440/1958

Arbetsgivare är fri från sin försäkringsplikt, intill dess arbetsdagarna i arbete, som han låtit utföra, under ett kalenderår uppgå till mer än tolv. Även sådan arbetsgivare, som icke är sammanslutning eller stiftelse och som vid den senast förrättade kommunalbeskattningen blivit påförd skatt för en inkomst av högst etthundratjugotusen mark, är intill dess arbetsdagarna i arbete, som han låtit utföra, under ett år uppgå till mer än trettio, fri från försäkringsplikt.

Olycksfall i arbete, som drabbat arbetare, anställd av ovan i 1 mom. avsedd arbetsgivare, ersättes enligt denna lag ur statsmedel, med beaktande av stadgandena i 12 § 2 och 5 mom.

Beloppet av dagpenning, livränta och försörjningspension fastställes på grund av den skadades årsarbetsförtjänst sålunda, att

Begravningshjälpen utgör 50000 mark.

Har sådant olycksfall i arbete, som lett till döden, inträffat utomlands, må begravningshjälpen med avvikelse från ovan omförmälda belopp erläggas i enlighet med de verkliga och skäligbefunna begravningskostnaderna.

Vid beräkningen av skadeståndet avrundas årsarbetsförtjänsten till närmaste med 20 000 mark jämnt delbara belopp, då årsarbetsförtjänsten understiger 400000 mark, men eljest till närmaste med 50000 mark jämnt delbara belopp. Då avrundning åt båda hållen är möjlig, verkställes den uppåt. Då årsarbetsförtjänsten understiger 200000 mark, höjes den likväl till 200000 mark. Om årsarbetsförtjänsten överstiger 1000000 mark, lämnas den överstigande delen obeaktad.

Livräntan består av grundränta och kompletteringsränta.

Grundräntan är den av invaliditetsgraden angivna delen av den i 16 § nämnda livräntans halva belopp. Med invaliditetsgrad avses det tal, som utvisar, i huru hög grad den skadade genom skadan eller sjukdomen bör anses hava i allmänhet tillskyndats olägenhet i jämförelse med det tidigare rådande tillståndet.

Kompletteringsräntan utgör högst hälften av den i 16 § nämnda livräntan. I kompletteringsränta gives, ifall den skadades invaliditetsgrad är minst sjuttiofem procent, dess maximibelopp och, om invaliditetsgraden är lägre, den del av kompletteringsräntans maximibelopp, som framgår av nedanstående tabell, likväl sålunda, att till skadad, vars invaliditetsgrad är mindre än trettio procent, kompletteringsränta icke gives.

Oberoende av invaliditetsgraden må likväl enligt prövning bestämmas, huruvida och i vilken mån kompletteringsränta bör givas, ifall skadans inverkan på förvärvsförmågan, med beaktande även av ålder, kön, möjligheter att övergå till nytt yrke och andra på saken inverkande omständigheter, i den skadades yrke i allmänhet bör anses osedvanligt stor eller liten.

Hade den skadade, då olycksfallet inträffade, anhöriga och har han det fortfarande, höjes hans kompletteringsränta med trettio procent för en anhörig och, om de äro flere, med tjugo procent för varje anhörig därutöver, likväl högst intill kompletteringsräntans dubbla belopp.

Livränta skall givas åt skadad från den första dagen, efter det utbetalning av dagpenning upphört, eller, då dagpenning ej alls utbetalats, från den tidpunkt räknat, då den av olycksfallet förorsakade skadan botats eller den därav föranledda sjukdomen upphört, senast likväl efter förloppet av ett år från dagen för olycksfallet.

Livränta erlägges likväl icke, där den i 18 § 2 mom. avsedda slutligt fastställda invaliditetsgraden är mindre än trettio procent, såvida icke av särskild orsak annorlunda förordnas. I detta fall eller om invaliditetsgraden nedgår under trettio procent, erlägges åt skadad, vars invaliditetsgrad är minst tio procent, i stället för livränta såsom skadestånd i ett för allt ett belopp, beräknat enligt följande procentsatser av årsarbetsförtjänstens i 16 § 3 mom. avsedda avrundade belopp:

I det fall, att den skadades invaliditetsgrad senare fastställes till minst trettio procent, skall han, oavsett den betalning i ett för allt, som utfallit, erhålla livränta oavkortad från den tidpunkt, då invaliditetsgraden bör anses hava undergått förändring, dock icke förrän tre år eller en på grund av särskilda omständigheter utsatt kortare tid förgått från det betalningen i ett för allt ägt rum.

Är den livränta, som skall erläggas, mindre än trettio procent av den i 16 § avsedda livräntan, är livräntetagaren berättigad att med försäkringsdomstolens samtycke utbyta livräntan mot ett dess kapitalvärde motsvarande kapital. Såvida den skadades invaliditetsgrad senare på grund av att skadan förvärrats, blir väsentligt större än den invaliditetsgrad, enligt vilken livräntans kapitalvärde beräknades, är den skadade berättigad att ånyo erhålla livränta enligt de förändrade omständigheterna; likväl bör från sådan livränta avdragas det livräntebelopp, som motsvarar det utbetalda kapitalvärdet.

Erhåller livräntetagare med stöd av denna lag vård på sjukhus, erlägges livräntan för denna tid oberoende av invaliditetsgraden till fullt belopp.

Har den skadade till följd av den ådragna skadan blivit så hjälplös, att han icke kan reda sig utan vård av annan person, må åt honom, för den tid dylik hjälplöshet varar, till bekostande av sagda vård erläggas hjälplöshetstillägg, uppgående till högst 500 mark per dag. Detta tillägg erlägges dock icke för den tid, under vilken den skadade erhåller vård på sjukhus eller annan anstalt.

Åt skadad, vars protes eller andra hjälpmedel förorsakar särskild slitning av gångkläderna eller vilken har ledarhund, må såsom tilläggsskadestånd givas högst 100 mark per dag.

Har arbetsgivare på grund av arbetsförhållande, som avser det arbete, vari olycksfallet ägt rum, till arbetstagare erlagt lön, förskott eller annan betalning för den tid, för vilken enligt denna lag skadestånd utgår, är arbetsgivaren berättigad att avdraga beloppet därav från den skadeståndsandel, som han enligt 12 § skall erlägga, och för den del, som överskjuter denna andel, direkt av försäkringsanstalten mot redovisning till densamma av det av honom erlagda beloppet återfå, vad försäkringsanstalten i motsvarande skadeståndsbelopp för motsvarande tid ägt utgiva åt arbetstagaren. Arbetstagaren för semester tillkommande förmåner må dock ej härvid inberäknas.

Samma rätt att återfå till den skadade utbetalad socialhjälp tillkommer kommun.

Försäkringsanstalten bör lämna arbetstagare redovisning för de enligt 1 och 2 mom. innehållna skadeståndsbeloppen.