom. är stadgat. Vattendomstolen må, om synnerligt skäl därtill föreligger, förordna, att utslaget skall gå i verkställighet, ändå att ändring däri sökes.

Kan ovan avsedd åtgärd eller försummelse förorsaka uppenbar fara för annans liv, hälsa eller egendom eller allmänt intresse, äger länsstyrelse och polismyndighet rätt att vidtaga erforderliga åtgärder för farans avlägsnande. I länsstyrelsens utslag må ändring ej sökas. Den, mot vilken åtgärden vidtagits, rnå dock medelst ansökan i enlighet med 1 mom. hänskjuta saken till vattendomstolens handläggning.

Om polismyndighets behörighet att stävja brott och befordra dem till åtal gäller vad därom är särskilt stadgat.

Utföres i 3 § avsedd åtgärd på föranstaltande av myndighet, bestridas kostnaderna, såframt vattendomstolen ej annorlunda förordnar, i förskott av statsmedel och uttagas av den tredskande i den ordning, som om utsökning av offentliga fordringar är stadgad.

Tjänsteman eller förrätningsman är berättigad att vid fullgörandet av uppdrag, som avses i denna lag, beträda annan tillhörigt område.

Vattendomstols utslag i tvistemål verkställes såsom utslag av allmän underrätt i tvistemål. Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar ock vattendomstols utslag i ansöknings- och besvärsmål samt vid dikningsförrättning meddelat beslut och vattennämnds laga kraft ägande beslut.

Om verkställighet av vattendomstols utslag i brottmål gäller vad om verkställighet av allmän underrätts utslag i brottmål är stadgat.

I de fall, i vilka kostnaderna för åtgärd enligt denna lag kunna uttagas på grundvalen av fördelningslängd eller annan uträkning utan att utslag om betalningsskyldigheten givits, skall iakttagas vad om utsökning av offentliga fordringar gäller, dock sålunda, att besvär över utmätning på grund av olaga debitering skola anföras i vattendomstolen.

Har någon för företag, som skall utföras i stöd av denna lag, berättigats att på annan tillhörig mark anlägga bädd eller annan anläggning, sätta annan tillhörigt område varaktigt under vatten, använda vattenkraft, som tillhör annans lägenhet, eller eljest fortgående tillgodogöra sig annan tillhörig fast egendom, skall om utslaget, medelst vilket så beskaffad rättighet meddelats, på åtgärd av vattendomstolen, efter det utslaget vunnit laga kraft, anmälan göras hos vederbörande länslantmäterikontor för införande av anteckning i jordregistret. Länslantmäterikontoret äger vid behov förordna lantmäteriingenjör att vid särskild lantmäteriförrättning utreda de omständigheter, som införandet av anteckningen förutsätter.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller ej rätt att lägga dike, vattenledning eller avlopp på annan tillhörig mark eller att hålla påle, bom, fäste, brokista eller annan med dem jämförlig mindre anordning eller anläggning på annans område, ej heller annan nyttjanderätt, som hänför sig endast till en obetydlig del av fastighet.

Gäller rätt, som grundats med avseende å område, tomt, skall vattendomstolen, sedan utslaget vunnit laga kraft, anmäla därom till vederbörande kommun för sakenlig åtgärd.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat om anmälan, skall i motsvarande mån iakttagas, då genom laga kraft vunnet utslag av vattendomstolen de förhållanden ändrats, vilka föranlett anteckningen.

I vattendomstolen skall i andra mål förutom i tvistemål och i brottmål, vari allmän åklagare utför straffyrkande, sökanden eller klaganden gälda kostnaderna för tillställande av tillkännagivanden, anlitande av sakkunniga eller hållande av sammanträde eller förrättande av syn eller besiktning annorstädes än på domstolens förläggningsort. Vattenrättsdomaren och vattenrättsingenjören samt domstolens sekreterare tillkommande dagtraktamente och resekostnadsersättning erläggas dock av statsmedel enligt vad därom särskilt är stadgat.

Om kostnaderna i tvistemål samt i brottmål, som i 1 mom. avses, äger i tillämpliga delar vad om ersättning för kostnaderna i tviste- och brottmål uti allmän underrätt är stadgat motsvarande tillämpning.

Om lösen för vattendomstols och vattenrättsdomares expeditioner och om arvode för deras tjänsteförrättningar stadgas genom förordning med beaktande av vad i lagen den 17 oktober 1942 om grunderna för avgifter, som skola erläggas för särskilda myndigheters expeditioner och tjänsteförrättningar (806/42) är stadgat.

Vid dikningsförrättning skall sökanden erlägga de kostnader, som härflyta av hållande av sammanträde, däri inberäknat arvoden åt gode män och hjälpmanskap. Förrättningsingenjörens och biträdande ingenjörens dagtraktamente och resekostnadsersättning utgå dock av statsmedel.

Kostnaderna för handläggning av ärende i vattennämnden och för nämndens övriga verksamhet skola erläggas ur kommunens medel.

Hålles i ansökningsmål syneförrättning, skall sökanden gälda förrättningsmännens och de sakkunnigas resekostnader och dagtraktamenten, biträdenas arvoden, avgifterna för handlingar, som införskaffats för förrättningen, kostnaderna för tillställande av tillkännagivanden samt övriga av syneförrättningen härflytande kostnader,

Om rätt att uppbära lösen för planer, ritningar och övriga expeditioner, som tillkommit vid syn, är särskilt stadgat.

Vattenrättsdomare må i fall, som i 9 § detta kapitel avses, och förrättningsingenjör i fall, som i 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. detta kapitel avses, påyrka, att för kostnader, som utgå enligt sagda paragrafer, en förskottsavgift skall erläggas, vid äventyr, att ärendets behandling ej fortsättes, förrän betalning erlagts eller godtagbar säkerhet för betalningen ställts.

Ovan i 1 mom. avsedda kostnader må uttagas på grundvalen av uträkning, som gjorts av vattenrättsdomaren samt i motsvarande fall av förrättningsingenjören, på sätt i 7 § detta kapitel är stadgat, med undantag av lösen för expeditioner, planer och ritningar, med avseende å vilka om dem särskilt gällande stadganden skola följas.

Stadgandena i denna lag skola tillämpas även på vattendrag och vatten vid rikets gräns, såvitt annat icke är stadgat i stöd av överenskommelse med främmande stat.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1962, och genom densamma upphävas lagen den 23 juli 1902 om vattenrätten (31/02), lagen den 2 februari 1934 om vissa brådskande vattenrättsärendens handläggning (62/34), lagen den 19 juli 1940 om undantagsförfarande vid handläggning av vissa vattenrättsärenden (383/40), lagen den 21 mars 1941 om åtgärder för underlättande av vattenkraftens utnyttjande (196/41) och 33 § 1 mom. väglagen av den 3 maj 1927 samt övriga stadganden, som strida mot denna lag. Lagen om rätt för staten att reglera vattenföringen i Kemi älvs vattendrag (62/60) förblir fortfarande i kraft.

Redan innan lagen träder i kraft må erforderliga förberedande åtgärder för lagens verkställighet vidtagas.

På företag eller åtgärd, som avses i denna lag och lagligen påbörjats innan denna lag trätt i kraft, och på anordning eller anläggning eller företag, som utförts på grund av därförinnan meddelat tillstånd, skola tidigare gällande stadganden tillämpas och fråga om deras laglighet samt rättigheter och skyldigheter med avseende å dem bedömas enligt sagda stadganden, såframt ej föreskrivits, att visst stadgande i denna lag skall tillämpas på företag, åtgärd, anordning eller anläggning av förenämnd beskaffenhet.

Utan hinder av vad i 1 mom. är sagt må den, som före denna lags ikraftträdande erhållit tillstånd till visst företag eller viss åtgärd, eller då tillstånd beviljats staten på ansökan givas nytt, i denna lag avsett tillstånd, såframt andra ej därav tillskyndas oskälig skada eller olägenhet.

Har ej denna lag underlydande företag eller åtgärd, vartill slutligt tillstånd enligt lagen om vattenrätten meddelats, utförts eller vidtagits inom föreskriven tid eller, ifall föreskrift därom icke meddelats, inom tio år efter det vattenlagen trätt i kraft, har tillståndet förfallit, såframt ej vattendomstolen på anhållan, med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i denna lag, beviljat förlängd tid för företagets utförande eller åtgärdens vidtagande.

Slutföres ej företag eller åtgärd, är den, som erhållit tillståndet, skyldig att bringa vattendraget och annan tillhöriga områden, som tagits i bruk, i godtagbart skick.

Har flottningsstadga tidigare fastställts för vattendrag eller del därav, skola flottningsstadgan och, där i vattendraget flottningsförening utövar verksamhet, dess reglemente efter denna lags ikraftträdande tills vidare följas. Överensstämma ej bestämmelserna i flottningsstadgan med denna lag och har härför erforderlig ändring av dem ej vidtagits inom fem år efter lagens ikraftträdande, skola stadgandena i vattenlagen i stället för bestämmelserna i flottningsstadgan tillämpas i de delar, i vilka de avvika från varandra.

Har flottningsföreningen ej inom ovan nämnd tid anhängiggjort ansökan om sådan ändring av reglementet, som överensstämmer med den nya lagen, straffes den till underlåtenheten skyldiga såsom i 13 kap. 5 § denna lag är stadgat. Vattendomstolen må på ansökan av vederbörande tillsynsmyndighet förständiga förening, som gjort sig skyldig till underlåtenheten, att vid vite inom förelagd tid vidtaga erforderliga åtgärder för ändring av reglementet.

Vad i 5 kap. 14 och 15 §§ är stadgat om egendom, som inlösts för flottning, och om nyttjanderätt till annan tillhörig egendom samt om anordningar och anläggningar, som i stöd av bestämmelse i flottningsstadga utförts på annan tillhörigt område, gäller även före denna lags ikraftträdande för flottning erhållen egendom eller nyttjanderätt, varom föreskrift ingår i flottningsstadga, och övergår egendomen eller rätten vid lagens ikraftträdande till staten eller, om flottningsförening utövar verksamhet i vattendraget, till föreningen.

Är vid denna lags ikraftträdande tviste- eller brottmål, som är att hänföra till vattenmål, anhängigt vid allmän domstol, skall målet vid dylik domstol slutföras. På allmän domstol ankommer även ersättningstalan, som enligt 6 kap. 15 § 2 mom. lagen om vattenrätten kan anhängiggöras.

Vid vattendragskommission och länsstyrelse i enlighet med lagen om vattenrätten anhängiga oavgjorda ärenden överföras, med undantag av handräckningsärenden, vid vattenlagens ikraftträdande till vederbörande vattendomstol för att av denna handläggas såsom ansökningsmål.

Sedan ärendena överförts, skola vattendragskommissionerna indragas och handlingarna i deras arkiv överlämnas till vederbörande vattendomstolar.

I ärende, som överförts till vattendomstols handläggning, skola i fråga om förutsättningarna för företag eller åtgärd, sökandens rättigheter och skyldigheter samt ersättningar, som skola av honom gäldas, och även i övrigt de materiellträttsliga stadgandena i den nya lagen tillämpas.

I mål, som överförts till vattendomstolen och i vilket i stöd av lagen den 19 juli 1940 om undantagsförfarande vid handläggning av vissa vattenrättsärenden eller lagen den 21 mars 1941 om åtgärder för underlättande av vattenkraftens utnyttjande meddelats interimstillstånd för byggande i vattendrag för vattenkraftens utnyttjande eller ökande eller för reglering av vattendrag, skall, med beaktande av vad i 3 kap. 16 § är stadgat, iakttagas vad i 1 mom. är stadgat, dock sålunda, att i fråga om ersättning för skada och men, som förorsakats av åtgärd i stöd av interimstillstånd, samt tillgodogörande av rätt och bibehållande av inrättning, som grundar sig på interimstillstånd, i tillämpliga delar gäller vad om dem i ovan nämnda lagar är stadgat.

I mål, som överförts till vattendomstolen, äger vattendomstolen, såvitt fråga är om ordningen för målets handläggning, med beaktande av målets beskaffenhet och handläggningsskede, avgöra, om vid målets fortsatta handläggning vid vattendomstolen stadgandena om förfarandet i den nya lagen i sin helhet eller från ett visst skede skola iakttagas eller om målets handläggning skall fortgå enligt tidigare stadganden. I här avsett avgörande av vattendomstolen må ändring ej sökas.

Vid meddelande av utslag i mål, som i 1 mom. avses, skola stadganden i denna lag iakttagas.

I enlighet med 3 kap. 5 § lagen om vattenrätten anhängiggjort ärende, som vid den nya lagens ikraftträdande är oavgjort, skall fortsättas såsom dikningsförrättning, som avses i 6 kap., såframt ej förrättningsingenjören anser, att saken på grund av sin beskaffenhet skall få förfalla.

I fråga om handräckningsärende, som i stöd av lagen om vattenrätten anhängiggjorts, innan denna lag trätt i kraft, skall äldre lag tillämpas.

Vad i 12 kap. 9 § är stadgat om förmånsrätt för fordringar föranleder ej ändring i deras rätt, som äro innehavare av inteckning eller inregistrering av legorätt, vilken fastställts på grund av ansökan, som anhängiggjorts innan denna lag trätt i kraft, eller av därförinnan uppkommen panträtt för ogulden köpeskilling eller av annan utan inteckning gällande panträtt i fastighet.

Vid inrättandet av vattenöverdomstolen och vid besättandet av tjänster vid vattendomstolarna innan vattenöverdomstolen inrättats, handhar justitieministeriet de uppgifter, som jämlikt denna lag ankomma på vattenöverdomstolen vid besättande av tjänster.

Vad med främmande stat innan denna lag trätt i kraft överenskommits om angelägenheter, som tillhöra vattenlagens tillämpningsområde, förblir fortfarande gällande.