488/1960

Yppar sig i landet djursjukdom, som med lätthet sprider sig och som nedan i denna lag benämnes epizooti, eller föreligger uppenbar fara för, att sådan sjukdom sprider sig till landet, må för sjukdomens bekämpande utöver vad i lagen den 21 augusti 1937 om djursjukdomar (302/37) är föreskrivet, sådana åtgärder vidtagas, som i denna lag stadgat.

Uppkommer ovan i 1 § nämnt läge, äro i landet fast bosatta legitimerade veterinärer, vilka ej fyllt femtio år, veterinärmedicinekandidater och veterinärmedicinestuderande pliktiga att på förordnande av lantbruksministeriets veterinäravdelningen och emot av lantbruksministeriet fastställd skälig ersättning handhava av sagda sjukdomsläge påkallade veterinäråligganden.

Polisen bör lämna veterinärmyndigheterna all den handräckning, som hör till dess verksamhetsområde och som är av nöden vid verkställigheten av denna lag eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må angående ordnandet av mejeriernas, mottagnings- och skumningsstationernas för mjölk, slakteriernas, köttbesiktningsstationernas, köttförädlingsinrättningarnas, kvarnarnas och foderblandningsinrättningarnas samt andra med dem jämförliga inrättningarnas verksamhet utfärda föreskrifter, vilka befinnas nödvändiga för bekämpande av epizooti.

Med ovan i 1 mom. nämnda ordnande av inrättningars verksamhet avses, utöver vad i 12 § säges, åtgärder i syfte att minska faran för spridning av epizootier:

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må för bekämpande av epizooti även utfärda föreskrifter angående desinfektion och rengöring av personer samt deras beklädnad och tillhörigheter ävensom därom, att sjukhus, desinfektionsanstalter, badstugor och tvättinrättningar bör utföra sådan desinfektion och rengöring.

Finnes grundad anledning att antaga, att byggnad eller transportmedel kommit i beröring med smittämne av epizooti, som avses i denna lag, må lantbruksministeriets veterinäravdelning utfärda föreskrifter om deras rengöring och desinfektion.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må i den omfattning, som för bekämpande av epizooti befinnes nödigt, begränsa eller förbjuda kringföringshandel med djur och förande av djur till marknader, torgdagar, utställningar och andra liknande tillfällen samt, där synnerliga skäl därtill äro, även föranstaltandet av sådana.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må i fråga om djur från i 7 § avsett smittoområde, utfärda från gällande stadganden angående slaktning och köttbesiktning avvikande föreskrifter.

Såsom smittoområde må lantbruksministeriets veterinäravdelning förklara sådant område, där epizooti förekommer.

Såsom skyddszon må veterinäravdelningen förklara sådant område, som uppenbart hotas av i 1 § avsedd spridning av djursjukdom, så ock område, dit sjukdom hotar att sprida sig från smittoområde.

Område, som omfattar smittoområde och skyddszon, benämnes i denna lag avvärjningsområde.

Befinnes det icke nödigt att inom smittoområde eller skyddszon tillämpa alla i 9-11 §§ nämnda restriktioner, må i påbud, som avses i 1 och 2 mom. denna paragraf, förordnas om tillämning av endast en del av sagda restriktioner.

På veterinäravdelningen ankommer även att återkalla i 1 och 2 mom. avsedda påbud. Återkallande må verkställas även så, att de restriktioner, vilka jämlikt 9-11 §§ böra tillämpas inom smittoområde och skyddszon, gradvis upphävas.

Angående ovan i 7 § avsedda påbud och deras gradvisa återkallande bör kungöras på vederbörande kommuns anslagstavla. Vidare bör anslag om påbud angående områdes förklarande såsom smittoområde och skyddszon uppsättas vid områdets gränser vid allmänna kommunikationsleder eller, såframt enskild lägenhet förklaras såsom smittoområde, vid de vägar, som leda till denna lägenhet.

Utan av distriktsveterinär eller veterinär, som av lantbruksministeriets veterinäravdelning förordnats för lokal bekämpning av epizooti, meddelat tillstånd, vilket må utfärdas endast i den utsträckning, som av veterinäravdelningen närmare fastställes, är det förbjudet att inom avvärjningsområde

Hundar böra hållas kopplade och kattor må icke röra sig fritt inom avvärjningsområde vid äventyr av avlivning.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må, därest det för bekämpande av epizooti är nödvändigt, förordna, att verksamheten vid läroanstalt inom avvärjningsområdet skall inställas.

Därest icke tillstånd, som avses i 9 § 1 mom., erhållits, förbjudes:

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må, därest det för bekämpande av epizooti är oundgängligt, förbjuda eller begränsa postbefordring från smittoområdet till plats utanför detsamma.

Djur må, utan i 9 § 1 mom. avsett tillstånd, föras från skyddszon till plats utanför avvärjningsområdet endast för slakt.

Sädesvätska av klövdjur må icke utan tillstånd av lantbruksministeriets veterinäravdelning föras från skyddszon till plats utanför avvärjningsområdet.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må i den omfattning det befinnes nödvändigt för bekämpande av epizooti förordna, att produkter, tillverkningar och förnödenheter samt annan egendom av mindre värde skall förstöras eller så behandlas, som för sjukdomens bekämpande befinnes nödigt.

I syfte, som i 1 mom. nämnes, må lantbruksministeriets veterinäravdelning förordna, huru produkter, tillverkningar och förnödenheter må användas.

Lantbruksministeriets veterinäravdelning må i syfte, som i § 1 mom. nämnes, i enskilda fall förordna, att produkter, tillverkningar och förnödenheter böra upplagras under en i förordnandet angiven tid, samt utfärda även andra sådana föreskrifter rörande upplagringen, vilka i förenämnt syfte befinnas nödiga.

För sådan egendom, som på grund av förordande, givet i stöd av 12 § 1 mom., förstörts eller behandlats så, att den förskämts, erlägges av statens medel enligt gängse pris beräknad ersättning, som fastställes av lantbruksministeriets veterinäravdelning. Kan den förskämda egendomen i sin helhet eller delvis utnyttjas, erlägges i enlighet därmed nedsatt ersättning.

Vad i 1 mom. är sagt, må, då det prövas skäligt, äga motsvarande tillämpning, då i 12 § 2 mom. avsett förordnande utfärdats.

För rengörings- och desinfektionsarbete, varom förordnats för bekämpande av epizooti, så ock för isolering av djur samt för avlivning och oskadliggörande av djur erlägges, till den del ersättning icke utgår i stöd av lagen om djursjukdomar, av statens medel skälig ersättning, vilken fastställes av lantbruksministeriets veterinäravdelning.

Rätt att erhålla ersättning, som nämnes i 13 och 14 §§, är förverkad, om ägare eller innehavare av egendom, som avses i nämnda lagrum, överträtt gällande stadganden eller föreskrifter angående bekämpande av djursjukdomar eller om han vid anskaffning av egendomen haft kännedom om eller med beaktande av omständigheterna hade bort veta, att egendomen var behäftad med smittämne.

Av myndighet fattat beslut, som utfärdats i stöd av denna lag eller på grund av densamma utfärdade föreskrifter, lände oaktat ändringssökande till efterrättelse.

Var, som bryter mot stadgandena i denna lag eller med stöd av densamma utfärdade föreskrifter, straffes med böter, såframt ej annorsstädes i lag strängare straff därför är stadgat.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdats vid behov genom förordning.