482/1957

Ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena förklarar ur trafiksynpunkt viktiga landsvägar för huvudvägar eller stamvägar.

Landsvägar, vilka genom att betjäna fjärrtrafiken mellan viktiga bosättnings- och trafikcentra och genom att tjäna som huvudsakliga samlingsvägar för samfärdseln utgöra stommen till landsvägsnätet, må förklaras för huvudvägar.

Landsvägar, vilka komplettera huvudvägsnätet och vilka äro av stor betydelse såsom samlingsvägar för samfärdseln, må förklaras för stamvägar.

Huvudvägar och stamvägar böra utmärkas med särskilda vägmärken.

Körväg, på vilken endast trafik med bil och motorcykel, motorvelociped undantagen, är tillåten, benämnes motorväg.

Stig är väg, som främst är avsedd för färdsel till fots, till häst eller med cykel.

Med särskild vinterväg avses väg, längs vilken nödig trafik vintertid upprätthållen främst över vattendrag eller sank mark mellan sådana platser, vilka under övriga årstider sakna vägförbindelse eller mellan vilka vägen är oskäligt lång eller svårframkomlig eller svår att hålla fri från snö- och ishinder.

Med till väg direkt anslutet mindre upplagsområde avses endast område, som begagnas för uppläggning eller förvaring av väghållningsämnen eller redskap för vägändamål.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall föra förteckning över de allmänna vägarna. I förteckningen antecknas landsvägarna och bygdevägarna särskilt för sig och, beträffande varje väg, när den upplåtits för allmän samfärdsel. Av förteckningen skall även framgå, huruvida vägen är huvudväg, stamväg, endast för trafik av visst slag avsedd körväg, stig eller särskild vinterväg. I förteckningen skola under särskilda vintervägar upptagas de vägar, vilka jämlikt 13 § 1 mom. lagen om allmänna vägar bliva obehövliga för allmän samfärdsel genom att särskild vinterväg anordnas. I förteckningen, som även må uppgöras vägavsnittsvis, böra därutöver angivas väghållaren, vägens eller vägsträckans längd och, därest vägen löper genom flera än en kommuns område, dess längd inom de skilda kommunerna.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall jämväl föras förteckning över vägs biområden samt över sådana rättigheter att taga väghållningsämnen och att använda enskild väg, som stiftats för väghållningen.

Framställning om anläggning av ny allmän väg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till framställningsskriften bör fogas karta i skala minst 1 : 400 000, på vilken den föreslagna vägen och vägnätet i dess omgivning äro åskådligt utmärkta.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall över framställning införskaffa utlåtande av länsstyrelsen, på vilken det ankommer att höra vederbörande kommun, försåvitt icke framställningen gjorts av denna, samt vid behov införskaffa utlåtanden jämväl av andra myndigheter eller organisationer eller kalla dem, som saken angår, att rådgöra därom.

Har kommun i stöd av 95 § 1 mom. lagen om allmänna vägar beslutat åtaga sig att delvis eller helt svara för väghållningskostnaderna för viss landsväg eller i fråga om bygdeväg beslutat förbinda sig att svara för dylik kostnad i större utsträckning än vartill den enligt lag är skyldig, skall detta meddelas i kommunens utlåtande eller, om framställningen gjorts av kommunen, i framställningsskriften.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må, sedan länsstyrelsens och kommunens utlåtanden ävensom jämlikt 6 § till äventyrs införskaffad annan utredning ingått, förordna, att vägplan skall upprättas för anläggande av den väg, som framställningen avser.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den i framställningen avsedda vägen icke skulle komma att äga i 7 eller 8 §§ lagen om allmänna vägar stadgade förutsättningar eller att ekonomiska möjligheter att genomföra vägförctaget uppenbarligen icke föreligga med avseende å tidpunkten eller i övrigt, må väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordna, att undersökningen med anledning av framställningen skall framskjutas till en senare tidpunkt, eller ock besluta, att framställningen skall förfalla. Hava såväl kommun som länsstyrelse förordat framställning om anläggning av bygdeväg, skall beslut om att framställningen skall förfalla av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underställas ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena för avgörande.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om skäl enligt stadgandena i 2 mom. anses föreligga att låta framställning om anläggning av landsväg förfalla, dock möjligt, att den i framställningen avsedda vägen komme att äga i 8 § lagen om allmänna vägar stadgade förutsättningar att tjäna som bygdeväg, må framställningen och den därtill anslutna utredningen remitteras till länsstyrelsen för vidare behandling såsom ärende om anläggning av bygdeväg.

Framställning om vägförbättring göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på vilken det ankommer att besluta om undersökning på grund av framställningen och, då vägplan är av nöden, om upprättande av sådan.

Angår framställningen bygdeväg eller sådan landsväg, vars väghållare är stad eller köping, skall kommunen höras.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må, då möjligheter att förverkliga framställning uppenbart saknas, utan att så förfares som i 2 mom. är stadgat, bestämma, att framställningen icke skall föranleda vidare åtgärd.

Väg- och vattenbysgnadsstyrelsen må utan hinder av ovanstående stadganden självmant förordna om upprättande av vägplan.

För vägplan nödiga undersökningar utföras och vägplan upprättas på åtgärd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, såvida ej annat följer av 25―32 §§.

I kostnadsförslag angående vägplan angivas särskilt för sig de kostnader, som beräknas härflyta av vägarbetet, och de kostnader, som uppskattas för ersättningar enligt 9 kap. lagen om allmänna vägar.

Angående frågor i anslutning till planering av väg bör vid behov rådgöras med länsstyrelsen samt med byggnads-, lantmäteri-, först- och lantbruksförvaltningsmyndigheterna och med andra myndigheter, vilkas verksamhetsområde vägbygget berör.

Angående påbörjandet av slutlig undersökning av vägs sträckning skall meddelande tillställas vägnämndens ordförande, varjämte vederbörande markägare och andra, vilkas rätt eller fördel vägbygget kan beröra, genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt böra därom underrättas. Dem tillkommer rätt att vara tillstädes vid undersökningen och yttra sig i saken.

Över vägplan skall utlåtande införskaffas av vederbörande länsstyrelse och kommuner samt tillfälle beredas dem, vilkas rätt eller fördel beröres av planen, att framställa påminnelser med anledning av den.

Kommun skall, innan utlåtande avgives, i det syfte, som avses i 1 mom., hålla planen framlagd till allmänhetens påseende under en tid av fjorton dagar. Påminnelser mot planen skola riktas till länsstyrelsen och inlämnas till kommunens styrelse inom sju dagar efter det planen varit framlagd under ovannämnda tid. Om planens framläggande samt om sättet och tiden för ingivande av påminnelser kungöres på åtgärd av kommunen och på dess bekostnad i den ordning, i vilken kommunala tillkännagivanden bringas till allmänhetens kännedom i kommunen.

Kommunen insänder sitt utlåtande om vägplanen och om däremot gjorda påminnelser ävensom ingivna påminnelseskrifter till länsstyrelsen, som överstyr dem jämte eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av behovet påkallat, att vägplan, som varit framlagd i kommunen, ändras eller alternativ vägplan upprättas så, att vägens sträckning eller, i fråga om bygdeväg, planen även i övrigt i väsentliga delar avviker från den tidigare planen, skall beträffande den alternativa eller ändrade planen iakttagas vad i 14 § är stadgat.

Gäller vägplan anläggning av kortare väg eller eljest byggande, av sådan väg, som ej avsevärt ändrar trafikförhållandena på orten, må väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med hänsyn till omständigheterna förordna om ett enklare förfarande än i 13 och 14 §§ är sagt. Likväl skall, därest ej vägplanen jämlikt 14 § framlägges till påseende i kommunen, fastighetsägare eller -innehavare på annat sätt beredas tillfälle att framställa påminnelser, varjämte, därest planen angår bygdeväg, kommunen skall höras.

Vägplan för anläggning av ny väg fastställes av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För detta ändamål insänder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till ministeriet vägplanen och den utredning, som införskaffats vid behandlingen av ärendet.

Vägplan för vägförbättring fastställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Är likväl länsstyrelsen eller, då fråga är om bygdeväg, länsstyrelsen eller vederbörande kommun i väsentliga punkter av annan mening beträffande vägplanen än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, eller kommer väg i samband med förbättringen att löpa i ny riktning sålunda, att huvuddelen av den gamla vägen måste bibehållas som allmän väg, skall planen underställas ministeriet för fastställelse. På synnerliga skäl må förbättringsplan även i andra fall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underställas ministeriet för fastställelse.

Handlingarna angående fastställelse av vägplan tillställas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken skall giva länsstyrelsen, vederbörande kommuner samt, om ärendets beskaffenhet det kräver, även andra myndigheter del av beslutet. Vid behov skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till sitt meddelande foga avskrift av vägplanen.

Vägplanshandlingarna förvaras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Är fastställd vägplan i behov av ändring, skall vad ovan är stadgat om ny vägplan äga motsvarande tillämpning. Dock må vägoch vattenbyggnadsstyrelsen göra sådana i förhållande till vägföretaget som helhet mindre ändringar i fastställd vägplan, vilka i samband med planens genomförande prövas nödiga och ändamålsenliga.

Beslut om byggande av väg fattas, såvida ej annat följer av 25―32 §§, av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. Hava likväl medel för ändamålet i statsförslaget ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande, fattas beslut om byggande av väg av denna myndighet.

Ovan i 1 mom. avsett vägbeslut må ej, då upprättande av vägplan är av nöden, fattas innan det beslut, varmedelst vägplanen fastställts, vunnit laga kraft, utom då vägarbetet bör inledas i brådskande ordning och, därest planen fastställes av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, statsrådet jämlikt 107 § 3 mom. lagen om allmänna vägar förordnat, att planen skall verkställas.

Markägares eller kommuns till vägmyndighet avgivna förbindelse att deltaga i väghållningskostnaderna skall fogas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning om meddelande av vägbeslut. Angående utredning av ersättningsgrunderna för vägbyggnadskostnaderna i vissa fall, innan vägbeslut fattas, stadgas i 49 §.

Vägbeslut bör delgivas väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, därest icke beslutet fattats av denna, samt, då beslutet angår bygdeväg, även vederbörande kommun. Har vägbeslut överklagats, skall besvärsmyndigheten om sitt beslut underrätta den myndighet, vars beslut överklagats.

Då ny väg anlägges eller väg förbättras så, att tilläggsområde är behövligt, skola vid påbörjandet, av vägarbetet vägsträckningen samt platsen för tilläggs- och biområde utmärkas på marken inom det område, på vilket arbetet skall utföras.

Därom, på vilken väg eller del av väg och när arbete inletts, skall inom 30 dagar offentligen kungöras på sätt, som är stadgat i 71 §, eller meddelande bevisligen tillställas markägaren.

Vägmyndighet må på grund av vägarbete på allmän väg förbjuda eller begränsa trafiken, om detta visar sig behövligt och trafiken lämpligen kan ledas längs annan väg.

Likaså må vägmyndighet på villkor, som den bestämmer, tillåta trafik på väg, innan vägarbete avslutats, i den mån detta kan ske utan att vägarbetet därigenom nämnvärt försvåras eller vägen skadas.

Då anlagd eller förbättrad väg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdig, skall distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen, om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varit väghållare, eller i annat fall den, genom vars försorg arbetet utförts, därom underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna bestämmer, efter att vid behov hava låtit förrätta granskning, vilken dag vägen skall upplåtas för allmän samfärdsel samt inför härav föranledda ändringar i förteckningen över allmänna vägar. Ankommer underhållet av vägen icke på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall denna om vägens upplåtande underrätta den, som i egenskap av väghållare kommer att ombesörja underhållet.

Vid anläggning eller förbättring av väg, som i sin helhet eller till en del ligger inom stads eller köpings område, må staden eller köpingen enligt överenskommelse med väg- och vattenbygsnadsstyrolsen på egen bekostnad låta upprätta förslag till vägplan, vilket tillställes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Sedan väg- och vattenbyggnadstyrelsen granskat förslaget samt företagit till äventyrs nödigbefunna ändringar däri, skall planen vidarobohandlas i enlighet med vad i detta kapitel är stadgat om vägplan.

Av statens järnvägsbygge direkt föranledd reglering av korsning mellan järnväg och allmän väg, flyttning av allmän väg och anslutning av järnvägstrafikplats till närbeläget allmänt vägnät skall i samband med järnvägsbygget planeras och utföras på åtgärd av statsjärnvägarna och med medel, som anvisats dessa.

Har statsrådet fastställt ny järnvägs riktning och innefattar beslutet om järnvägsbygget expropriationstillstånd för i 1 mom. avsedd anläggning av ny väg eller förbättring av väg, fastställer järnvägsstyrelsen efter överenskommelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vägplanen rörande nämnda vägarbete utan hinder av vad i detta kapitel är stadgat om vägplan, dock sålunda, att vederbörande kommun skall höras, om vägplanen gäller bygdeväg.

Äro järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av olika åsikt om vägplanen, skall denna genom järnvägsstyrelsens försorg underställas ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten för fastställelse.

Angående byggande av ovannämnd väg beslutar järnvägsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen må på framställning av järnvägsstyrelsen, då det befinnes ändamålsenligt, åtaga sig att upprätta plan för ovan i 26 § 1 mom. avsedd väg och bygga vägen eller att utföra en del av dessa uppgifter med medel, som anvisats för byggande av järnväg. Nämda uppgifter böra såvitt möjligt utföras efter hand som järnvägsbygget fortskrider.

I fall av meningsskiljaktighet förfares såsom i 26 § 3 mom. är stadgat.

Befinnes järnvägsbygge medföra sådana ändringar i trafikförhållandena, att det blir nödvändigt att komplettera det allmänna vägnätet på annat sätt än i 26 § 1 mom. förutsattes, skall järnvägsstyrelsen överstyra tillgänglig utredning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för undersökning och planering av vägnätets komplettering.

Ovan i 1 mom. avsedda uppgifter böra utföras med iakttagande av vad i 11―19 §§ är stadgat, dock sålunda, att järnvägsstyrelsen skall höras, innan vägplan fastställes, och att förberedande beräkningar av kostnaderna för komplettering av vägnätet såvitt möjligt uppgöras i så god tid, att de äro kända, då beslut fattas om finansieringen av järnvägsbygget.

Innefattar byggande av allmän väg anläggning eller förbättring av väg vid järnväg i andra än ovan i 26 § 1 mom. nämnda fall, utföres arbetet även till denna del med för byggande av vägen anvisande medel och, därest icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen sinsemellan annorlunda överenskomma, på åtgärd av statsjärnvägarna.

Innebär fristående byggnadsarbete med därför särskilt anvisade medel ändring av plankorsning mellan allmän väg och järnväg till korsning i olika plan, skola statsjärnvägarna eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samarbete planera och med för ändamålet särskilt anvisade medel utföra arbetet på sätt i saken överenskommes.

Angående fastställande av plan gäller, vad i detta kapitel är stadgat om vägplan.

Vad i 26―30 §§ är stadgat om byggande av väg i vissa fall, skall i tillämpliga delar iakttagas, då fråga är om statens flygfält eller kanal eller enskild järnväg, såvida ej annat är om dem i lag stadgat.

Önskar annan än i lagen om allmänna vägar förutsatt väghållare bygga allmän väg, må samtycke därtill på synnerliga skäl lämnas.

Ansökan ställes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ärendet avgöres, om för ändamålet icke erfordras statsmedel, av den myndighet, som jämlikt 17 § fastställer vägplan för arbetet, samt eljest av den myndighet, som jämlikt 20 § 1 mom. meddelar vägbeslut.

Beslutet skall angiva, när arbetet skall vara slutfört samt upptaga nödigbefunna villkor rörande övervakningen av arbetet, mottagandet av den färdiga vägen och arbetets utförande i övrigt. Därjämte bör bestämmas, huruvida och i vilken omfattning och ordning kostnaderna för vägbygget skola ersättas sökanden.

I övrigt gäller vid byggande av i 1 mom. avsedd väg vad i 5―24 §§ av detta kapitel är stadgat.

Ansökan om inrättande av biområde, vilken skall göras hos länsstyrelsen, bör innefatta utredning om det ändamål, för vilket biområdet erfordras. Till ansökan fogas karta i två exemplar Över det till biområde erforderliga området och däri uppgivas ägarna till området samt huruvida nyttjande- eller servitutsrätt eller annan därmed jämförlig särskild rätt till området förefinnes och vem dylik rätt i så fall tillkommer. Gäller ansökan särskilt, för väghållningen nödigt byggnadsområde, bör, såvida icke överenskommelse om överlåtelse av området träffats, därutöver företes utredning om, huruvida och på vilka lämpliga områden för ifrågavarande ändamål genom frivilligt avtal kunna erhållas på orten.

Med anledning av ansökan skall länsstyrelsen höra dem, vilkas rätt därav beröres, och, därest ansökan ej gjorts av väg- och vattenbyggnadsstyrelscn, denna myndighet, samt, om biområde komme att höra till bygdeväg, även vederbörande kommun.

Vad i 33 § är stadgat, gäller i tillämpliga delar, då väghållare är i behov av rätt att från visst område taga väghållningsämnen i begränsad mängd eller av rätt till enskild väg, som är erforderlig för väghållningen, och i vägplanen ej är bestämt om dylik rätt.

I beslut, som angår i 1 mom. nämnd rätt att taga väghållningsämnen, må länsstyrelsen förordna, att en begränsad del av täkten skall stå till väghållarens uteslutande förfogande till dess att den fastställda mängden väghållningsämnen uttagits. Dylik del av täkt skall på åtgärd av väghållaren vid behov avskiljas medelst stängsel eller på annat tydligt skönjbart sätt.

Har länsstyrelsen stiftat rätt att begagna enskild väg, skall anmälan härom göras till lantmäterikontoret för anteckning i jordregistret.

Fråga om ändring av bygdeväg till landsväg eller av landsväg till bygdeväg samt om indragning av allmän väg må anhängiggöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller av vederbörande kommun. Kommun skall insända sin framställning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall, innan framställning göres, införskaffa utlåtande i saken av länsstyrelsen, som bör höra vederbörande kommun, om denna icke gjort framställningen eller förenat sig därom.

Angående ändring av bygdeväg till landsväg och av landsväg till bygdeväg samt angående indragning av väg i fall, som förutsättes i 33 § 1 mom. lagen om allmänna vägar, fattas beslut av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena. Vägen förändras till i beslutet förutsatt landsväg eller bygdeväg eller upphör att vara allmän väg vid ingången av det i beslutet fastställda kalenderåret, såvida icke av beslutet annat följer. Av beslut, som gäller indragning av allmän väg, bör framgå, huruvida den indragna vägens område skall användas för annat vägändamål.

I 1 mom. nämnt beslut bör särskilt delgivas lantmäterikontoret för införande av därav föranledda anteckningar i jordregistret samt i 18 § nämnda myndigheter.

Utöver vad i 106 § lagen om allmänna vägar är särskilt stadgat angående meddelande av beslut om indragning av väg efter anslag, skall indragsbeslut, till den del det avser vägområde, som icke bestämts för annat vägändamål, på åtgärd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom offentlig kungörelse bringas till vederbörandes kännedom i det syfte, varom stadgas i 1 § 1 mom. lagen den 21 maj 1954 om rätt till förutvarande vägområde (245/54).

Framställning om ändring av enskild väg till bygdeväg eller landsväg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till framställningen bör fogas sådan karta, som omförmäles i 5 §, förteckning över delägarna i den enskilda vägen samt över ägare och innehavare av för vägen erforderliga väghållningsämnestäkter, uppgift om väghållningsorgan, som till äventyrs är utsett för den enskilda vägen, samt tillgänglig utredning över vägens tillkomst ävensom andra omständigheter rörande vägen och vägområdet.

Vid behandlingen av framställning om ändring av enskild väg till allmän väg, skall, med beaktande därjämte av vad nedan bestämmes, i tillämpliga delar iakttagas vad i 6 och 7 §§ samt i 8 § 2 och 3 mom. är stadgat om handläggningen av framställning, som avser anläggning av ny väg.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att enskild väg, innan den kan upplåtas till allmän väg, bör förbättras i så hög grad, att arbetet kan jämföras med anläggning av ny väg, skall framställningen vid fortsatt behandling betraktas såsom framställning om anläggning av ny väg.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att i lagen om allmänna vägar stadgade förutsättningar för ändring av enskild väg till allmän väg förefinnas, skall, sedan vid behov utredning om vägens skick och om kostnaderna för vägens iståndsättande införskaffats, vägsyn förrättas vid en tid, då marken icke är frusen. Syn förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person, och till syneförrättningen kallas de i 37 § nämnda personerna samt en företrädare för vederbörande vägnämnd. Vid synen skall bland annat uppgöras förslag om erläggandet av kostnaderna för vägens iståndsättande samt i syneprotokollet antecknas, huruvida vederbörande samtycka till att på föreslaget eller annat sätt deltaga i sagda kostnader, och, såvida icke fråga är om i 114 § lagen om allmänna vägar avsedd väg, utredning införskaffas därom, huruvida de, som äga rätt till den enskilda vägens område eller annan i 110 § av sagda lag nämnd rätt, utan ersättning avstå från sin rätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall insända i 37 § nämnda handlingar och införskaffade utredningar jämte eget utlåtande till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Beslut om ändring av enskild väg till allmän väg fattas av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, och i beslutet skall bestämmas, huruvida vägen förändras till landsväg eller bygdeväg, samt förordnas om åtgärder för vägens iståndsättande och om kostnaderna för dem.

Enskild väg förändras till allmän väg vid tidpunkt, som bestämmes i beslutet. Ställes såsom villkor för att väg skall ändras till allmän väg, att iståndsättningen därav helt eller till någon del utföres på åtgärd av överlåtaren, blir vägen allmän väg vid ingången av månaden efter den, under vilken iståndsättningen vid syn, som förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person, befunnits vara utförd på godtagbart sätt. Till syneförrättningen, som bör hållas vid en tid, då marken icke är frusen, skola kallas företrädare för vägöverlåtaren och vägnämnden.

Väghållningsmyndighet skall, sedan enskild väg förändrats till allmän väg, vid behov skrida till åtgärder för hållande av vägförrättning.

Framställning om anslutning av brygga till allmän väg göres hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid ärendets behandling och avgörande länder i tillämpliga delar till efterrättelse, vad i 37―39 §§ är stadgat om ändring av enskild väg till allmän väg.

Befinnes vid upprättande av vägplan nödigt, att rörande enskilda vägar, vilka äro anslutna eller skola anslutas till väg, som skall anläggas eller förbättras, meddelas i 50 § lagen om allmänna vägar nämnda förordnanden om reglering av enskilda vägar, skall i 3 mom. av sagda paragraf avsedd plan för regleringens verkställande upprättas i samband med vägplanen och i tillämpliga delar iakttagas vad i 11―16 §§ i denna förordning är stadgat om vägplan.

Länsstyrelsen skall, då den avgiver utlåtande angående ovan i 1 mom. avsedda planer, särskilt fästa uppmärksamhet vid att den senare kommer att giva beslut om regleringen av enskilda vägar. Detta beslut skall meddelas ofördröjligen efter det att den fastställda vägplanen vunnit laga kraft.

Hava förhållandena efter det länsstyrelsen avgivit utlåtande förändrats så eller i saken eljest framkommit sådana omständigheter, att den fastställda vägplanen borde ändras på grund av reglering av enskilda vägar, skall länsstyrelsen härom göra framställning hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, innan i 2 mom. avsett beslut meddelas.

Såvida i 41 § avsedd reglering av enskilda vägar kommer i fråga i det fall, att vägplan icke är upprättad för allmän väg eller del därav, skall till ansökan, som ställes till länsstyrelsen, fogas i 50 § 3 mom. lagen om allmänna vägar nämnd plan samt vid behov uppskattning av kostnaderna för dess genomförande. Anses detaljreglering av enskilda vägar icke erforderlig, må i planen endast de enskilda vägarnas anslutningspunkter på den allmänna vägen bestämmas eller enskild vägs anslutning till allmän väg utan länsstyrelsens tillstånd förbjudas eller andra härmed jämförliga bestämmelser för ordnande av förbindelse med allmän väg utfärdas. Göres ansökan av annan än vägmyndighet, skall länsstyrelsen med anledning därav införskaffa vägmyndighetens utlåtande.

Innan länsstyrelsen meddelar beslut med anledning av ansökan, skola ifrågakommande fastighetsägare och -innehavare samt vid behov även kommunen höras i saken.

I ovan i 41―42 §§ avsedda fall bör av länsstyrelsens beslut, försåvitt det icke enbart innebär i 50 § 1 mom. lagen om allmänna vägar nämnt förbud att ansluta enskild väg till allmän väg utan länsstyrelsens tillstånd, vid behov framgå den reglering underkastade enskilda vägens sträckning, bredd, och, såvitt möjligt, byggnadssättet och den tid, inom vilken vägbygget bör slutföras, samt ifrågakommande anslutningspunkt på den allmänna vägen, försåvitt sådan icke redan jämlikt 41 § bestämts i vägplanen för den allmänna vägen.

Beslutet skall bevisligen delgivas de fastighetsägare och -innehavare, vilka saken angår, samt avskrift av beslutet tillställas väghållningsmyndigheten och, om ärendets beskaffenhet det påkallar, även andra myndigheter.

Väghållningsmyndighet må åtaga sig i 35 och 50 §§ lagen om allmänna vägar avsett vägarbete, då den prövar detta mera ändamålsenligt än att arbetet uppdrages åt fastighetsägaren mot i 66 § av samma lag fastställd ersättning.

Då länsstyrelsen meddelat beslut om reglering av enskilda vägar och erhållit väghållarens meddelande om genomförandet av vägplanen, skall den vid behov vidtaga åtgärder för anordnande av vägförrättning i enlighet med 51 § lagen om allmänna vägar.

Upphör väg i stöd av 33 § 2 mom. lagen om allmänna vägar att vara allmän väg, må i vägplanen förordnas, att vägens område eller del därav skall användas för andra vägändamål. Dylikt vägområde eller del därav, varom ovan avsett förordnande icke meddelats i vägplanen eller vilket icke beröres av förordnandet, lyder alltjämt under vägmyndigheten. Vägmyndigheten må på ansökan eller självmant medelst beslut avstå från sådant område eller föreskriva om dess användning för andra vägändamål. Verkställes på vägen vägförrättning, upphör användningen av området för vägändamål och vågrätten, då vägförrättningen avslutats, såvida icke vägmyndigheten därförinnan meddelat i detta moment nämnt förordnande om användning av området för andra vägändamål. Meddelande av sådant förordnande skall vid vägförrättningen tillkännagivas.

Då vägförbättringsarbete i sin helhet eller till i 24 § avsedd del slutförts och vägen upplåtits för trafik, skall meddelande om till vilka delar användningen av tidigare vägområde för vägändamål och tillika vägrätten skall upphöra antingen kungöras på sätt i 71 § sägs eller ock bevisligen delgivas i landskommun de markägare, som äga invid liggande område, samt i stad och köping vederbörande kommun. På samma sätt skall förfaras, då ovan i 1 mom. nämnt förordnande eller beslut om att användningen av mark för vägändamål upphör meddelas eller vägförrättning hålles först efter det att vägen upplåtits för trafik.

Meddelande om att användningen av mark för vägändamål upphört skall därjämte lämnas lantmäterikontoret.

Beslut om indragning av biområde eller dess användning för andra vägändamål fattas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Beslut om indragning av biområde skall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kungöras eller delgivas vederbörande på sätt i 46 § 2 mom. är stadgat samt därjämte delgivas lantmäterikontoret.

I 20 § 1 mom. och 21 § lagen om allmänna vägar nämnt väghållningsförordnande må utfärdas för kommun antingen på dess egen ansökan eller på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I sistnämnda fall skall till framställningen fogas intyg över kommunens samtycke till att övertaga väghållningen.

Önskar kommun helt eller delvis bliva befriad från väghållningsförordnande, skall till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena riktad ansökan därom inlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i så god tid, att syn kan förrättas på den väg, som väghållningsskyldigheten omfattar, vid en tid, då marken icke är frusen, och saken avgöras före början av följande kalenderår.

Ovan i 2 mom. nämnd syn, vid vilken företrädare för kommunen skall beredas tillfälle att bliva hörd, förrättas av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller av honom förordnad person. Syneprotokollet jämte nödig utredning skall tillsammans med ansökan överstyras till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Väghållningsförordnande för kommun må även annars, då skäl därtill föreligger, medelst ministeriets för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena beslut helt eller delvis återkallas. Innan framställning härom göres, skall kommunen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen höras.

Skall landsväg byggas på stads område eller inom köping, som är särskild kommun, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, därest kommunen jämlikt 20 § 1 mom. eller 21 § lagen om allmänna vägar förordnats till väghållare i fråga om byggandet av landsvägen eller om det annars befinnes ändamålsenligt att överlåta arbetet åt kommunen, förhandla med kommunen om ingående av avtal om arbetets utförande på åtgärd av kommunen och om erläggandet av den kommunen tillkommande ersättningen antingen i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och kommunen godkänd kostnadsberäkning eller så, att ersättningen för vissa kostnadsposter eller för hela arbetet erlägges i enlighet med de nödigbefunna verkliga kostnaderna.

Kan i 1 mom. avsett avtal åvägabringas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om det icke ankommer på den att fatta vägbeslutet, i samband med framställningen om meddelande av vägbeslut därom underrätta ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena och, därest kommunen icke tidigare förordnats till väghållare, samtidigt göra framställning härom.

Kan ovan avsedda avtal icke åvägabringas, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, om den finner, att arbetet av ändamålsenlighetsskäl icke bör överlåtas åt den till väghållare förordnade kommunen, hos ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena göra framställning om återkallande av förordnandet angående väghållningen till den del det berör byggande av ifrågavarande väg.

Då bygdeväg skall byggas och kommunen i enlighet med ovan i 1 mom. nämnda stadganden förordnats till väghållare med avseende på byggandet, skall i tillämpliga delar iakttagas vad i 1―3 mom. är stadgat, med beaktande av de i ovannämnda lag ingående stadgandena om kostnaderna för byggande av bygdeväg samt fastställande och erläggande av kommunen tillkommande ersättningar.

Är stad eller köping pliktig att såsom väghållare draga försorg om underhåll av landsväg, skall kommunen inom tid, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställes, till distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen överstyra förslag till underhållsarbeten under det kommande året och kostnaderna för dem. Distriktsingenjören skall, efter att i mån av behov hava rådgjort med vederbörande kommunala myndigheter, utarbeta ett eget förslag och överstyra det med förslaget till utgiftsstat till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Efter det att statens utgifts- och inkomststat blivit fastställd, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i enlighet med de i 83 § 2 mom. lagen om allmänna vägar stadgade grunderna och inom ramen för de i utgiftsstaten för underhåll av allmänna vägar anvisade anslagen fastställa det belopp, som det året skall erläggas åt kommunen i ersättning lör underhållet av de landsvägar den skall underhålla. Med tillämpning av samma grunder må det fastställda beloppet under ifrågavarande år inom ramen för de till buds stående underhållsanslagen höjas, då detta på grund av undantagsförhållanden eller förändring av de på underhållskostnaderna inverkande omständigheterna visar sig nödvändigt.

Är kommun såsom väghållare skyldig att draga försorg om underhållet av bygdeväg, gäller i tillämpliga delar vad i 1 och 2 mom. är stadgat med beaktande av de i lagen om allmänna vägar ingående stadgandena om fastställande och erläggande av kommunen tillkommande ersättningar.

Då kommun är väghållare, beaktas kostnaderna vid beräkningen av underhållet av allmän väg enligt samma grunder som de kostnader, vilka skulle förorsakas staten för underhållet av grusväg av motsvarande slag i det fall att hyrda vägmaskiner användes eller de till underhållet hörande arbetena utfördes på enhetsprisentreprenad.

Vid beräkning av den i 83 § 2 mom. lagen om allmänna vägar nämnda avskrivningen betraktas såsom avskrivningstid vid stenläggning med nubbsten och smånubbsten 40 år, vid beläggning med cementbetong 30 år, vid högklassig asfaltsbeläggning 20 år samt vid asfaltsbeläggning av medelklass 10 år. Uppgå de enligt avskrivningstiden för beläggningen och enligt den i lag stadgade räntan beräknade annuiteterna tillsammans med övriga egentliga underhållsutgifter till större belopp än de beräknade kostnaderna för underhåll av en motsvarande grusväg, betraktas den del av annuiteten, som överstiger detta maximibelopp, icke såsom till ersättning berättigande underhållskostnad.

Innan stad eller köping begynner på egen bekostnad belägga landsväg, som den skall underhålla, bör den införskaffa väg- och vattenbyggnadsstyrelsens godkännande av beläggningsplanen.

I fråga om permanentbelagda vägar, som blivit färdiga innan lagen om allmänna vägar trädde i kraft, är kommun icke berättigad att räkna avskrivning och ränta såsom till ersättning berättigande underhållskostnad.

Återkallas, trots kommunens avvisande ståndpunkt, förrän avskrivningstiden utlöpt, för kommunen utfärdat väghållningsförordnande beträffande sådan landsvägsdel, som kommunen permanentbelagt på sin bekostnad, erlägges åt kommunen i ersättning i ett för allt ett belopp, som motsvarar den del av den i 1 mom. nämnda annuiteten, som kommunen vore berättigad att erhålla, om dess väghållningsförordnande fortgått till dess avskrivningstiden för beläggningen utlöpt.

För fastställande av de i 85 § 2 mom. lagen om allmänna vägar avsedda kostnaderna för underhåll av bygdeväg skall på åtgärd av distriktsingenjören vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen för förslaget till statens inkomst- och utgiftsstat för det följande året utarbetas en enligt vägmästardistrikten uppgjord arbetsplan jämte därtill ansluten beräkning av kostnaderna för de underhållsarbeten på allmänna vägar, som visa sig nödvändiga. Av arbetsplanen bör framgå de planerade underhållsarbetena såväl på de i vägmästardistriktets vård varande landsvägarna som, särskilt för sig, på de bygdevägar, som inom envar av de till vägmästardistriktet hörande kommunerna äro i distriktets vård, jämte de beräknade kostnaderna för dessa arbeten. Då arbetsplanen utarbetas, skall underhållet av bygdevägarna vid behov dryftas med de kommunala vägmyndigheterna.

Efter det att statens inkomst- och utgiftsstat blivit fastställd och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anvisat medel för underhållet av de allmänna vägarna i statens vård inom väg- och vattenbyggnadsdistriktet, skall distriktsingenjören fastställa arbetsplan på basen av de uppgjorda arbetsplanerna och med beaktande av de ändringar, som kunna bliva nödvändiga bland annat på grund av att medel icke anvisats till det belopp arbetsplanerna förutsätta. Kommunen bör erhålla meddelande om den fastställda arbetsplanen och de beräknade kostnaderna till den del de beröra underhållet av bygdevägar på dess område samt därom, huru många procent dessa kostnader utgöra av de beräknade kostnaderna för alla allmänna vägar i den för vägmästardistriktet fastställda arbetsplanen.

Då kommun såsom väghållare drager försorg om byggande av landsväg eller bygdeväg, skall den, sedan vägbeslut givits och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen underrättat kommunen därom, utarbeta och till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för godkännande överstyra program för utförande av vägarbetet. Samtidigt skall kommunen, för att jämlikt 94 § 3 mom. lagen om allmänna vägar erhålla förskott på ersättning, till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inlämna ansökan härom samt i fråga om bvggande av bygdeväg meddela, vilket belopp kommunen i sin budget reserverat för byggande av ifrågavarande väg.

För byggande av bygdeväg erlägges åt kommunen förskott på ersättning ur statsmedel efter hand som arbetet fortskrider i enlighet med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända programmet. Förskott må erläggas endast på den ersättning, för vilken staten skall ansvara, och för varje gång till högst en så stor del av det godkända eller beräknade totalbeloppet av denna ersättning som det i kommunens budget för ändamålet reserverade anslaget utgör av det totala beloppet av de kostnader, som skola bestridas av kommunen,

Då staten såsom väghållare drager försorg om byggande av bygdeväg, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i god tid meddela kommunen för beaktande i dennas budget, till vilket belopp de ersättningar, som kommunen skall erlägga för byggande av vägen, under följande år beräknas uppgå.

Fortgår byggandet av bygdeväg under två eller flere år, fastställes väghållaren för byggande av vägen tillkommande ersättning för det under varje år utförda arbetet enligt de i 87 § lagen om allmänna vägar nämnda grunder, som under sagda år tillämpas.

De i 94 § 1 mom. lagen om allmänna vägar nämnda ersättningar, vilka kommunerna skola utbetala, fastställas för varje år i efterhand, så snart deras belopp utretts. Kan storleken av någon av de utgiftsposter, som vid fastställandet av ersättningen borde beaktas, då ännu icke till beloppet bestämmas, må ersättningen i fråga om dem fastställas senare.

I beslut, medelst vilket ersättningar fastställts, bör utsättas den tid, inom vilken ersättningarna böra erläggas till landskontoret, och beslutet skall i tjänsteväg delgivas kommunen. Landskontoret åligger att draga försorg om att här nämnda ersättningar i enlighet med till länsstyrelsen insänd förteckning och, enligt vad därom särskilt stadgas, räntor på dem vid till äventyrs försenad betalning, indrivas hos kommunen.

I 94 § 2 mom. av ovan nämnda lag avsedda ersättningar skola på åtgärd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erläggas till kommunerna, så snart de blivit utredda och fastställda. Beslutet om dessa ersättningar skall ävenledes delgivas kommunen i tjänsteväg.

Vid bestämmandet av vägområdes yttre gräns eller gränsen för vägs sidoområde i fall, som avses i 3 § 3 mom. lagen om allmänna vägar, anses, därest dike ej är anlagt enligt de av statsrådet utfärdade tekniska bestämmelserna angående byggande och underhåll av väg, dikets yttre kant sträcka sig till den linje som den i enlighet med nämnda bestämmelser borde nå.

Avståndet från byggnad invid allmän väg till vägen uppmätes vågrätt från en lodrät linje, dragen genom den punkt av byggnaden, som är närmast vägen.

Innan i 47 § lagen om allmänna vägar avsett område tages i bruk av väghållaren eller i 48 § sagda lag avsedd tillfällig farväg anordnas, skall fastighetsägaren eller -innehavaren såvitt möjligt beredas tillfälle att bliva i saken hörd.

Underhållet av plankorsning mellan allmän väg och statens järnväg till grusbäddens bredd samt av gemensam bro ombesörjes av statsjärnvägarna med medel, som stå till dessas förfogande.

För bevakning och underhåll av ovan i 1 mom. nämnd gemensam bro erlägges till den del de föranledas av vägtrafiken, ersättning åt statsjärnvägarna av väghållningsmedel enligt de verkliga kostnaderna, såvida icke annorlunda överenskommits eller förordnats.

Grind eller bom på allmän väg vid järnvägsplankorsning bör uppsättas så, att den uppfyller kraven på säkerhet i väg- och järnvägstrafiken i enlighet med vad vederbörande väg- och järnvägsmyndigheter överenskomma.

Kommuns styrelse bör meddela vederbörande distriktsingenjör vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen och länsstyrelsen namnen på vägnämndens ordförande, viceordförande och ledamöter samt ordförandens och viceordförandens adress. Handhar kommunalstyrelse jämlikt länsstyrelsens förordnande vägnämndens åligganden, bör anmälan härom göras till distriktsingenjören.

Vad i denna förordning är stadgat om vägnämnd gäller, då fråga är om stad eller köping, den myndighet, som nämnes i 99 § lagen om allmänna vägar.

Allmän väg anses inom stads och köpings område sluta, där trafikled byggts eller enligt stadsplanelagstiftningen hade bort byggas och upplåtas för allmänt bruk såsom gata, eller där torg, park eller annat motsvarande område börjar.

Då genomförandet av stadsplan framskridit så långt i stad eller köping, att ändpunkten för allmän väg enligt stadgandena i 1 mom. bör ändras, skall anmälan därom på åtgärd av stads- eller köpingsmyndigheten ofördröjligen göras till distriktsingenjören för väg- och vattenbyggnadsförvaltningen. Distriktsingenjören skall, sedan anmälan gjorts eller om dröjsmål med anmälan uppstår, självmant förrätta syn för bestämmande av ny ändpunkt för den allmänna vägen.

Företrädare för kommunen skall beredas tillfälle att närvara vid synen, och förslag till ny ändpunkt för den allmänna vägen skall av syneförrättaren framläggas. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till vilken vid syneförrättningen uppgjort protokoll och framställt förslag skall sändas, införskaffat utlåtande av kommunens fullmäktige och avgivit eget utlåtande i saken, fastställer länsstyrelsen ny ändpunkt för den allmänna vägen att gälla från början av följande kalenderår.

Ersättning, som jämlikt 87 § lagen om allmänna vägar skall erläggas av kommun, bestämmes med beaktande av kommunens invånarantal enligt mantalsskrivningen den 1 januari det år ersättningen avser.

Medför inrättande eller upprätthållande av färjförbindelse på bygdeväg osedvanligt stora kostnader, må ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vederbörande kommun besluta om skälig avgift för användning av färjan samt fastställa grunderna för avgiften och uppbördssättet med beaktande av vad i 18 § lagen om allmänna vägar är stadgat.

Finner väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt att övertaga underhållet av allmän lastningsplats för trafikanternas behov, vilken hör till allmän väg, må den påföra dem, som begagna området, en avgift vilken svarar mot underhållskostnaderna.

Skall, innan vägförrättning hålles, från område, som tages i besittning, i stöd av 29 § 3 mom. lagen om allmänna vägar avlägsnas byggnad, upplag, anordningar, växande gröda eller annan växtlighet och har överenskommelse ej träffats om ersättning för skada och men, som föranledes av områdets överlåtelse och vägens byggande, skall, om det befinnes nödigt, för senare uppskattning av ersättningen hållas syn på platsen för utrönande av beskaffenheten av den mark, över vilken vägen komme att löpa, och den egendom, som för vägarbetets skull skall avlägsnas, samt deras skick.

Synen förrättas av distriktsingenjören eller av honom förordnad person tillsammans med vägnämndens ordförande och en av distriktsingenjören utsedd ojävig sakkunnig, och vederbörande fastighetsägare och -innehavare skola beredas tillfälle att bliva vid syneförrättningen hörda.

Förrän väghållaren vidtager åtgärder för avlägsnande av egendom på det i besittning tagna området, skall saken såvitt möjligt meddelas vederbörande fastighetsägare och -innehavare, och såvida överenskommelse om egendomens avlägsnande icke kan nås, vid behov utsätta skälig och med hänsyn till vägarbetets utförande lämplig termin, efter vars utgång egendomen avlägsnas genom väghållarens försorg.

Över ansökningar och framställningar om ändring av bygdeväg till landsväg och landsväg till bygdeväg samt ändring av enskild väg till allmän väg och indragning av allmän väg skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen årligen uppgöra sammandrag och insända detta jämte eget utlåtande och i ärendet tillkomna handlingar till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

På synnerliga skäl må väg- och vattenbyggnadsstyrelsen göra jämväl enstaka framställningar i ärenden, som avses i 1 mom.

I fastställd vägplan avsett landsvägsarbete anses inlett i enlighet med 111 § 1 mom. lagen om allmänna vägar, när medel beviljats för ändamålet och arbetet påbörjats på åtgärd av vägmyndigheten. Äro likväl beviljade medel avsedda att användas endast på viss vägsträcka, anses arbetena påbörjade endast med avseende på denna del av vägplanen.

Tillkännagivande av beslut, som i stöd av 106 § lagen om allmänna vägar meddelats efter anslag, skall, då beslutet utfärdats av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, anslås på statsrådets och i annat fall på den myndighets anslagstavla, som utfärdat beslutet.

Skall enligt lagen om allmänna vägar eller denna förordning kungörelse offentliggöras eller påbud, förbud eller annan omständighet eljest bringas till allmänhetens kännedom och är icke särskilt föreskrivet eller till vederbörande myndighets prövning lämnat, huru delgivningen skall ske, länder till efterrättelse, vad om offentliga kungörelser är särskilt stadgat.

Föreskrifter om utrustningen av färjor och tillsynen över färjdriften, om ordnandet av trafikförbindelse över farleder, som öppnats för vintersjöfart, och om övrig verkställighet av denna förordning meddelas av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

Närmare föreskrifter angående vägförrättningar meddelas av lantmäteristyrelsen.