Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

109/1960

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av rättegångsbalken.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut upphävas 24 kap. 11 §, 25 kap. 21 och 22 §§, 27 kap. 8 § samt 30 kap. 18 och 19 §§ rättegångsbalken, av dem 24 kap. 11 § och 27 kap. 8 §, sådana sagda lagrum lyda i förordningen den 27 april 1868 (21/68), samt 30 kap. 18 och 19 §§, sådana de lyda i lagen den 7 januari 1955 (2/55), ändras 24 kap. 10 §, 25 kapitlets rubrik och 20 §, 30 kap. 6 § 3 punkten, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 7 januari 1955 (2/55) samt 31 kap. ävensom

fogas till 10 kap. sagda balk en ny 29 § som följer:

10 kap.

29 §.

Finner högre rätt, att lägre rätt ej är rätt domstol för prövning av därstädes anhängiggjort mål, eller fastställer den lägre rätts utslag av detta innehåll, skall högre rätt, därest i ändringsansökan eller därå avgivet bemötande så anhållits eller synnerligen vägande skäl det annars påkalla, överföra målet till rätt lägre domstol, om detta med hänsyn till det framlagda materialet är möjligt.

Har mål anhängiggjorts vid olika domstolar och har genom laga kraft vunna utslag ansetts, att ingen av dem är rätt domstol att pröva målet, skall högsta domstolen, om någon av dessa, domstolar finnes vara rätt domstol, på ansökan undanröja felaktigt utslag och hänvisa målet till fortsatt handläggning vid vederbörlig domstol.

24 kap.

10 §.

Finnes i anledning av parts anmärkning eller eljest, att dom innehåller skriv- eller räknefel, skall den omedelbart rättas.

Rättelse skall på häradsrätts vägnar av domaren och i annat fall av rätten företagas och om rättelsen anteckning göras i konceptdomen samt, då så är möjligt, i parternas exemplar. Kan partens exemplar icke fås rättat, skall honom i tjänsteväg avgiftsfritt tillställas avskrift av den rättade konceptdomen. Har målet dragits inför högre rätt, skall denna tillställas uppgift om rättelsen.

Menar part, att domen blivit felaktigt rättad, anföre däröver klagan inom 30 dagar från den dag, då han fick del av rättelsen.

25 kap.Öm ändringssökande medelst vad och besvär.

20 §.

Menar part, att vad eller annan anmälan om missnöje utan skäl icke mottagits, anhålle då av domaren om sådan anteckning på utslaget, att han däremot erbjudit vad eller anmält missnöje, och anföre sedan klagan i hovrätten inom 30 dagar från utslagets avkunnande.

30 kap.

6 §.

Ej heller må fullföljdstillstånd enligt 3 § 1 punkten meddelas:


3)

då ändringssökandet gäller allenast rättegångskostnader eller utslag, medelst vilket hovrätt återförvisat målet till underrätt eller överfört det till annan underrätt; ej heller


31 kap.Om extraordinärt ändringssökande.

Klagan.

1 §.

Laga kraft vunnen dom må efter klagan på grund av domvilla undanröjas:

1)

om rätten icke varit domför eller om ärendet upptagits till prövning, oaktat sådan omständighet förelegat, på grund varav rätten självmant borde hava lämnat ärendet utan prövning;

2)

om frånvarande, som icke blivit stämd: dömes eller om person, som ej blivit hörd, eljest lider men av domen;

3)

om domen är så oklar eller ofullständig, att av densamma ej framgår, huru i saken blivit dömt; eller

4)

om vid rättegång inträffat annat rättegångsfel, som finnes eller kan antagas hava väsentligt inverkat på målets utgång.

2 §.

Önskar någon klaga över domvilla, skall han ingiva klagoskrift till vederbörlig överrätt eller, då fråga är om överrätts eller högsta domstolens dom, till högsta domstolen.

Klagan skall, då den grundar sig på omständighet, varom förmäles i 1 § 1 eller 4 punkten, anföras inom sex månader från den dag, då domen vann laga kraft. I ovan i 1 § 2 punkten avsett fall skall sagda tid räknas från det klaganden fick del av domen.

3 §.

I klagoskrift skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de bevis, på vilka yrkandet stöder sig. Till skriften skola fogas domen, över vilken klagan anföres, och de skriftliga bevis, som åberopas.

4 §.

Lämnas klagan icke omedelbart utan prövning eller förkastas den icke såsom uppenbart ogrundad, skall i anledning av densamma motparten eller annan, vars rätt klagan berör, i tjänsteväg avfordras skriftligt bemötande, om ej sådant finnes uppenbart obehövligt, och skall, om skäl därtill föreligga, även vederbörande lägre domares utlåtande eller förklaring infordras.

Finnas skäl därtill, må före sakens slutliga avgörande förordnas, att domen tillsvidare ej skall gå i verkställighet eller att verkställigheten ej skall fortgå.

5 §.

Finnes tilläggsutredning erforderlig, innan ärendet kan avgöras, skall rätten vidtaga åtgärder för införskaffande av sådan utredning. Angående klagandens rätt att anhålla om att bliva muntligt förhörd eller att förete ytterligare bevis gäller vad i 27 kap. 9 § 2 mom. och 30 kap. 21 § är stadgat.

6 §.

Finnes domvilla hava inträffat, skall domen undanröjas i dess helhet eller till nödiga delar och målet, om det ånyo bör handläggas, hänvisas till den rätt, där domvillan inträffat. Härvid bör även bestämmas, inom vilken tid och på vilket sätt målet skall bringas till förnyad handläggning.

Om återbrytande av laga kraft vunnen dom.

7 §.

Laga kraft vunnen dom i tvistemål må återbrytas:

1)

om medlem av eller tjänsteman vid rätten eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2)

om skriftlig handling, som använts såsom bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningen avvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakkunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3)

om omständighet eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade medfört annat slut i saken; eller

4)

om domen grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag.

Dom må ej återbrytas av orsak, som nämnes i 1 mom. 3 punkten, såvida ej part gör sannolikt, att han ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis i den rätt, som givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller att han eljest haft giltigt skäl att underlåta åberopandet.

8 §.

Laga kraft vunnen dom i brottmål må till förmån för den åtalade återbrytas:

1)

om medlem av eller tjänsteman vid rätten, åklagare eller parts företrädare eller biträde i samband med målet gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, som kan antagas hava inverkat på målets utgång;

2)

om skriftlig handling, som använts såsom bevis, varit falsk eller med den persons vetskap, som utgivit handlingen, till sitt innehåll från sanningen avvikande eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne eller sakunnig uppsåtligen avgivit osann utsaga, och handlingen eller utsagan kan antagas hava inverkat på utgången;

3)

om omständighet eller bevis åberopas, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till den åtalades frikännande eller till att på brottet hade bort tillämpas lindrigare straffbestämmelser, eller om synnerligen vägande skäl, med hänsyn till vad sålunda åberopas och vad i övrigt framgår, föreligga att till ny prövning upptaga frågan, huruvida den åtalade begått den brottsliga handling, som tillräknats honom; eller

4)

om domen grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag.

9 §.

Laga kraft vunnen dom i brottmål må till men för den åtalade återbrytas:

1)

om i 8 § 1 eller 2 punkten nämnd omständighet förelegat och den kan antagas hava inverkat därhän, att den åtalade frikänts eller att han dömts enligt väsentligt lindrigare straffbestämmelser än de, vilka borde hava tillämpats; eller

2)

om, då fråga är om brott, på vilket jämlikt den regelmässiga straffskalan kan följa döds- eller tukthusstraff eller fängelse i två år eller därutöver eller avsättning, åberopas omständighet eller bevis, som ej tidigare framlagts, och dess framläggande sannolikt hade lett till att den åtalade hade dömts för brottet eller till att på brottet borde hava tillämpats väsentligt strängare straffbestämmelser.

Dom må icke återbrytas av orsak, som nämnes i 1 mom. 2 punkten, såvida det ej göres sannolikt, att part ej kunnat åberopa ifrågavarande omständighet eller bevis vid den domstol, som givit domen, eller genom att söka ändring i domen eller att han eljest haft giltigt skäl att underlåta åberopandet.

10 §.

Ansökan om återbrytande av dom i tvistemål samt till men för den åtalade i brottmål skall göras inom ett år från den dag, då sökanden fick del av den till grund för ansökan liggande omständigheten, eller, om ansökan grundar sig på annans brottsliga förfarande, från den dag, då domen därom vann laga kraft. Ovannämnd tid skall dock icke räknas från tidigare datum än den dag, då den dom, vars återbrytande sökes, vann laga kraft. Då ansökan i tvistemål stöder sig på omständighet, som nämnes i 7 § 1 mom. 4 punkten, räknas tiden från den dag, då domen vann laga kraft.

Återbrytande av dom i tvistemål må icke sökas efter det fem år förflutit från det domen vann laga kraft, såvida icke till stöd för ansökan synnerligen vägande skäl framläggas.

11 §.

Har någon vid rättegång behandlats såsom annan person eller under oriktigt namn, må laga kraft vunnen dom för rättande av det begångna misstaget återbrytas oberoende av viss tid. Härvid må i brottmål given dom utan hinder av stadgandena i 9 § återbrytas och även omedelbart rättas jämväl till men för den åtalade, då han bär skuld till misstaget.

12 §.

Återbrytande av dom sökes i högsta domstolen.

Ansökan skall göras skriftligen och i densamma skola uppgivas grunderna för yrkandet samt de bevis, på vilka yrkandet grundar sig. Vid ansökan skola fogas domen, vars återbrytande sökes, och de skriftliga bevis, till vilka däri hänvisas.

Stöder sig ansökan på grund, som avses i 7 § 1 mom. 3 punkten eller 9 § 1 mom.

2 punkten, skall sökanden uppgiva, varför ifrågavarande omständighet eller bevis ej åberopats vid rättegången.

13 §.

Vid ansökningens handläggning skall i tillämpliga delar iakttagas, vad i 4 och 5 §§ är stadgat om klagan.

14 §.

Bifalles ansökan om återbrytande av dom och finnes ny handläggning av målet erforderlig, skall högsta domstolen bestämma, inom vilken tid och vid vilken domstol samt på vilket sätt målet skall upptagas till förnyad behandling. Högsta domstolen äger likväl befogenhet att omedelbart rätta domen, då saken befinnes klar och ansökan icke gäller återbrytande av dom i brottmål till men för den åtalade.

Skall mål på åtgärd av part upptagas till förnyad handläggning och underlåter denna, vad honom i sådant syfte förelästs, eller inställer han sig icke till det rättegångstillfälle, där första handläggningen av målet enligt förordnande skall äga rum, förfaller återbrytningen.

15 §.

Har i brottmål framställts skadestånds- eller annat privaträttsligt yrkande, skola i ärendet rörande återbrytande av i målet given dom till denna del tillämpas stadgandena rörande återbrytande av dom i tvistemål. Återbrytes dom till den del densamma angår straffyrkande, må domen, utan hinder av vad ovan sagts, samtidigt återbrytas även till övriga delar.

16 §.

Vad ovan i detta kapitel stadgats om laga kraft vunnen dom, skall äga motsvarande tillämpning, då fråga är om med laga kraft vunnen dom jämställbart rättsligt avgörande.

Återställande av försutten fatalietid.

17 §.

Åt den, som på grund av laga förfall icke inom utsatt tid kunnat anföra missnöje eller söka ändring eller återvinning eller företaga annan åtgärd vid rättegång eller som annars till stöd för sin ansökan framlägger synnerligen vägande skäl, må på ansökan sådan försutten tid återställas.

18 §.

Återställande av försutten fatalietid skall skriftligen ansökas hos högsta domstolen inom 30 dagar efter det i 17 § avsett hinder upphört och senast inom ett år från den dag, då fatalietiden utgick.

Angående ansökan och dess handläggning är i tillämpliga delar gällande, vad i 3, 4 och 5 §§ är stadgat beträffande klagan.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

Hänvisas i lag eller förordning till lagrum, som ersatts med i denna lag ingående stadgande, skall hänvisningen anses avse sistnämnda stadgande.

På klagan, som gäller före denna lags ikraftträdande avkunnad eller given dom, skall tidigare lag tillämpas.

På ansökan, som avser återbrytande av laga kraft vunnen dom eller återställande av försutten fatalietid och som gäller före denna lags ikraftträdande avkunnad eller given dom eller därförinnan utgången fatalietid, skola stadgandena i denna lag tillämpas, dock så, att de i 31 kap. 10 § och 18 § 1 mom. stadgade fatalietiderna icke skola räknas från tidigare datum än den dag, då denna lag träder i kraft.

Helsingfors den 20 februari 1960.

Republikens President Urho Kekkonen.Justitieminister Antti Hannikainen.

Till början av sidan