Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

89/1955

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av arbetstidslagen.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 3 §, 4 § 1 mom., 11 § 1 och 3 mom., 15 § 3 mom., 17 § 4 mom., 18 § 5 mom., 19 § och 20 § 2 mom. arbetstidslagen av den 2 augusti 1946 (604/46) och

fogas till 8 § sagda lag 4 och 5 mom. som följer:

3 §.

Denna lag skall icke tillämpas på person i ledande ställning inom rörelse, inrättning eller företag.

På sådan arbetstagare, vars huvudsakliga uppgift är att direkt leda eller övervaka arbete och som alls icke eller endast tillfälligt deltager i det arbete, som utföres av de under hans ledning eller uppsikt stående arbetstagarna, skall denna lag tillämpas, likväl med undantag av stadgandena i 10, 13 och 14 §§.

Genom förordning stadgas, på vilka innehavare av tjänst eller befattning i staten, kommun och annan offentlig sammanslutning förutom församling skall tillämpas, vad i denna lag om arbetstagare är stadgat, och huru enligt 17 och 18 §§ utfallande månadsersättning åt sådan innehavare av tjänst eller befattning, som kan jämföras med i 2 mom. denna paragraf avsedd arbetstagare, skall fastställas.

4 §.

På anhållan av allmän åklagare eller statens yrkesinspektör eller arbetsgivares eller arbetstagares centralorganisationer ankommer det på arbetsrådet att avgöra, huruvida fråga är om arbete eller arbetstagare, varpå denna lag skall äga tillämpning. I samma ordning må till arbetsrådet i och för avgörande hänskjutas frågan därom, huruvida under denna lag lydande arbetstagare är sådan person, som avses i 3 § 2 mom.

8 §.

Ankomma på arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., sådana förberedande eller avslutande arbeten, som utföras omedelbart förrän de under hans ledning eller uppsikt stående arbetstagarnas arbetstid begynner eller efter det den avslutats, må hans regelbundna arbetstid för dessa arbeten i skälig mån förlängas, likväl med högst 1 timme per dag och 3 timmar per vecka eller, då arbetstiden reglerats såsom i 6 eller 7 § är stadgat, med högst 9 timmar under en tid av tre veckor.

Uppstår meningsskiljaktighet därom, huruvida visst arbete är ett förberedande eller avslutande arbete av den art, som avses i 4 mom., må frågan hänskjutas till arbetsrådet i och för avgörande.

11 §.

Arbetstagare må, om han därtill samtycker, hållas i övertidsarbete utöver den i 5 § nämnda arbetstiden högst 24 timmar under en tid av två veckor samt utöver den i 6 och 7 §§ nämnda arbetstiden 36 timmar under en tid av tre veckor, dock så, att antalet övertidstimmar under ett kalenderår icke överstiger 200. Det vid en tidsperiod av två eller tre veckor bundna maximiantalet övertidstimmar skall likväl icke tillämpas på arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., förutom vid beräknande av ersättning för övertidsarbete enligt 17 § 2 mom.


Då utförande av övertidsarbete på grund av arbetets art eller av synnerligen tvingande skäl är nödvändigt, må ej i 3 § 3 mom. avsedd innehavare av tjänst eller befattning vägra utföra sådant arbete.

15 §.


Undantag från stadgandena i denna paragraf må göras:

1)

då den ordinarie arbetstiden i dygnet uppgår till högst 3 timmar;

2)

i de fall, vilka avses i 12 §;

3)

då arbetets tekniska art icke medgiver vissa arbetstagares fullständiga befriande från arbetet; samt

4)

då arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., tillfälligt behöves i arbetet under tiden för sin veckovila.

I det ovan under 4 punkten nämnda fallet skall arbetstagares ordinarie arbetstid likväl senast under loppet av följande kalendermånad avkortas med den tid, som använts för tillfälligt arbete, eller skall åt arbetstagare med dennes begivande utöver lönen, däri inberäknade eventuella i 17 och 18 §§ stadgade förhöjningar, utgivas en särskild penningersättning, som är av samma storlek som den grundlön, vilken tillkommer honom för den till det tillfälliga arbetet använda tiden, och som icke skall inbegripas i månadslönen eller i den särskilda månadsersättning, som åsyftas i 17 § 4 mom. eller i 18 § 5 mom. Uppstår meningsskiljaktighet därom, huruvida arbetets tekniska beskaffenhet är sådan, som i 3 punkten sagts, må frågan därom i och för avgörande hänskjutas till arbetsrådet.

17 §.


Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt. Då fråga är om arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., må överenskommelse likväl träffas om erläggande av den förhöjda lönen för övertidsarbete såsom särskild månadsersättning.

18 §.


Avtal, som inskränker arbetstagare enligt denna paragraf tillkommande förmåner eller varigenom förenämnda förhöjda lön inräknas i grundlönen, är ogiltigt. Då fråga är om arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., må överenskommelse likväl träffas om erläggande av den förhöjda lönen för söndagsarbete såsom månadsersättning eller om sammanslagning av densamma med den i 17 § 4 mom. avsedda särskilda månadsersättningen.

19 §.

Rätt till i 15 § 3 mom. avsedd särskild penningersättning samt i 17 och 18 §§ stadgad förhöjd lön har förfallit, därest ej talan väckts inom loppet av ett år från utgången av det kalenderår, då dylik rätt uppkom.

20 §.


Arbetsgivare bör föra förteckning över utfört nöd- och övertidsarbete samt därför erlagd förhöjd lön. I förteckningen bör även antecknas söndagsarbete och för detsamma erlagd förhöjd lön. Har överenskommelse träffats med arbetstagare, som avses i 3 § 2 mom., om erläggande av den i 17 och 18 §§ avsedda förhöjda lönen såsom månadsersättning, bör i förteckningen den beräknade mängden övertids- och söndagsarbete i månaden antecknas.


Helsingfors den 11 februari 1955.

Republikens President J. K. Paasikivi.Socialminister Onni Peltonen.

Till början av sidan