465/1960

Högsta ledningen av och tillsynen över brandväsendet tillkommer ministeriet för inrikesärendena.

Länsstyrelsen skall inom sitt län övervaka, att brandväsendet behörigen upprätthålles. Ordningsmyndigheterna skola jämte brandmyndigheterna inom sina verksamhetsområden tillse, att stadgandena rörande brandsäkerheten efterlevas.

För avvärjande av storbränder indelas länen i fjärrhjälpskretsar.

För statens brandförvaltning finnes vid ministeriet för inrikesärendena en avdelning för brandärenden.

Vid statens brandförvaltning må inom ramen för statsförslaget inrättas tjänster och betalningar med grundlön, såsom därom särskilt stadgas.

Vid statens brandförvaltning må därjämte anställas extraordinarie befattningshavare och tillfälliga funktionärer.

För planläggning, organisering och utvecklande av brandväsendet tillsätter statsrådet ministeriet för inrikesärendena till biträde en rådgivande kommission för brandärenden, om vars sammansättning stadgas i förordning.

Brandskyddspersonalens utbildning och den brandtekniska försöksverksamheten omhänderhavas av staten. Om statens brandskola är särskilt stadgat.

Ministeriet för inrikesärendena må förordna på brandskyddsområdet verksam organisation att enligt avtal bistå statens myndigheter såsom brandteknisk sakkunnig och att bedriva brandteknisk försöksverksamhet.

Kommun skall i enlighet med denna lag och i stöd av densamma utfärdade stadganden draga försorg om brandväsendet på sitt område.

Kommun skall hava av kommunens fullmäktige godkänd brandordning, innefattande närmare föreskrifter angående kommunens brandväsende. I brandordningen skall kommunen indelas i branddistrikt, då dess utsträckning eller andra lokala förhållanden det påkalla.

Brandordningen skall underställas länsstyrelsen för stadfästelse.

Envar medlem av kommunen, som är i stånd att utföra släckningsarbete och som fyllt 18 men icke 50 år, är pliktig att på förordnande deltaga i tjänstgöring vid brandkår.

I kommun skall finnas brandnämnd och brandchefstjänst. I kommun må även finnas brandinspektörer.

I landskommun bör i sådant branddistrikt, inom vilket brandchefen icke är bosatt, finnas en släckningschef. Släckningschefen är en kommunal förtroendeman, såvida icke släckningschefstjänst finnes i distriktet.

Brandmyndigheter äro brandnämnden, brandchefen, släckningschefen och deras suppleanter, då dessa handhava sina uppgifter, brandinspektören samt därjämte vid eldsvåda den, som vid släckningsarbete leder kommunal brandkår.

Brandnämnden drager försorg om kommunens brandväsende och tillser, att därom utfärdade stadganden och föreskrifter efterlevas.

I brandnämnden invälja fullmäktige för fyra år i sänder en ordförande och minst fem ledamöter. I landskommun bör en medlem, såvitt möjligt, vara förtrogen med avvärjande och släckning av skogsbrand. Därjämte böra fullmäktige till medlem av nämnden för samma tid förordna i kommunens tjänst anställd arkitekt, ingenjör eller byggmästare eller, ifall sådan icke finnes i landskommun, ordföranden för byggnadsnämnden.

Avlider medlem av nämnden under mandatperioden eller går sin kompetens för sysslan förlustig eller befrias från densamma, utses i stället för honom en annan för den återstående mandatperioden.

Brandnämnden utser årligen inom sig vice-ordförande.

Nämnden sammanträder, då ordföranden eller brandchefen finner det nödigt eller då länsstyrelsen eller kommunens styrelse så förordnar. Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden, som även äger sörja för, att kallelsen tillställes medlemmarna.

Nämnden är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och minst hälften av ledamöterna äro närvarande.

Kompetensvillkor för brandchef samt befäl och underbefäl vid ordinarie brandkår är vid statens brandskola avlagd, mot vederbörande tjänst svarande examen eller på annat sätt förvärvad motsvarande kompetens och tillräcklig erfarenhet i brandskydd.

Till brandchef i landskommun må för viss tid antagas även annan person än den, som innehar i 1 mom. stadgad kompetens. Sådan person må dock icke vara brandchef under längre tid än ett år, såvida han icke under sagda tid förvärvar i 1 mom. avsedd kompetens.

På åtgärd av staten skall kompletterande undervisning anordnas för kommunernas brandchefer. Länsstyrelse må ålägga kommun att tillse, att brandchefen kommer i åtnjutande av sådan undervisning.

Brandchefstjänsten besättes av kommunens fullmäktige. Släckningschef samt ersättare för brandchefen och för släckningschefen, så ock brandinspektör, brandkårsbefäl, underbefäl och manskap samt sotare antagas av brandnämnden, såvida i instruktion icke annat föreskrivits.

Brandchefen skall kallas till brandnämndens sammanträden. Han är berättigad att deltaga i överläggningarna men icke i fattandet av beslut. Hans åsikt skall, då han det yrkar, antecknas i protokollet.

Kommun skall hava brandkår.

Brandkårens numerär, utrustning och beredskap böra vara tillräckliga med beaktande av invånarantalet i kommunen, byggnadssättet på orten, den allmänna brandsäkerheten och faran för skogsbränder på kommunens område.

De kommunala brandkårerna äro antingen ordinarie, halvordinarie, avtalsbrandkårer eller allmänna brandkårer.

Med ordinarie brandkår avses brandkår, vars personal avlönas av kommunen och erhållit yrkesutbildning på brandväsendets område och vars i tjänstgöringstur varande personal ständigt är redo till utryckning.

Med halvordinarie brandkår avses brandkår, vars personal avlönas av kommunen och erhållit utbildning i brandsläckning och som är så organiserad, att för de första åtgärderna nödig materiel jämte manskap omedelbart kan begiva sig till brandplatsen, då meddelande om brand ingått.

Med avtalsbrandkår avses sådan frivillig eller för allmän eller privat inrättning uppställd brandkår, som förbundit sig att handhava brandsläckning i kommunen.

Med allmän brandkår avses i stöd av 6 § uppställd brandkår.

Stad och köping med över 8 000 invånare skola, ifall statsrådet så förordnar, hava ordinarie brandkår samt såsom reserv halvordinarie eller avtalsbrandkår. Är brand väsendet icke ordnat på detta sätt, skola stad och köping hava halvordinarie eller avtalsbrandkår.

Då i landskommun beläget bosättningscentrums eller industri-, stations-, hamn- eller villaområdes utsträckning, byggnadstäthet, byggnadssätt eller andra på brandfaran inverkande omständigheter det påkalla, må länsstyrelsen förordna, att på dylikt område bör finnas halvordinarie eller avtalsbrandkår.

Kan handhavandet av brandsläckningen i kommun eller del därav ordnas mera effektivt och ändamålsenligt sålunda, att grannkommun drager försorg därom, må kommunerna utan hinder av stadgandena i 3 kap. därom träffa överenskommelse, till vilken länsstyrelsens godkännande skall utverkas.

Är i 1 mom. avsedd anordning påkallad för avlägsnande av uppenbart missförhållande vid handhavandet av brandsläckningen, men kunna kommunerna icke överenskomma därom, må ministeriet för inrikesärendena på framställning av länsstyrelsen med opartiskt beaktande av vardera kommunens intressen förplikta kommunerna till en sådan anordning och fastställa villkoren för den.

Angående bistånd och samarbete vid släckning av eldsvåda må kommuner träffa jämväl andra överenskommelser.

Kommun är pliktig att på anhållan av brand- eller ordningsmyndighet i annan kommun lämna släckningshjälp, i den mån det utan fara för kommunens egen brandsäkerhet är möjligt, även om överenskommelse därom icke träffats.

Brand- eller ordningsmyndighet må anhålla om i 1 mom. avsedd släckningshjälp av närbelägna kommuner, då eldsvåda hotar att få sådan spridning, att kommunen icke har möjlighet att med egna krafter släcka den.

På förordnande av länsstyrelsen eller av denna bemyndigad statlig brandmyndighet är kommun pliktig att lämna annan kommun släckningshjälp. Sådant förordnande må givas, då eldsvåda hotar att få stor spridning.

Hotar eldsvåda att få synnerligen stor spridning eller att annars bliva farlig, bör länsstyrelsen eller av denna bemyndigad statlig myndighet vidtaga åtgärder för att på statens bekostnad sända hjälp till brandplatsen.

Länsstyrelsen skall i samband med kommunernas brandmyndigheter utarbeta plan för i vilken ordning i 19 och 20 §§ stadgad släckningshjälp skall lämnas.

Envar är skyldig att handskas varsamt med eld. Ej må någon handskas därmed på sådant sätt eller under sådana förhållanden, att brand kan uppstå. Detsamma gäller hantering av eldfängt eller lätt antändande ämne eller föremål.

Vid hantering av eld i byggnad, på upplagsplats och i deras närhet skall iakttagas, vad därom i förordning eller brandordning är stadgat eller i stöd av dem föreskrives.

I förordning eller kommunal stadga må ur brandsäkerhetssynpunkt nödiga bestämmelser och föreskrifter utfärdas angående användning av läger- och nöjesområden samt inredning och användning av undervisnings-, vård- och sjukvårdsanstalter, härbärgerings- och förplägningslokaler, nöjes- och samlingslokaler, garage och andra byggnader och lokaler, vilka äro med dem jämförbara eller på grund av sättet för deras användning äro utsatta för särskild brandfara.

Byggnad jämte omgivning bör hållas i sådant skick, att synnerlig brandfara icke föranledes, ej heller släckning av eldsvåda eller räddning av människor, husdjur eller annan egendom försvåras.

I förordning eller kommunal stadga må ägare eller innehavare av byggnad förpliktas att anskaffa och underhålla för första släckning erforderlig utrustning och vid släckningsarbete nödiga räddningsredskap samt att vidtaga andra nödvändiga försiktighetsmått för att minska brandfaran och skydda människoliv vid eldsvåda. I samma ordning må föreskrifter utfärdas i syfte att minska av industriella och affärsinrättningar, av upplags- och arbetsplatser, av trafik samt av särskilda förhållanden förorsakad annan brandfara.

Till förebyggande av brandfara skall brandsyn förrättas på sätt därom i förordning stadgas eller i brandordning föreskrives.

Allmän brandsyn skall tillkännagivas på sätt om offentliggörande av kommunala meddelanden i kommunen är föreskrivet. I fråga om annan brandsyn skall tiden för synen tillkännagivas, förutom då syn förrättas i industriella inrättningar och verkstäder, på arbetsplatser och upplagsområden samt i byggnader och lokaler, som nämnas i 22 § 3 mom.

Myndighet, som skall förrätta brandsyn, bör beredas tillträde till alla byggnader, rum och upplag samt andra platser, som skola besiktigas.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller icke område eller egendom, som tillhör eller innehaves av försvarsväsendet och med hänsyn till rikets säkerhet bör hemlighållas och i fråga varom försvarsministeriet meddelat, att brandsyn fördenskull ombesörjes av försvars väsendet.

Eldstäder jämte rökfång samt rör i ångavlopps- och luftkonditioneringsanläggningar skola sotas och rengöras i enlighet med stadgandena och föreskrifterna i förordning eller brandordning.

Byggnads ägare skall för sotning och rengöring erlägga sotningsavgift enligt taxa som i stad och köping fastställes av magistraten eller ordningsrätten samt i landskommun av länsstyrelsen, sedan kommunens fullmäktige avgivit förslag.

Försummas erläggande av sotningsavgift, indrives den på grundvalen av debitering av brandnämnden i den ordning, som om utsökning av offentliga fordringar är stadgad.

Vid stark blåst eller svår torka må eld icke uppgöras i eller i närheten av skog, såframt icke tvingande behov föreligger.

På skogsmark, där löpbränning under annan tid icke är möjlig, må sådan bränning för skogsvårdsändamål även under torr tid verkställas under skogsyrkesmans ledning och tillsyn med iakttagande av synnerlig försiktighet.

På annan tillhörig eller i annans besittning varande mark må eld icke uppgöras utan tillstånd eller tvingande behov.

Innan eld uppgöres i eller så nära skog, att elden lätt kan sprida sig dit, skola tillräckliga åtgärder till förhindrande av eldens spridning vidtagas genom uppgrävning av jord eller på annat sätt.

Innan löpbränning verkställas eller eld uppgöres på sved eller kyttland, skola rågrannarna och brandchefen eller släckningschefen i god tid därom underrättas, varjämte bör tillses, att på platsen finnas tillräckliga och ändamålsenliga släckningsredskap. Likaså böra alla andra nödiga åtgärder till förhindrande av eldens spridning vidtagas samt efterbevakning ombesörjas.

Som ledare för löpbränning må anlitas allenast vid specialkurs därtill utbildad eller på grund av tidigare praktik däri bevandrad person.

I skog eller i dess närhet uppgjord eld må icke lämnas utan nödig eftersyn. Då elden ej längre behöves, skall den grundligt och omsorgsfullt släckas.

Under torr tid om sommaren skall effektiv utkik efter och rapportering av skogsbränder anordnas. Forststyrelsen, centralskogssällskapen och skogsvårdsnämnderna åligger att med i statsförslaget särskilt anvisade anslag draga försorg om denna verksamhet och om åvägabringandet av härför nödiga anordningar.

Föreligger uppenbar fara för uppkomst av skogsbrand, ankommer det på meteorologiska centralanstalten att giva daglig brandvarning. Blir faran för skogsbrand hotande, må ministeriet för inrikesärendena förklara viss del av landet i brandalarmtillstånd. I förordning stadgas, vilka åtgärder som med anledning av brandvarning och brandalarmtillstånd böra vidtagas.

Envar är pliktig att övervaka, att stadgandena och föreskrifterna rörande brandsäkerheten iakttagas inom område, där han utövar bestämmanderätten.

Med släckningsarbete avses i denna lag släckning av eldsvåda samt därtill hörande eller i samband därmed stående andra åtgärder, såsom sammankallande av släckningsmanskap, räddning av människor och egendom, forsling av brandredskap och vatten samt släckningsmanskapets färd eller forsling till och från brandplatsen. Släckningsarbete omfattar även efterröjning och -bevakning.

Den, som varsnar eller erfar, att brand utbrutit eller hotar, och icke omedelbart kan släcka branden eller avvärja faran, är pliktig att ofördröjligen i mån av möjlighet därom underrätta de för fara utsatta och brandkåren samt att efter förmåga vidtaga släckningsåtgärder.

Envar arbetsför person, som befinner sig på brandplatsen eller i dess närhet, är pliktig att på anmodan av ledaren för släckningsarbetet biträda vid släckningen.

Då brandchef eller annan ledare för släckningsarbete så prövar nödigt, är envar person i kommunen, som är i stånd att utföra släckningsarbete och som fyllt 16 men ej 55 år, pliktig att på kallelse ofördröjligen infinna sig på brandplatsen och deltaga i släckningsåtgärderna, såframt han ej av giltigt skäl är därtill förhindrad.

Den, som begiver sig till släckning av skogsbrand, skall medtaga till buds stående ändamålsenliga arbetsredskap samt i mån av behov vägkost.

För släckningsarbete skola transportmedel ställas till förfogande i enlighet med vad i kommunens brandordning föreskrives eller brandmyndighet vid behov bestämmer. Detsamma gäller enskild person tillhöriga brandredskap och vid släckningsarbete erforderliga arbetsredskap, såvida ägarens egendom icke är särskilt hotad.

Då eldsvåda utbryter, skola underrättelsemedel ställas till förfogande för brandanmälan och -alarm samt andra meddelanden, som avse åtgärder för släckning av brand. Sådana meddelanden skola omedelbart frambefordras.

På förordnande av brandmyndighet skola livsmedel för släckningsmanskapet samt bränsle och smörjämnen för brandredskap och transportmedel tillhandahållas.

För att släcka brand och hindra dess spridning har ledaren för släckningsarbetet på brandplatsen och i dess omgivning rätt att vid behov förordna, att byggnader skola förstöras, dörrar brytas upp, hägnader avlägsnas, diken grävas, skog nedhuggas, moteldar anläggas och andra för ändamålet nödvändiga åtgärder vidtagas.

För släckningsarbete äger envar rätt att taga vatten ur annans brunn eller från annat vattentag.

Släckningsarbete må icke inställas, ej heller de tillstädesvarande avlägsna sig från brandplatsen, innan ledaren för släckningsarbetet givit sitt tillstånd därtill.

Släckningsmanskap må icke kvarhållas på brandplatsen i större omfattning och under längre tid än vad det verkliga behovet kräver.

Ägaren eller innehavaren av egendomen är skyldig att draga försorg om efterröjning och -bevakning vid äventyr, att brandmyndighet annars på hans bekostnad låter verkställa sådan.

Person, som under längre tid än fyra timmar på order deltagit i släckning av brand, som drabbat annans egendom, erhåller för den överskjutande tiden i ersättning för förlorad arbetsförtjänst ett skäligt arvode av kommunen.

Förlorar person, som för sin utkomst är beroende av sin arbetsförtjänst, på grund av deltagande i släckningsarbete sin dagslön eller en betydande del därav eller har någon utan arvode nödgats utföra släckningsarbete så ofta, att det vållat kännbart förfång för hans utkomst, skall arvode åt honom erläggas även för kortare tid än fyra timmar.

Person, som på order av ledare för släckningsarbete deltagit i efterröjning och -bevakning, erhåller härför av kommunen i 1 mom. avsett arvode även för den i sagda moment nämnda tiden av fyra timmar. Egendomens ägare är skyldig att ersätta detta arvode åt kommunen, såvida icke kommunens fullmäktige, då fråga är om skogsbrand, anse denna ur allmän synpunkt vara så farlig eller efterröjningen och -bevakningen eljest av den art, att ägaren skäligen borde befrias från att ersätta arvodet.

Person, som deltagit i släckningsarbete samt i efterröjning och -bevakning, erhåller av kommunen skadestånd för därvid förstörda eller förlorade kläder, utrustning och arbetsredskap. Anmälan om skadan skall omedelbart göras hos ledaren för släckningsarbetet och ersättningskravet framställas inom 30 dagar. I fall, som nämnas i 39 § 3 mom., skall egendomens ägare ersätta kommunen den sålunda uppkomna utgiften.

För livsmedel samt bränsle och smörjämnen, som överlåtas i stöd av 36 §, erlägger kommunen full ersättning.

Vad i 1 mom. är sagt, gäller även ersättning för användning av transport- och underrättelsemedel samt arbets- och brandredskap, som med stöd av 34 och 35 §§ ställts till förfogande, såframt överlåtaren icke är staten. Därjämte skall åt ägaren särskilt erläggas ersättning för skada, som utan hans tillskyndan vållats ovannämnda redskap och medel.

För släckningshjälp, som lämnats i stöd av 19 § eller av annan än kommunal brandkår är den kommun, som anhållit om hjälp pliktig att erlägga skälig ersättning, såvida icke annorlunda överenskommits.

Kostnader, som förorsakas av i 20 § 1 mom. nämnd släckningshjälp, erläggas av statens medel.

Har skogsbrand utsträckt sig till flere kommuners område, erläggas kostnaderna för släckningsåtgärderna, såvida icke annorlunda överenskommes, i första hand av den kommun, på vars myndighet det ankommit att handhava ledningen av släckningsarbetet. De övriga kommunerna erlägga en efter den eldhärjade arealen beräknad andel av dessa kostnader.

Kan överenskommelse om i 1 mom. eller i 42 § 1 mom. eller i 44 § avsedd ersättning icke träffas, besluter därom den länsstyrelse, till vars förvaltningsområde den kommun hör, som erlagt kostnaderna eller anhållit om släckningshjälp.

Har skogsbrand utsträckt sig till staten tillhörig mark, skola de av släckningsåtgärderna föranledda kostnaderna till denna del, beräknade enligt den eldhärjade arealen, av statsmedel ersättas åt den kommun, som erlagt dem. Har branden helt eller till största delen inträffat på statens mark, erläggas kostnaderna av statsmedel, och av kommunen utkrävs ersättning för dess andel.

För olycksfall, som drabbat deltagare i släckningsarbete, erlägges ersättning av statsmedel enligt samma grunder som angående ersättande av olycksfall i arbete är stadgat, såvida den skadade icke annars är berättigad till ersättning i stöd av lagen om olycksfallsförsäkring (608/48) eller lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48). Ersättning erlägges likväl av statsmedel, då för allmän eller enskild inrättning uppställd brandkår deltager i släckningsarbete utanför inrättningen.

Vad i 1 mom. är sagt, tillämpas även på olycksfall, som drabbat till kommunal brandkår hörande person, vilken deltagit i dess utbildning eller i skötseln av dess brand- och räddningsutrustning eller i av brandkåren utfört förstahjälps- eller räddningsuppdrag, och i kommuns tjänst anställd sotare i sotningsarbete.

Har skadad persons arbetsgivare eller kommun i ärende, som rör olycksfall, för vilket ersättning utgår i stöd av denna lag, erlagt lön, förskott eller andra avgifter, gäller i fråga om arbetsgivarens och kommunens rätt vad i 26 § lagen om olycksfallsförsäkring är stadgat angående arbetsgivares rätt.

Ärende, som gäller erläggande av ersättning av statsmedel med stöd av denna paragraf, handlägges i första instans av statens olycksfallsbyrå.

För kostnader, som äro förbundna med anskaffning av och grundförbättringar å brandstationsbyggnader och andra för brandväsendet nödiga byggnader samt för fjärrhjälp lämplig och annan tung materiel, beviljas kommunerna lån och understöd av statsmedel enligt av statsrådet fastställda grunder.

Bliva kostnaderna för brandväsendet betungande för kommun, må den beviljas lån eller understöd av statsmedel.

Den, som icke åtnöjes med arvode, ersättning eller skadestånd, varom i 39, 40 och 41 §§ stadgas, bör framställa sitt yrkande hos länsstyrelsen, som fastställer storleken av det belopp, som skall erläggas.

Den, som avsiktligen eller genom vållande förorsakat brand, är pliktig att ersätta all den skada, som därigenom åsamkats ägare och innehavare av egendom, deltagare i släckningsarbetet, kommun och staten.

Skada, som förorsakats annans egendom genom löpbränning, vilken verkställts av ägare eller innehavare av jord eller på uppdrag av denne, skall i första hand ersättas av jordägaren eller -innehavaren. Denne är berättigad att indriva det sålunda erlagda beloppet av den jämlikt 48 § ersättningsskyldige, såvida han icke själv enligt samma paragraf är ersättningsskyldig.

Råda inom kommuns brandväsende betydande missförhållanden, vilka ej på annat sätt kunna rättas eller avlägsnas, skall länsstyrelsen med lämpliga tvångsåtgärder förmå kommunen att fullgöra sina skyldigheter.

Framgår vid brandsyn eller annars, att för brandskyddet utfärdade stadganden eller vederbörligen meddelade föreskrifter icke iakttagas, äger den myndighet, som förrättar brandsyn, rätt att förbjuda brandsäkerheten äventyrande förfarande samt påbjuda, att bristfälligheten eller försummelsen inom utsatt tid avhjälpes.

Iakttages icke förbudet eller påbudet, må brandchefen på landet hos länsstyrelsen samt i stad och köping hos magistraten eller ordningsrätten anhålla, att den tredskande ålägges därtill vid vite eller vid äventyr att brandmyndighet förordnar om utförande av arbetet på den försumliges bekostnad. Är ett omedelbart iakttagande av förbudet av nöden till förekommande av hotande eldsvåda, äger brandchefen likväl rätt att genast förhindra vad som förbjudits samt att för ändamålet erhålla handräckning av polismyndighet. Saken skall ofördröjligen underställas på landet länsstyrelsens samt i stad och köping magistratens eller ordningsrättens prövning. Är åtgärden obefogad, skall den återkallas.

Utföres något på försumligs bekostnad, förskjutas de nödiga kostnaderna ur kommunens medel och indrivas hos den tredskande i den ordning, som om utsökning av offentliga fordringar är stadgad.

Var, som bryter mot denna lag eller i stöd av densamma utfärdade stadganden och föreskrifter, straffes, därest annorstädes i lag eller förordning strängare straff ej är stadgat, med högst etthundra dagsböter eller, vid försvårande omständigheter, med fängelse i högst fyra månader.

Straff utdömes vid allmän domstol.

Ändring i brandnämnds beslut må sökas medelst besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar efter delfåendet. Besvären må under sagda tid även inlämnas till brandnämnden, som jämte eget utlåtande ofördröjligen äger överstyra dem till länsstyrelsen.

Ändring i ärenden, som gälla antagande och entledigande av tjänsteinnehavare, sökes likväl på sätt i 179 § kommunallagen (642/48) stadgas.

Vad i 1 mom. är stadgat, äger ej heller tillämpning, då i lag eller förordning angående ändringssökande är annorlunda stadgat eller ändringssökande förbjudet, ej heller då brandnämnds beslut är av sådan art, att det jämlikt 95 § kommunallagen på därom framställt yrkande skall underställas kommunens styrelse för prövning.

Vid inträffad eldsvåda äro alla brandkårer i kommunen underställda kommunens brandchef, likväl så, att denne för släckningsarbetet i främsta rummet bör använda de kommunala brandkårerna.

Utsträcker sig brand till två eller flere kommuners område, må länsstyrelse eller av densamma befullmäktigad statlig brandmyndighet vid behov förordna, vilken till brandområdet hörande kommuns brandchef som skall leda släckningsarbetet.

Ägare av fastighet eller byggnad, som icke är bosatt i kommunen, är skyldig att ställa ombud att företräda honom i ärenden, som avses i denna lag.

Närmare stadganden angående verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Ministeriet för inrikesärendena äger rätt att utfärda föreskrifter angående modeller och mått för de till brandredskapen hörande slangkopplingarna, brandposternas anslutningsdelar och packningar samt andra sådana delar, som böra vara enhetliga.