270/1960

I enlighet med denna lag må den, som uppehåller sig i Finland och som i Danmark, Island, Norge eller Sverige är misstänkt, åtalad eller dömd för brott, på framställning därom utlämnas från Finland till nämnd stat samt den, som uppehåller sig i Danmark, Island, Norge eller Sverige och som i Finland är misstänkt, åtalad eller dömd för brott, begäras utlämnad till Finland.

Finsk medborgare må icke utlämnas för politiskt brott, ej heller för brott, som är begånget inom Finland eller på finskt fartyg, medan det befunnit sig å öppna havet, eller på finskt luftfartyg.

Finsk medborgare må icke heller annars utlämnas, såvida han icke vid brottets begående i minst två år stadigvarande vistats i det land, till vilket utlämning begäres, eller såvida icke hans gärning är eller, om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden, skulle vara att anse såsom sådant brott, varpå enligt finsk lag kan följa strängare straff än tukthus i fyra år.

Den, som icke är finsk medborgare, må utlämnas för politiskt brott endast, om brottet eller gärning av motsvarande beskaffenhet är i finsk rätt belagd med straff.

För brott, för vilket enligt den utlämning begärande statens lag icke kan ådömas svårare straff än böter, må utlämning icke ske.

För verkställighet av dom må utlämning ske endast, om framställningen avser i den utlämning begärande staten för brott ådömt frihetsstraff eller därmed jämförligt omhändertagande på anstalt.

Begäres utlämning på grund av två eller flera brott eller straff och bifalles utlämning för ett av brotten eller straffen, må utan hinder av vad i 1 och 2 mom. sägs utlämning tillika ske även för brott, på vilket enligt den utlämning begärande statens lag icke kan följa svårare straff än böter, och för verkställighet jämväl av i sagda stat ådömt bötesstraff.

Har i Finland meddelats dom angående det brott, som framställningen avser, må utlämning ej äga rum.

Den, som i Finland dömts till frihetsstraff, må icke utlämnas, innan han blivit frigiven från straffanstalt efter avtjänande av straffet eller han bör anses hava till fullo utstått sitt straff i straffanstalt. Ej heller må den utlämnas, som i Finland står under åtal för brott, varpå kan följa frihetsstraff i två år eller därutöver.

Utan hinder av vad i 1 mom. sägs må begäran om utlämning likväl bifallas för rättegång på villkor, att den utlämnade därefter ofördröjligen återsändes.

Villkor för utlämning är:

Då utlämning medgives, må i varje enskilt fall nödigbefunna villkor uppställas.

Framställning om utlämning må göras av polis- eller åklagarmyndighet i den stat, som begär utlämning, och skall ställas till ministeriet för inrikesärendena eller ock, om dens uppehållsort i Finland, vars utlämning begäres, är känd, till vederbörande polischef.

Framställningen skall upptaga personuppgifter om den, vars utlämning begäres, samt upplysning om hans medborgarskap och hans uppehållsort i Finland, om de äro kända, samt om brottets beskaffenhet ävensom tid och plats för detta, så ock, därest framställningen avser för brott misstänkt eller åtalad, om den straffbestämmelse, som anses bliva tillämplig på brottet. Signalement skall om möjligt företes.

Med anledning av framställning skall undersökning skyndsamt verkställas.

Efter slutförd undersökning skola därvid uppgjorda protokoll och övriga handlingar ofördröjligen tillställas ministeriet för inrikesärendena.

Ministeriet för inrikesärendena avgör, huruvida framställning skall bifallas eller icke.

Ändring må icke sökas i ministeriets för inrikesärendena beslut.

Har den, vars utlämning begäres, vid undersökningen eller i skrivelse, som före sakens avgörande tillställts ministeriet för inrikesärendena, motsatt sig utlämningen, må begäran om utlämning icke bifallas, såframt icke till grund för framställningen företetts av domstol i den stat, som begär utlämning, meddelad fällande dom eller sådant beslut, varav framgår, att domstolen funnit sannolika skäl föreligga till misstanke, att den, som begäres utlämnad, begått det i framställningen uppgivna brottet.

Avser framställning utlämning för flere brott och bifalles begäran för ett sådant brott, beträffande vilket företetts utredning om sannolik skuld hos den, som begäres utlämnad, må utlämning bifallas även för de övriga brotten, om ock dylik utredning om dem icke företetts.

På yrkan av den, vars utlämning begäres, skall ministeriet för inrikesärendena, om icke begäran omedelbart förkastas, innan saken avgöres begära utlåtande av högsta domstolen om huruvida framställningen om utlämning kan lagligen bifallas.

Finner högsta domstolen, att utlämning enligt lag icke kan ske, må begäran icke bifallas.

Vid undersökning skall den, vars utlämning begäres, underrättas om ovan i 10 § 1 och 3 mom. stadgade rättsskyddsmedel.

Den, vars utlämning begäres, är berättigad att vid undersökningen anlita biträde. Kan han icke själv anskaffa sådant, skall vederbörande polischef på begäran ombesörja lämplig person att biträda honom. Till biträdet må ersättning erläggas ur statens medel.

För främjande av undersökningen och säkerställande av utlämningen må häktningsberättigad polismyndighet taga den, vars utlämning begäres, i förvar intill dess att ministeriet för inrikesärendena avgjort frågan om utlämningen, dock för högst två veckor, samt vidtaga, såsom därom är särskilt stadgat, beslags- och rannsakningsåtgärd även om en gärning av den art, som i framställningen avses, oaktat själva gärningen jämlikt finsk rätt icke är straffbar, skulle vara, om den hade begåtts i Finland, att här anse såsom brott.

Har ministeriet av högsta domstolen begärt i 10 § 3 mom. avsett utlåtande eller föreligga andra särskilda skäl, må rikspolischefen med högst 30 dygn förlänga den i 1 mom. nämnda tiden för frihetsberövande.

I sitt beslut om utlämning må ministeriet förordna, att föremål, som tagits i beslag, skall överlämnas till den myndighet, som begärt utlämning.

Beslut om utlämning skall gå i verkställighet så snart som möjligt och senast inom två veckor från beslutets utfärdande.

Ministeriet för inrikesärendena må förordna, att person, som beslutet gäller, skall hållas i förvar till dess utlämning sker.

Framställning om utlämning till Finland av den, som uppehåller sig i annat nordiskt land, skall göras av häktningsberättigad polis- eller åklagarmyndighet.

Framställningen bör upptaga i 8 § 2 mom. avsedda uppgifter, och till stöd därför skall, därest omständigheterna det påkalla, företes domstols fällande dom eller sådant beslut, varav framgår, att domstolen funnit sannolika skäl föreligga till misstanke, att den, som begäres utlämnad, begått det i framställningen uppgivna brottet.

Frågan om sannolik skuld hos den, vars utlämning begäres, skall av den myndighet, som begär utlämning, dragas under domstols prövning.

Saken prövas av allmän underrätt på den ort, där brottet förövats, eller av den rådstuvurätt, som den myndighet, vilken begär utlämning, med beaktande av bevisens art och orten där den bedrivit undersökningar eller dess egen verksamhetsort, prövar kunna snabbt handlägga saken. Är rättegång med anledning av det brott, för vilket utlämning begäres, anhängig vid domstol, som i målet utgör första instans, prövas saken dock av denna.

Domstol skall på anmälan omedelbart till behandling upptaga frågan om den persons sannolika skuld, vars utlämning begäres, samt på grund av förebragt bevismaterial vid samma rättegångstillfälle avkunna sitt beslut. Sökanden skall i brådskande ordning tillställas expedition, varav beslutet framgår.

Domstol må utan hinder av beslut, som den tidigare meddelat, upptaga saken till förnyad prövning, om ny utredning förebragts.

Ändring må icke sökas i domstols beslut.

I fråga om den, som utlämnats till Finland, skola villkor motsvarande dem, som nämnas i 7 § 1 mom., iakttagas, så ock villkor, som uppställts i beslutet om utlämning.

Den som i annat nordiskt land är efterlyst för brott, för vilket utlämning kan ske enligt denna lag, må tagas i förvar, även om begäran om hans utlämning icke inkommit.

Då efterlyst tagits i förvar, skall polis- eller åklagarmyndigheten i den stat, som utfärdat efterlysningen, ofördröjligen därom underrättas. Har begäran om utlämning icke framställts inom två veckor från det underrättelsen avsändes, skall den i förvar tagne försättas på fri fot.

Begäres utlämning av en och samma person till ovan i 1 § nämnd och till annan stat och prövar ministeriet för inrikesärendena den förstnämnda begäran kunna bifallas, skall statsrådet med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i 10 § lagen den 11 februari 1922 om utlämning av förbrytare (43/22) besluta, huruvida vederbörande skall utlämnas till det nordiska landet och huruvida till beslutet om utlämning skall anslutas villkor, som avses i 2 mom. av nämnda paragraf.

Ministeriet för inrikesärendena må på begäran meddela tillstånd till att den, som enligt denna lag utlämnats från Finland, må ställas under åtal eller straffas för annat före utlämningen förövat brott än det, för vilket utlämning skett, eller för sådant brott utlämnas vidare till annan i 1 § nämnd stat.

Tillstånd må lämnas allenast om i denna lag stadgade förutsättningar för utlämning föreligga, och skall vad i 10 § 3 och 4 mom. är stadgat härvid äga motsvarande tillämpning.

I denna paragraf avsedd begäran bör innehålla uppgifter om brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt, försåvitt begäran avser väckande av åtal eller utlämning vidare i sådant syfte, om det straffstadgande, som anses bliva tillämpligt på brottet. Av begäran bör ytterligare framgå, att där avsedd person blivit underrättad om det rättsskyddsmedel, som nämnts i 10 § 3 mom.

Beträffande tillstånd till utlämning till annan än i 1 § nämnd stat skola bestämmelserna i 21 § lagen om utlämning av förbrytare äga tillämpning.

Då någon utlämnas från ett nordiskt land till ett annat, må han utan särskilt tillstånd föras genom finskt territorium.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1960.

I förordning bestämmes särskilt för varje i 1 § nämnd stat, från vilken tidpunkt denna lag skall tillämpas mellan Finland och sagda stat.

Utlämning må medgivas och i 21 § avsett tillstånd lämnas oaktat det brott, med anledning varav utlämning eller tillstånd begäres, förövats före denna lags ikraftträdande.